Fredag 1 oktober 2010
Hjälper plåster mot allt ont?
På morgonen när Kalle fortfarande låg kvar i sängen visade han på ljumsken att han hade ont.
- Han måcke håcke, sa han.
Han fick upprepa sitt uttalande 4-5 gånger innan vi uppfattade vad han ville.
Han ville ha ett plåster för att han hade så ont. Plåster är väl till för att ta bort det onda?
Han hade inget sår eller blåmärke som visade att det hade hänt något. Men ont gjorde det.
Han fick ett blått plåster med fiskar på ljumsken trots att det inte fanns något sår.
Han haltade rejält hela dagen.
På kvällen när det var dags för pyjamas så undrade vi om plåstret skulle sitta kvar.
Kalle hade nog insett att det inte hjälpte så det skulle bort.
Han fnittrade när vi tog bort det- det kittlade ju!
Förr vägrade Kalle att ha plåster även om det blödde. Det kändes främmande och kanske skrämmande.
När han var 5 år var första gången han fick ett plåster och accepterade det. Då hade han skurit sig på mjölkglaset som hade gått sönder i hans hand. Det blödde riktigt mycket i handflatan. Kalle tittade på sin hand och blodet som droppade ner på bordet. Han blev inte rädd eller ledsen.
- Han är trasig, konstaterade han enkelt, samtidigt som han visade oss sin blodiga handflata.
Torsdag 30 september 2010
Att dela erfarenheter med andra
I morse var det 0-gradigt ute, på väg till skolan. Kylig, klar luft och klarblå himmel!
Kalle upptäckte på en gång när han öppnade ytterdörren att det kom rök ur munnen när han andades. Spännande!
Jag kollade om han visste varför det kom rök ur munnen.
- Kallt, tecknade han till svar. Ibland tar han till tecken först och nu var det tydligen en sån situation.
Vi har inte så långt till skolan, kanske 200 meter. Vi går alltid.
Idag var det ju en extra spännande promenad. Kalle drog in luft och utforskade utandningsluften för varje andetag.
Den första person vi mötte var en kille i 20-årsåldern. Kalle tog kontakt på sitt sätt. Han ställde sig rakt framför killen, tog ögonkontakt och blåste ut rök ur sin mun. Han sa ingenting.
Killen blev lite generad, han kände sig inte helt bekväm i situationen.
Som tur är kräver inte Kalle något gensvar, så när han hade gjort sin utandning, släppte han killen och fortsatte att gå.
Jag hade bara iaktagit det hela, utan att ingripa. Vi fortsatte.
Nästa person som dök upp kom på cykel. Det var en ung tjej som stannade vid en vägkorsning, bredvid oss. Kalle ställde sig snabbt framför henne, tog tag i hennes styre, tog ögonkontakt och gjorde ett stort moln av utandningsluft. Han behövde inget gensvar från henne, utan så fort han gjort det så släppte han hennes cykel och lät henne cykla vidare. Det hela var över på några sekunder.
Den sista han gjorde "showen" för var en lärare han mötte på skolgården. Han stannade framför henne utan att säga något och gjorde sitt utandningsmoln. Hon tittade på honom och förstod situationen direkt.
- Kallt ute, tecknade hon till honom. Han blev nöjd och fortsatte att gå.
De här tre hastiga framträdandena är så typiska Kalle. Han vill så gärna dela sina tankar med andra, men det är inte så noga med ett gensvar. Han har fått förmedla sitt, men är inte det minsta intresserad av en kommunikation.
Många gånger när Kalle vill berätta något så är vi helt tysta. Kalle är mer nöjd om vi är tysta som svar.
Den stora frågan är:
Vad tänkte de tre som blev "attackerade" av Kalles utandningsmoln i morse? :-)
Här är Kalle 6,5 år.
Det här lilla fönstret hemma i vår tvättstuga öppnar Kalle ibland, för att känna på luften.
I morse var det 0-gradigt ute, på väg till skolan. Kylig, klar luft och klarblå himmel!
Kalle upptäckte på en gång när han öppnade ytterdörren att det kom rök ur munnen när han andades. Spännande!
Jag kollade om han visste varför det kom rök ur munnen.
- Kallt, tecknade han till svar. Ibland tar han till tecken först och nu var det tydligen en sån situation.
Vi har inte så långt till skolan, kanske 200 meter. Vi går alltid.
Idag var det ju en extra spännande promenad. Kalle drog in luft och utforskade utandningsluften för varje andetag.
Den första person vi mötte var en kille i 20-årsåldern. Kalle tog kontakt på sitt sätt. Han ställde sig rakt framför killen, tog ögonkontakt och blåste ut rök ur sin mun. Han sa ingenting.
Killen blev lite generad, han kände sig inte helt bekväm i situationen.
Som tur är kräver inte Kalle något gensvar, så när han hade gjort sin utandning, släppte han killen och fortsatte att gå.
Jag hade bara iaktagit det hela, utan att ingripa. Vi fortsatte.
Nästa person som dök upp kom på cykel. Det var en ung tjej som stannade vid en vägkorsning, bredvid oss. Kalle ställde sig snabbt framför henne, tog tag i hennes styre, tog ögonkontakt och gjorde ett stort moln av utandningsluft. Han behövde inget gensvar från henne, utan så fort han gjort det så släppte han hennes cykel och lät henne cykla vidare. Det hela var över på några sekunder.
Den sista han gjorde "showen" för var en lärare han mötte på skolgården. Han stannade framför henne utan att säga något och gjorde sitt utandningsmoln. Hon tittade på honom och förstod situationen direkt.
- Kallt ute, tecknade hon till honom. Han blev nöjd och fortsatte att gå.
De här tre hastiga framträdandena är så typiska Kalle. Han vill så gärna dela sina tankar med andra, men det är inte så noga med ett gensvar. Han har fått förmedla sitt, men är inte det minsta intresserad av en kommunikation.
Många gånger när Kalle vill berätta något så är vi helt tysta. Kalle är mer nöjd om vi är tysta som svar.
Den stora frågan är:
Vad tänkte de tre som blev "attackerade" av Kalles utandningsmoln i morse? :-)
Här är Kalle 6,5 år.
Det här lilla fönstret hemma i vår tvättstuga öppnar Kalle ibland, för att känna på luften.
Onsdag 29 september 2010
Efterlysning!
Hjälp!
När Kalle har hittat något som fångar hans intresse, så överger han inte det i första taget.
Sen några dagar tillbaka har han pratat mycket om en Transformer som har formen av Musse Pigg.
Idag visade han oss den på datorn. Den finns på en japansk hemsida och för att förstå allt som skrivs om den, så krävs det aningen mer japanska språkkunskaper än vi besitter.
- Han måste leksaksaffären, säger Kalle om och om igen.
Han vill verkligen köpa eller åtminstone få se den på riktigt.
Vi försökte att hitta uppgifter om den går att köpa i Sverige, men det enda vi har hittat är att den var "sold out in January 2009" och att den såldes av Amazon Japan. Den kostade 33 dollar.
Så skulle du av en händelse åka till Japan den närmaste tiden, helst imorgon, så är vi mycket intresserade av en Transformer Musse Pigg.
Den finns då antagligen inte att köpa ny, men det kanske finns Second Hand-butiker i Japan också?
Hjälp!
När Kalle har hittat något som fångar hans intresse, så överger han inte det i första taget.
Sen några dagar tillbaka har han pratat mycket om en Transformer som har formen av Musse Pigg.
Idag visade han oss den på datorn. Den finns på en japansk hemsida och för att förstå allt som skrivs om den, så krävs det aningen mer japanska språkkunskaper än vi besitter.
- Han måste leksaksaffären, säger Kalle om och om igen.
Han vill verkligen köpa eller åtminstone få se den på riktigt.
Vi försökte att hitta uppgifter om den går att köpa i Sverige, men det enda vi har hittat är att den var "sold out in January 2009" och att den såldes av Amazon Japan. Den kostade 33 dollar.
Så skulle du av en händelse åka till Japan den närmaste tiden, helst imorgon, så är vi mycket intresserade av en Transformer Musse Pigg.
Den finns då antagligen inte att köpa ny, men det kanske finns Second Hand-butiker i Japan också?
|
|
|||||||||||||||
Tisdag 28 september 2010
Ost-filosofi
Kalle stannar ofta upp vid ostdisken i mataffären.
Han skulle absolut inte kunna tänka sig att smaka på ost, men han fascineras av formen. Eller rättare sagt, formerna.
Idag stannade han som vanligt till och började prata former - geometri.
Han tog upp en trekantig herrgård.
- Mamma, vad är den här? säger Kalle.
- En ost, svarar jag, i tron att det är det han frågar efter.
- Nej, den är fel, svarar Kalle, den är triangel.
Aha, det är geometri och inte substantivet han var ute efter. Då förstår jag vad han tänker på. Det underlättar alltid.
Kalle tar upp en rund hushållsost.
- Vad är den? frågar han.
- Det är en cirkel, svarar jag.
- Rätt, säger Kalle.
Han tar upp en kvadratisk ost.
- Den är kvadrat, säger han själv.
Sen pekar han på en rektangelformad ost.
- Vad är den? säger han.
- Det är en rektangel, säger jag.
- Rektangel, säger Kalle.
Han har oftast sagt kvadrat om allt med fyra sidor. Vi får se om han börjar förstå ordet rektangel nu.
Den sista osten han tar upp är en halvcirkel.
- Det är en halv ost, säger jag, för att se reaktionen.
- Neej, säger Kalle, den är halvcirkel.
Han vrider lite på osten och studerar den.
- Måne, mumlar han tyst för sig själv.
Ostdisken är verkligen perfekt för lite vardags-matematik.
Kalle stannar ofta upp vid ostdisken i mataffären.
Han skulle absolut inte kunna tänka sig att smaka på ost, men han fascineras av formen. Eller rättare sagt, formerna.
Idag stannade han som vanligt till och började prata former - geometri.
Han tog upp en trekantig herrgård.
- Mamma, vad är den här? säger Kalle.
- En ost, svarar jag, i tron att det är det han frågar efter.
- Nej, den är fel, svarar Kalle, den är triangel.
Aha, det är geometri och inte substantivet han var ute efter. Då förstår jag vad han tänker på. Det underlättar alltid.
Kalle tar upp en rund hushållsost.
- Vad är den? frågar han.
- Det är en cirkel, svarar jag.
- Rätt, säger Kalle.
Han tar upp en kvadratisk ost.
- Den är kvadrat, säger han själv.
Sen pekar han på en rektangelformad ost.
- Vad är den? säger han.
- Det är en rektangel, säger jag.
- Rektangel, säger Kalle.
Han har oftast sagt kvadrat om allt med fyra sidor. Vi får se om han börjar förstå ordet rektangel nu.
Den sista osten han tar upp är en halvcirkel.
- Det är en halv ost, säger jag, för att se reaktionen.
- Neej, säger Kalle, den är halvcirkel.
Han vrider lite på osten och studerar den.
- Måne, mumlar han tyst för sig själv.
Ostdisken är verkligen perfekt för lite vardags-matematik.
Måndag 27 september 2010
Namn är svårt
Kalle har alltid haft svårt att komma ihåg och att använda namn.
Viktiga namn som Super Mario, Transformers, Timmy Lamm, Blixten McQueen eller Bärgarn, har Kalle aldrig haft problem med att lära sig.
Däremot har han inte riktigt förstått vitsen med att människor har olika namn. Han vet mycket väl att han själv heter Kalle (eller Hange, som han säger). Han vet att hans systrar heter Mimmi och Maja.
Vi har ganska länge försökt lära Kalle att mamma och pappa också har andra, egna namn.
- Kalle, vad heter mamma?, frågar vi.
- Mamma, svarar Kalle.
- Mamma heter Lena, säger vi.
- Nej, lägg av, svarar Kalle.
- Jo, det är sant. Mamma heter Lena.
- Lena? säger Kalle.
- Ja, mamma heter Lena, bekräftar vi.
Han tycker att det är konstigt, men säger inte emot mer, som han brukar.
Efter en stund kommer pappa in i köket.
- Kalle, vad heter pappa? frågar vi.
- Emm...pappa...Lena, säger Kalle efter lite funderande.
Vi log inombords alla fyra - det var lite gulligt!
Ett stort framsteg, även om pusselbiten inte var helt hundra rätt, så är hans tänk på god väg.
Det är så många saker i vår vardag som är så självklara och enkla för oss. Att förstå och använda våra förnamn, är något som är så självklart att vi inte ens reflekterar över att det är något som är abstrakt och kan vara svårt att förstå.
För Kalle har det varit en lång inlärningsprocess att förstå hur och varför.
Någon gång i framtiden kanske vi kan börja vidga hans vyer ytterligare.
Vi har ju även alla efternamn att bearbeta!
Den här favorit-transformern har Kalle full koll på vad den heter.
- Optimus Prime, svarar han snabbt när vi frågar.
Kalle har alltid haft svårt att komma ihåg och att använda namn.
Viktiga namn som Super Mario, Transformers, Timmy Lamm, Blixten McQueen eller Bärgarn, har Kalle aldrig haft problem med att lära sig.
Däremot har han inte riktigt förstått vitsen med att människor har olika namn. Han vet mycket väl att han själv heter Kalle (eller Hange, som han säger). Han vet att hans systrar heter Mimmi och Maja.
Vi har ganska länge försökt lära Kalle att mamma och pappa också har andra, egna namn.
- Kalle, vad heter mamma?, frågar vi.
- Mamma, svarar Kalle.
- Mamma heter Lena, säger vi.
- Nej, lägg av, svarar Kalle.
- Jo, det är sant. Mamma heter Lena.
- Lena? säger Kalle.
- Ja, mamma heter Lena, bekräftar vi.
Han tycker att det är konstigt, men säger inte emot mer, som han brukar.
Efter en stund kommer pappa in i köket.
- Kalle, vad heter pappa? frågar vi.
- Emm...pappa...Lena, säger Kalle efter lite funderande.
Vi log inombords alla fyra - det var lite gulligt!
Ett stort framsteg, även om pusselbiten inte var helt hundra rätt, så är hans tänk på god väg.
Det är så många saker i vår vardag som är så självklara och enkla för oss. Att förstå och använda våra förnamn, är något som är så självklart att vi inte ens reflekterar över att det är något som är abstrakt och kan vara svårt att förstå.
För Kalle har det varit en lång inlärningsprocess att förstå hur och varför.
Någon gång i framtiden kanske vi kan börja vidga hans vyer ytterligare.
Vi har ju även alla efternamn att bearbeta!
Den här favorit-transformern har Kalle full koll på vad den heter.
- Optimus Prime, svarar han snabbt när vi frågar.
Söndag 26 september 2010
Bil-tvätt eller tvätt-bil?
Idag vid mellanmålet tog vi fram papper och penna. Vi ville se om Kalle kunde berätta vad han hade gjort när vi var på stan. Vi gjorde 3 kolumner på papperet.
I den första kolumnen ritade vi mamma, Mimmi och Maja som gick till bilen.
Under bilbilden ritade vi hur vi tre gick på stan.
I andra kolumnen ritade vi pappa som duschade. Under duschbilden ritade vi hur pappa låg i soffan och tittade på TV. Han behövde sträcka ut ryggen, efter att ha grovjobbat lite.
I tredje kolumnen ritade vi Kalle som satt vid datorn. Under den bilden lämnade vi tomt, så att Kalle skulle kunna berätta, med bilder, vad han hade gjort under samma tid.
Han tog pennan, men bad om ett nytt papper. Han ville inte fortsätta på bilden som vi hade börjat på.
Han började rita. Det här blev resultatet:
Figurerna är pappa och Kalle. Bilen bredvid dem är MYCKET smutsig, det syns.
Längst ner på papperet har han ritat en lastbil. Avgaserna från lastbilen är det som gör bilen så smutsig.
I raden med 6 bilder efter varandra, visar Kalle hur bilen åker genom biltvätten.
- Måste åka tvätt-bilen, säger Kalle.
Vi tolkade det som att Kalle ville åka till en biltvätt.
Det här med biltvätt har Kalle pratat om till och från sen 12 september.
Eftersom vår bil inte behövde tvättas så gick vi istället till en stor vägkorsning i närheten. Där finns tre bensinmackar. Vid de två första finns hallar för biltvätt.
Vi tittade in . Tyvärr var det ingen bil som tvättades. Kalle kollade in borstarna noga i alla fall.
Vid den tredje macken var det en kille som stod och sprutade vatten på sin bil och handtvättade bilen.
- Har egen tvätt-bil, sa Kalle.
Han menade nog att han tvättade bilen själv, att inga maskiner gjorde jobbet.
På vägen hem började Kalle en konversation.
- Mamma, pappa, "car", sa Kalle, samtidigt som han tecknade ordet för bil.
- Eller bil, sa han och fortsatte att teckna ordet bil.
Han utökar sitt utländska ord-förråd. Läs mer om det här.
Idag vid mellanmålet tog vi fram papper och penna. Vi ville se om Kalle kunde berätta vad han hade gjort när vi var på stan. Vi gjorde 3 kolumner på papperet.
I den första kolumnen ritade vi mamma, Mimmi och Maja som gick till bilen.
Under bilbilden ritade vi hur vi tre gick på stan.
I andra kolumnen ritade vi pappa som duschade. Under duschbilden ritade vi hur pappa låg i soffan och tittade på TV. Han behövde sträcka ut ryggen, efter att ha grovjobbat lite.
I tredje kolumnen ritade vi Kalle som satt vid datorn. Under den bilden lämnade vi tomt, så att Kalle skulle kunna berätta, med bilder, vad han hade gjort under samma tid.
Han tog pennan, men bad om ett nytt papper. Han ville inte fortsätta på bilden som vi hade börjat på.
Han började rita. Det här blev resultatet:
Figurerna är pappa och Kalle. Bilen bredvid dem är MYCKET smutsig, det syns.
Längst ner på papperet har han ritat en lastbil. Avgaserna från lastbilen är det som gör bilen så smutsig.
I raden med 6 bilder efter varandra, visar Kalle hur bilen åker genom biltvätten.
- Måste åka tvätt-bilen, säger Kalle.
Vi tolkade det som att Kalle ville åka till en biltvätt.
Det här med biltvätt har Kalle pratat om till och från sen 12 september.
Eftersom vår bil inte behövde tvättas så gick vi istället till en stor vägkorsning i närheten. Där finns tre bensinmackar. Vid de två första finns hallar för biltvätt.
Vi tittade in . Tyvärr var det ingen bil som tvättades. Kalle kollade in borstarna noga i alla fall.
Vid den tredje macken var det en kille som stod och sprutade vatten på sin bil och handtvättade bilen.
- Har egen tvätt-bil, sa Kalle.
Han menade nog att han tvättade bilen själv, att inga maskiner gjorde jobbet.
På vägen hem började Kalle en konversation.
- Mamma, pappa, "car", sa Kalle, samtidigt som han tecknade ordet för bil.
- Eller bil, sa han och fortsatte att teckna ordet bil.
Han utökar sitt utländska ord-förråd. Läs mer om det här.
Lördag 25 september 2010
Syns inte = finns inte
Säg den förälder som INTE har kollat om deras barn tvättade händerna efter toalettbesöket.
De flesta föräldrar har nog också gett sina barn bakläxa, att gå tillbaka för att tvätta sina händer.
På vår toalett hänger ett schema med fem bilder.
Den lilla schema-raden hjälper Kalle att komma ihåg vilka saker man gör och i vilken ordning.
För honom är det viktigt att göra det som står på schemat och att göra det i rätt ordning.
Skulle vi ta bort t ex "spola toaletten" så är det mycket möjligt att han inte spolar toaletten, men gör resten.
Bilderna visar:
- en toalett
- en toapappersrulle
- en hand som spolar toaletten
- händer som tvättas
- händer som torkas
Idag måste Kalle ha tyckt att han inte ville eller hade tid att tvätta händerna, för efter hans toalettbesök var de två sista lapparna borta. De som var borta var "händer som tvättas " och "händer som torkas".
Resten av bilderna var kvar:
Efter lite detektivarbete, hittade vi de två sista bilderna.
De var inte långt borta. De låg i skåpet under handfatet.
Kalle fick förresten bakläxa - hans händer var ju otvättade!
Säg den förälder som INTE har kollat om deras barn tvättade händerna efter toalettbesöket.
De flesta föräldrar har nog också gett sina barn bakläxa, att gå tillbaka för att tvätta sina händer.
På vår toalett hänger ett schema med fem bilder.
Den lilla schema-raden hjälper Kalle att komma ihåg vilka saker man gör och i vilken ordning.
För honom är det viktigt att göra det som står på schemat och att göra det i rätt ordning.
Skulle vi ta bort t ex "spola toaletten" så är det mycket möjligt att han inte spolar toaletten, men gör resten.
Bilderna visar:
- en toalett
- en toapappersrulle
- en hand som spolar toaletten
- händer som tvättas
- händer som torkas
Idag måste Kalle ha tyckt att han inte ville eller hade tid att tvätta händerna, för efter hans toalettbesök var de två sista lapparna borta. De som var borta var "händer som tvättas " och "händer som torkas".
Resten av bilderna var kvar:
Efter lite detektivarbete, hittade vi de två sista bilderna.
De var inte långt borta. De låg i skåpet under handfatet.
Kalle fick förresten bakläxa - hans händer var ju otvättade!
Fredag 24 september 2010
Långben har kommit in i familjen
Idag kom farafar Janne på besök och ska stanna över helgen. Farfar hade med sig en telefon som har formen av Janne Långben som sitter och sover med en stor kudde bakom ryggen. Kalle har alltid tyckt om den telefonen. När han har besökt farfar har han tryckt på den för att se hur Långben gör när telefonen ringer.Bredvid Långben ligger hans mössa. Om man trycker på mössan börjar telefonen att ringa.
När telefonen ringer lyfter Lånben på huvudet och säger:
- Oo, did you hear something ringing? zzzzz. Eller så säger han
- Hey, press the snooze-button for me, would you? zzzzz. Eller så säger han:
- If that was a phonecall, I was sleeping, zzzzz. Eller så säger han:
- Mmm, I guess you`re not at home? zzzz. Eller så säger han:
- What do you know - a phonecall! zzzzz
Efter varje uttalande så somnar han om.
Kalle tycker att den är sååå rolig. Han trycker och trycker.
Vi får vänja oss vid att telefonen ringer, utan att vi behöver svara.
Ganska snart kanske Kalle har snappat upp några av meningarna och börjar att använda dem.
Han har en del engelska uttryck som han använder ibland.
- Now (nu), säger han ganska ofta. Det enda problemet är att det betyder "no" alltså "nej" när han säger det.
- "Come on" och "let´s go" kan han ibland säga. Oftast kommer det i situationer när det stämmer.
För något halvår sen gick han och pratade om "un pastel".
Det tog lång tid innan vi kom på att han sa ordet för paj eller tårta - på spanska.
Han hade tittat mycket på en tecknad figur som heter Pocoyo. Han hittade avsnitten på Youtube. Ibland var det på engelska, ibland på svenska, ibland på spanska.
Pocoyo är perfekt för barn med autism. Det är enkla tydliga figurer, med helt vit bakgrund. de har ett enkelt kroppsspråk.
Kalle älskade figurerna. Nu var det längesen han tittade på dem, men de kanske kommer tillbaka längre fram.
Svenska, teckenspråk, kroppsspråk, engelska, spanska - vi får se vilket som blir nästa språk han ger sig på!
Idag kom farafar Janne på besök och ska stanna över helgen. Farfar hade med sig en telefon som har formen av Janne Långben som sitter och sover med en stor kudde bakom ryggen. Kalle har alltid tyckt om den telefonen. När han har besökt farfar har han tryckt på den för att se hur Långben gör när telefonen ringer.Bredvid Långben ligger hans mössa. Om man trycker på mössan börjar telefonen att ringa.
När telefonen ringer lyfter Lånben på huvudet och säger:
- Oo, did you hear something ringing? zzzzz. Eller så säger han
- Hey, press the snooze-button for me, would you? zzzzz. Eller så säger han:
- If that was a phonecall, I was sleeping, zzzzz. Eller så säger han:
- Mmm, I guess you`re not at home? zzzz. Eller så säger han:
- What do you know - a phonecall! zzzzz
Efter varje uttalande så somnar han om.
Kalle tycker att den är sååå rolig. Han trycker och trycker.
Vi får vänja oss vid att telefonen ringer, utan att vi behöver svara.
Ganska snart kanske Kalle har snappat upp några av meningarna och börjar att använda dem.
Han har en del engelska uttryck som han använder ibland.
- Now (nu), säger han ganska ofta. Det enda problemet är att det betyder "no" alltså "nej" när han säger det.
- "Come on" och "let´s go" kan han ibland säga. Oftast kommer det i situationer när det stämmer.
För något halvår sen gick han och pratade om "un pastel".
Det tog lång tid innan vi kom på att han sa ordet för paj eller tårta - på spanska.
Han hade tittat mycket på en tecknad figur som heter Pocoyo. Han hittade avsnitten på Youtube. Ibland var det på engelska, ibland på svenska, ibland på spanska.
Pocoyo är perfekt för barn med autism. Det är enkla tydliga figurer, med helt vit bakgrund. de har ett enkelt kroppsspråk.
Kalle älskade figurerna. Nu var det längesen han tittade på dem, men de kanske kommer tillbaka längre fram.
Svenska, teckenspråk, kroppsspråk, engelska, spanska - vi får se vilket som blir nästa språk han ger sig på!
Torsdag 23 september 2010
Ballong-test
- Blunda, säger Kalle vid matbordet.
Kalle ska göra något som han inte vill att vi ska se, det förstår vi.
Vi låtsas-blundar alla fyra.
Han har en tallrik med mat framför sig. Det är köttbullar, potatismos och broccoli. I sin hand har han en liten plastbil som har en ballong på taket. Man blåser i röret så ballongen blir fylld med luft. När man sätter ner bilen så åker den samtidigt som ballongen töms på luft.
Vi har sagt till honom att lägga bort bilen och börja äta.
Eftersom han ber oss att blunda så har han kommit på något bus - det inser vi.
Vi hör hur han fnittrar lite samtidigt som han gör buset.
Vi ser mellan våra fingrar - vi låtsasblundar ju - hur han tar en liten broccoli-bit och stoppar in den i röret. Sen börjar han att blåsa upp ballongen på bilen.
Han ser så nöjd ut. Broccolin syns genom ballongväggen.
Stolt visar han upp sitt verk.
Typiskt, Kalle, att vilja experimentera. Livet är till för att utforskas!
När han insåg att broccolin var "tillfångatagen" av ballongen blev han lite bedrövad.
Broccoli är egentligen något man ska äta, ju!
Vi fick hjälpa honom att pilla ut den lilla broccoli-biten.
- Blunda, säger Kalle vid matbordet.
Kalle ska göra något som han inte vill att vi ska se, det förstår vi.
Vi låtsas-blundar alla fyra.
Han har en tallrik med mat framför sig. Det är köttbullar, potatismos och broccoli. I sin hand har han en liten plastbil som har en ballong på taket. Man blåser i röret så ballongen blir fylld med luft. När man sätter ner bilen så åker den samtidigt som ballongen töms på luft.
Vi har sagt till honom att lägga bort bilen och börja äta.
Eftersom han ber oss att blunda så har han kommit på något bus - det inser vi.
Vi hör hur han fnittrar lite samtidigt som han gör buset.
Vi ser mellan våra fingrar - vi låtsasblundar ju - hur han tar en liten broccoli-bit och stoppar in den i röret. Sen börjar han att blåsa upp ballongen på bilen.
Han ser så nöjd ut. Broccolin syns genom ballongväggen.
Stolt visar han upp sitt verk.
Typiskt, Kalle, att vilja experimentera. Livet är till för att utforskas!
När han insåg att broccolin var "tillfångatagen" av ballongen blev han lite bedrövad.
Broccoli är egentligen något man ska äta, ju!
Vi fick hjälpa honom att pilla ut den lilla broccoli-biten.
Onsdag 22 september 2010
Glad = skratt ?
Kalle har i två dagar gått och fnittrat och skrattat för sig själv.
Han spelar antagligen upp filmen med fåret Shaun i sitt huvud om och om igen.
Igår visade vi hur han kiknar av skratt när han tittar på filmen.
Idag på väg hem från fritids, skrattade Kalle högt för sig själv. Han skrattade en stund, tystnade, började fnittra och sen skratta om och om igen. Samtidigt rörde han sig i slow-motion eller sprang baklänges.
- Kalle är du glad? frågade vi.
Inget svar.
- Kalle? sa vi.
- Jaa, svarade Kalle.
- Är du glad? upprepade vi.
- Neej, svarade Kalle, han bara skrattar!
På kvällen, en timme efter att han hade gått och lagt sig, låg han fortfarande vaken i sängen.
Han fnittrade för sig själv.
Tänk, att ha förmågan att spela upp roliga saker i sitt huvud om och om igen.
Den maskinen skulle vi nog alla behöva ibland. :-)
Kalle, 8 månader, glad och full av skratt!
Kalle har i två dagar gått och fnittrat och skrattat för sig själv.
Han spelar antagligen upp filmen med fåret Shaun i sitt huvud om och om igen.
Igår visade vi hur han kiknar av skratt när han tittar på filmen.
Idag på väg hem från fritids, skrattade Kalle högt för sig själv. Han skrattade en stund, tystnade, började fnittra och sen skratta om och om igen. Samtidigt rörde han sig i slow-motion eller sprang baklänges.
- Kalle är du glad? frågade vi.
Inget svar.
- Kalle? sa vi.
- Jaa, svarade Kalle.
- Är du glad? upprepade vi.
- Neej, svarade Kalle, han bara skrattar!
På kvällen, en timme efter att han hade gått och lagt sig, låg han fortfarande vaken i sängen.
Han fnittrade för sig själv.
Tänk, att ha förmågan att spela upp roliga saker i sitt huvud om och om igen.
Den maskinen skulle vi nog alla behöva ibland. :-)
Kalle, 8 månader, glad och full av skratt!
Tisdag 21 september 2010
Slow-motion - fast-motion
På morgonen såg Kalle ett avsnitt av fåret Shaun. Avsnittet heter "Vindkraft".
Det är en ganska komplicerad historia om hur fåret Shaun råkar förstöra strömtillförseln till TV:n genom att hänga på vindkraftverkets blad.
Resultatet blir att sprinter-tävlingen som är på TV:n i programmet börjar gå i slow-motion. Plötsligt börjar löparna att backa - eller att hoppa fram- och tillbaka - eller att springa i fast-speed.
Kalle skrattar så att han kiknar.
Hela han är med i loppet. Han gör precis som i TV:n. Han rör sig i slow-motion för att plötsligt springa (på stället) det fortaste han kan. Han hoppar fram- och tillbaka.
Hela dagen idag har han haft med sig den här sekvensen. Som vi tänker oss, så har han en inbyggd dvd-spelare i huvudet och han tror att alla runt omkring honom "ser" samma som han.
Direkt när han kom till skolan ville han visa sina lärare. Han börjar röra sig i slow-motion. De tittar och försöker förstå, men Kalle ger inga ledtrådar. Jag försöker berätta lite ledtrådar så att de ska förstå lite. De hänger på direkt.
I matsalen "showade" han samma scener för de elever som stod i kö för att gå in i matsalen. Samtidigt som han rör sig så kiknar han av skratt. Det är så mysigt att höra honom.
På kvällen så gick vi in på svtplay.se och hittade det avsnittet som Kalle hade haft med sig hela dagen.
Vilken lycka!
Måndag 20 september 2010
Sjunde gången gillt
Man brukar säga tredje gången gillt.
Ganska ofta går det åt fler försök än tre innan Kalle hittar rätt.
Idag vid matbordet, när maten var uppäten, reste sig Kalle upp och bara gick utan att säga något.
- Kalle, du glömde något, ropade vi tillbaka honom.
Vi tänkte att han skulle säga "Tack,för maten!", precis som han alltid brukar göra.
Kalle vände tillbaka till köket och ställde sig bredvid matbordet.
- Varför? sa han. Han menade nog "Vad har jag glömt?". Han ställde sig att fundera.
Han kom på det: Det var lite mjölk kvar. Han drack ur mjölken (1), ställde ner glaset och gick ut ut köket igen.
- Kalle, du glömde något, ropade vi tillbaka honom igen.
Kalle vände tillbaka till köket igen och ställde sig bredvid matbordet.
- Varför? sa han igen och ställde sig att fundera.
Han kom på det: Tallriken stod kvar på bordet. Han flyttade tallriken, glaset och besticken till köksbänken (2) och gick ut ur köket - igen.
- Kalle, du glömde något, ropade vi tillbaka honom igen.
Kalle vände tillbaka till köket igen och ställde sig bredvid matbordet.
- Varför? sa han igen och ställde sig att fundera.
Han kom på det: Allt skulle in i diskmaskinen. Han ställde in sina saker (3) och gick sin väg igen.
- Kalle, du glömde något, ropade vi tillbaka honom igen.
Kalle vände tillbaka till köket igen och ställde sig bredvid matbordet.
- Varför? sa han igen och ställde sig att fundera.
Han kom på det: Diskmaskinen måste slås på. Han tryckte på av/på-knappen (4) och gick sin väg.
Vi ropade tillbaka honom - han kom tillbaka - funderade -kom på det: Han behövde tvätta händerna. Han kavlade upp ärmarna, tog tvål, tvättade händerna (5) och gick ut ur köket.
Samma procedur ännu en gång. Han kom på det efter lite funderande:
Mamma behövde en kram. Mamma fick en kram (6) och sen gick han!
En sista gång ropade vi tillbaka honom.
- Det är fortfarande något du har glömt, sa vi, som du brukar göra efter maten.
Kalle behövde inte fundera. Han viskade:
Tack för maten! (7) Glad och nöjd gick han därifrån.
Vem som helst hade ju tappat tålamodet av att aldrig få gå. Eller kanske struntat i att komma tillbaka.
Vi gör heller ingen stor affär av det och det känner säkert Kalle.
Det är lite häftigt, för väntar man tillräckligt länge så kommer det oftast ett svar.
De sju olika svaren som Kalle kom med efter maten, kom han ju på själv.
En favorit-tallrik för Kalle! Allt försvann...
Man brukar säga tredje gången gillt.
Ganska ofta går det åt fler försök än tre innan Kalle hittar rätt.
Idag vid matbordet, när maten var uppäten, reste sig Kalle upp och bara gick utan att säga något.
- Kalle, du glömde något, ropade vi tillbaka honom.
Vi tänkte att han skulle säga "Tack,för maten!", precis som han alltid brukar göra.
Kalle vände tillbaka till köket och ställde sig bredvid matbordet.
- Varför? sa han. Han menade nog "Vad har jag glömt?". Han ställde sig att fundera.
Han kom på det: Det var lite mjölk kvar. Han drack ur mjölken (1), ställde ner glaset och gick ut ut köket igen.
- Kalle, du glömde något, ropade vi tillbaka honom igen.
Kalle vände tillbaka till köket igen och ställde sig bredvid matbordet.
- Varför? sa han igen och ställde sig att fundera.
Han kom på det: Tallriken stod kvar på bordet. Han flyttade tallriken, glaset och besticken till köksbänken (2) och gick ut ur köket - igen.
- Kalle, du glömde något, ropade vi tillbaka honom igen.
Kalle vände tillbaka till köket igen och ställde sig bredvid matbordet.
- Varför? sa han igen och ställde sig att fundera.
Han kom på det: Allt skulle in i diskmaskinen. Han ställde in sina saker (3) och gick sin väg igen.
- Kalle, du glömde något, ropade vi tillbaka honom igen.
Kalle vände tillbaka till köket igen och ställde sig bredvid matbordet.
- Varför? sa han igen och ställde sig att fundera.
Han kom på det: Diskmaskinen måste slås på. Han tryckte på av/på-knappen (4) och gick sin väg.
Vi ropade tillbaka honom - han kom tillbaka - funderade -kom på det: Han behövde tvätta händerna. Han kavlade upp ärmarna, tog tvål, tvättade händerna (5) och gick ut ur köket.
Samma procedur ännu en gång. Han kom på det efter lite funderande:
Mamma behövde en kram. Mamma fick en kram (6) och sen gick han!
En sista gång ropade vi tillbaka honom.
- Det är fortfarande något du har glömt, sa vi, som du brukar göra efter maten.
Kalle behövde inte fundera. Han viskade:
Tack för maten! (7) Glad och nöjd gick han därifrån.
Vem som helst hade ju tappat tålamodet av att aldrig få gå. Eller kanske struntat i att komma tillbaka.
Vi gör heller ingen stor affär av det och det känner säkert Kalle.
Det är lite häftigt, för väntar man tillräckligt länge så kommer det oftast ett svar.
De sju olika svaren som Kalle kom med efter maten, kom han ju på själv.
En favorit-tallrik för Kalle! Allt försvann...
Söndag 19 september 2010
Kyckling och bi
På väg ut från mataffären så stannar Kalle upp.
- Mamma, Mimmi, Maja, titta kyckling. Ååå, så sööt! säger Kalle.
Vi tittar på de två, små fåglarna som Kalle pekar på.
Vi blir lite fulla i skratt - det är två vanliga gråsparvar!
Fågel som fågel,kanske Kalle tänker?
Lite senare sitter vi ute i den sköna solen och fikar.
Kalle reser sig upp och tar sitt glas med mineralvatten.
- Måste hälla gräset, säger han.
- Varför måste du det? undrar vi.
- Den är bi! säger Kalle och pekar ner i sitt glas.
Vi tittar och ser en mycket liten, vanlig fluga (den är inte i närheten så stor som ett bi!) som håller på att drunkna i mineralvattnet.
Vi ler lite åt ordvalet. Gulligt!
Lördag 18 september 2010
Dokumentation av detaljer
437 bilder blev det - Kalles dokumentation av detaljer!
Idag var vi hos Kalles morbror med familj. Vi var många där och vi firade familjens födelsedagar.
Kalle vankade rastlöst av och an. Efter ett tag kom Kalle fram till mig.
- Han måste kamera! viskade han samtidigt som han tecknade ordet "kamera".
Han fick den och började noggrannt dokumentera hemmets alla detaljer.
Det var lampor, bordshörn, ljusstakar, blomblad, leksaker, mm.
Efter en stund gick vi ut för en promenad. Kalle följde med och fotograferade flitigt.
Efter varje bild ville han visa.
De bilder Kalle själv var allra mest nöjd med var några bilder på ett avgasrör på en bil.
Bilägaren är Kalles kusin, ganska nybliven bil- och avgasrörsägare.
Avgasrörsägaren tyckte att det var ett mycket bra val att dokumentera hans fina avgasrör.
Här är de båda pangbilderna:
Det här är i avgasröret!
Om du, precis som jag, inte brukar spana in olika avgasrör, så kan jag meddela att de ser ganska olika ut.
Det har jag lärt mig idag!
437 bilder blev det - Kalles dokumentation av detaljer!
Idag var vi hos Kalles morbror med familj. Vi var många där och vi firade familjens födelsedagar.
Kalle vankade rastlöst av och an. Efter ett tag kom Kalle fram till mig.
- Han måste kamera! viskade han samtidigt som han tecknade ordet "kamera".
Han fick den och började noggrannt dokumentera hemmets alla detaljer.
Det var lampor, bordshörn, ljusstakar, blomblad, leksaker, mm.
Efter en stund gick vi ut för en promenad. Kalle följde med och fotograferade flitigt.
Efter varje bild ville han visa.
De bilder Kalle själv var allra mest nöjd med var några bilder på ett avgasrör på en bil.
Bilägaren är Kalles kusin, ganska nybliven bil- och avgasrörsägare.
Avgasrörsägaren tyckte att det var ett mycket bra val att dokumentera hans fina avgasrör.
Här är de båda pangbilderna:
Det här är i avgasröret!
Om du, precis som jag, inte brukar spana in olika avgasrör, så kan jag meddela att de ser ganska olika ut.
Det har jag lärt mig idag!
Fredag 17 september 2010
Kroppsspråk
Idag kom Kalle hem med många bilder i sin mapp, från skolan.
Eftersom Kalle inte berättar så mycket om vad han gör i skolan, så är det en hjälp för oss att försöka prata med honom om vad han har gjort på dagen.
Idag var det bland annat 4 foton där Kalle hade intagit olika positioner:
Bilderna är självklara för Kalle vad de betyder, eftersom han har arbetat med dem.
Vi som aldrig har sett dem förut är som analfabeter. Vi kan inte "läsa" bilderna.
- Den är frågeteckan, säger Kalle till första bilden och ställer sig i samma ställning samtidigt som han pratar.
- Den är minustecken, säger han till den andra bilden.
- Minustecken, säger vi lite frågande.
Då "skriver" Kalle ett utropstecken i luften med sitt pekfinger.
- Jaså, utropstecken, säger vi.
Till tredje bilden intar han samma position som det är på bilden, men han säger inget. Han är nog osäker på vad den heter. Med sitt pekfinger gör han distinkt en punkt i luften.
- Du är en punkt? säger vi.
- Punkt, svarar Kalle.
Till sista bilden ser Kalle lite vilsen ut. Han intar samma position som på bilden.
- Han é? säger han.
Eftersom han har varit olika skiljetecken innan, så förstod vi vad han var.
- Du är ett kommatecken, svarade vi.
Det är så typiskt Kalle att använda hela kroppen för att illustrera saker som han är intresserad av.
Kan kroppsspråket vara ett "första-språk"?
Idag kom Kalle hem med många bilder i sin mapp, från skolan.
Eftersom Kalle inte berättar så mycket om vad han gör i skolan, så är det en hjälp för oss att försöka prata med honom om vad han har gjort på dagen.
Idag var det bland annat 4 foton där Kalle hade intagit olika positioner:
Bilderna är självklara för Kalle vad de betyder, eftersom han har arbetat med dem.
Vi som aldrig har sett dem förut är som analfabeter. Vi kan inte "läsa" bilderna.
- Den är frågeteckan, säger Kalle till första bilden och ställer sig i samma ställning samtidigt som han pratar.
- Den är minustecken, säger han till den andra bilden.
- Minustecken, säger vi lite frågande.
Då "skriver" Kalle ett utropstecken i luften med sitt pekfinger.
- Jaså, utropstecken, säger vi.
Till tredje bilden intar han samma position som det är på bilden, men han säger inget. Han är nog osäker på vad den heter. Med sitt pekfinger gör han distinkt en punkt i luften.
- Du är en punkt? säger vi.
- Punkt, svarar Kalle.
Till sista bilden ser Kalle lite vilsen ut. Han intar samma position som på bilden.
- Han é? säger han.
Eftersom han har varit olika skiljetecken innan, så förstod vi vad han var.
- Du är ett kommatecken, svarade vi.
Det är så typiskt Kalle att använda hela kroppen för att illustrera saker som han är intresserad av.
Kan kroppsspråket vara ett "första-språk"?
Torsdag 16 september 2010
Privat matte-lektion
Idag vid maten hade Kalle matte-lektion - med sig själv.
Han var helt inne i sin egen diskussion.
- 1 morot, 2 morot, 3 morot, sa han och pekade på morötterna.
- 1 potatis, 2 potatis, 3 potatis, fortsatte han.
- 1 köttbulle, 2 köttbulle, 3 köttbulle.
- 1 morot, 1 potatis, 1 köttbulle, 2 morot, 2 potatis, 2 köttbulle, 3 morot, 3 potatis, 3 köttbulle, räknade han och pekade fram och tillbaka.
- 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9! Han såg nöjd ut, det stämde, tyckte han.
Han tyckte nog att det var färdigräknat, för nu övergick han till geometri istället.
- 1 cirkel, sa han och följde köttbullens form med fingret.
- 2 cirkel, 3 cirkel, fortsatte han och snurrade runt köttbullarna.
Han spanade sen in potatisarna och morötterna.
- Inte kvadrat, inte triangel, sa han.
Som avslutning följde han tallrikens ytterkant med fingret.
- Stoor cirkel, sa han och sen började han att äta.
Idag vid maten hade Kalle matte-lektion - med sig själv.
Han var helt inne i sin egen diskussion.
- 1 morot, 2 morot, 3 morot, sa han och pekade på morötterna.
- 1 potatis, 2 potatis, 3 potatis, fortsatte han.
- 1 köttbulle, 2 köttbulle, 3 köttbulle.
- 1 morot, 1 potatis, 1 köttbulle, 2 morot, 2 potatis, 2 köttbulle, 3 morot, 3 potatis, 3 köttbulle, räknade han och pekade fram och tillbaka.
- 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9! Han såg nöjd ut, det stämde, tyckte han.
Han tyckte nog att det var färdigräknat, för nu övergick han till geometri istället.
- 1 cirkel, sa han och följde köttbullens form med fingret.
- 2 cirkel, 3 cirkel, fortsatte han och snurrade runt köttbullarna.
Han spanade sen in potatisarna och morötterna.
- Inte kvadrat, inte triangel, sa han.
Som avslutning följde han tallrikens ytterkant med fingret.
- Stoor cirkel, sa han och sen började han att äta.
Onsdag 15 september 2010
Höga förväntningar
Före frukost satt Kalle och bläddrade i en bok om rymden. Han pratade på om alla planeter, månen, stjärnorna och rymdfarkoster. Han ville hela tiden visa bilderna. Maja var med honom och tittade och de diskuterade de olika planeterna.
Vid frukosten började jag igen att förbereda Kalle på utflykten de skulle göra i skolan. De skulle åka buss.
Kalle satt tyst en lång stund och åt sin macka.
- Kangke åka månge? frågade han. (Underförstått: Ska vi åka till månen i skolan?)
Gulligt!
När han kom hem så försökte vi alla att fråga Kalle vad han hade gjort under dagen.
Svaret var som vanligt: Nej!
Då tog vi till det vi har gjort sen Kalle var 3 år och vi var på semester i Tyskland.
Vi räknade på fingrarna!
- Först så åkte ni buss, sa vi, och pekade på pekfingret.
- Sen....., sa vi, pekade på långfingret och väntade på att Kalle skulle fylla i meningen.
- Em, eemm ... mmm ... åka sjöan, svarade Kalle.
Det stämde. De hade åkt till ett fritidsområde vid en liten sjö.
- Sen....., sa vi, pekade på ringfingret och väntade på att Kalle skulle fylla i meningen.
- Em, eemm ... em ... fika, svarade Kalle.
Det stämde också, för fikaväskan hade packats på morgonen med ett äpple (rött!), en banan och några riskakor.
- Sen....., sa vi, pekade på lillfingret och väntade...
- Mmmm ... eem ... grilla hamburgare, svarade Kalle.
Det stämde också, det hade stått i meddelandet från skolan att de skulle grilla hamburgare. Kalle älskar hamburgare!
- Sen....., frågade vi, pekade på tummen och väntade...
- Hmm ... em ... tillbaka bussen hem, svarade Kalle.
Nu hade Kalle faktiskt berättat om sin dag i skolan. Han berättade sånt som vi redan visste, men det var han själv som sa alla sakerna. Ett stort framsteg!
En vacker dag kanske han också berättar vad han gör emellan fika och mat! :-)
Före frukost satt Kalle och bläddrade i en bok om rymden. Han pratade på om alla planeter, månen, stjärnorna och rymdfarkoster. Han ville hela tiden visa bilderna. Maja var med honom och tittade och de diskuterade de olika planeterna.
Vid frukosten började jag igen att förbereda Kalle på utflykten de skulle göra i skolan. De skulle åka buss.
Kalle satt tyst en lång stund och åt sin macka.
- Kangke åka månge? frågade han. (Underförstått: Ska vi åka till månen i skolan?)
Gulligt!
När han kom hem så försökte vi alla att fråga Kalle vad han hade gjort under dagen.
Svaret var som vanligt: Nej!
Då tog vi till det vi har gjort sen Kalle var 3 år och vi var på semester i Tyskland.
Vi räknade på fingrarna!
- Först så åkte ni buss, sa vi, och pekade på pekfingret.
- Sen....., sa vi, pekade på långfingret och väntade på att Kalle skulle fylla i meningen.
- Em, eemm ... mmm ... åka sjöan, svarade Kalle.
Det stämde. De hade åkt till ett fritidsområde vid en liten sjö.
- Sen....., sa vi, pekade på ringfingret och väntade på att Kalle skulle fylla i meningen.
- Em, eemm ... em ... fika, svarade Kalle.
Det stämde också, för fikaväskan hade packats på morgonen med ett äpple (rött!), en banan och några riskakor.
- Sen....., sa vi, pekade på lillfingret och väntade...
- Mmmm ... eem ... grilla hamburgare, svarade Kalle.
Det stämde också, det hade stått i meddelandet från skolan att de skulle grilla hamburgare. Kalle älskar hamburgare!
- Sen....., frågade vi, pekade på tummen och väntade...
- Hmm ... em ... tillbaka bussen hem, svarade Kalle.
Nu hade Kalle faktiskt berättat om sin dag i skolan. Han berättade sånt som vi redan visste, men det var han själv som sa alla sakerna. Ett stort framsteg!
En vacker dag kanske han också berättar vad han gör emellan fika och mat! :-)
Tisdag 14 september 2010
Att göra nej
I vår familj vet alla vad man gör när man "gör nej".
Då går/småspringer/rusar man från vägg till vägg eller rum till rum, under en ganska lång period. Små danssteg och små viftningar med händerna hör till. Samtidigt låter man nästan som om man småskrattar eller hummar för sig själv.
Kalle gör det regelbundet, så gott som varje dag. Ibland blir man nästan lite stressad av det, men vi är vana.
För honom är det ett sätt att koppla av. Om han har haft en lugn dag, inga långa utflykter, promenader eller cykelturer, då har han ett stort behov av att "göra nej". Även om det har varit aktiviteter på dagen så brukar han "göra nej" en stund på kvällen.
Vi brukar inte avbryta honom, för vi tror att han behöver de här stunderna. Han ser så nöjd och glad ut när han springer omkring.
Att vi säger "göra nej", beror på Kalles svar.
- Kalle, vad gör du? frågar vi.
- Nej, svarar Kalle.
- Gör du nej? frågar vi.
- Nej, svarar Kalle.
= återvändsgränd!
Igår var Kalle sjuk. Idag har han varit pigg, men hemma hela dagen.
Det märktes. Han "gjorde nej" i drygt en timme före det var dags att sova. Det vanliga är att han går/småspringer, men ikväll rusade han...
I ögonvrån kunde man se ett "streck" rusa förbi mellan rummen. Fort gick det - nöjd var han!
När han har gått och lagt sig, brukar vi prata lite om vad som ska hända dagen efter, för att förbereda honom.
- Imorgon i skolan ska ni åka buss, ni ska på utflykt, sa jag.
Kalle lyssnade och funderade. Efter en stund sa han:
- Kangke koge, kangke jupackeng, kangke ngekpackeng? (Kanske skogen, kanske djurparken, kanske lekparken)
Det var Kalles sätt att fråga: Vart ska vi åka?
Bilden är från augusti i år. Kalle tyckte att det var lite praktiskt att hänga upp sina kläder på en stolpe. :-)
Medans kläderna hängde på stolpen passade Kalle på att "göra nej". Han badade och stojade runt i en grund barnbassäng. Vatten är kul!
I vår familj vet alla vad man gör när man "gör nej".
Då går/småspringer/rusar man från vägg till vägg eller rum till rum, under en ganska lång period. Små danssteg och små viftningar med händerna hör till. Samtidigt låter man nästan som om man småskrattar eller hummar för sig själv.
Kalle gör det regelbundet, så gott som varje dag. Ibland blir man nästan lite stressad av det, men vi är vana.
För honom är det ett sätt att koppla av. Om han har haft en lugn dag, inga långa utflykter, promenader eller cykelturer, då har han ett stort behov av att "göra nej". Även om det har varit aktiviteter på dagen så brukar han "göra nej" en stund på kvällen.
Vi brukar inte avbryta honom, för vi tror att han behöver de här stunderna. Han ser så nöjd och glad ut när han springer omkring.
Att vi säger "göra nej", beror på Kalles svar.
- Kalle, vad gör du? frågar vi.
- Nej, svarar Kalle.
- Gör du nej? frågar vi.
- Nej, svarar Kalle.
= återvändsgränd!
Igår var Kalle sjuk. Idag har han varit pigg, men hemma hela dagen.
Det märktes. Han "gjorde nej" i drygt en timme före det var dags att sova. Det vanliga är att han går/småspringer, men ikväll rusade han...
I ögonvrån kunde man se ett "streck" rusa förbi mellan rummen. Fort gick det - nöjd var han!
När han har gått och lagt sig, brukar vi prata lite om vad som ska hända dagen efter, för att förbereda honom.
- Imorgon i skolan ska ni åka buss, ni ska på utflykt, sa jag.
Kalle lyssnade och funderade. Efter en stund sa han:
- Kangke koge, kangke jupackeng, kangke ngekpackeng? (Kanske skogen, kanske djurparken, kanske lekparken)
Det var Kalles sätt att fråga: Vart ska vi åka?
Bilden är från augusti i år. Kalle tyckte att det var lite praktiskt att hänga upp sina kläder på en stolpe. :-)
Medans kläderna hängde på stolpen passade Kalle på att "göra nej". Han badade och stojade runt i en grund barnbassäng. Vatten är kul!
Måndag 13 september 2010
Ont i magen är en "hon"
Idag gick Kalle hem från skolan före lunch. Han hade ont i magen. Stefan kom och hämtade honom och de gick hem tillsammans. Kalle låg i soffan och vilade mest hela dagen.
Framåt sena eftermiddagen när jag kom hem, var Kalle ganska pigg.
- Hej, Kalle,sa jag.
Inget svar.
- Hej, Kalle, sa jag igen.
Han tittade på mig till svar.
- Mår du bra nu? frågade jag.
Inget svar.
- Hur är det med magen? fortsatte jag.
Fortfarande inget svar.
- Har du ont i magen? testade jag, för att omformulera frågan. Man vet aldrig när det kommer ett svar.
Då svarade han:
- Hon är borta! Och så pekade han på sin mage.
Så nu vet vi det!
"Ont i magen" är en hon.
Det lustiga är att Kalle aldrig brukar använda ordet hon, utan det har alltid varit "han" eller "den".
Han brukar ju prata om sig själv som "han" eller "den". Det skrev vi om den 17 augusti .
Det ska bli intressant att se hur han kommer att utveckla ordet "hon".
Trist, men "hon" kom tillbaka senare på kvällen!
Kalle undersöker en stubbe vid mormors sommarstuga i juli i år!
Idag gick Kalle hem från skolan före lunch. Han hade ont i magen. Stefan kom och hämtade honom och de gick hem tillsammans. Kalle låg i soffan och vilade mest hela dagen.
Framåt sena eftermiddagen när jag kom hem, var Kalle ganska pigg.
- Hej, Kalle,sa jag.
Inget svar.
- Hej, Kalle, sa jag igen.
Han tittade på mig till svar.
- Mår du bra nu? frågade jag.
Inget svar.
- Hur är det med magen? fortsatte jag.
Fortfarande inget svar.
- Har du ont i magen? testade jag, för att omformulera frågan. Man vet aldrig när det kommer ett svar.
Då svarade han:
- Hon är borta! Och så pekade han på sin mage.
Så nu vet vi det!
"Ont i magen" är en hon.
Det lustiga är att Kalle aldrig brukar använda ordet hon, utan det har alltid varit "han" eller "den".
Han brukar ju prata om sig själv som "han" eller "den". Det skrev vi om den 17 augusti .
Det ska bli intressant att se hur han kommer att utveckla ordet "hon".
Trist, men "hon" kom tillbaka senare på kvällen!
Kalle undersöker en stubbe vid mormors sommarstuga i juli i år!
Söndag 12 september 2010
Biltvätten
Igår såg Kalle ett program om en biltvätt. Det fascinerade honom mycket.
Vid frukosten idag, så avbröt han oss hela tiden - för att berätta om de olika momenten i en biltvätt.
- bilen åker in i biltvätten
- vattnet kommer
- vattnet sprutar
- borstar gör rent bilen
- det blir bubblor
- kallt vatten (bilen fryser!)
- bilen åker genom torken som blåser bilen torr
- bilen är ren och fin!
Kolla in ögonbrynet på bilen som fryser, det talar sitt tydliga språk!
Man ser också hur hela bilen skakar av kyla.
När Kalle var klar med bilderna var han mycket nöjd.
Efter ett tag fick vi gäster och det första de fick se var Kalles bilder. Kalle håller upp dem 5 cm från ansiktet och det bara rinner ur honom hela händelseförloppet. Det är så häftigt att höra honom.
Han är ju oftast ganska tyst i mötet med andra människor, men nu hade han mycket att prata om.
Häftigt!
Igår såg Kalle ett program om en biltvätt. Det fascinerade honom mycket.
Vid frukosten idag, så avbröt han oss hela tiden - för att berätta om de olika momenten i en biltvätt.
- bilen åker in i biltvätten
- vattnet kommer
- vattnet sprutar
- borstar gör rent bilen
- det blir bubblor
- kallt vatten (bilen fryser!)
- bilen åker genom torken som blåser bilen torr
- bilen är ren och fin!
Kolla in ögonbrynet på bilen som fryser, det talar sitt tydliga språk!
Man ser också hur hela bilen skakar av kyla.
När Kalle var klar med bilderna var han mycket nöjd.
Efter ett tag fick vi gäster och det första de fick se var Kalles bilder. Kalle håller upp dem 5 cm från ansiktet och det bara rinner ur honom hela händelseförloppet. Det är så häftigt att höra honom.
Han är ju oftast ganska tyst i mötet med andra människor, men nu hade han mycket att prata om.
Häftigt!
