Måndag 30 september 2013

Godkända

Kalles fötter har dragit iväg rejält över sommaren, så i helgen fick han ett par nya höstskor och ett par gummistövlar.

På kvällen idag såg vi hur han satte sig på pallen i hallen och provade sina nya gummistövlar.

Egentligen är det inget konstigt med det, men för oss är det väldigt speciellt.

Vi höll andan en stund, men insåg att det faktiskt gick bra.

 

När han var mindre var det efter en flera veckor lång förberedelse som vi vågade dra på honom höstskor när sommaren var slut och det var dags att byta från sandaler till höstskor.

Trots att vi hade förberett honom så var det som att fötterna slutade att fungera. Så fort de nya skorna kom på fötterna så vek sig benen och han vägrade att sätta ner fötterna på marken.

Det brukade ta någon vecka innan han kunde gå på dem, efter att vi bytt skor. Det var också anledningen att han alltid hade enbart ett par skor.

Det funkade bra så länge han åkte barnvagn, men när han blev större var det ganska besvärligt att gå till och från dagis.

 

Vilken lättnad det är att han kan använda olika skor och byta utan problem!

Söndag 29 september 2013

Var sitter känseln?

I det fina höstvädret idag så passade vi på att "göra höst" i trädgården.

Kalle var med oss ute. Han hoppade studsmatta länge, länge.

 

När vi såg en vit katt komma gående över tomten förstod vi ganska snabbt att det var en av tre ungar som grannarnas vita katt Selma fick i våras. Selma omkom i en bilolycka när kattungarna var tre veckor gamla, men de blev matade med flaska och mår tydligen riktigt bra. 

Maja lockade till sig katten och bar upp den.

Kalle kom fram och klappade den.

- Känner du vad mjuk pälsen är? frågade vi.

Då böjde Kalle sig fram och gjorde som han har gjort sen han var en liten bebis, han kände på pälsen med sitt ansikte.

Han gör ofta så när han ska känna hur något är. Han känner hellre med ansiktet än med sina händer.

Han är den enda i vår familj som föredrar att känna med ansiktet.

Hur gör du? 

Lördag 28 september 2013

Vad har han i kikaren!

När Kalle tittade på TV kom han springande som han hade eld i baken. Det verkade vara bråttom.

- Kikare ... han behöver kikare! utbrast han.

Han fick en kikare och sprang snabbt tillbaka.

Vi undrade såklart vad han skulle med en kikare till så vi följde efter honom.

Han hoppade upp på soffkanten och fortsatte att titta på TV - men genom kikaren.

Ett stort leende spred sig över hans ansikte.

- Den är så stoooor! sa han nöjt.

Kikaren blev viktigare än TV-programmet så han började gå runt och kika på saker. Med lurarna fortfarande kvar på huvudet så kunde han höra vad som hände på TV samtidigt som han kikade lite här och var.

 

Att kika genom nyckelhålet var svårt:

När han ställde sig i fönstret och började att kika in till grannarna så gick han nog lite över gränsen för vad som är OK.

Att han bara var intresserad av deras båtar i fönstren hjälper inte.

Fredag 27 september 2013

Skratt-träning

Kalle skrattade högt och länge i sin ensamhet i vardagsrummet. Vi andra var i köket, men skrattet smittade så vi började också att skratta.

När vi gick in till Kalle för att se vad han skrattade åt, så hittade vi honom på mage i soffan med en bok om Nalle Puh framför sig. Boken lånade han i skolans bibliotek igår.

- Oj, vad du skrattar. Är boken rolig? frågade vi.

- Äääh ... inte rolig ... jag bara tränar, svarade Kalle.

Han visade några serierutor där Nasse skrattar och skrattar. Nalle Puh hör skrattet och frågar vad Nasse skrattar åt. Nasse svarar att han bara tränar att skratta.

 

Vilken skillnad det är för honom att kunna läsa vad Nalle Puh och Nasse säger jämfört med att bara titta på bilderna.

Skrattet smittade i alla fall av sig, så skratt-träningen gjorde att fler än han blev glada!

Torsdag 26 september 2013

Husvagns-kärlek

Kalles kärlek för husvagnar är gränslös.

Den här "skönheten" har han sett på avstånd varje dag när han går till och från skolan.

Idag gick vi fram till den för att kika lite närmare.

Kalle tittade på alla "vackra" detaljer.

Han konstaterade att den hade 2 dörrar, en på varje sida och prickig färg.

När han kikade in genom fönstreet blev han förvånad över det han såg.

- Vaaa! Det är rum! sa han förvånat.

Vad trodde han att det var, tro?

 

- Wow ... handtag har lagat där, konstaterade han.

Han tyckte säkert att det var en vacker detalj på den vackra husvagnen.

Vi har olika smak helt enkelt.

När vi hade lämnat husvagnen såg Kalle att han var smutsig på handen.

- Oj, färg husvagnen ... på handen, sa han och tänkte nog att han hade råkat ta bort lite av färgen från den.

Nog för att färgen var både matt, skavd och fläckig, men det där var nog bara smuts.

Onsdag 25 september 2013

Immig lista

Kalle berättar så gott som aldrig vad han tänker på. Inte med prat i alla fall.

Egentligen berättar han ganska mycket, men inte på det vanliga sättet, med en dialog med oss.

Ikväll fick vi en lista på något.

3 ord skrivna med omsorg - i duschen.

Han hade skrivit godis överst, grönsaker tvåa och bär på tredje plats.

Vi försökte fråga om det var den ordning han gillade sakerna i.

- Han behöver inte fråga, svarade han.

Ett vanligt svar, som betyder ungefär:

"Nu har jag pratat färdigt så vi avslutar vårt prat nu".

Lagom frustrerande när man vill veta något!

Tisdag 24 september 2013

Lite and-filosofi

Kan det vara en av livets stora frågor: Behöver änderna vattnas?

Kalle tyckte visst synd om dem i fall de var törstiga, så han hällde ut vattnet i sin vattenflaska till dem ...

 

Undrar om de lyckades få i sig Kalles vattendroppar eller om de bara badade i dem?

Måndag 23 september 2013

Stanna-kvar-försök!

Aningen försenad rusade jag till fritids för att hämta Kalle. När jag är på väg upp för trappan mot fritids och bara har en glasdörr kvar att gå igenom, så ser jag hur skuggan av Kalle rusar förbi i hög fart.

Han måste ha väntat ett tag för att stå beredd när jag skulle komma och hämta.

När jag har gått in genom glasdörren och rundar hörnet för att gå in genom fritidslokalens dörr så ser jag en hand som sticker ut från dörrposten. Jag kan snabbt konstatera att det är Kalles hand och arm.

I handen håller han en mobil som blinkar i gult, med två stora cirklar som varannan gång lyser med den högra lampan, varannan gång med den vänstra lampan.

- Varning! säger han och jag kan höra hur han fnittrar där bakom väggen.

- Jag vill inte gå hem! fortsätter han.

Efter en sekund sticker han fram huvudet och ser jätteglad ut.

- Jag skojar bara, säger han och studsar upp och ner av glädje. 

Det är skönt att veta att han trivs!

Söndag 22 september

Ett stort misstag

Vid kvällsmaten råkade Stefan (Kalles pappa) välta Kalles glas med mjölk. Tur att glaset bara var fyllt till knappt hälften.

Mjölken rann ut på bordet och samlades i en stor pöl som sakta rörde sig mot bordskanten och började att droppa ner i Kalles knä.

Kalle reagerade med att dra sin stol bakåt.

- Pappa... du är ett misstag! utbrast han allvarligt och blängde lite på Stefan.

 

När han var färdig med maten och lämnat rummet så återvände han efter en kort stund.

- Du har förvandlats ... till ett misstag, konstaterade han och tittade på Stefan.

 

Misstag kan alla göra, men att förvandlas till ett misstag har vi nog aldrig hört talas om förrän nu.

Vilket trolleri!

Här har Kalle själv förvandlats till ett litet misstag!

Lördag 21 september 2013

Roligt ord!

Vi har snart ett helt språk med Kalle-ord.

Han uppfinner nya ord hela tiden och oftast är det nya sammansatta ord.

 

Ikväll när det var dags att sova så gick Kalle och pappa bredvid varandra på väg mot sängen.

Pappa la sin arm runt Kalle med sin hand med ett stadigt grepp över Kalles överarm.

- Du håller min muskel-arm! konstaterade Kalle glatt.

Vi älskar ordet, det hörs ju på det att det är fullt med styrka och kraft. :-)

Fredag 20 september 2013

Bananmannen

För några veckor sen hade Kalle sin allra första hemkunskapslektion. De pratade då om 4 olika frukter och gjorde en fruktsallad.

En av de 4 frukterna var banan och det måste vara den lektionen som var startskottet till några veckors bananprat.

Han återkommer till det hela tiden.

Det första han gjorde var att ta reda på vad banan heter på engelska.

Efter det har han googlat på många olika bananord som "bananacars" och "bananaboats".

Det blir massor av träffar så han har haft riktigt roligt!

 

Idag gick han direkt till sitt rum när han kom hem från skolan och rafsade runt i sitt lego en stund.

Efter ett par minuter kom han till oss i köket och spelade upp en liten sketch.

Han visade upp sin figur "husdjuret" som han byggde i lördags. I husdjurets hand var en lego-banan.

Kalle slog till lego-bananen så att den åkte i golvet och gick sönder.

- Oj ... han tappade ... gör inget ...

... han har en äpple, sa han och satte fast ett lego-äpple i handen på "husdjuret" istället.

På 5 sekunder var sketchen över och Kalle borta.

Vi hann knappt blinka! :-)

Torsdag 19 september 2013

Ett stilla regn och en störtflod

14 grader i luften.

Ett stilla regn hindrar inte ett bad.

37 grader i vattnet.

Trots att hela kroppen var nere i vattnet, så var Kalle väldigt besvärad av vattnet som kom uppifrån - regnet störde honom.

Han löste det med att sätta en stor, grön plastbalja över huvudet.

Efter en kort stund slutade regnet och Kalle kunde ta bort baljan.

När vi lite senare fyllde baljan med vatten och hällde en störtflod  med vatten över honom så skrattade han högt.

Nu var vattnet som kom uppifrån inte det minsta besvärande.

Vatten uppifrån - helst ska det vara så hårt som möjligt.

Onsdag 18 september 2013

Tid i massor

Av 10 möjliga får fritids full pott av Kalle. Han gillar fritids.

Ofta på morgonen försöker han styra stegen mot fritids istället för till skolan. Det är bara på måndagar som det är fritids före skolan - och efter.

 

När man tycker om något kan det vara svårt att tvingas gå därifrån.

Vi försöker att ta oss tiden att låta honom avsluta, göra färdigt det han håller på med.

Ärligt talat kan det vara svårt att låta det ta sin tid, när han ska städa och lägger tillbaka en sedel i taget i långsamt tempo. Varför stressa?

Ibland vill han visa saker för oss när vi hämtar.

Kan det vara för att dra ut på tiden och få vara längre där, tro?

Det här var 4 stycken 3-bitarspussel med eiffeltornet, Big Ben, pyramider och Frihetsgudinnan som han kallade för "landsaker.

 

När han väl gillat läget att det är dags att gå hem, så är det inga problem. Han följer glatt med.

Det gäller bara att ge honom tillräckligt med tid för att "ställa in sig" på förändringen.

Tid, tid och åter tid!

Tisdag 17 september 2013

Jag går bra!

Kalle var med Maja i hennes rum. Vi hörde hur de pratade och skrattade.

Maja är Kalles allra bästa fröken i leksituationer.

 

- Hur går det? Går det bra? frågade Maja

Kalle svarade som han brukar. Vi har hört det så många gånger att vi inte längre tänker på att han svarar grammatiskt fel.

- Jaggår bra! svarade Kalle.

- Kalle, det heter det går bra, undervisade Maja.

- Detgår bra! svarade Kalle.

- Hur går det? Går det bra? frågade Maja en gång till.

- Jag går ...eeeh ... det går bra! svarade Kalle.

- Bra, Kalle, svarade Maja.

Några gånger nötte Maja samma mening så att Kalle skulle komma ihåg att säga jag istället för det.

 

Någon timme senare, vid kvällsmaten, fick han frågan igen.

- Kalle, hur går det? frågade vi.

- Jag går ... eeh ... nej ... (hihihi) ... detgår bra! sa han triumferande.

 

Vi får se hur han svara på frågan imorgon! ;-)

Här "går han bra" på väg till skolan i dimman!

Måndag 16 september 2013

Smakfri och kalorifri glass

- Jag tar glass, upplyste Kalle och gick till frysen.

Lite intressant att se vad han menade, han som inte brukar gilla glass speciellt mycket.

Han verkade veta var han skulle titta, för han drog direkt ut den nedersta lådan i frysen.

Han hittade vad han sökte och tog fram det. Det var iskuberna i hjärtform han pratade om. Det var de som han kallade "glass".

Han pillade ut ett hjärta ur formen och stoppade in det i munnen.

Ganska snabbt märkte han att det blev väldigt kallt i munnen. När den första isbiten var slut tog han nästa. Ett efter ett pillade han ur alla hjärtan ur formen och åt upp dem.

När munnen blev alldeles för kall kom han på en lysande idé, så att han skulle kunna fortsätta äta.

Han tog helt enkelt munnen full med vatten samtidigt som han stoppade in en isbit.

Lite besvärligt var det nog att lyckas behålla vattnet i munnen samtidigt som isbiten skulle smälta. Han lyckades trots allt ganska bra.

När formen var tom fyllde han med vatten och satte in formen i frysen igen.

Imorgon finns det 16 nya "glassar" att äta!

Söndag 15 september 2013

Skön söndag

Idag har vi varit i sommarstugan hela dagen.

Kalle fick ett uppdrag som passade honom perfekt. Vi bad honom att samla in de tallkottar han kunde hitta och sen kasta dem i tunnan med eld. Tallkottarna gör så ont att gå på så vi vill få bort dem.

Han strosade runt tallen och plockade ...

... och plockade.

Det var spännande att hälla kottarna över elden.

Det allra mest häftiga tyckte han var att när han hade hällt ut alla kottar och vände tillbaka hinken så kom det rök ur hinken. Vilket trolleri!

Efter en stund hör vi hur Kalle undervisar Maja:

- Kom ... jag visa dig! sa Kalle.

- Ok! sa Maja.

- Plocka ekollon ... så ... sen gå elden ... hälla ekollon där ... varsågod ... plocka! sa Kalle.

Maja, som alltid visar intresse när Kalle vill visa något följde snällt med honom och tittade var man skulle plocka och var man skulle hälla tallkottarna, eller ekollonen, som Kalle sa.

---

Lite senare började han att samla små grodor istället för tallkottar.

Han började att undersöka dem noga.

Kanske inte den allra lättaste typen av undersökning för Kalle, som har nedsatt hörsel.

Han förde dem till sitt öra och lyssnade noga.

Ganska snabbt kunde han konstatera att grodor är tysta djur.

Kalle och Wikipedia har olika åsikter i den frågan.

Så här säger Wikipedia:

"Grodorna har stämband, och de kommunicerar ofta med varandra med lockrop, varningsrop och andra sorters läten." 

Lördag 14 september 2013

Husdjur

Leksakerna i Happy Meal-kartongerna från McDonalds följer oftast med hem, men de används så gott som aldrig.

Idag fick en minion-figur från filmen Dumma mej bli inspiration för Kalle när han byggde lego.

Stolt kom han och visade upp sin figur.

- Å, vilken fin gubbe du har gjort, sa vi.

- Inte gubbe ... den är en husdjur, svarade Kalle förnärmat.

- Vilket fint husdjur du har gjort, sa vi.

Jaa (på inandning), svarade Kalle och såg lite bekymrad ut.

Han sprang upp på sitt rum och vi hörde att han rafsade runt bland alla legobitar igen.

Ganska snabbt kom han tillbaka, och visade upp sin minion - förlåt, sitt husdjur - som hade genomgått en liten make-over.

Han hade upptäckt att han hade missat banden från glasögonen.

Nu var husdjuret komplett och det har fått följa med honom som en lekkamrat hela dagen!

Fredag 13 september 2013

Äkta kärlek

Det finns nog inget som Kalle gillar så mycket som potatis.

Kärleken till potatis blev total när han fick se den här:

- Åå ... ett hjärta, sa han och tänkte ta en tugga på en gång fast den var oskalad och rå.

Vi vände på den i hans hand.

- En rumpa!! utbrast han förvånat.

Hjärta eller rumpa, det var fortfarande en potatis.

Vi skalade och skar till potatisen så att han kunde få äta den.

Rå potatis äter han lika gärna som kokt eller stekt!

Potatis-passion!

Torsdag 12 september 2013

Next level

En av de svåraste sakerna med Kalle är att han är riktigt, riktigt svår att väcka. Kanske påverkar det en del att han inte hör när han sover. Han blir inte störd av ljud i sömnen utan kan sova ostört.

När han väl har vaknat så brukar han vara tyst. Han orkar helt enkelt inte prata.

Han måste ha samlat kraft ett tag när han alldeles nyvaken och fortfarande kvar i sängen, ställde frågan:

- Kan man säga ... fredag idag?

- Nej, idag är det torsdag, imorgon är det fredag, svarade vi.

Kalle log lite halvt i sömnen. Han gillar fredagar. Allt gott i livet är på fredagar, om man frågar honom.

Fredagar är "next level, precis som det står på Kalles tröja.

 

"Next level" på balansbollen blev det idag. Maja la sig under balansbollen och bad Kalle att han skulle försöka hålla balansen. Det blev många glada skratt och en boll som inte gjorde som den brukar.

En rolig lek tyckte båda!

Onsdag 11 september 2013

Colors

Idag fick vi svar på frågan som vi ställer varje dag, men sällan får svar på.

- Vad har du gjort i skolan idag? frågade vi.

- Jag gör ... färger, svarade Kalle nästan utan betänketid.

- Han gör engelska, fortsatte han.

Vi förstod att han hade pratat om färger på årets första engelskalektion som han hade idag.

 

Eftersom Kalle använder mest engelska när han sitter vid datorn, svenska när han vill säga något och teckenspråk när det behövs, så börjar det bli många språk att hålla reda på.

Det är lite häftigt att han som har ganska svårt att förstå ett språks struktur och uppbyggnad, har tagit till sig att det finns många olika språk och att man kan använda dem i olika sammanhang.

 

Vi passade på att träna att skriva några färger på engelska.

- Jag kan engelska! utbrast han nöjd när han tittade på det han skrivit med viss hjälp.

Tisdag 10 september 2013

Baklänges

- Kom, Kalle, det är dags att duscha, sa vi till Kalle när vi såg att eftertexten till filmen Monsters Inc hade börjat rulla, filmen var slut.

Trodde vi ja!

- Jag kommer snart! sa Kalle och skrattade så han nästan inte kunde prata.

När vi hade väntat en kvart så tyckte vi att det var väldigt konstigt att det fortfarande inte var slut.

Dessutom skrattade Kalle fortfarande jättemycket, han kunde nästan inte hålla balansen på balansbollen.

När vi tittade lite mer noga så förstod vi att vi skulle kunna få vänta ett par timmar på att filmen skulle ta slut.

Han hade startat den från slutet och tittade på den baklänges.  Eftersom eftertexten precis hade varit så var nästan hela filmen kvar.

Efter lite "förhandling" stängde han av filmen.

Hur han sen gick till duschen, duschade, bytte om och la sig i sängen är lätt att förstå.

Baklänges, såklart!

Det är tur att han inte kom på att han borde pratat baklänges också! :-)

 

En baklängespromenad till duschen!

Måndag 9 september 2013

Leva livet i fyrdubbel fart!

Ojojoj, vilken fart det var ikväll. Kalle var i helt galet, rolig form!

Han skrattade och hoppade. Hans skratt smittade av sig, så vi skrattade med honom, fast vi inte visste vad han skrattade åt.

Han studsade på balansbollen när han tittade på film, för att i sekunden efter köra galet fort på crosstrainern och sen snabbt tillbaka till balansbollen. Sekunden efter var han i soffan med balansbollen på magen och sen tillbaka till crosstrainern.

Det är inte ofta han är så uppe i varv som han var ikväll, men nu gick livet i dubbel, eller kanske fyrdubbel fart!

 

Kalle måste ha känt det själv för efter en stund tog han fjärrkontrollen och ökade farten på filmen, till 4 gånger den vanliga hastigheten.

En sak är säker - han blev inte lugnare av det! ;-)

 

Balansbollen hjälper Kalle varje dag att göra av med all energi som måste ut!

Söndag 8 september 2013

Oväntade kommentarer

Kalle har så många uttryck, som han använder, men inte alltid i rätt situation.

Han sprider glädje när han använder dem i lite fel situationer.

 

I morse hade vi en delad grapefrukt vid frukostbordet.

Den enda citrusfrukt han har ätit tidigare är klementiner. Ätit är kanske fel ord. Han har tuggat all saften ur klyftorna och sen spottat ut slamsorna som blev kvar.

 

Svaret var nog egentligen "nej, tack", men vi blev lite fulla i skratt.

- Kalle, vill du smaka på en grapefrukt? frågade vi.

Han iakttog grapefrukten en lång stund innan han svarade.

- Nej, tyvärr ... jag har inte tid ... jag är lite upptagen, svarade han allvarligt och fortsatte i lugn och ro att äta sin frukost. ;-)

Lördag 7 september 2013

Dela lika

Har man syskon så får man räkna med att dela med sig.

Kalle är van att dela med sig av det sista i läskflaskan. Många gånger har han fått dela de sista dropparna med Mimmi och Maja.

Ikväll  tog Kalle flaskan med hallonsoda, när det bara var lite kvar.

Van att dela, som han är, så hällde han hälften av läsken i sitt eget glas och resten i Emmas glas som var det glas som stod närmast honom.

Den lilla detaljen att fråga Emma om hon ville ha, missade han. ;-)

Till dessert hade Maja med Kalles hjälp bakat pannacotta-bakelser med hallon.

Vi trodde att han inte ville ha, men vi gav honom ändå, så att han själv kunde bestämma om han ville äta eller inte.

Han tittade väldigt misstänksamt på den och "provtryckte" lite på den.

Sen bestämde han sig och på ett kick hade han ätit upp all pannacotta och hallonen.

Han börjar få smak på sötsaker, han som aldrig ens åt ett Mariekex för några år sen.

Fredag 6 september 2013

Dans-stopp

Vi har ett system med trådlösa högtalare som vi kan styra via våra mobiler när vi vill lyssna på radio eller musik.

För Kalle är det ett stort störningsmoment. Han tycker inte om musik, det är störande ljud för honom.

Han vill ha tyst!

 

Idag när vi hade satt på musik på en ganska behaglig ljudnivå i vardagsrummet, så sänktes ljudet helt plötsligt.

Vi höjde igen med hjälp av en mobil från köket där vi satt och pratade.

Ännu en gång sänktes ljudet och när vi tittade till förstod vi vad som hänt.

Det var Kalle som hade hittat volymknappen och dragit ner ljudet.

Han såg väldigt nöjd ut!

När han drog ner, så drog vi upp. Det blev en liten kamp om att ha musik eller inte.

Efter en liten stund såg vi hur Kalle hade börjat att dansa till musiken!

Tala om vändning. Först jobbade han hårt för att stänga av musiken och sen dansade han till den.

 

När Maja såg honom skrattade hon. Hon förstod på en gång varför han dansade.

Några veckor tidigare hade Maja tillsammans med Kalle haft ett dans-stopp. Så fort musiken startade så kunde man stoppa musiken genom att börja dansa.

Han kom nog ihåg det och tänkte väl att han kunde testa om det funkade här också.

Lite dans så kanske eländet, alltså musiken, kunde sluta.

Det funkade!

Han fällde en rolig kommentar när musiken tystnade:

- Såja ... det var mycket bättre!

Torsdag 5 september 2013

Smickrande!

I en vecka tar vi hand om en jobbarkompis chihuahua. Hon heter Sally.

Sally satt i Emmas knä på golvet och blev ompysslad, när Kalle gick förbi.

- Kalle, visst är Sally gullig? frågade vi.

- Naaw ... söööt! sa Kalle

Eftersom vi kom på att Kalle har svårt med namn och vem det tillhör, så ville vi kolla att han hade förstått vem vi pratade om.

- Vem är Sally, vet du det? Är det flickan eller hunden? frågade vi som en kontrollfråga.

- Eeeh ... flickan?! sa Kalle lite tveksamt.

Emma tackade för komplimangen att hon var söt och vi förklarade att Sally är hunden. 

Onsdag 4 september 2013

Korv-protest

Idag i skolan var det stekt potatis och stekta falukorvsskivor i Kalles matlåda.

Han gjorde några extra danssteg över den stekta potatisen, som är en favorit.

Korvskivorna däremot tog han bakom ryggen, gick några steg åt sidan och försökte att hälla ut dem i vasken, när han trodde att vi inte såg det.

Han som alltid har gillat stekt falukorv i skolan förut, har de senaste 2 gångerna vägrat.

Det vill han inte äta!

 

Eftersom han gjorde som han gjorde så ville vi testa honom hemma också.

Han har alltid ätit av stekt falukorv hemma, så det skulle bli kul att se om det skulle bli som i skolan.

Vi kokade potatis och stekte falukorvsskivor till honom till kvällsmaten.

Skulle han äta?

Jodå, inga problem, inga protester - han åt utan minsta tvekan upp allt.

 

Vad är det som gör att vissa saker går att äta hemma men inte borta och tvärtom?!

Tisdag 3 september 2013

Svår fråga 

Mycket kan vi svaret på, men inte allt.

Ibland vänder vi ut och in på oss själva för att förstå vad han egentligen vill veta.

- Varför bokstäver ... framför jorden ... så, frågade Kalle uppfordrande.

Det är en lätt fråga kan man tycka men vad ska man svara?

För att Universal tycker att det ser bra ut eller för att det bara är så eller vad?

Vi försökte att svara på frågan men Kalle såg nog igenom svaret.

- Du kan ju ingenting! svarade han kort och fortsatte att titta på filmen. ;-)

Måndag 2 september 2013

Ombytta roller

När Kalle hittade mig nerbäddad  i sängen med en stor dos huvudvärk, så var det så mysigt att se hans omtanke.

Han kom in till mig och tittade lite, vände och gick därifrån. Jag hann säga "hej" och han hann svara "hej" innan han hade gått.

Jag trodde att han hade gått för att göra något annat, men så var det inte.

Efter bara någon minut kom han tillbaka med en Kalle Anka-tidning i handen. Han kröp ner bredvid mig.

- Jag läsa Kalle Anka ... du titta, sa han och ljudade sig igenom 2 hela sidor i tidningen. Jag lyssnade.

- Var det bra? frågade han sen och slog ihop tidningen.

Högläsning, med ombytta roller.

Jag ska nog krypa ner i sängen lite oftare! ;-)

 

Han gjorde ett "M" med ketchupen till kvällsmaten.

Det betydde inte "mamma" som jag föreslog.

Det betydde "Minecraft".

Söndag 1 september 2013

Gör du som Kalle när du ska dricka ditt te och det är lite för varmt?