Lördag 31 oktober 2015
Majas 16-årsdag
Igår förklarade vi om och om igen att man inte ska avslöja vad som finns i ett paket. Att den regeln gäller i alla situationer, glömde vi att säga.
- Det där är en uggla, sa han när Maja började öppna det lila paketet med rosa snören. Hopplöst!
På dagen hade vi Kalles storasyster Denise med familj hos oss. De hade med sig sina flatcoated retriever-hundar Tyra och Heddan. Kalle har en speciell relation till Tyra, den bruna. Hon har alltid varit väldigt tålmodig och lyhörd för hans oberäkneliga beteende. När det var dags att säga hejdå var det hon som fick den enda kramen.
Vid kvällsmaten (som födelsedagsbarnet Maja bestämde att vi skulle äta i vardagsrummet) kom vi på att Kalle kanske inte vet att man brukar säga grattis till den som har födelsedag.
- Kalle, vet du vad man brukar säga till någon som har födelsedag? "Hmm-hmm" på födelsedagen? frågade vi.
- Kalle, vet du vad man brukar säga till någon som har födelsedag? "Hmm-hmm" på födelsedagen? frågade vi.
- Aha ... hmm-hmm på födesedagen, Maja, sa Kalle.
Haha, vi får börja säga så istället.
Hmm-hmm på födeslsedagen!
Övriga i familjen åt sushi, men Kalle fick en hamburgare. Han hade en väldigt närgången beundrare som gärna ville var extra bra kompis med honom just i den här stunden, Sandy.
Fredag 30 oktober 2015
Hemligt uppdrag
Imorgon är det Kalles storasyster Majas födelsedag, hon blir 16 år. Kalle hjälpte till att slå in paketen, det var han som valde papper och snöre. Han klippte till papper, tejpade och försökte krua snören. Han såg alla presenterna och vi blev lite rädda att han skulle avslöja innehållet. Han som inte kan ljuga utan alltid håller sig till sanningen.
Vi förklarade på olika sätt vade han skulle svara om Maja frågade vad det var i paketen. Han lyssnade och nickade.
- Kalle, vad är det i paketen? frågade Maja.
- Det är hemligt, svarade Kalle.
Ingen lögn, men heller inget svar. Perfekt!
Maja gav sig inte, hon frågade en gång till.
- Eehh ... det är eehh ... papper, sa Kalle.
- Papper? sa Maja.
- Ja ... och en låda, sa Kalle.
- En låda? Var det något mer? sa Maja.
- En uggla, sa Kalle och log lite.
- Men Kalle du skulle ju inte säga vad det var, sa vi.
- Oj då, sa Kalle, det är hemligt.
Maja vet alltså att det är papper, en låda och en uggla. Roliga ledtrådar tycker vi som vet vad han menar med orden. Maja får fundera, men hon kan aldrig ana vad det är. Det är ju hemligt!
Torsdag 29 oktober 2015
Hos farmor
Idag åkte vi hela familjen till farmor och hennes 3 hundar Fiffie, Lady och Lassie. Vi hade med oss Rosie och "lånehundarna" Sally och Sandy, som ska vara hos oss en vecka.
När vi kom fram fick vi lunch. Väluppfostrad som han är, så satt han kvar vid matbordet när han var klar. Han satt och "luftritade" bokstäver på bordet en lång stund. När vi frågade vad han skrev så visade det sig att det var en dold fråga: "KAN JAG INTE SITTA KVAR?". 😊
Kalle fick prova att hålla alla 6 hundarna. Han var väldigt nöjd med uppgiften!
Kalle däremot föll på knä mitt i högen tillsammans med Sandy och njöt av lövregnet som vi fixade.
Onsdag 28 oktober 2015
Halloween och tandläkaren
Idag skulle det vara Halloween-firande på fritids. Alla som ville skulle klä ut sig. Kalle har genom alla år vägrat, han vill vara lika som han alltid är, inga utklädningar. Vi packade ändå ner en trollkarlskåpa, en häxhatt och en svart peruk. Vi visade honom att vi hade packat det och sa till honom att han fick bestämma själv om han ville använda det.
- Tack, svarade han enkelt som svar på informationen.
Till vår förvåning skickade fritids den här bilden på förmiddagen. Han blev säkert inspirerad av att alla vuxna och alla barn hade klätt ut sig, så han tog på den svarta peruken. Bara en kort stund, men ändå!
Lite senare såg vi att fritids hade lagt ut den här bilden på Facebook. Han står allra längst bak med sin svarta peruk. 😊
En gång i halvåret går Kalle till specialisttandläkare eftersom hans autism har gjort att han har vägrat sätta sig i tandläkarstolen. Deras tålamod och lugn har gjort att han känner sig lugn och litar på dem så numera är det inga problem. Idag var det dags igen. De undersökte tänderna, tog bort tandsten och sköljde med fluor med körsbärssmak.
När de tog bort tandssten så ville Kalle hålla för sina hörapparater. Vi tänkte att det var för att maskinen lät så illa, men han förklarade att han var rädd att hörapparaterna skulle bli blöta. Det stänkte lite vatten nämligen.
Tisdag 27 oktober 2015
Ett misstag
Kalle kom springande från sitt rum, med några Kalle Anka-tidningar i sina händer. Det syntes att han var ganska upprörd.
Han slog upp sista sidan i en tidning och visade den lilla bilden på hur nästa nummer av Kalle Anka-tidningen skulle se ut. Han tog upp nästa tidning och visade att det var exakt samma framsida som den lilla bilden hade visat.
Han slog sen upp sista sidan på tidningen med snödrottningen på framsidan och pekade på den lilla bilden som visade hur nästa nummer skulle se ut.
- Titta ... den är fel ... varför? frågade han och förväntade sig ett bra svar på frågan.
- Titta ... den är fel ... varför? frågade han och förväntade sig ett bra svar på frågan.
Ja, kunde vi svara på den frågan så skulle vi såklart göra det. De som producerar tidningen anar nog inte hur viktigt det är att göra som man lovar. Hur kan de skicka ut en tidning med fel framsida. Nej, det var inte ok!
Måndag 26 oktober 2015
Lycka
Ledig från skolan, men fritids i tre dagar. Kalle var förväntansfull när vi gick till fritids. Han såg fram emot en hel dag med Kalle Anka-tidningar, gunga och iPad.
Han var lite sprallig när vi gick hem. Benen skuttade och han skrattade för sig själv.
- Stanna ... blunda, sa han till mig.
Jag stannade och fuskblundade, kisade med det ena ögat. Jag såg hur han gick och "gömde sig" bakom en lyktstolpe. Precis som en struts som tror att den inte syns när den sticker huvudet i sanden. Nog för att han är smal, men en lyktstolpe är smalare.
- Aha , där är du! sa jag när jag kom fram till stolpen.
- Å nej ... du hittade mig, svarade Kalle och skuttade vidare hemåt.
Lycka är att ha höstlov!
Söndag 25 oktober 2015
Vuxenpoäng
För Kalle har det alltid varit som att gå på tivoli, när han har varit i en leksaksaffär. Han har alltid strosat gång upp och gång ner, tittat på allt - nästan allt.
Idag hade vi ett ärende till Jula. Vi lovade också Kalle att han skulle få gå en stund på Toys R us. Han fick bestämma om vi skulle börja med Tous R us eller Jula. Han valde Toys R us.
Vi gick in och Kalle fick hålla tempot. I rask takt gick han till legohyllorna och kollade in lego Minecraft.
Någon minut tittade han innan han gick vidare. Nästa stopp blev vid Brio trätåg där han hittade en tågkartong som det stod "limited edition 2015" på. Den var intressant. Nästa stopp var 3-dimensionella pussel på kända byggnader.
- Kan vi gå nu, sa han efter 10 minuter.
- Oj, vad snabb du var idag! sa vi.
- Men ... jag är ju vuxen pojke nu! sa han som förklaring.
Vi pratade lite om skillnader mellan barn, ungdom och vuxen och han ändrade sin egen status till ungdom.
Timmarna i leksaksaffärer är alltså ett minne blott.
Vi åkte vidare till Jula. Han är ganska rolig att ha med i affärer, för han har fullt upp med att lägga saker på rätt plats, åt rätt häll och rakt. På Toys R us var det en film som han fick vända på, ett pussel som låg på fel plats och en legokartong som hade ramlat. På Jula hängde han upp några påsar med knoppar, vände på ett element och på en förpackning kexchoklad. Ordning och reda!
Lördag 24 oktober 2015
Utskrattad
Väldigt ofta skrattar Kalle högt åt saker som han tänker på. Det kan vara scener från tecknade filmer eller klipp från YouTube som han går och tänker på. Så fort vi frågar vad han tänker på, så håller han för sitt ansikte och vill inte visa att han ler. Han svarar alltid "inget".
Känslor är svårt och att vara glad är en känsla som kan göra honom osäker, precis lika mycket som att vara ledsen.
Idag ville Kalle gärna följa med ut och gå med Rosie.
Var vi än gick så fanns det änder som vankade omkring bland löven. Kalle förklarade för oss att de bruna var flicka-änder och de med grönt på huvudet var pojke-änder. Han sa också att deras snattrande läte störde honom.
- Sluta skratta, sa han flera gånger.
- Sluta skratta, sa han flera gånger.
- De skrattar inte, de pratar, förklarade vi.
- Ååå ... neej, sa Kalle och höll demonstrativt för öronen.
- Vad tror du att de pratar om? sa vi.
- De skrattar ... åt mig! sa han och tryckte in fingrarna hårdare i sina öron.
Det lustiga med det är att han bara hör bättre, eftersom han trycker in propparna till hörapparaterna längre in i örat.
Fredag 23 oktober 2015
Filmvisning
Ord var helt överflödigt när Kalle sprang emot mig och föll på knä framför mig. Han höll fram ett gult notisblock och tittade förväntansfullt upp på mig. Han ville nog kolla om jag var beredd. Det var jag!
Han tog tag i blocket med tummen och började bläddra. En snigel vandrade snabbt från undersidan av bilden och uppåt så att hela till slut syntes mitt i bild. Hela "filmvisningen" var över på 5 sekunder.
Han tog med sig blocket och gick vidare till nästa han kunde visa filmen för.
Själv såg han nog filmen flera hundra gånger innan blocket till slut gav upp och delade på sig.
Blocket med snigelfilm tar nu igen sig i papperskorgen i teckenspråksklassrummet.
Torsdag 22 oktober 2015
Känslosamt
Ganska ofta blir det jobbiga stunder för Kalle när vi äter mat. Vi försöker ofta att tänja lite på hans gränser för vad som är ätbart. Vi har "mandat" att ganska ofta få honom att i alla fall testa en pytteliten tugga. Idag tappade han humöret när vi ville att han skulle testa lite hemmagjort potatismos. Han äter potatismos i skolan, men inte hemma så vi tyckte att det borde han kunna testa. Hans humör tvärvände, han knöt näven mot oss och muttrade lite. Han ville verkligen inte smaka.
- Var bara lugn, vi ska inte tvinga dig, sa vi och lät honom vara.
Lugnet la sig!
Efter maten satte han sig i vardagsrummet med sin iPad och tittade på en tecknad film. Efter ett tag kom jag och gjorde honom sällskap. När han såg mig, la han ner sin iPad och la armen om min hals.
- Förlåt! sa han och la sitt huvud mot mitt.
- Förlåt för vad då? frågade jag.
- Maten, svarade Kalle helt kort.
- Det är lugnt, sa jag och såg att Kalle kunde släppa det som gnagde honom.
Det var ändå lite charmigt en stund senare:
- Mamma, känns det bättre nu, sa han och strök mig över ryggen.
Onsdag 21 oktober 2015
Presentpåse och bokstavslek
När jag kom in i sovrummet hittade jag en fin present på min kudde. Det var en påse med kakor som prydligt hade placerats där.
- Kalle, jag hittade något på min säng. Vet du vad det var? frågade jag.
- Eehh ... var det kakor ... hallongrottor? svarade Kalle och flinade lite.
- Ja, vet du var de kommer ifrån? undrade jag.
- Jag gjorde dem på hemkunskapen ... vi äter imorgon, svarade han.
Vad rolig han är som väljer andra sätt att överämna saker, än att bara lämna över dem. Han la antagligen påsen på min säng för då var han säker på att de skulle bli "upptäckta" någon gång under kvällen.
Imorgon ska vi festa på hallongrottor!
Till kvällsmat åt vi tomatsoppa med bokstavspasta och pannkakor.
Kalle smakar alltid på soppan innan han får en pannkaka. Det följde med en bokstav till hans tallrik, ett R, som låg upp-och-ner.
- Ralle! skrattade Kalle och bytte ut första bokstaven i sitt namn.
Han tog ett bestick och försökte vända på bokstaven. Tyvärr gick R:et sönder, kvar blev ett P.
- Va ... Palle, sa Kalle snabbt om sig själv.
Det är lite häftigt att Kalle som bara har kunnat läsa i 2 år och har en språkstörning, ändå kan leka med bokstäver på det här sättet.
Tisdag 20 oktober 2015
Dagens roligaste dialog
När Kalle är helt inne i något på sin iPad så kan han ibland vilja dela det med oss andra. Vi kan då ha lite svårt att förstå vad han pratar om, eftersom vi sällan får se vad han tittar på.
Den här dialogen utspelade sig idag mellan Kalle och hans storasyster Mimmi (som både pratar och har ett fullt teckenspråk):
- Du Mimmi ... matbåt! sa Kalle och tittade upp från sin iPad.
- Va? sa Mimmi som inte riktigt förstod vad han menade med det lösryckta ordet.
- MATBÅT! sa Kalle lite tydligare.
- Vad menar du? frågade Mimmi.
- M - A - T - B - Å - T, bokstaverade Kalle med handalfabetet.
- Vad betyder det? frågade Mimmi som hela tiden hade både hört och avläst handalfabetet.
- VA ... food-boat, sa han på engelska. Nu borde hon väl ändå förstå, tyckte han.
- Foodboat? frågade Mimmi.
- F - O - O - D - B - O - A - T! bokstaverade Kalle med handalfabetet.
Hur svårt kunde det vara, tänkte han nog.
- Äsch ... jag ger upp ... förstår du ingenting?! sa han sen och fortsatte på sin iPad.
En helt vanlig dialog, en helt vanlig tisdag, på 3 olika språk - och ganska rolig att lyssna på!
Det han ville säga till Mimmi, var att han hade hittat filmen "Det regnar köttbullar" på Netflix och i den fanns det en båt som var gjord av en macka, ost och en pizza. Den gillade han!
Måndag 19 oktober 2015
Sandproblem
När jag skulle hämta Kalle på fritids så fick jag veta att han var ute. På väg ut så mötte jag Kalle som var på väg in. Han gick förbi mig med glasartad blick, helt fokuserad på något annat. Det visade sig att han hade ramlat raklång rakt ner i sanden, när han gick balansgång. Han hade fått sand i munnen och på sina kläder. Han hade också lite ont på ena benet. Han gick målmedvetet mot toaletten, det här ville han klara själv.
Det var intressant att se hur han verkligen gjorde allt han kunde för att få det så bra som möjligt. Han började med att skölja munnen med vatten, för att få bort sanden. Efter några sköljningar var han nöjd och tog lite toapapper med vatten och började torka bort sanden på benet. Hmm, byxbenet blev blött, det var ju inte så bra. Han såg att det var fullt med sand på skorna så han tog av dem och började torka dem med det blöta toapappret. Oj då, skon blev blöt!
Det löste han på ett sätt som kanske inte var det bästa, när det precis var dags att gå hem. Han la in den i torkskåpet och ställde sig att vänta! Jag fick övertala honom att han var tvungen att ha den på foten när vi skulle gå hem trots att den var lite fuktig.
När den långa rengöringsproceduren var klar så ville han visa mig var han hade ramlat.
Han hade hoppat mellan två däck, trampat fel och ramlat raklång mellan dem.
När vi kom hem ville han duscha bort de få sandkorn som var kvar på kroppen. När han fick av sig byxorna upptäckte han att det var några skrubbsår på ena benet.
- Jag kan inte gå in här ... jag har en prick, förklarade han när han precis var på väg in i duschen.
- Jag kan inte gå in här ... jag har en prick, förklarade han när han precis var på väg in i duschen.
Vi förklarade att man kan duscha, även om det är "prickar" på benet, så han hoppade in och duschade länge, länge.
Han sa en rolig sak efteråt, när vi pratade om händelsen.
- Jag tycker sand ... nästan ... smakar som socker ... lite som hårt, förklarade han upplevelsen att ha sand i munnen.
Söndag 18 oktober 2015
Strålande höstdag
Idag hade vi en helt oplanerad dag, som skulle fyllas med något bra.
Kalle fick frågan vad han allra helst skulle vilja göra. Han fick välja helt fritt, vad som helst. Vi var beredda på att det kunde bli äventyrsbad, bio, lekland eller något annat som vi inte gör varje dag. Vi behövde inte vara oroliga - han valde att gå till lekparken.
Med blå himmel, färgglada träd och skön luft tog vi med oss Kalle och Rosie och gick till lekparken.
I den första lekparken som är anpassad för barn med funktionsnedsättning, var vi helt ensamma. Kalle klättrade upp i båten och härmade flaggan.
Han sprang upp för rutschkanebacken ett antal gånger. Varje gång han kom till toppen så gjorde han en segergest.
- Jag vann! utropade han.
Han njöt i kompisgungan.
Kastanjer!
Vi gick vidare från den första lekparken till den stora lekparken. Där var det mycket mer aktiviteter, Barn som lekte, vuxna som hjälpte sina barn eller stod och pratade, familjer som satt och fikade och människor som var ute och gick med sina hundar och barnvagnar. Kalle "skannade av" situationen och såg att det var obekvämt mycket folk i parken.
Istället för att riskera att fler barn ville vara på samma sak som han samtidigt, så valde han att kasta löv.
Vilken skön höstdag vi har haft idag!
Lördag 17 oktober 2015
Kompisar
Idag har vi haft en lugn hemmadag och gjort allt sånt vi inte har hunnit i veckan. Kalle drog sig undan till sitt rum, la sig i sin säng och drog för draperierna så att han kunde vara ostörd. Vi kunde höra hur han skrattade och småpratade lite där innanför. Så fort vi föröskte kika in och se vad han gjorde så var han snabb med att gömma undan sakerna. Till slut så bestämde han sig för att vi skulle få träffa hans "kompisar". Det visade sig att han hade byggt ett par av figurerna från strategispelet Five nights at Freddys. Den gula figuren till vänster är Springtrap, den lilla röda är en räv som heter Foxy och den blå till höger i bild är Bonnie.
På dagarna har vi som regel att inte använda dator, iPad eller TV, så då försöker han göra andra saker. Lustigt att han ändå gör saker från den elektroniska världen.
Fredag 16 oktober 2015
Fel ordval!
Det finns ord som Kalle reagerar väldigt starkt på, som han inte gillar. Han har väldigt svårt för att tolka beröm, vad betyder alla positiva ord egentligen, vad betyder alla uppmuntrande ord. Nej, det gillar han verkligen inte. Det är bättre att vara helt saklig och inte använda några berömmande ord som bra, fint, coolt eller liknande.
Fredagar är Kalles favoritdag. Han kallar dem för popcorndagen. Som fredagsmys får han alltid popcorn. Med popcornen kommer ett problem - att lyckas hålla Rosie på avstånd från popcornskålen. Hon är alltid väldigt närgången och har nosen nära popcornskålen, hon tigger väldigt intensivt. Hon har ögonkontakt med honom ända till popcornskålen är tom. Han är väldigt medveten om att han måste se till att Rosie inte lyckas få några popcorn så han håller ut sin arm och håller henne på avstånd.
- Vad bra att du håller henne borta från popcornskålen, sa jag utan att tänka på att meningen innehöll det "fula" ordet bra.
- Ååååå ... NEJ ... säg inte så, sa Kalle som blev blockerad av ordet "bra".
Det är verkligen svårt att hålla inne de uppmuntrande orden. Det hade varit hundra gånger bättre att bara säga:
- Se till att Rosie inte får några popcorn!
Varken mer eller mindre. Vem är det som har problem egentligen? Jo, det är vi som inte kan lära oss att bara prata klarspråk och skippa berömmet.
Torsdag 15 oktober 2015
Utvecklingssamtal med överenskommelse
Idag var det utvecklingssamtal med Kalles lärare och assistent. Kalle och vi föräldrar var också med.
De hade verkligen lyckats bra med att locka ur Kalle hur han tycker att det är i skolan, utan att han behövde säga någonting. Så smart att använda Kalles sätt att prata när man ska locka ur honom något. Han förstod att symbolerna betydde "tummen upp", "tummen åt sidan" och "tummen ner".
NO hade som enda ämne fått "tummen ner" och vi undrade såklart vad det berodde på.
- Det är kroppen ... det är äckligt! svarade han.
- Det är kroppen ... det är äckligt! svarade han.
Precis när han hade gjort pappren med symboler så jobbade de med kroppens matsmältningssystem och det var alltså äckligt = "tummen ner".
Nu jobbar de med mat och näring. Han funderade en stund och sen visade han "tummen åt sidan". Det går åt rätt håll!
Vi fick också se att Kalle vet vad han tycker om att göra. Jättebra att han så enkelt kunde förmedla vad som är roligt! Precis allt var roligt. Den ledsna figuren kryssade han till och med över, den ville han inte se.
Under samtalet ville Kalle visa en bild på en legofigur han hade byggt. Han visade några bilder till och när vi sa att vi skulle lägga bort mobilen och fortsätta samtalet så lämnade han tillbaka den på en gång.
På sitt sätt visade han att bildvisningen var slut, genom att han bokstaverade två ord med handalfabetet:
T - H - E E - N - D.
Det visade sig att det fanns flera saker kvar i skolan som han gjorde i 6:an, men vägrat ta hem. Det var en stor blå låda med vår hund Rosie på, ett pennställ som såg ut som ett troll, en magnet och flera skolböcker, teckningar och häften.
Kalle vill verkligen inte ta hem saker från skolan, gjort i skolan stannar i skolan. Vi gjorde en överenskommelse att den blå lådan och pennstället kunde vi ta, men magneten kunde han ha på sin whiteboardtavla. Han gick med på uppgörelsen!
Kalle vill verkligen inte ta hem saker från skolan, gjort i skolan stannar i skolan. Vi gjorde en överenskommelse att den blå lådan och pennstället kunde vi ta, men magneten kunde han ha på sin whiteboardtavla. Han gick med på uppgörelsen!
Han visade tydligt att han hade förstått vår överenskommelse. Direkt när vi kom hem lämnade han lådan och pennstället på vår säng och magneten gick han till sin whiteboardtavla med.
Onsdag 14 oktober 2015
Pumpapaj och gympa
Förra veckan tog Kalle med sig ett Minecraft-recept på pumpapaj till hemkunskapen, han ville göra den. Receptet var väldigt enkelt: pumpa, socker och ett ägg.
Förra veckan tog Kalle med sig ett Minecraft-recept på pumpapaj till hemkunskapen, han ville göra den. Receptet var väldigt enkelt: pumpa, socker och ett ägg.
Till Kalles lycka fick de göra pumpapaj idag! Receptet var inte precis samma som han hade med sig, de hade använt smör och vetemjöl också. Han var helt nöjd med Minecraft-pumpapajen. Han hade till och med vågat smaka.
Roligt att skolan är lyhörda för hans önskemål och att de faktiskt fick göra pumpapaj.
Om vi trodde att han bara "är" utan att ha koll på veckodagar eller aktiviteter så har vi helt fel. Han har koll på mycket mer än vi kanske tror.
I morse la han äpplet till förmiddagsrasten i sin ryggsäck och sen gick han och satte sig på golvet i yoga-ställning.
- Ååå ... nej ... inte gympa! sa han och blundade.
Jag kunde inte annat än att skratta. Hans sätt att säga saker på är så uppfinningsrika. Han går lite som katten kring het gröt. Det han ville säga var att vi hade glömt att packa gympakläderna.
Full koll!
Tisdag 13 oktober 2015
Vykort och dagens ansikte
Idag kom det ett vykort till Kalle. Han tog det ur brevlådan och såg på en gång att det var till honom. Han hade nämligen skrivit det själv, ritat en bild och skickat det till sig själv. Det var väldigt roligt att visa och berätta för oss alla vad det var på bilderna.
Idag kom det ett vykort till Kalle. Han tog det ur brevlådan och såg på en gång att det var till honom. Han hade nämligen skrivit det själv, ritat en bild och skickat det till sig själv. Det var väldigt roligt att visa och berätta för oss alla vad det var på bilderna.
På tisdagar är det bild i skolan. Han har börjat rita olika ansikten och idag gjorde han "kung Gris". Han skrattade länge åt de tokiga ögonen som tittar åt varsitt håll.
Det är ett nytt grepp av honom att han börjar göra figurer och ansikten som han målar helt täckande. Det ska bli spännande att se hur han kommer att utveckla sina bilder.
Måndag 12 oktober 2015
Kalle i ny skepnad
Några veckor efter klasskamraterna, blev han klar med bilden av sig själv i helfigur. Alla hade lagt sig på varsitt stort papper och blivit avritade i helfigur. Bilden på de själva skulle hänga på väggen alldeles utanför klassrummet. Alla har ritat sig själva som de uppfattar att de ser ut.
När Kalles bild var färdig och kom upp på väggen, så funderade vi lite över varför han hade grönt ansikte.
- VAA ... det är inte JAG ..., svarde han förvånat.
- Det är Shrek, viskade han sen.
Kanske har han "smygmålat" Shrek istället, för att han vet att det är för svårt att lyckas till 100% att rita av sig själv. Vi ska inte avslöja honom, så det får bli en hemlighet.
Han har verkligen varit noga när han målade, allt som ska vara målat är verkligen täckt med färg.
Söndag 11 oktober 2015
Kalles
Idag hade vi gäster, till lunch. Det var en glad stämning runt bordet och alla pratade.
Kalle försökte många gånger att säga samma sak:
- Den är min! sa han och pekade på flaskan med mineralvatten.
Vi trodde att han menade att han ville ha mineralvatten men när vi gav honom flaskan så var det inte det han ville.
Till slut tröttnade han på att vi var så tröga. Han tog flaskan och satte sitt finger över S:et i ordet skalle.
Vad blev kvar? Jo, kalle! Kalles, med s:et först istället för sist.
Igår gjorde Kalle Super Mario i en Minecraft-värld.
Idag gjorde han kompisen Luigi.
- Han måste ha en kompis, förklarade han.
- Han måste ha en kompis, förklarade han.
Lördag 10 oktober 2015
Släktträff
Idag var vi bortbjudna på en släktträff. Kalle fick träffa 4 sysslingar och deras familjer.
Vi bjöds på smörgåstårta som Kalle tackade nej till, men han valde att dricka 3 glas läsk.
Vi visste att det skulle bli smörgåstårta så han fick mat hemma innan vi åkte.
Mellan smörgåstårtan och tårtan satt han med mobilen och spelade och byggde Super Mario i Minecraft-världen.
Tårtan tackade han också nej till, men de rosa macarons som låg på ett fat bredvid tårtan, ville han smaka.
Mimmi och Kalle hade en rolig dialog om hans macaron, på teckenspråk, för att inte störa samtalet kring bordet.
- Det heter samma som makaron, tecknade Mimmi.
- Det heter samma som makaron, tecknade Mimmi.
- VA! ... pommes?! svarade Kalle.
Makaroner och pommes frites kan tecknas lika, men det ska synas på munrörelsen vilket man menar. Kalle har inte riktigt utvecklat sitt teckenspråk till den nivån än.
Efter fyra mycket trevliga timmar, var det dags att åka hem. Kalle hade verkligen varit duktig att finna sig i att "bara vara" så lång tid. Det enda han sa när vi sa att det var dags att åka hem var:
- Tack!
Borta bra, men hemma bäst!
Fredag 9 oktober 2015
Fredagsmys
Kalle ❤️ Sandy = fredagsmys
Torsdag 8 oktober 2015
Kalle rekommenderar
Tåg i alla former har alltid lockat Kalle. När han var riktigt liten kunde vi åka till järnvägsstationen och bara sitta på en bänk på perrongen och titta på tågen som passerade. Han kunde leka i timmar med en duplo tågbana när han var några år gammal. När han började titta på YouTube så var det vanligaste sökordet Thomas tåget. Han har nog sett alla filmer som finns som handlar om olika tåg. Han kan rabbla upp massor av olika leksakståg, även de som inte säljs i Sverige. Allt med tåg lockar honom.
Gissa om han blev överlycklig när han hittade den här väldigt speciella filmen om Thomas tåget. Den är interaktiv på det sättet att när man vrider på iPaden (som han använder) så följer naturen med. Man kan vrida runt ett helt varv eller uppåt eller neråt och man får se naturen hur den ser ut från det håll man själv vill. Samtidigt som man vrider och vänder på naturen så händer det saker med Thomas och hans vänner. Det roliga för oss var att han gärna ville visa oss den fantastiska filmen. Det är inte alltid han vill visa oss, men den här var nog så speciell att han inte kudne låta bli.
Han har hittat en ny favorit!
Onsdag 7 oktober 2015
Pumpapaj
- Vänta ... jag måste hämta, sa Kalle när han var i hallen och vi var på väg till skolan.
Han stack upp på sitt rum och kom tillbaka med en Minecraft-bok, som han la i sin ryggsäck.
- Måste fråga hemkunskapen ... göra pumpapaj, sa han.
Vi har en pumpa på vårt matbord just nu, som en prydnad. Han och Maja hade pratat lite om den och vad man kan använda den till. Han kom på att det fanns ett recept i Minecraft-boken, som han ville prova. Helt själv kom han på att han ville prova att göra den.
Vi har en pumpa på vårt matbord just nu, som en prydnad. Han och Maja hade pratat lite om den och vad man kan använda den till. Han kom på att det fanns ett recept i Minecraft-boken, som han ville prova. Helt själv kom han på att han ville prova att göra den.
Det känns som det saknas något. 😊
Han hade visat boken på hemkunskapen, men idag hade de gjort något annat. Spännande att se om det blir pumpapaj nästa vecka.
Tisdag 6 oktober 2015
Dagens roligaste
- Det var inte jag ... det var påsen, förklarade Kalle när hela påsen med Rice Krispies hade vänt upp-och-ner (på sig själv) och hälften av innehållet hade hamnat på golvet.
Han synade påsen noga, kollade hörnen och öppningen, men det såg ut som en helt vanlig påse.
- Det var en busig påse ... gjorde smuts på golvet! sa han sen.
Dammsugaren fick lite morgonjobb!
Till kvällsmat var det broccolisoppa och pannkakor. Soppa brukar han äta ungefär en tesked av, för att sen få pannkakor. Idag fick hen en hel matsked soppa som han åt upp. Till vår förvåning så ville han ha en matsked till, som han åt. Han filosoferade lite när han åt soppan.
- Broccolisoppa ... hmm ... grönsoppa ... grässoppa ... gräshoppa!
Idag teckande han ett helt annat ansiktsuttryck, än det han gjorde igår, som han limmade fast på sin näsa:
Måndag 5 oktober 2015
Känslor
Kan det bli tydligare?
I morse var det riktigt svårt att få igång Kalle och det slutade med att jag kom 20 minuter sent till jobbet. Att försöka skynda på Kalle med argumentet "jag kommer sent till jobbet" gör inte att det gå fortare, snarare tvärtom. Han blev sur på att jag försökte skynda på lite, så när jag lämnade honom på fritids sa han "GÅ IVÄG" och sen gick han själv sin väg. Han kände nog själv att det inte blev helt bra när vi lämnade varandra. Hans sätt att förklara sina känslor är så tydliga. Ett ritat, utklippt ansikte fastlimmat på näsan med hjälp av ett limstift. Kan det bli tydligare?
När vi sågs lite senare så ville han kramas en lång stund. När kramen var klar, var han glad igen. Det syntes både på det glada ansiktet och kroppen som började hoppa.
Känslor kan synas när man minst anar det. När han trampade ner en trampa på vävstolen, så ändrade sig "känslorna". Han ritar ofta ögonbryn som streck som lutar åt olika håll, beroende på känsla.
Här är vävstolen arg:
Här är vävstolen ledsen:
Här är vävstolen glad:
Söndag 4 oktober 2015
Kanelbullens dag
Idag fikade vi kanelbullar, precis som så många andra gjorde, på kanelbullens dag. Kalle sa nej, till alla de bakverk och bullar som fanns, men när han såg att alla vi andra tog varsin kanelbulle så sa han att han också ville ha en.
Han tog ett par tuggor på bullen och la sen ner den.
- Kan jag inte äta den?! sa han.
Den meningen är så typisk Kalle, som ofta vänder på ordföljden. Han menade egentligen "jag kan inte äta den".
- Tyckte du inte om den? frågade vi.
Frågan var visst svår för han tänkte länge innan han svarade.
- Den är ... eeehh ... så ... sur?! svarade han.
- Var den sur? svarade vi.
- Eller ... kanske ... stark? undrade han.
Vi har nog aldrig tänkt att en kanelbulle är stark, men vi förstod det som att Kalle tyckte att kanelen stack i munnen när han åt.
Kanelbulle, utan kanel, skulle kanske passa honom bättre!
Lördag 3 oktober 2015
Stängning
Idag "stängde" vi sommarstugan, för vintern. Vi packade alla matvaror, plockade bort allt som kan ta skada av kylan under vintern, stängde av vattnet och stängde av elen. Stugan har gått i ide!
Idag "stängde" vi sommarstugan, för vintern. Vi packade alla matvaror, plockade bort allt som kan ta skada av kylan under vintern, stängde av vattnet och stängde av elen. Stugan har gått i ide!
Kalle hade också lite pyssel. Han ville hoppa studsmatta, men det låg några små löv på den så det var storstädning som gällde. Han plockade och plockade ...
... och plockade löv och annat, ...
... och till slut var det helt rent och fritt fram att hoppa.
När allt var tömt och avstängt, bestämde vi oss för att öppna fågelholken som Kalle fick för några år sen. Vi har aldrig sett någon fågel flyga varken in eller ut, men vi har hela tiden undrat om någon har hittat det fina boet.
Det var som att få en present när vi öppnade holkens framsida och hittade ett bo byggt av strån. Det verkade övergivet, men kanske kommer någon fågel tillbaka till våren. Precis som vi kommer tillbaka till våren.
Dagens roligaste var nog ändå de potatisar som vi hade i kylskåpet. Med Kalles höga konsumtion av potatis är det nästan konstigt att de hade blivit bortglömda, men de hade skjutit riktigt kraftiga skott, de var helt ihopflätade med varandra
Fredag 2 oktober 2015
Fredagsmys med popcorn och närhetsmys!
Torsdag 1 oktober 2015
Gung-teknik
Så gott som alla raster i skolan och när han är ute på fritids så är det gungan som gäller.
Om man tänker på att det är bara några år sen som Kalle aldrig gungade eftersom han tyckte att han inte kunde, så inser man att han har utvecklat tekniken en hel del. Han håller inte ens fast sig med händerna när han är i högsta läget. Det ser lite farligt ut, men han känner att han har kontroll!
Vi har verkligen försökt lära honom att gunga tidigare, men det är inte förrän han själv känner sig redo som han ser till att lära sig!
