Fredag 1 oktober 2010

Hjälper plåster mot allt ont?
På morgonen när Kalle fortfarande låg kvar i sängen visade han på ljumsken att han hade ont.
- Han måcke håcke, sa han.
Han fick upprepa sitt uttalande 4-5 gånger innan vi uppfattade vad han ville.
Han ville ha ett plåster för att han hade så ont. Plåster är väl till för att ta bort det onda?
Han hade inget sår eller blåmärke som visade att det hade hänt något. Men ont gjorde det.
Han fick ett blått plåster med fiskar på ljumsken trots att det inte fanns något sår.
Han haltade rejält hela dagen.
På kvällen när det var dags för pyjamas så undrade vi om plåstret skulle sitta kvar.
Kalle hade nog insett att det inte hjälpte så det skulle bort. 
Han fnittrade när vi tog bort det- det kittlade ju!

Förr vägrade Kalle att ha plåster även om det blödde. Det kändes främmande och kanske skrämmande.
När han var 5 år var första gången han fick ett plåster och accepterade det. Då hade han skurit sig på mjölkglaset som hade gått sönder i hans hand. Det blödde riktigt mycket i handflatan. Kalle tittade på sin hand och blodet som droppade ner på bordet. Han blev inte rädd eller ledsen.
- Han är trasig, konstaterade han enkelt, samtidigt som han visade oss sin blodiga handflata.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0