Söndag 30 juni 2013

Topp-hemligt

Kalle har en super-duper-mega-stor hemlis.

Han funderade länge var han skulle förvara koden, men tyckte att det mest praktiska stället var på bordet alldeles framför kassaskåpet.

Tur att han har ärliga människor omkring sig! ;-)

Lördag 29 juni 2013

Fredag 28 juni 2013

Eget hjälpmedel

När Kalle ritar en egen kalender, för att få klart för sig hur många dagar det är kvar till vi ska åka på semester, då vet man att han känner sig hjälpt av att se antalet dagar som är kvar och att kunna stryka dem när de har varit.

Vi har en väggalmanacka på väggen i hans rum, men han gjorde en egen.

Den har haft med sig när han ska sova, den har fått ligga alldeles bredvid huvudkudden.

Den gula pennan har han lagt prydligt bredvid kalendern, bredvid huvudkudden.

Det första han gör på morgonen när han vaknar är att stryka dagen före.

Vi förstår att han ser fram emot semester-resan!

Torsdag 27 juni 2013

Före - efter

Vad rolig han är!

Vi förstår inte varför han gör så olika före och efter när han ska bada.

Lite kul är det i alla fall!

 

Före badet:

Kalle går fullt påklädd in på toaletten och låser om sig.

När han kommer ut - simsalabin - ligger alla kläder på golvet och han har badbyxor på sig.

Redo för ett bad!

 

Efter:

När han badat färdigt kastar han av sig badbyxorna redan innan han har kommit in i huset.

Ofta åker de av redan på trappen. Kläder är helt onödigt och han är naken så länge håret är blött.

Nakenheten bekommer honom inte alls, men bara efter att han badat.

Onsdag 26 juni 2013

A

Idag förberedde vi Kalle på den semester han kommer att få åka på den här sommaren.

- Kalle, en annan dag kommer vi att åka långt med bilen. Vi ska åka länge , i flera dagar. Vi ska åka till Paris, sa vi.

- Jaa (på inandning), svarade Kalle och vi såg att han inte visste vad Paris var.

- Du vet där Eiffeltornet finns, fortsatte vi.

- Aaa ... Eiffeltornet ... Åka till A, sa Kalle.

Eiffeltornet har ju formen av ett A och det har Kalle sett. Symbolspråket kan han!

Nu förstod han precis vart vi skulle!

Sekunden efter såg han Majas örngott, som var fullt med bokstäver.

Bokstaven A såg han med en gång.

 

Sen började han ljuda och leta andra bokstäver.

K för Kalle. P för pappa. M för mamma, Mimmi och Maja.

Den allra bästa var ändå när han ljudade ihop ett ord.

Ordet skrivs k + g.

Eftersom Kalle troligtvis hör bokstaven T som K så är stavningen genial.

Kå + g = kåg = tåg.

Självklar stavning! ;)

 

 

Tisdag 25 juni 2013

Leva här och nu

Ofta brukar man prata om att man ska leva "här och nu". Att göra det som är bäst, roligast, mest givande för stunden. Inte gräva ner sig i det som har varit. Inte bara längta framåt.

Ta tillvara på tiden som är just nu!

Den egenskapen är något som Kalle absolut inte behöver träna på.

Han lever här och nu. Av sig själv. Automatiskt.

 

Idag kom storasyster Mimmi och mamma hem efter att ha varit i Barcelona i en vecka.

Kalle hoppade på studsmattan när vi kom hem. Han lyfte sin hand till en hälsning och fortsatte sen att hoppa.

Inga stora glädjeskutt eller kramar.

Han visste att vi var hemma och hade sagt hej. Behövs det mer?

 

Här och nu: han hoppade studsmatta och hela familjen var hemma.

Igår: han hoppade studsmatta och han, pappa och storasyster Maja var hemma.

Imorgon: Det visar sig imorgon!

 

Han var i alla fall intresserad av att titta på bilderna från var resa.

Han vaknade till lite extra när han såg ett "fordon" han inte kände till sen förut - en linbana.

Den var intressant!

Måndag 24 juni 2013

Kalle har flera gånger undrat var husvagnen, som vi sålde förra året, är.

Han har nog inte riktigt förstått eller accepterat att vi har sålt den.

 

Han har varit tydlig med en sak. Han vill verkligen inte cykla. Han kan, men vill inte. 

För att kunna ta cykeln så har vi börjat ha honom på pakethållaren. Det gillar han. 

Idag fick han åka där bak.

- STANNA, skrek han nästan i panik, jag måste klia benet. 

När den första chocken, att det skulle vara något allvarligt, lagt sig så saktade vi in så att han skulle kunna klia sitt ben.

Då hoppade han istället av cykeln och gick fram till husvagnen som stod vid vägen.

Han gick ett varv runt husvagnen och hoppade sen på pakethållaren igen.

Så ... nu klia klart, sa han.

Så fort det var en husvagn vid vägkanten behövde han klia benet.

Vi förstår vad han menar - han vill ha en husvagn  igen!

 

Här sitter han nöjd i sängen i vår sålda husvagn!

 

Söndag 23 juni 2013

Eftersom det blev en hel del stekt potatis över igår, så blev det stekt potatis till maten idag. Eftersom det var på gränsen till att det skulle räcka så kokade vi några potatisar. 

Kalle brukar göra en lyckodans när det är stekt potatis, så vi räknade med att få ta en de av denl kokta potatisen.

Så fel vi hade. Han lassade på både stekt och kokt potatis på sin tallrik.

Hade det funnits klyftpotatis, pommes frites, strips och potatismos (pulver såklart) så hade han nog tagit av det också.

Det viktigaste är att inget nuddar varandra på tallriken. 

Det har ingen betydelse om allt var potatis i olika former. Det får absolut inte nudda vid varandra!

 

Lördag 22 juni 2013

Puppa

Kalle har svårt att somna på kvällarna, eller ska man säga nätterna. Han somnar oftast väldigt sent.

Igår somnade han ganska snabbt, men när vi kom för att titta till honom syntes han inte. När vi kollade noga så hade han vänt täcket med fotändan uppåt. Han hade krupit in genom påslakan-öppningen och somnat inne i påslakanet. Han var alldeles varm och svettig, det blev väl knappt någon luft därinne.

Vi öppnade lite så att han skulle få luft.

 

På morgonen var han tillbaka inne i påslakanet, lika varm som på kvällen.

När vi väckte honom förklarade han varför han låg i påslakanet.

- Han är en ... Kalle-puppa, sa han och siktade nog på att bli en fjäril.

När han fått på sig kläder och skulle gå till köket så sträckte han ut armarna och flaxade sig fram.

- Han är en Kalle-fjäril, förklarade han.

Från puppa till fjäril över en natt!

Midsommarafton fredag 21 juni 2013

Midsommarfirande  - nej tack!

Alla traditioner faller inte Kalle i smaken. Idag var en sån dag - midsommarafton.

Tillsammans gick vi till ett firande där det var uppvisning av dans i folkdräkter. Vi var lite sena så vi hamnade långt bak. Efter en stund kunde vi gå längre fram så att vi kunde se dansen.

Det hade ingen som helst betydelse för Kalle om han stod så han såg eller inte - båda var lika plågsamt!

Han var lättad när det var över och vi gick hem.

Senare på eftermiddagen berättade vi för Kalle att vi skulle gå till ett till midsommarfirande där vi skulle få dansa.

Kalle såg bedrövad ut. Inte nu igen!!

Vi packade picknickkorgen, tog fram filten och gjorde oss klara att gå. När vi precis skulle gå så började det regna. Det öste ner så vi bestämde oss för att stanna hemma. 

Det fick bli picknick vid köksbordet istället.

Kalle stack upp på sitt rum och kom snabbt ner med sin väggalmanacka i handen. Med några pennstreck ritade han en not på rutan för midsommardagen. Noten symboliserade nog folkdansmusiken han hade sett och lyssnat på.

Snabbt gjorde han ett kryss över noten. Bredvid noten gjorde han ett frågetecken.

En mycket tydlig fråga/önskan: Det blir inget midsommarfirande imorgon, va?

Han  ville bara försäkra sig om att det var lugnt imorgon! 

GLAD MIDSOMMAR (men utan traditionen dans runt midsommarstången) 

önskar Kalle

Torsdag 20 juni 2013

Dammsuga poolen

- Vad gör du? frågade Kalle när pappa höll på att dammsuga i vår lilla pool.

Han tog bort grus, vissna blomblad från syrenen och annat skräp som fanns i vattnet.

- Jag dammsuger bort allt i poolen, svarade pappa.

- Ååå, nej ... jag vill bada ... inte ta bort allt vatten, svarade Kalle som trodde att pappa dammsög bort allt vatten.

Vi håller med om att det är fiffigt att man kan ta bort smutsen och ändå behålla vattnet kvar.

Onsdag 19 juni 2013

Massor av möss

Kalle är superkittlig. Det räcker med att vi håller handen några cm från magen, armhålan eller knävecket så kan han nästan inte stå still.

Kalle har ett 20-tal små gosedjurs-möss som har varit en del av nattningen på kvällarna. De har "kollat in" de kittliga ställena med sina spetsiga nosar.

Kalle har skrattat och vridit sig för att komma undan. Det har varit glada stunder att gå och lägga sig.

 

Igår, var mössen ganska envisa med att de ville kittlas. När vi hade sagt god natt så tog det några minuter så kom Kalle till oss.

- Mus får bara kittlas en gång, sa han med betoning på en.

När han sagt det vände han tillbaka till sängen och gick och la sig.

 

Ikväll, när det var dags för mössen att "kolla in" de kittliga ställena så var alla mössen borta. De hade försvunnit. Varenda en!

Kalle sa att han inte hade en aning om vart de tagit vägen.

När vi letat en stund hittade vi dem.

Han hade kilat in dem, varenda en, mellan sängen och väggen.

Färdigkittlat för deras del!

Tisdag 18 juni 2013

Pheww, inte blått!

När Kalle kom in i badrummet blev han lite fundersam.

Vi höll på att städa badrummet. Spegeln putsades, handfatet torkades rent och i toalettstolen var det blått rengöringsmedel.

Han blev fundersam eftersom han aldrig hade sett blått rengöringsmedel i toalettstolen.

- Jag måste kissa, sa han men tvekade.

- Vänta lite så ska vi ta bort det blå i toalettstolen, svarade vi.

Kalle väntade.

När han satt sig ner på toalettstolen och börjat att kissa såg vi hur han böjde sig ner och tittade ner i toalettstolen.

- Pheww ... det kom inte blått! utbrast han lättad när han såg att det var den vanliga färgen på kisset.

 

Och inte blir det vitt av mjölk eller svart av Coca-Cola heller!  :-)

Måndag 17 juni 2013

Tydligt budskap

Han sa ingenting. Bara vankade fram och tillbaka. Gjorde ett litet skutt framåt ibland. Fortsatte att gå fram och tillbaka. Väntade. Väntade.

Efter en liten stund var det någon av personalen på fritids som såg vad han hade ritat på whiteboardtavlan.

Budskapet var tydligt. Det talade för sig själv.

Varför prata när en bild kan vara precis lika tydlig?

Söndag 16 juni 2013

Fat-byte

Lunchen blev sen idag, så åt vi gröt och mackor till kvällsmat.

Eftersom Kalle inte äter gröt så skulle han få flingor och mjölk. Det brukar han äta till frukost, så det äter han.

Vi hade dukat till oss alla med de vanliga djupa tallrikarna.

Kalle tittade på tallriken och såg väldigt besvärad ut.

Han måste ha bestämt sig för att det verkligen var omöjligt att äta flingor och mjölk i en djup tallrik, för han bytte ut den till en likadan skål som han äter flingor och mjölk ur på morgonen.

Tala om att det ska vara på ett visst sätt, annars funkar det inte.

Vanemänniska!

Lördag 15 juni 2013

Svår fråga

Eftersom jag har varit borta hela dagen, så ville jag veta hur Kalle hade haft det idag.

- Kalle, vad har du gjort idag? frågade jag.

En rak, konkret fråga, kan man tycka. Inte för Kalle.

- Jag vet inte, sa han efter en stund och ryckte på axlarna.

- Idag har jag varit borta och vill veta vad du gjorde på dagen, försökte jag.

- Han kan inte fråga, svarade Kalle och såg uppgiven ut.

Ganska ofta betyder "jag vet inte" egentligen "jag förstår inte frågan" och den här gången var det nog så.

 

Vi vände på frågan och jag bad Kalle fråga mig vad jag hade gjort idag.

- Mamma, vad har du gjort idag? frågade Kalle.

- Först åkte jag med bilen och träffade Susanne och mormor, sen tittade vi på några olika saker och sen åkte jag bilen hem, svarade jag väldigt förenklat.

- Ååå, svarade Kalle. Det såg ut som han förstod.

- Vad har du gjort idag, frågade jag ännu en gång.

Eftersom han hade fått höra hur man kan svara på frågan när vi vände på den så att jag svarade på den, så förstod han hur han skulle göra.

Han berättade vad han hade gjort hemma. Det var de vanliga sakerna, som jag egentligen redan visste, men han kunde nu berätta själv.

 

Kalle lever på hoppet!

Fredag 14 juni 2013

V och W

Idag när jag lämnade Kalle på fritids, kom Kalles teckenspråkslärare förbi.

Hon frågade om jag visste något om 2 inplastade bokstäver i A5-storlek. 

Hon hade inför sommarlovet gått igenom sina inplastade bokstäver och de bokstäverna V och W saknades.

Hon mindes att Kalle hade varit väldigt, väldigt intresserad av just de bokstäverna för några veckor sen.

De hade på en teckenspråkslektion pratat om bilen VW och då var det ju rätt bokstäver.

Jo, Kalle hade haft med sig just de bokstäverna hem i ryggsäcken för flera veckor sen. Vi hade funderat varför han hade dem med sig, men inte fått något svar från honom. De låg nu på hans skrivbord.

Teckenspråksläraren berättade att han måste ha smugit ner bokstäverna i sin ryggsäck i ett obevakat ögonblick.

Vilken luring!

När vi frågade Kalle varför han tagit dem, svarade han att man kan göra en bil av dem.

 

Nu har vi lämnat tillbaka dem och alfabetsraden är komplett i teckenspråksklassrummet!

Torsdag 13 juni 2013

Skolavslutning

Ännu ett skolår har gått. Oj, vad fort tiden går!

Idag var det skolavslutning på Kalles skola.

Det har varit en bra dag, med många skratt, men också mer känslosamma stunder.

Känslor, från skratt till tårar, är jobbigt för Kalle. Han tycker att det är svårt att förstå och läsa av vad alla känslor betyder.

Det var också sista dagen med de vanliga lärarna. Till hösten kommer Kalles klass att byta klassrum till en annan byggnad och få nya lärare. Klasslamraterna blir i alla fall samma, så allt blir inte nytt.

 

En av Kalles lärare berättade att hon hade pratat med klassen och sagt till dem att hon tyckte så mycket om dem och att hon skulle sakna dem. Kalle hade tittat en stund på henne.

- Stackars dig, sa han sen.

De fortsatte att prata lite om vad som skulle hända i höst med nya lärare och ett nytt klassrum. Mitt under pratet hade Kalle rest sig upp och gått fram till sin lärare.

- Jag kommer sakna dig, hade han sagt och kramat henne hårt.

Så häftigt och samtidigt känslosamt när det kommer från Kalle som sällan strör ord som kommer rakt från hjärtat, omkring sig.

 

Kalle fick såpbubblor, en gul ros och ett bi med texten "bee happy" på, som en sommarpresent från sina lärare.

 Han gav varsin blomma till sina fröknar som tack för allt fint arbete de lagt ner under de 4 år som gått i skolan.

Kalle och Maja hade roligt med såpbubblorna.

Onsdag 12 juni 2013

Tisdag 11 juni 2013

Fredad zon

Ikväll hade Mimmi sina klasskompisar hemma på grill- och badparty. De var ungdomar lite överallt i huset och i trädgården.

Kalle tog det ganska lugnt, men var oftast i andra rum än alla ungdomar.

Han satte sig med datorn i vår säng. Där var det i alla fall lugnt.

Någon kom in till honom och frågade honom hur gammal han är.

- 14, svarade han snabbt, trots att han egentligen vet att han är 11 år.

Han ville väl bara skarva lite för att verka mer jämngammal med Mimmis klasskompisar. ;-)

 

Plötsligt var han försvunnen. Vi letade överallt. Uppe på övervåningen, i hans rum, på bottenvåningen i alla rum och ute i trädgården.

Han var ingenstans, helt försvunnen. Känslan var jobbig, eftersom han tidigare kunde rymma långt hemifrån utan att vi visste var vi skulle leta. Skulle han börja igen?

Till slut hittade vi honom på den enda fredade zonen han hade hittat. Han satt på toalettstolen i badrummet med locket nerfällt och datorn i knät.

Han var väldigt nöjd i det lugna rummet!

Måndag 10 juni 2013

Ljus himmel

- Kalle, snart är det dags att sova! sa vi när det var 10 minuter kvar till läggdags.

Kalle hörde vad vi sa, men svarade inte utan gick bara därifrån.

 

Efter en stund kom han ivrigt och ropade på oss.

- Kom ... jag måste visa, sa han och drog oss till ett fönster.

- Titta, sa han och pekade ut.

Vi tittade så klart, men såg inget speciellt. Allt såg ut som vanligt.

Han pekade och pekade och vi frågade och frågade, för att komma på vad det var han menade.

Till slut förstod vi - himlen var ljus, trots att vi hade sagt att det var sovdags!

Vårt argument att man ska sova när det är mörkt ute, funkar inte längre.

Vi började förklara att när det är snö och kallt, då är det mörkare på natten, men nu på sommaren blir det inte lika mörkt.

Kalle såg väldigt skeptisk ut när vi förklarade. Han funderade nog på om vi lurade honom på "vakentid".

Efter en lång förklaring om årstider, värme, kyla, olika typer av klädesplagg och annat, så tyckte nog Kalle att det räckte.

- Jag vet redan förut, sa han och gick uppgivet med på att gå och lägga sig.

Söndag 9 juni 2013

Päls-test

Kalle klappar ofta djur med sitt eget ansikte.

Han verkar vara mer bekväm med det, än att klappa med händerna.

Idag kunde han klappa 3 hundar med sitt ansikte och jämföra dem.

 

Fiffi var först att få gosa med Kalle.

- Hon är mjuk, sa Kalle.

Nästa hund var Tina.

- Hon är väldigt mjuk, sa Kalle.

Sist var vår egen hund Rosie.

Kalle testade också hennes päls.

- Hon är sååå väldigt mjuk, konstaterade Kalle.

Mjuk - mjukare - mjukast blev alltså mjuk - väldigt mjuk - sååå väldigt mjuk.

Det funkar ju det också!

Lördag 8 juni 2013

Vända tillbaka dygnet

29 juni började vi att ge Kalle allergitabletterna på kvällen istället för på morgonen, för att se om det gick att vända tillbaka hans sovvanor så att han sov på natten och var vaken på dagen.

Det har faktiskt blivit mycket, mycket bättre. Han sover mindre på dagarna i skolan och på fritids.

När han på kvällen ber om att få sova, då måste man väl ändå säga att det har gått åt rätt håll.

 

Idag har vi haft vuxna systrar, farmor, en faster och några kusiner med respektive på besök.

Totalt var vi 13 personer och 6 hundar hela dagen.

Kalle, som hellre väljer att vara ensam, verkade trivas ganska bra.

Han höll sig nära oss, men gjorde sina egna saker hela tiden.

När kvällen kom var han trött.

- Snälla ... får jag sova? frågade han efter en lång, bra dag.

 

Fredag 7 juni 2013

Vild pizza

Dagens skratt:

- Kalle, vad vill du ha på din pizza? frågade vi när vi beställde in mat.

- Vargkött! svarade Kalle snabbt.

Servitrisen uppfattade inte vad Kalle sa - och det kanske inte gjorde något!

Vi översatte snabbt hans beställning:

- En kebabpizza blir bra! sa vi.

Torsdag 6 juni 2013

Data-nö(r)dig

Känner du igen känslan när du inser att du borde ha uppsökt en toalett långt tidigare och när du kommer hem är det nästan så att det rinner ut genom öronen?

 

Idag när vi kom hem så kastade sig Kalle ut ur bilen och rusade fram till ytterdörren. Det var väldigt, väldigt bråttom. Han rusade med stora steg fram mot ytterdörren och försökte att rycka upp den låsta ytterdörren.

- Ååå ... neeeej, ropade han.

Vi insåg att det var bråttom och skyndade oss fram för att låsa upp dörren.

Kalle skyndade sig in, kastade av sig sandalerna och rusade in mot toaletten.

I ilfart rusade han förbi toalettdörren. Ja, han rusade förbi.

Vi tittade på varandra. Vart skulle han och varför var det så bråttom.

Vi följde efter honom och hittade honom i soffan med datorn i knät.

Han var alltså bara data-nö(r)dig!

 

Nästan lika bra som att sitta vid datorn är det att hoppa studsmatta.

Onsdag 5 juni 2013

Att övervinna det jobbiga

Vi har märkt att Kalle verkar ha fått mer problem med att höra. Han säger ofta "va" eller så reagerar han överhuvudtaget inte alls när vi pratar med honom.

Han tycker nog att det är skönt att slippa höra och han har börjat att använda teckenspråk mer, så lite bra är det.

Vi bad om hjälp med ett hörseltest och Kalles talfröken Katarina skulle testa honom i måndags.

När han satt i det ljuddämpade rummet med hörlurar på, blev han väldigt ledsen och de var tvungna att avbryta testet.

 

Hemma pratade vi litet om det och vi tror att han försökte förklara att han inte ville till sjukhuset. Han har jobbiga minnen från sjukhus med blodprover, öronundersökningar som har gjort ont, nersövning och annat och han var nog rädd för att han skulle utsättas för något obehagligt.

Vi förklarade för honom att vi måste göra ett hörseltest och att han kunde få välja. Valen var att göra ett hörseltest på sjukhuset eller att göra det på skolan med Katarina.

Självklart valde Kalle att göra det med Katarina.

 

Idag var det dags och Kalle var helt inställd på att göra det. Han följde med på en gång.

Inne i det ljuddämpade rummet var han ganska otålig och ville väl att det skulle vara över så fort som möjligt.

Han var ganska ofokuserad och otålig. Vi uppfattade det som att han var orolig för att vi skulle utsätta honom för något obehagligt därinne.

- Det gör inte ont ... hörlurar, upplyste han oss mitt i hörseltestet.

När testet var klart var det en stort leende pojke som kom ut ur det ljuddämpade rummet.

Det hade inte gjort ont!

I dörröppningen, på väg därifrån, vände han sig om.

- Jag är inte rädd mer, konstaterade han glatt.

Han tyckte själv att han hade varit duktig!

 

Hörseltestet, som inte var helt pålitlig efter som han var ganska ofokuserad, visade att hans hörsel har sjunkit rejält. Vi måste nog ta kontakt med sjukhuset trots allt.

Vi har bestämt oss för att byta ut ordet "sjukhus" till ordet "läkare" så kanske Kalle inte får såna negativa känslor.

Vii får se om det lilla ordbytet kan hjälpa!

 

Kalle är nöjd över att det gick så bra!

Tisdag 4 juni 2013

Rätt ska vara rätt

Idag ifrågasatte Kalle om vi verkligen har klart för oss vad som är frukt och vad som är bär.

Han kunde väldigt konkret visa att han inte var så säker på att vi hade rätt.

När vi senare googlade på det, visade det sig att Kalle hade rätt! :-)

 

Eftersom Stefan, Kalles pappa, fyller år idag hade vi lite extra god mat.

Maja hade bakat hjärtformade chokladkakor med topping och färska hallon som vi åt som dessert.

Eftersom vi var osäkra på om Kalle verkligen skulle äta chokladkakan så fick han några färska hallon på sin tallrik.

- Det är frukt! konstaterade han när han såg hallonen.

- Nej, det är bär, sa vi.

Trots att det var spritsat lite topping runtom och pudrat med florsocker över så åt han upp allt.

När han hade ätit upp sina hallon lämnade han bordet och gick upp på sitt rum.

Han kom snabbt tillbaka med en bok av Richard Scarry. Han hade slagit upp en sida med en torghandlare som sålde frukt.

- Titta ... det ÄR frukt! sa han och visade upp bilden där det står frukt på skylten och på bordet ligger bland annat hallon.

 

När vi senare googlade på vad definitionen är för frukt, så visade det sig att frukt är ett samlingsbegrepp för nötter, stenfrukter och bär. Kalle hade rätt.

Man lär sig något varje dag! :-)

 

Måndag 3 juni 2013

Dialog med Kalle

Ofta har vi roliga dialoger med Kalle.

Idag hade han följande samtal med Maja:

- Jag är så hungrig ... jag vill äta 7 pizzor, sa Kalle.

- 7 stycken!? frågade Maja som vet att Kalle åt sin livs första pizza för bara ett par månader sen.

- Det är så rätt! svarade Kalle.

 

Några minuter senare återupptog han dialogen med Maja:

- Ååå ... jag sa fel ... jag vill inte ha pizza ... jag vill ha mycket våffla, sa Kalle.

 

Ytterligare några minuter senare:

- Jag vill ha 11 våffla, konstaterade han och klappade på sin hungriga mage.

 

Strax efter deras mat-prat var det dags för kvällsmat och det var varken pizza eller våfflor.

Det var inga problem att äta falukorven, potatisen och de kokta morötterna som bjöds till kvällsmaten.

 

Maja 5 år och Kalle 2,5 år.

 

Söndag 2 juni 2013

Får jag leka?

Kalle har aldrig bett om att få leka med någon. Det betyder inte att han aldrig leker. Det gör han, men det är oftast på hans egna villkor och med någon som vet hur han fungerar. Oftast är "lekkamraten" någon äldre än han själv och som gör saker med honom, till exempel systrarna eller någon kusin.

 

Idag gick vi till änderna vid ån för att lämna de brödkanter som vi hade samlat ihop.

Idag var det inte bara änder, som det brukar vara. Det var både gäss, måsar, duvor och någon gråsparv som mötte oss. Kalle kastade ut brödsmulorna och fåglarna tackade genom att snabbt äta upp det som bjöds.

Kalle blev alldeles uppslukad av de stora gässen.

- Får jag leka med dem? frågade han och började att gå emot dem.

Gässen svarade naturligtvis med att skynda sig åt fel håll.

Kalle följde efter.

- Å neej ... det går inte, sa han uppgivet när han förstod att de inte var intresserade av att leka med honom.

 

Han förklarade sen att han ville åka i livbåten som låg lite längre bort, med gässen.

De tycker nog att det går bra att åka på vattnet utan båt ... ;-)

Lördag 1 juni 2013

Igår - imorgon - idag

I godisskålen hittade Kalle Ahlgrens bilar.

Han kunde snabbt konstatera att det var vanliga bilar (sedan-modell), precis som de han ritade 28 maj.

Så långt var allt bra och han var väldigt nöjd att få äta några bilar.

När han grävt runt en stund i godisskålen utan att hitta det han sökte, var han inte längre lika nöjd.

- Var är ... husvagnar? frågade han som om det vore självklart att om det finns bilar i skålen så måste det också finnas husvagnar.

- Husvagnar ... samma jag äta mormor sommarstuga ... igår! sa Kalle.

Vi förklarade för Kalle att vi varken hade husvagnar eller att det var igår han åt dem i mormors sommarstuga.

 

Det stämmer att han fick husvagnsgodisar i mormors sommarstuga, men det stämmer inte att det var igår.

Sommarstugan såldes för snart ett år sen.

Orden igår, imorgon och idag är svåra begrepp.

Rätt var i alla fall att det var i förfluten tid!