Måndag 30april 2012
Kvällens höjdpunkter
Kvällen har vi tillbringat bortbjudna hos vänner som bjöd på en trevlig mexikansk middag.
Kalle gillade kvällen hos dem.
Allt som gör en riktigt bra kväll fanns - klyftpotatis, popcorn och mobilspelet Angry Birds.
Vad mer kan man begära?
Mitt i spelandet fick han veta att det var dags att gå och titta på elden.
- Han skojar, svarade Kalle och fortsatte att spela.
- Kom, Kalle, vi ska gå nu, sa vi.
- Han ÄR galen, sa Kalle och reste sig motvilligt.
När vi kom fram till elden var det bara att "gilla läget".
Det fanns mycket att titta på - men det var absolut inte elden som fångade Kalles intresse.
Alla fåglar som flög nära både publik och eld, vattnet som strömmade fram under bron, lamporna på husfasaderna. Han har en förmåga att hitta intressanta saker. En bra strategi för att klara av lite långtråkiga stunder.
Mot slutet fångades i alla fall hans intresse.
Fyrverkeriet!
Det var nästan lika spännande som Angry Birds! ;-)
Söndag 29 april 2012
Upptagen
Kul hade de, det hördes.
De stora balansbollarna hade Kalle och Maja tagit upp i vår säng. De balanserade i kapp.
Den övningen, att balansera på bollarna i vår säng, hade vi verkligen inte med på vår önskelista över saker som vi önskar att barnen skulle göra.
För vår del hade det räckt om de hade haft bollarna på golvet!
- Vad gör ni? frågade vi.
- Ingen aning, svarade Kalle allvarligt.
- Men vad gör ni med bollarna i vår säng? försökte vi.
- Jag vet inte, förklarade Kalle.
- Varför är ni i vår säng? frågade vi.
- Säg nåt ... jag är upptagen, sa Kalle.
Kalle kunde inte sätta ord på vad han gjorde, men med en hjälpsam storasyster blir det lättare.
- Kalle, du kan säga "vi balanserar", viskade Maja till Kalle.
- Åå ... vi balanserar! sa Kalle och sträckte upp händerna i luften.
Kalle säger ofta "jag är upptagen".
Det kan betyda "jag vet inte", "jag vill inte" eller "jag förstår inte".
Idag var han verkligen upptagen - av att balansera! ;-)
Kul hade de, det hördes.
De stora balansbollarna hade Kalle och Maja tagit upp i vår säng. De balanserade i kapp.
Den övningen, att balansera på bollarna i vår säng, hade vi verkligen inte med på vår önskelista över saker som vi önskar att barnen skulle göra.
För vår del hade det räckt om de hade haft bollarna på golvet!
- Vad gör ni? frågade vi.
- Ingen aning, svarade Kalle allvarligt.
- Men vad gör ni med bollarna i vår säng? försökte vi.
- Jag vet inte, förklarade Kalle.
- Varför är ni i vår säng? frågade vi.
- Säg nåt ... jag är upptagen, sa Kalle.
Kalle kunde inte sätta ord på vad han gjorde, men med en hjälpsam storasyster blir det lättare.
- Kalle, du kan säga "vi balanserar", viskade Maja till Kalle.
- Åå ... vi balanserar! sa Kalle och sträckte upp händerna i luften.
Kalle säger ofta "jag är upptagen".
Det kan betyda "jag vet inte", "jag vill inte" eller "jag förstår inte".
Idag var han verkligen upptagen - av att balansera! ;-)
Lördag 28 april 2012
Ur funktion
Idag har vi tittat till fågelholken som Kalle fick 24 mars.
Den sitter 3-4 meter upp i en tall vid vår sommarstuga. Där hänger den, målad med starkt te och soja för att få lite mer patina. Kalle hade sett de andra fågelholkarna och de var mer bruna av väder och vind. Vi försökte att lösa problemet med ogiftiga saker, men resultatet var inte helt bra. Den är fortfarande träfärgad, med en aning patina. Kalle var i alla fall mer nöjd efter te-soja-målningen.
Kalle klättrade upp för den lite vingliga stegen för att kolla om det fanns några invånare i den.
Han kikade in och såg att den fortfarande var tom.
- Den fungerar inte ... den är inte brun, sa Kalle lite besviket.
Antagligen har han rätt. Fåglarna väljer visst holkar som har varit med ett tag och har blivit pinade av vind, regn och rusk.
Han - och vi - får nog vänta till nästa vår.
Idag har vi tittat till fågelholken som Kalle fick 24 mars.
Den sitter 3-4 meter upp i en tall vid vår sommarstuga. Där hänger den, målad med starkt te och soja för att få lite mer patina. Kalle hade sett de andra fågelholkarna och de var mer bruna av väder och vind. Vi försökte att lösa problemet med ogiftiga saker, men resultatet var inte helt bra. Den är fortfarande träfärgad, med en aning patina. Kalle var i alla fall mer nöjd efter te-soja-målningen.
Kalle klättrade upp för den lite vingliga stegen för att kolla om det fanns några invånare i den.
Han kikade in och såg att den fortfarande var tom.
- Den fungerar inte ... den är inte brun, sa Kalle lite besviket.
Antagligen har han rätt. Fåglarna väljer visst holkar som har varit med ett tag och har blivit pinade av vind, regn och rusk.
Han - och vi - får nog vänta till nästa vår.
Fredag 27 april 2012
Lättlurad?
Kalle är van att göra val. Han får ofta två val att göra.
Han har svårt att välja saker om det inte finns alternativ, men om vi ger honom alternativen brukar han vara säker på sin sak.
Vi brukar peka på pekfingret och ge det första valet och sen på långfingret och han får det andra alternativet.
Ikväll fick han två val.
Pekfingret: Inte sova, få popcorn och titta på barn-TV.
Långfingret: Sova, inga popcorn, ingen TV.
Valet var självklart och Kalle planerade att peka på pekfingret. Sova är inget han gör frivilligt!
Att vi tänkte busa med honom var han helt omedveten om.
Han log, förde fram sitt eget pekfinger för att visa sitt val och skulle precis peka ...
Hoppsan! Handen som han skulle peka på, snodde runt ett halvt varv - och han råkade peka på fel finger.
Han råkade välja "sova, inga popcorn, ingen TV".
Hur tog han det? Han som alltid vill att allt ska bli rätt.
Han skrattade - och skrattade. Han förstod på en gång att vi busade med honom.
Vi fick en munter stund när han försökte att rätta till sitt val och den busiga handen vred sig hela tiden.
Ett gott skratt förlänger livet, säger man!
Om det stämmer kommer vi alla att bli gamla efter ikväll!
Kalle är van att göra val. Han får ofta två val att göra.
Han har svårt att välja saker om det inte finns alternativ, men om vi ger honom alternativen brukar han vara säker på sin sak.
Vi brukar peka på pekfingret och ge det första valet och sen på långfingret och han får det andra alternativet.
Ikväll fick han två val.
Pekfingret: Inte sova, få popcorn och titta på barn-TV.
Långfingret: Sova, inga popcorn, ingen TV.
Valet var självklart och Kalle planerade att peka på pekfingret. Sova är inget han gör frivilligt!
Att vi tänkte busa med honom var han helt omedveten om.
Han log, förde fram sitt eget pekfinger för att visa sitt val och skulle precis peka ...
Hoppsan! Handen som han skulle peka på, snodde runt ett halvt varv - och han råkade peka på fel finger.
Han råkade välja "sova, inga popcorn, ingen TV".
Hur tog han det? Han som alltid vill att allt ska bli rätt.
Han skrattade - och skrattade. Han förstod på en gång att vi busade med honom.
Vi fick en munter stund när han försökte att rätta till sitt val och den busiga handen vred sig hela tiden.
Ett gott skratt förlänger livet, säger man!
Om det stämmer kommer vi alla att bli gamla efter ikväll!
Torsdag 26 april 2012
En epok är över
Idag tog Kalle ett svårt beslut.
För drygt 3 månader sen, 12 januari, byggde han en legobåt liknande Titanic. Han har kallat den Nimbo.
Nimbo har förändrats lite i utseende allt eftersom.
Hon (eller är det en han?) har fått livbåtar och master. Föstren/hytterna har tagits bort. De tre skorstenarna har blivit fyra.
Nimbo har varit med om många resor. Varje fredag har hon varit med Kalle till badhuset.
Sen en vecka tillbaka har en mast och tre skorstenar varit försvunna. De tre skorstenarna var inget problem för vi hade likadana bitar hemma, så vi byggde nya.
Det var värre med masten. Det fanns en likadan, men den hade ett pyttelitet jack nertill och masten var en liten aning sned. Den var alltså inte exakt likadan som den första.
Kalle var inte nöjd med den.
Imorgon är det bad med skolan, så det var lka bra att ta diskussionen med honom idag om hur han ville göra med Nimbo imorgon.
Ville han ta med Nimbo med den skadade masten eller skulle hon vara kvar hemma?
Kalle funderade en stund. Svårt!
- Göra den trasig, sa han till sist bekymrat.
Vi följde med honom upp till hans rum. Han tog upp Nimbo och satte sig en stund på mattan och studerade masten. Jo, jacket var kvar.
Sakta tog han loss de första bitarna och la dem på mattan. Bit för bit plockades Nimbo isär och blev en helt opersonlig hög med legobitar.
Epoken Nimbo är över!
Idag tog Kalle ett svårt beslut.
För drygt 3 månader sen, 12 januari, byggde han en legobåt liknande Titanic. Han har kallat den Nimbo.
Nimbo har förändrats lite i utseende allt eftersom.
Hon (eller är det en han?) har fått livbåtar och master. Föstren/hytterna har tagits bort. De tre skorstenarna har blivit fyra.
Nimbo har varit med om många resor. Varje fredag har hon varit med Kalle till badhuset.
Sen en vecka tillbaka har en mast och tre skorstenar varit försvunna. De tre skorstenarna var inget problem för vi hade likadana bitar hemma, så vi byggde nya.
Det var värre med masten. Det fanns en likadan, men den hade ett pyttelitet jack nertill och masten var en liten aning sned. Den var alltså inte exakt likadan som den första.
Kalle var inte nöjd med den.
Imorgon är det bad med skolan, så det var lka bra att ta diskussionen med honom idag om hur han ville göra med Nimbo imorgon.
Ville han ta med Nimbo med den skadade masten eller skulle hon vara kvar hemma?
Kalle funderade en stund. Svårt!
- Göra den trasig, sa han till sist bekymrat.
Vi följde med honom upp till hans rum. Han tog upp Nimbo och satte sig en stund på mattan och studerade masten. Jo, jacket var kvar.
Sakta tog han loss de första bitarna och la dem på mattan. Bit för bit plockades Nimbo isär och blev en helt opersonlig hög med legobitar.
Epoken Nimbo är över!
Onsdag 25 april 2012
Ord-vits á la Kalle
Fåglar är intressanta varelser tycker Kalle. Han kan namnge några stycken: blåmes, struts, höna, påfågel och Kenneth (en fågel modell häger i Disneyfilmen Upp).
- Kom ... titta ... titta ... TIIITTA, ropade han och drog med oss till ytterdörren.
Det var något viktigt han ville visa.
- Titta ... det är en påfågel där, sa han och pekade mot körsbärsträdet.
Vi tittade och försökte se "påfågeln".
Det enda vi kunde se var en liten gråsparv som satt på en gren på körsbärsträdet.
- Titta ... den fågel PÅ där ... PÅfågel! sa Kalle och skrattade.
Ser man ur den synvinkeln så är de allra flesta fåglar påfåglar! ;-)
Fåglar är intressanta varelser tycker Kalle. Han kan namnge några stycken: blåmes, struts, höna, påfågel och Kenneth (en fågel modell häger i Disneyfilmen Upp).
- Kom ... titta ... titta ... TIIITTA, ropade han och drog med oss till ytterdörren.
Det var något viktigt han ville visa.
- Titta ... det är en påfågel där, sa han och pekade mot körsbärsträdet.
Vi tittade och försökte se "påfågeln".
Det enda vi kunde se var en liten gråsparv som satt på en gren på körsbärsträdet.
- Titta ... den fågel PÅ där ... PÅfågel! sa Kalle och skrattade.
Ser man ur den synvinkeln så är de allra flesta fåglar påfåglar! ;-)
Tisdag 24 april 2012
Titanic-frossa
Som förälder ställs man inför många olika val, utmaningar, nya situationer, metoder, tankar, självklarheter, beslut och framför allt ett helt annat liv än om det inte fanns barn i huset.
Det är glädje, tårar, ilska, skratt, bus, förhandlingar, humor, bekymmer, intressen, envishet och masssor med andra känslor som ryms i "godispåsen" föräldraskap.
För lite drygt 10 år sen, när Kalle föddes, hade vi nog inte kunnat drömma om att vi skulle göra saker som vi gör nu.
Om någon hade frågat om vi trodde att vi skulle vara helt "insnöade" på Titanic, 10 år efter hans födelse, så hade vi nog skrattat åt det.
Om någon hade frågat om vi trodde att vi skulle ropa in en Titanic-iskubsform (med det fåniga namnet Gin & Titonic) på nätauktion för ett överpris, så hade vi nog skrattat högt.
Det är bara att inse fakta - vi gick på det!
På morgonen idag kunde Kalle fylla upp vatten i den blå formen med 4 Titanicbåtar och 4 isberg.
Efter kvällsmaten tog han fram den ur frysen och vips hade han Titanic i isform.
Han körde med dem fram och tillbaka och mot isbergen. De fick också guppa omkring i en skål med vatten.
Lekstunden var ganska begränsad i tid eftersom is-Titanic smälte och försvann efter en stund.
Inga problem - nytt vatten och in i frysen igen.
Han gillade dem skarpt!
Det ska bli spännande att se vilket område vi kommer att bli "insnöade" på efter Titanic! ;-)
Som förälder ställs man inför många olika val, utmaningar, nya situationer, metoder, tankar, självklarheter, beslut och framför allt ett helt annat liv än om det inte fanns barn i huset.
Det är glädje, tårar, ilska, skratt, bus, förhandlingar, humor, bekymmer, intressen, envishet och masssor med andra känslor som ryms i "godispåsen" föräldraskap.
För lite drygt 10 år sen, när Kalle föddes, hade vi nog inte kunnat drömma om att vi skulle göra saker som vi gör nu.
Om någon hade frågat om vi trodde att vi skulle vara helt "insnöade" på Titanic, 10 år efter hans födelse, så hade vi nog skrattat åt det.
Om någon hade frågat om vi trodde att vi skulle ropa in en Titanic-iskubsform (med det fåniga namnet Gin & Titonic) på nätauktion för ett överpris, så hade vi nog skrattat högt.
Det är bara att inse fakta - vi gick på det!
På morgonen idag kunde Kalle fylla upp vatten i den blå formen med 4 Titanicbåtar och 4 isberg.
Efter kvällsmaten tog han fram den ur frysen och vips hade han Titanic i isform.
Han körde med dem fram och tillbaka och mot isbergen. De fick också guppa omkring i en skål med vatten.
Lekstunden var ganska begränsad i tid eftersom is-Titanic smälte och försvann efter en stund.
Inga problem - nytt vatten och in i frysen igen.
Han gillade dem skarpt!
Det ska bli spännande att se vilket område vi kommer att bli "insnöade" på efter Titanic! ;-)
Måndag 23 april 2012
Kärt barn har många namn - men inte vad som helst!
Kalle har flera olika smeknamn som han tycker är helt OK.
Kalleman, Kallegubben, Lilleman, Lillebror och Brorsan är de vanligaste.
Men det finns gränser för vad han accepterar som namn...
Kalle satt vid matbordet och väntade på att maten skulle bli klar.
Pappa stod vid köksbänken och förberedde det sista till matbordet.
Mamma kom hem och gick in i köket.
Mamma och pappa började att prata.
Efter en lång stund kom mamma på att Kalle satt vid matbordet.
- Men HEEJ förresten, sa mamma till Kalle.
Kalle svarade inte. Han såg lite bekymrad ut.
Mamma och pappa fortsatte att prata.
- Jag heter INTE Förresten ... säg igen, sa Kalle efter en stunds funderande.
- Hej Kalle, svarade mamma lydigt.
- Det var rätt, konstaterade Kalle och såg genast mer nöjd ut.
Kalle håller låg(!) profil vid matbordet när mormor firar sin 65-årsdag!
Kalle har flera olika smeknamn som han tycker är helt OK.
Kalleman, Kallegubben, Lilleman, Lillebror och Brorsan är de vanligaste.
Men det finns gränser för vad han accepterar som namn...
Kalle satt vid matbordet och väntade på att maten skulle bli klar.
Pappa stod vid köksbänken och förberedde det sista till matbordet.
Mamma kom hem och gick in i köket.
Mamma och pappa började att prata.
Efter en lång stund kom mamma på att Kalle satt vid matbordet.
- Men HEEJ förresten, sa mamma till Kalle.
Kalle svarade inte. Han såg lite bekymrad ut.
Mamma och pappa fortsatte att prata.
- Jag heter INTE Förresten ... säg igen, sa Kalle efter en stunds funderande.
- Hej Kalle, svarade mamma lydigt.
- Det var rätt, konstaterade Kalle och såg genast mer nöjd ut.
Kalle håller låg(!) profil vid matbordet när mormor firar sin 65-årsdag!
Söndag 22 april 2012
En fantasi-dag
Kalle upptäckte något riktigt speciellt idag. Tvålen på vårt hotellrum.
Den var i fast form - hur exotiskt som helst!
Den tilltalade visst fantasin. Snabbt blev den en skateboard.
Kalle hjälpte "skateboarden" att åka fram och tillbaka på "skateboardrampen", det perfekt formade handfatet.
En del hoppkonster gjorde den också.
Fantasin är den bästa hjälpen till roliga lekar.
Stor hotellfrukost där verkligen allt fanns. Kalle följde snällt med och tittade på allt.
Bröd, pålägg, grönsaker, frukt, yoghurt, fil, flingor och gryn, mjölk, juice, kokta ägg, bacon, korv, köttbullar, äggröra, muffins, kex, riskakor, godis. Allt fanns!
Vi pekade och frågade på alla saker som vi trodde att han skulle kunna tänka sig.
- Nej, nej, nej, nej, nej, svarade han tålmodigt om och om igen.
Till slut fick vi faktiskt ett JA!
Det fanns vindruvor! En hel stor tallrik full med vindruvor och ett glas mjölk blev Kalles hotellfrukost.
När han hade ätit vindruvorna en och en ett tag, kom fantasin igång igen.
Han tog loss fyra stycken samtidigt och placerade ut dem mellan sina fingrar.
- Åå, det är en fjäril, visade han oss alla och stoppade in alla fyra vindruvorna samtidigt.
Numera säger vi att "äta fjärilar", när det handlar om vindruvor.
Till dessert vid lunchen blev vi bjudna på en vacker choklad/hallonmoussetårta.
Kalle tackade artigt nej.
Värden gjorde vad hon kunde för att hitta något som Kalle kunde få till dessert.
Efter en del letande hittade hon några salta pinnar som han tackade ja till.
Han åt några pinnar, men ännu mer nöjd blev han när han insåg att det faktiskt var helt perfekta mustascher. ;-)
Lördag 21 april 2012
En bra lördag
Kalle utsätts ofta för små korta "lektionspass", när han minst anar det.
När han precis hade vaknat i sin hotellsäng, kröp Maja ner hos honom.
- Hej, jaagg heetteerr Maajjaa. JJaagg äärr 12 åårr gaammaall, sa Maja långsamt.
- Jaagg heetteerr Kaalllee. JJaagg äärr 10 åårr gaammaall, svarade Kalle.
Vid frukosten var pappa och Kalle och hämtade lite mer att äta. När Kalle hade fått det han vill ha sa pappa till honom att han skulle sätta sig hos mamma.
Kalle skrattade gott åt det pappa hade sagt. När han kom fram till bordet ställde han sig bredvid mamma.
- Han är knasig ... sätta hos mamma, skrattade han och kröp upp i mammas knä.
Kalle hade - såklart- lyssnat precis på vad pappa hade sagt och inte förstått att han hade menat "sätt dig vid samma bord som mamma sitter vid" .
Kalle hade lite svårt att äta sin frukost i mammas knä, eftersom den stod en bit bort! ;-)
Att borsta tänderna var en upplevelse.
Hur kan 2 glas och 2 armar helt plötsligt bli 8 glas och 8 armar?
Rent trolleri!
Vilken lycka!
Ett stort, stort tomt rum, 14 våningar upp med en fin utsikt.
Egentligen räckte det, men som extra krydda fanns det balansbollar i rummet.
Kalle hoppade direkt upp och hoppade som om han hade slagit på turbon.
Fram - och tillbaka. Han njöt!
Kalle har fått en ny liten kusin.
Hon är 15 veckor gammal och helt underbart söt.
Hon heter Hoppsan och är en Ragdoll-katt.
Vem som hade roligast är svårt att avgöra, men de lekte väldigt bra ihop!
Kalle utsätts ofta för små korta "lektionspass", när han minst anar det.
När han precis hade vaknat i sin hotellsäng, kröp Maja ner hos honom.
- Hej, jaagg heetteerr Maajjaa. JJaagg äärr 12 åårr gaammaall, sa Maja långsamt.
- Jaagg heetteerr Kaalllee. JJaagg äärr 10 åårr gaammaall, svarade Kalle.
Vid frukosten var pappa och Kalle och hämtade lite mer att äta. När Kalle hade fått det han vill ha sa pappa till honom att han skulle sätta sig hos mamma.
Kalle skrattade gott åt det pappa hade sagt. När han kom fram till bordet ställde han sig bredvid mamma.
- Han är knasig ... sätta hos mamma, skrattade han och kröp upp i mammas knä.
Kalle hade - såklart- lyssnat precis på vad pappa hade sagt och inte förstått att han hade menat "sätt dig vid samma bord som mamma sitter vid" .
Kalle hade lite svårt att äta sin frukost i mammas knä, eftersom den stod en bit bort! ;-)
Att borsta tänderna var en upplevelse.
Hur kan 2 glas och 2 armar helt plötsligt bli 8 glas och 8 armar?
Rent trolleri!
Vilken lycka!
Ett stort, stort tomt rum, 14 våningar upp med en fin utsikt.
Egentligen räckte det, men som extra krydda fanns det balansbollar i rummet.
Kalle hoppade direkt upp och hoppade som om han hade slagit på turbon.
Fram - och tillbaka. Han njöt!
Kalle har fått en ny liten kusin.
Hon är 15 veckor gammal och helt underbart söt.
Hon heter Hoppsan och är en Ragdoll-katt.
Vem som hade roligast är svårt att avgöra, men de lekte väldigt bra ihop!
Fredag 20 april 2012
Kärleksförklaring
Två timmars resa med bil.
Strosat runt på båtmuseum.
Ätit på favoritkrogen (McDonalds!).
Checkat in på hotell.
Tar det bara lugnt i det nya, tillfälliga boendet.
Fredagsmys!
Kalle njuter ordentligt och är riktigt nöjd där han ligger på sin säng med en popcornpåse i handen och slötittar på TV.
Plötsligt lägger han påsen åt sidan, reser på sig och går fram till mamma. Han tar tag i mammas axlar och tittar henne i ögonen.
- Säg nåt, sa han.
- Vad ska jag säga? svarade jag.
- Säg nåt, fortsatte han.
- Det är mysigt här, sa jag och undrade vad han egentligen ville att jag skulle säga.
Då böjde han sig fram och viskade:
- Du säga tycker om dig!
- Jag tycker SÅ mycket om dig, Kalle, sa jag.
- Det var rätt, sa Kalle och gick tillbaka till sängen och popcornpåsen.
Det här hjärtat ritade han på det immiga fönstret i bilen på väg hit idag.
Två timmars resa med bil.
Strosat runt på båtmuseum.
Ätit på favoritkrogen (McDonalds!).
Checkat in på hotell.
Tar det bara lugnt i det nya, tillfälliga boendet.
Fredagsmys!
Kalle njuter ordentligt och är riktigt nöjd där han ligger på sin säng med en popcornpåse i handen och slötittar på TV.
Plötsligt lägger han påsen åt sidan, reser på sig och går fram till mamma. Han tar tag i mammas axlar och tittar henne i ögonen.
- Säg nåt, sa han.
- Vad ska jag säga? svarade jag.
- Säg nåt, fortsatte han.
- Det är mysigt här, sa jag och undrade vad han egentligen ville att jag skulle säga.
Då böjde han sig fram och viskade:
- Du säga tycker om dig!
- Jag tycker SÅ mycket om dig, Kalle, sa jag.
- Det var rätt, sa Kalle och gick tillbaka till sängen och popcornpåsen.
Det här hjärtat ritade han på det immiga fönstret i bilen på väg hit idag.
Torsdag 19 april 2012
Uttals-hjälp
För drygt en vecka sen, 8 april, gjorde Kalle en egen film med ett bomb byggd av lego, som huvudperson.
Kalle har hela tiden sagt "bongd" om bomben.
Nu, när han har lärt sig att läsa eller i alla fall ljuda ihop enkla ord, så har vi världens bästa hjälpmedel för att hjälpa honom i hans jobb att få till uttalet.
När han började att prata om en "bongd" tog vi helt enkelt fram papper och penna och skrev ordet "BONGD" på det. Vi läste ordet för Kalle, som lyssnade intresserat.
Efter det skrev vi ordet "BOMB" och ljudade långsamt ihop det bokstav för bokstav.
Tillsammans tittade vi på de båda orden. Kalle uttalade "bongd" precis som han brukar. Sen satte han pekfingret under första bokstaven i ordet "bomb" och började att långsamt ljuda ihop samtidigt som fingret följde med.
- B ... O ... M ... B, läste han.
- Ja, det var rätt, det heter bomb, sa vi.
- Åå ... den är bomb ... TACK, sa Kalle med ett stort leende.
För drygt en vecka sen, 8 april, gjorde Kalle en egen film med ett bomb byggd av lego, som huvudperson.
Kalle har hela tiden sagt "bongd" om bomben.
Nu, när han har lärt sig att läsa eller i alla fall ljuda ihop enkla ord, så har vi världens bästa hjälpmedel för att hjälpa honom i hans jobb att få till uttalet.
När han började att prata om en "bongd" tog vi helt enkelt fram papper och penna och skrev ordet "BONGD" på det. Vi läste ordet för Kalle, som lyssnade intresserat.
Efter det skrev vi ordet "BOMB" och ljudade långsamt ihop det bokstav för bokstav.
Tillsammans tittade vi på de båda orden. Kalle uttalade "bongd" precis som han brukar. Sen satte han pekfingret under första bokstaven i ordet "bomb" och började att långsamt ljuda ihop samtidigt som fingret följde med.
- B ... O ... M ... B, läste han.
- Ja, det var rätt, det heter bomb, sa vi.
- Åå ... den är bomb ... TACK, sa Kalle med ett stort leende.
Onsdag 18 april 2012
Läskigt!
Vill du se något riktigt, riktigt läskigt?
Kanske börjar hjärtat att klappa obehagligt.
Kanske blir du smått svettig och lite äcklad.
Kanske reagerar du med att hålla för ögonen och stöna högljutt.
Håll i dig - här kommer bilden:
Hittade du det läskiga?
Kanske inte...
För Kalle är det här en jobbig syn.
Om de olika sakerna på tallriken snuddar vid varandra, så får han nästan panik.
Makaronerna blir "smutsiga" av köttbullen - och tvärtom.
Ingenting får snudda vid varandra.
Den här köttbullen som snuddar vid massor av makaroner, gjorde att han inte åt upp makaronerna, för de var smutsiga.
När det väl hamnar i magen så ska det blandas, men inte innan!
Vill du se något riktigt, riktigt läskigt?
Kanske börjar hjärtat att klappa obehagligt.
Kanske blir du smått svettig och lite äcklad.
Kanske reagerar du med att hålla för ögonen och stöna högljutt.
Håll i dig - här kommer bilden:
Hittade du det läskiga?
Kanske inte...
För Kalle är det här en jobbig syn.
Om de olika sakerna på tallriken snuddar vid varandra, så får han nästan panik.
Makaronerna blir "smutsiga" av köttbullen - och tvärtom.
Ingenting får snudda vid varandra.
Den här köttbullen som snuddar vid massor av makaroner, gjorde att han inte åt upp makaronerna, för de var smutsiga.
När det väl hamnar i magen så ska det blandas, men inte innan!
Tisdag 17 april 2012
Lurade föräldrar
- Godnatt, säger vi.
- Godnatt, säger Kalle, lägger sig tillrätta på kudden, drar upp täcket högt och blundar.
Han ser nöjd ut, skönt att gå och lägga sig - tror vi.
När vi kommer tillbaka efter en kvart kan vi se att det lyser svagt, svagt bakom draperierna som är för hans säng.
När vi smyger fram till hans säng och kikar in, så finns det inget som lyser därinne. Han har huvudet på huvudkudden och sover helt lugnt.
Efter ytterligare en kvart går vi tillbaka för att se om han har somnat. Något lyser svagt igen genom draperierna. Vi smyger fram till honom och kikar in. Han sover så lugnt och stilla.
Tredje gången vi går in i hans rum så ser vi att det lyser, precis som förut. När vi kikar in bakom draperierna så ser vi VAD det är som lyser - hans Nintendo spel är igång med ett bilspel.
- Å ... nej ... jag är ett misstag! sa han uppgivet när han upptäckte att vi hade upptäckt honom.
Han som inte hör utan hörapparater har alltså på något sätt lyckats upptäcka oss i tid för att hinna smyga ner spelet under täcket, lägga ner huvudet på kudden och blunda - flera gånger.
Vilken luring!
Det är inte konstigt att Skalmans sovklocka ringer i skolan eller på fritids, när han har rutinen att spela Nintendo om nätterna! ;-)
- Godnatt, säger vi.
- Godnatt, säger Kalle, lägger sig tillrätta på kudden, drar upp täcket högt och blundar.
Han ser nöjd ut, skönt att gå och lägga sig - tror vi.
När vi kommer tillbaka efter en kvart kan vi se att det lyser svagt, svagt bakom draperierna som är för hans säng.
När vi smyger fram till hans säng och kikar in, så finns det inget som lyser därinne. Han har huvudet på huvudkudden och sover helt lugnt.
Efter ytterligare en kvart går vi tillbaka för att se om han har somnat. Något lyser svagt igen genom draperierna. Vi smyger fram till honom och kikar in. Han sover så lugnt och stilla.
Tredje gången vi går in i hans rum så ser vi att det lyser, precis som förut. När vi kikar in bakom draperierna så ser vi VAD det är som lyser - hans Nintendo spel är igång med ett bilspel.
- Å ... nej ... jag är ett misstag! sa han uppgivet när han upptäckte att vi hade upptäckt honom.
Han som inte hör utan hörapparater har alltså på något sätt lyckats upptäcka oss i tid för att hinna smyga ner spelet under täcket, lägga ner huvudet på kudden och blunda - flera gånger.
Vilken luring!
Det är inte konstigt att Skalmans sovklocka ringer i skolan eller på fritids, när han har rutinen att spela Nintendo om nätterna! ;-)
Måndag 16 april 2012
Bara blunda
Idag gjorde John Blund ett ovanligt bra arbete. Kalle somnade på lektionen efter lunch. På golvet.
Efter 40 minuter gjordes tappra försök att väcka honom, men det måsta ha varit rejält sömnpulver för han ville verkligen inte vakna.
Vad gör man, med en sovande elev som inte går att väcka, liggande på golvet och nästa klass på väg in i klassrummet?
Jo, man lyfter upp honom på ryggen och bär honom till fritids. De flesta skulle nog vakna till under resan mellan klassrummet och fritids - men inte Kalle. Han la sig gott tillrätta på den stora sittpuffen på fritids och sov vidare.
Två och en halv timme senare, när vi hämtade honom - tro det eller ej - sov han fortfarande.
Han hade nog sovit färdigt, för nu gick det faktiskt att väcka honom.
En rejäl middagssovning, blev det.
Lite senare på kvällen, pratade vi om det.
- Kalle, du sov både i skolan och på fritids idag. Du var trött! sa vi som egentligen ville fråga om han hade varit vaken och lekt på natten.
För att komma till svaret på en sån fråga, brukar det vara bättre att ha en dialog, istället för att ställa frågor som är svåra att svara på.
- Meen ... neeej ... jag sov inte ... jag bara blundade, svarade Kalle allvarligt.
- Du bara blundade - i tre timmar!? sa vi.
- Som ett barn, svarade Kalle.
Vi funderar fortfarande på vad han menar med det.
Här var Kalle 4,5 år och hade tänkt sig att se en film, men råkade visst somna mitt i planeringsstadiet! ;-)
Idag gjorde John Blund ett ovanligt bra arbete. Kalle somnade på lektionen efter lunch. På golvet.
Efter 40 minuter gjordes tappra försök att väcka honom, men det måsta ha varit rejält sömnpulver för han ville verkligen inte vakna.
Vad gör man, med en sovande elev som inte går att väcka, liggande på golvet och nästa klass på väg in i klassrummet?
Jo, man lyfter upp honom på ryggen och bär honom till fritids. De flesta skulle nog vakna till under resan mellan klassrummet och fritids - men inte Kalle. Han la sig gott tillrätta på den stora sittpuffen på fritids och sov vidare.
Två och en halv timme senare, när vi hämtade honom - tro det eller ej - sov han fortfarande.
Han hade nog sovit färdigt, för nu gick det faktiskt att väcka honom.
En rejäl middagssovning, blev det.
Lite senare på kvällen, pratade vi om det.
- Kalle, du sov både i skolan och på fritids idag. Du var trött! sa vi som egentligen ville fråga om han hade varit vaken och lekt på natten.
För att komma till svaret på en sån fråga, brukar det vara bättre att ha en dialog, istället för att ställa frågor som är svåra att svara på.
- Meen ... neeej ... jag sov inte ... jag bara blundade, svarade Kalle allvarligt.
- Du bara blundade - i tre timmar!? sa vi.
- Som ett barn, svarade Kalle.
Vi funderar fortfarande på vad han menar med det.
Här var Kalle 4,5 år och hade tänkt sig att se en film, men råkade visst somna mitt i planeringsstadiet! ;-)
Söndag 15 april 2012
Svår fråga
Det märks tydligt på Kalle om han vill något, men inte riktigt vågar eller vill berätta vad det är. Han vandrar omkring, fram och tillbaka, hummar lite och är allmänt rastlös.
Han brukar hålla sig nära oss, så det kan nästan kännas lite stressande när vi förstår ATT det är något, men inte VAD.
Idag hade han hoppat på balansbollen i någon timme, slutat hoppa och börjat att irra omkring så där rastlöst.
Efter en stund fick han frågan: "Kalle, vad vill du göra?".
Kalle svarade på frågan på sitt eget sätt.
Vi fick ett ganska väntat svar, men kanske inte på det vanligaste sättet:
Vi har märkt att när han vill något och risken finns att vi kommer att säga "nej", så använder han inte rösten för sin fråga. Då använder han enbart tecken, utan att förstärka med att använda rösten.
Den här gången var det två ganska enkla tecken: T och V. ;-)
Det märks tydligt på Kalle om han vill något, men inte riktigt vågar eller vill berätta vad det är. Han vandrar omkring, fram och tillbaka, hummar lite och är allmänt rastlös.
Han brukar hålla sig nära oss, så det kan nästan kännas lite stressande när vi förstår ATT det är något, men inte VAD.
Idag hade han hoppat på balansbollen i någon timme, slutat hoppa och börjat att irra omkring så där rastlöst.
Efter en stund fick han frågan: "Kalle, vad vill du göra?".
Kalle svarade på frågan på sitt eget sätt.
Vi fick ett ganska väntat svar, men kanske inte på det vanligaste sättet:
Vi har märkt att när han vill något och risken finns att vi kommer att säga "nej", så använder han inte rösten för sin fråga. Då använder han enbart tecken, utan att förstärka med att använda rösten.
Den här gången var det två ganska enkla tecken: T och V. ;-)
Lördag 14 april 2012
Utvecklade tuggummibubblor
Förra sommaren tränade Kalle hårt för att lära sig att gör tuggummi-bubblor.
Nu har han kommit på det - med råge!
- Wow! sa han själv när han lyckades få till en riktigt stor, kanske 7-8 cm stor, bubbla.
Hemligheten var att han hade tagit mer än ett tuggummi. Han började med 2 och upptäckte att det var lättare att göra en bubbla som höll.
Den upptäckten resulterade i att han till slut hade 6 tuggummin i munnen och lyckades få till stora bubblor varje gång!
Lycka!
Kickan - Kalle tackar så hjärtligt för de gulgröna tuggummifotbollarna.
De var perfekta!
Förra sommaren tränade Kalle hårt för att lära sig att gör tuggummi-bubblor.
Nu har han kommit på det - med råge!
- Wow! sa han själv när han lyckades få till en riktigt stor, kanske 7-8 cm stor, bubbla.
Hemligheten var att han hade tagit mer än ett tuggummi. Han började med 2 och upptäckte att det var lättare att göra en bubbla som höll.
Den upptäckten resulterade i att han till slut hade 6 tuggummin i munnen och lyckades få till stora bubblor varje gång!
Lycka!
Kickan - Kalle tackar så hjärtligt för de gulgröna tuggummifotbollarna.
De var perfekta!
Fredag 13 april 2012
Ler-mys
Efter regn kommer solsken, brukar man säga. Men det är inte allt!
Det kommer också oemotståndliga, inbjudande lerpölar som lockar till ett eller annat "snedsteg".
Det hade nyss regnat och Kalle var klädd efter vädret med vindjacka, regnbyxor och gummistövlar.
Han fick syn på en lerpöl och frågade om han kanske kunde få testa den.
Eftersom han hade gummistövlar och regnbyxor så var det helt OK, han fick svaret "ja".
Han gick fram till lerpölen och ställde sig på den. Ingen kunde väl ana vilka planer han hade ...
Plötsligt låg han raklång i hela den lervälling som var på marken och rullade runt i den.
Han var helnöjd!
Känslan var säkert häftig, med den mjuka, kletiga leran.
Det var bara kläderna som blev mindre rena av behandlingen.
Alldeles efter ler-rullningen skulle han åka buss. Det är bara busschauffören själv som vet vad han tänkte om den lerindränkta varelsen som klev ombord en kort stund senare! ;-)
Det är tur att vi har tvättmaskin! ;-)
Torsdag 12 april 2012
Dagens gympapass
Det är som om Kalle vet hur mycket motion hans kropp behöver. Han ser automatiskt till att röra på sig så att kroppen blir nöjd.
Idag var det en utflykt med skolan och bussen var tillbaka på skolan vid 19-tiden.
Det var alltså inte så mycket tid kvar innan det var dags att sova. Antagligen kände han på sig att det var sent så han satte igång sitt dagliga gympapass på en gång när han kom hem.
Han tog sin älskade balansboll och hoppade fem meter framåt, vände håll och hoppade tillbaka de fem metrarna. Fram och tillbaka hoppade han om och om igen.
Efter en och en halv timme var han nöjd - och lite rosig om kinderna.
På filmen hinner han hoppa förbi kameran 4 gånger på en halv minut.
På en och en halv timme blir det 720 gånger.
Han hoppade alltså några kilometer idag.
Det är inte konstigt att Rosie, vår hund, har respekt för Kalle. När han hoppar fram på sin balansboll är han ju som ett stort monster för henne. Hon ser till att hålla sig undan! ;-)
Det är som om Kalle vet hur mycket motion hans kropp behöver. Han ser automatiskt till att röra på sig så att kroppen blir nöjd.
Idag var det en utflykt med skolan och bussen var tillbaka på skolan vid 19-tiden.
Det var alltså inte så mycket tid kvar innan det var dags att sova. Antagligen kände han på sig att det var sent så han satte igång sitt dagliga gympapass på en gång när han kom hem.
Han tog sin älskade balansboll och hoppade fem meter framåt, vände håll och hoppade tillbaka de fem metrarna. Fram och tillbaka hoppade han om och om igen.
Efter en och en halv timme var han nöjd - och lite rosig om kinderna.
På filmen hinner han hoppa förbi kameran 4 gånger på en halv minut.
På en och en halv timme blir det 720 gånger.
Han hoppade alltså några kilometer idag.
Det är inte konstigt att Rosie, vår hund, har respekt för Kalle. När han hoppar fram på sin balansboll är han ju som ett stort monster för henne. Hon ser till att hålla sig undan! ;-)
Onsdag 11 april 2012
Ett målfoto talar väl alltid sanning?
Idag var det en hel förmiddag med friidrott för Kalle. på morgonen när vi pratade om det så suckade han djupt.
- Ååå neeej ... inte gympa igeeeen, sa han uppgivet.
Ofta brukar det vara ett "nej" innan, men när aktiviteten väl är igång så kan det vara OK eller till och med ganska bra.
Det blev faktiskt riktigt bra. Han har provat på alla friidrottsgrenar som erbjöds. Det var ländhopp, höjdhopp, häcklöpning, löpning 60 m och löpning 200 meter.
Idag var det en hel förmiddag med friidrott för Kalle. på morgonen när vi pratade om det så suckade han djupt.
- Ååå neeej ... inte gympa igeeeen, sa han uppgivet.
Ofta brukar det vara ett "nej" innan, men när aktiviteten väl är igång så kan det vara OK eller till och med ganska bra.
Det blev faktiskt riktigt bra. Han har provat på alla friidrottsgrenar som erbjöds. Det var ländhopp, höjdhopp, häcklöpning, löpning 60 m och löpning 200 meter.
Vid häcklöpningen förklarade Kalles lärare att han skulle springa rakt fram och hoppa över häckarna.
Kalle hade ett förslag på en förändring av reglerna:
- ... eller kanske kan krypa under istället? undrade han. ;-)
Löpning 200 meter var ett helt varv runt banan. Kalle sprang varvet två gånger.
Efter det andra varvet fick han en lysande idé.
Han förklarade för sin lärare att hon skulle ställa sig på en speciell plats och i en speciell position med en arm framåt och en arm bakåt. Benen skulle se ut som om hon var på språng.
När hon hade intagit rätt position, gick han några meter framåt till mållinjen. Där sträckte han upp sina händer i luften och lyfte upp det ena benet som om han sprang.
Med ett stort leende "beställde" han en fotografering.
Klick - ett äkta målfoto!
Kalle hade ett förslag på en förändring av reglerna:
- ... eller kanske kan krypa under istället? undrade han. ;-)
Löpning 200 meter var ett helt varv runt banan. Kalle sprang varvet två gånger.
Efter det andra varvet fick han en lysande idé.
Han förklarade för sin lärare att hon skulle ställa sig på en speciell plats och i en speciell position med en arm framåt och en arm bakåt. Benen skulle se ut som om hon var på språng.
När hon hade intagit rätt position, gick han några meter framåt till mållinjen. Där sträckte han upp sina händer i luften och lyfte upp det ena benet som om han sprang.
Med ett stort leende "beställde" han en fotografering.
Klick - ett äkta målfoto!
Tisdag 10 april 2012
En vild gissning
Idag, på eftermiddagen, firade vi en födelsedag i familjen.
Vi tågade in med (skön)sång och några paket.
Kalle satte sig tillrätta så nära paketen som möjligt. Paket är spännande.
- Vad är den i paket? frågade han.
- Vi kan gissa ... vad tror du? frågade vi.
Vi har många gånger försökt få Kalle att förstå vad det är "att gissa", men inte lyckats.
Att gissa något är abstrakt. Han har alltid svarat "jag vet inte", när vi bett honom gissa.
- Kanske är ... en Transformer, sa han till vår förvåning.
Han hjälpte till att dra av snöret på paketet.
- Kanske är ... Thomas tåget? fortsatte han.
Det var spännande att se om han gissat rätt, för nu hjälpte han till att slita av papperet.
I paketet låg en necessär med olika nagelkrämer och nagellacker. Det var så långt ifrån en Transformer eller Thomas tåget man kan komma.
- Ååå nej ... det är ingen leksak ... du är lurad! utbrast han och tog itu med nästa paket.
Det kunde ju vara en leksak i nästa paket. ;-)
Idag, på eftermiddagen, firade vi en födelsedag i familjen.
Vi tågade in med (skön)sång och några paket.
Kalle satte sig tillrätta så nära paketen som möjligt. Paket är spännande.
- Vad är den i paket? frågade han.
- Vi kan gissa ... vad tror du? frågade vi.
Vi har många gånger försökt få Kalle att förstå vad det är "att gissa", men inte lyckats.
Att gissa något är abstrakt. Han har alltid svarat "jag vet inte", när vi bett honom gissa.
- Kanske är ... en Transformer, sa han till vår förvåning.
Han hjälpte till att dra av snöret på paketet.
- Kanske är ... Thomas tåget? fortsatte han.
Det var spännande att se om han gissat rätt, för nu hjälpte han till att slita av papperet.
I paketet låg en necessär med olika nagelkrämer och nagellacker. Det var så långt ifrån en Transformer eller Thomas tåget man kan komma.
- Ååå nej ... det är ingen leksak ... du är lurad! utbrast han och tog itu med nästa paket.
Det kunde ju vara en leksak i nästa paket. ;-)
Måndag 9 april 2012
Mums!?
- Va?? ... en rosa ... hmmm, sa Kalle inifrån toaletten. Toalettdörren var stängd, men vi hörde honom tydligt.
Han har ofta dialoger med sig själv. Han både ställer frågor och svarar på dem.
Praktiskt!
Vi hade nyligen bytt ut tvålen på toaletten och det var nog den han hade sett.
- Ååå ... den är hallon ... hmmm ... jag ÄÄÄÄLSKAR hallon ... jag har en idé, fortsatte han.
Efter det kunde vi hör att något hände med uttalet, för det gick inte riktigt att höra vad han sa.
Vi fick våra aningar om vad som var på gång, så vi öppnade dörren för att se vad som hände.
Vi tog honom på bar gärning - med tvålpipen i munnen och på väg att trycka ner munstycket.
- Det är HALLON, upplyste han oss och pekade på bilden.
Det tog ett tag att förklara för honom att det LUKTAR hallon, men att det SMAKAR starkt, inte hallon.
Av våra fem sinnen så fick i alla fall två en liten hallon-dos - synen och lukten!
Smaken får vänta några månader till våra hallon har mognat! ♥
Söndag 8 april 2012
Bongd
Kalle kom ut från sitt rum med kameran i handen.
- Han måste Youtube, sa han och höll fram kameran.
Vi anade att han hade gjort något som han gillade på kameran. Vi tog ut minneskortet och tittade vad som fanns på det. Där var massor av små, korta filmer när han bygger en "bongd" av lego.
Maja hjälpte honom att sätta ihop alla filmsnuttar till en film.
Regissören Kalle blev väldigt nöjd med resultatet.
På hans egen begäran kommer filmen här:
Funderar du fortfarande över vad en bongd är?
Det är en bomb.
Eller som Kalle säger - det är många, fina färger på himlen.
Lördag 7 april 2012
En show-dag
I natt var påskharen på besök (eller var det inte han?) och lämnade ett brev på mattan vad Kalles säng.
Brevet innehöll en bild på vår ugn. Kalle behövde inga instruktioner, det var glasklart ändå.
Han gick till ugnen och hittade nästa bild. Kalle sprang gatlopp mellan bottenvåning, övervåning och källare i jakten på nästa bild. På 12 olika platser fanns det bilder. Ett riktigt gympapass på morgonen!
En bild föreställde tvättmaskinen. Kalle sa att det var diskmaskinen. Vi rättade honom och sa att det heter tvättmaskin. Kalle visste var tvättmaskinen var och gick dit.
- Åå, det är maskinen mamma jobbar med, sa han lite torrt när han kom in där. ;-)
Den sista bilden visade ett skåp vi har nere i källaren.
Där var det stora ägget.
I ägget fanns en chokladkaka (vanlig Marabouchoklad är en favorit) och två paket.
När han tog i det ena paketet så lät det som glas som krossas. Han släppte snabbt paketet och såg lite skraj ut. Vad var det som hände egentligen?
Han öppnade försiktigt paketet så att det inte skulle gå sönder mer.
I paketet fanns en liten ljudmaskin som hade 16 olika korta, roliga ljud. När man tryckte på en knapp lät ett ljud i några sekunder. Den kunde krossa glas, prutta, skjuta raketer, rapa, göra fanfar, applådera, skratta, vissla, göra trumvirvel och några ljud till.
Å, vad han skrattade. På en gång började han showa för oss.
Vilka shower vi har fått under dagen, med teaterviskningar, rolig mimik och blinkningar på samma sätt som servitören i Grevinnan och betjänten.
Kalles favorit var att skjuta raketer. Många raketer har avfyrats idag! ;-)
På eftermiddagen gick vi för att ge änderna en påskmåltid, det är ju trots allt påskdagen. Vi tog med en påse brödkanter. Kalle kastade ut en näve brödbitar och både änder och måsar kom snabbt flygande för att dela på måltiden.
- Först regnar bröd ... sen regnar fåglar, kommenterade Kalle det som hände framför honom.
I natt var påskharen på besök (eller var det inte han?) och lämnade ett brev på mattan vad Kalles säng.
Brevet innehöll en bild på vår ugn. Kalle behövde inga instruktioner, det var glasklart ändå.
Han gick till ugnen och hittade nästa bild. Kalle sprang gatlopp mellan bottenvåning, övervåning och källare i jakten på nästa bild. På 12 olika platser fanns det bilder. Ett riktigt gympapass på morgonen!
En bild föreställde tvättmaskinen. Kalle sa att det var diskmaskinen. Vi rättade honom och sa att det heter tvättmaskin. Kalle visste var tvättmaskinen var och gick dit.
- Åå, det är maskinen mamma jobbar med, sa han lite torrt när han kom in där. ;-)
Den sista bilden visade ett skåp vi har nere i källaren.
Där var det stora ägget.
I ägget fanns en chokladkaka (vanlig Marabouchoklad är en favorit) och två paket.
När han tog i det ena paketet så lät det som glas som krossas. Han släppte snabbt paketet och såg lite skraj ut. Vad var det som hände egentligen?
Han öppnade försiktigt paketet så att det inte skulle gå sönder mer.
I paketet fanns en liten ljudmaskin som hade 16 olika korta, roliga ljud. När man tryckte på en knapp lät ett ljud i några sekunder. Den kunde krossa glas, prutta, skjuta raketer, rapa, göra fanfar, applådera, skratta, vissla, göra trumvirvel och några ljud till.
Å, vad han skrattade. På en gång började han showa för oss.
Vilka shower vi har fått under dagen, med teaterviskningar, rolig mimik och blinkningar på samma sätt som servitören i Grevinnan och betjänten.
Kalles favorit var att skjuta raketer. Många raketer har avfyrats idag! ;-)
På eftermiddagen gick vi för att ge änderna en påskmåltid, det är ju trots allt påskdagen. Vi tog med en påse brödkanter. Kalle kastade ut en näve brödbitar och både änder och måsar kom snabbt flygande för att dela på måltiden.
- Först regnar bröd ... sen regnar fåglar, kommenterade Kalle det som hände framför honom.
Fredag 6 april 2012
Jag är fri!
Vissa dagar mår kroppen lite sämre än andra.
Kalle har haft en dag med illamående och ont i huvudet.
Han berättade först att han hade ont i huvudet (han pekade på pannan) och mådde illa.
Efter en snabb tur till toaletten la han sig i soffan och somnade.
Rosie måste ha känt att Kalle inte mådde så bra, för hon la sig helt nära honom som för att vakta.
En riktigt bra vakthund, med andra ord. ;-)
Efter någon timme vaknade Kalle.
- Jag är FRIIII, sa han och tog sig för pannan. Huvudvärken och illamåendet var borta.
Han såg väldigt lättad ut.
- Mår du bra nu, Kalle? frågade vi.
- Kom ihåg ... man måste sova ... fem minuter ... seeen ... försvinner må illan, förklarade han.
- Var är popcorn? fortsatte han.
Då förstod vi att han var frisk!
Vissa dagar mår kroppen lite sämre än andra.
Kalle har haft en dag med illamående och ont i huvudet.
Han berättade först att han hade ont i huvudet (han pekade på pannan) och mådde illa.
Efter en snabb tur till toaletten la han sig i soffan och somnade.
Rosie måste ha känt att Kalle inte mådde så bra, för hon la sig helt nära honom som för att vakta.
En riktigt bra vakthund, med andra ord. ;-)
Efter någon timme vaknade Kalle.
- Jag är FRIIII, sa han och tog sig för pannan. Huvudvärken och illamåendet var borta.
Han såg väldigt lättad ut.
- Mår du bra nu, Kalle? frågade vi.
- Kom ihåg ... man måste sova ... fem minuter ... seeen ... försvinner må illan, förklarade han.
- Var är popcorn? fortsatte han.
Då förstod vi att han var frisk!
Torsdag 5 april 2012
Båt-yra
I 3-4 månader har Kalle varit väldigt fascinerad av Titanic.
I några veckor har han haft bild på ett kryssningsfartyg onsdag och torsdag den här veckan, i sin väggalmanacka.
- Åka Titanic - blubb, blubb, blubb! har Kalle sagt.
- Ja, vi ska åka stor båt - men inte "blubb, blubb, blubb", har vi svarat.
- Meeen ... ingen fara ... det finns livbåt! har Kalle svarat. :-)
Det har varit två dagar i ett stort lyckorus för Kalle.
Ett puss- och kramkalas som den stora Cinderella kanske aldrig förstod, men som Kalle visade om och om igen.
Superlativen har haglat i två dagar. ;-)
Redan innan vi gick ombord, såg han en byggsats
- Ååå ... den är underbarast! sa Kalle.
- Jag ÄLSKAR Cinderella ... bästast!
- Jag ÄLSKAR skorsten ... den är underbarast!
- Livbåtar ... många! sa han och pussade räcket.
Till middagen var det buffé. Kalle valde Cinderella-potatis och Cinderella-köttbullar.
Han valde också lite Cinderella-glass till dessert, men den blev kvar på tallriken.
Å, vad mysigt det var att sova i en Cinderella-säng.
Han inledde med att krama kudden innan han kröp ner.
I lekrummet var det en teckningstävling. Valet av motiv var helt fritt.
Kalle valde - såklart - att måla en båt.
Det var inte vilken båt som helst, utan Cinderella.
Kalle trodde säkert att Cinderella skulle sjunka och att vi skulle få åka livbåt.
Blubb, blubb, blubb!
Vi övriga i familjen är helt nöjda med att det blev en tur med Cinderella, men utan livbåtar.
I 3-4 månader har Kalle varit väldigt fascinerad av Titanic.
I några veckor har han haft bild på ett kryssningsfartyg onsdag och torsdag den här veckan, i sin väggalmanacka.
- Åka Titanic - blubb, blubb, blubb! har Kalle sagt.
- Ja, vi ska åka stor båt - men inte "blubb, blubb, blubb", har vi svarat.
- Meeen ... ingen fara ... det finns livbåt! har Kalle svarat. :-)
Det har varit två dagar i ett stort lyckorus för Kalle.
Ett puss- och kramkalas som den stora Cinderella kanske aldrig förstod, men som Kalle visade om och om igen.
Superlativen har haglat i två dagar. ;-)
Redan innan vi gick ombord, såg han en byggsats
- Ååå ... den är underbarast! sa Kalle.
- Jag ÄLSKAR Cinderella ... bästast!
- Jag ÄLSKAR skorsten ... den är underbarast!
- Livbåtar ... många! sa han och pussade räcket.
Till middagen var det buffé. Kalle valde Cinderella-potatis och Cinderella-köttbullar.
Han valde också lite Cinderella-glass till dessert, men den blev kvar på tallriken.
Å, vad mysigt det var att sova i en Cinderella-säng.
Han inledde med att krama kudden innan han kröp ner.
I lekrummet var det en teckningstävling. Valet av motiv var helt fritt.
Kalle valde - såklart - att måla en båt.
Det var inte vilken båt som helst, utan Cinderella.
Kalle trodde säkert att Cinderella skulle sjunka och att vi skulle få åka livbåt.
Blubb, blubb, blubb!
Vi övriga i familjen är helt nöjda med att det blev en tur med Cinderella, men utan livbåtar.
Onsdag 4 april 2012
Lurad
- Mamma ... pappa ... MAMMMMA ... PAPPAAAAAA, ropade Kalle från köket. Vi kunde höra att han var upprörd över något.
Vi gick till honom där han satt på mattan i köket. I sina händer hade han en leksakskatalog från 2008 uppslagen.
Han pekade på texten på ena sidan. Vi tittade och läste. Det var Disney-figuren Wall-E på hela uppslaget.
- Det står Wall-E (uttalas oållii), läste vi högt för honom.
Kalle började att läsa för oss.
- VVV ... AAA ... LLL ... LLL ...EEE ... VALLE, läste han och tittade på oss om vi skulle reagera. Han förväntade sig en reaktion det förstod vi, men vad vi skulle reagera över förstod vi inte.
- Valle ... den står Valle ... varför säga Oålli? sa han.
- Hmm ... du är LURAD, fortsatte han.
I alla år har vi uttalat Wall-E som det ska uttalas på engelska, men nu när han har börjat att läsa så upptäcker han att stavning och uttal inte alltid hänger ihop.
- Nejdå, vi är inte lurade ... det är ett ord på engelska, förklarade vi.
Det lugnade ner honom, uttalet var rätt! Det var bara stavningen som var annorlunda.
Ett bevis på att han tränar sin läsning! :-D
- Mamma ... pappa ... MAMMMMA ... PAPPAAAAAA, ropade Kalle från köket. Vi kunde höra att han var upprörd över något.
Vi gick till honom där han satt på mattan i köket. I sina händer hade han en leksakskatalog från 2008 uppslagen.
Han pekade på texten på ena sidan. Vi tittade och läste. Det var Disney-figuren Wall-E på hela uppslaget.
- Det står Wall-E (uttalas oållii), läste vi högt för honom.
Kalle började att läsa för oss.
- VVV ... AAA ... LLL ... LLL ...EEE ... VALLE, läste han och tittade på oss om vi skulle reagera. Han förväntade sig en reaktion det förstod vi, men vad vi skulle reagera över förstod vi inte.
- Valle ... den står Valle ... varför säga Oålli? sa han.
- Hmm ... du är LURAD, fortsatte han.
I alla år har vi uttalat Wall-E som det ska uttalas på engelska, men nu när han har börjat att läsa så upptäcker han att stavning och uttal inte alltid hänger ihop.
- Nejdå, vi är inte lurade ... det är ett ord på engelska, förklarade vi.
Det lugnade ner honom, uttalet var rätt! Det var bara stavningen som var annorlunda.
Ett bevis på att han tränar sin läsning! :-D
Tisdag 3 april 2012
80-tals-nostalgi
Idag hittade Kalle ett klipp på YouTube som vi reagerade på när han spelade det om och om igen.
Han är inte så intresserad av musik, så det förvånade oss att han spelade den gång på gång.
Det han spelade var Michael Jacksons "Thriller" från 1982. Om och om igen.
Efter några "spelningar" gick vi till honom för att få se varför han var så intresserad av den och då såg vi att det var en animerad variant av musikvideon. Det var olika mjukisdjur som spelade filmen med exakt samma handling och musik som originalet.
Kalle blev helt uppslukad av filmerna när vi startade den vanliga filmen "Thriller" med Michael Jackson samtidigt som den animerade filmen. Båda spelades upp exakt samtidigt, bredvid varandra på datorskärmen.
Här är originalet.
På kvällen, när vi hade nattat honom, så tog det några minuter innan han ropade tillbaka oss.
- Du ... hallå ... jag kommer mardrömmar ... stackars hjärnan, sa han uppgivet.
Han förklarade att han tänkte på monster från dator-filmen. Vi förstod att Thriller hade satt sina spår.
Vad sunt! Han som inte brukar reagerade över sånt.
Han kom på lösningen själv:
- Jag vet ... inte mer monster ... jag tänka Wall-E!
Idag hittade Kalle ett klipp på YouTube som vi reagerade på när han spelade det om och om igen.
Han är inte så intresserad av musik, så det förvånade oss att han spelade den gång på gång.
Det han spelade var Michael Jacksons "Thriller" från 1982. Om och om igen.
Efter några "spelningar" gick vi till honom för att få se varför han var så intresserad av den och då såg vi att det var en animerad variant av musikvideon. Det var olika mjukisdjur som spelade filmen med exakt samma handling och musik som originalet.
Kalle blev helt uppslukad av filmerna när vi startade den vanliga filmen "Thriller" med Michael Jackson samtidigt som den animerade filmen. Båda spelades upp exakt samtidigt, bredvid varandra på datorskärmen.
Här är originalet.
På kvällen, när vi hade nattat honom, så tog det några minuter innan han ropade tillbaka oss.
- Du ... hallå ... jag kommer mardrömmar ... stackars hjärnan, sa han uppgivet.
Han förklarade att han tänkte på monster från dator-filmen. Vi förstod att Thriller hade satt sina spår.
Vad sunt! Han som inte brukar reagerade över sånt.
Han kom på lösningen själv:
- Jag vet ... inte mer monster ... jag tänka Wall-E!
Måndag 2 april 2012
Att skratta - tillsammans
- Mjölk, sa Kalle och pekade på mjölken när vi åt lunch.
- Vill du ha den gröna eller den rosa mjölken, frågade Mimmi.
Vi hade två olika mjölkpaket på bordet. Båda var mellanmjölk i grön förpackning.
Hon hade förberett ett "bus". Ett bus som vi var väldigt osäkra på om Kalle skulle tycka om eller inte.
- Den gröna, svarade Kalle.
Han fick den gröna mjölken och började hälla.
Oj, vad roligt det var att se hans förvånade min, när mjölken verkligen var grön.
Den förvånade minen hade vi förväntat oss, men hur nästa reaktion skulle bli var vi väldigt osäkra på.
Det är bara ett år sen han vägrade dricka av den vanliga mellanmjölken, eftersom Arla hade ändrat formen på mjölkförpackningen. Det tog några dagar innan han drack mjölk igen, så det här testet kunde slutat riktigt illa.
- Ååå ... den ÄR grön, sa han.
Han skrattade lite åt den konstiga, gröna mjölken. Vi skrattade med honom.
- Rosa? undrade han och pekade på den andra mjölkförpackningen.
- Ja, sa Mimmi och gav honom den.
Han kikade ner i förpackningen och konstaterade att den faktiskt var rosa.
- Kanske ... blanda? sa han och hällde den rosa mjölken i den gröna.
Skillnaden blev inte så stor, som han antagligen önskade.
Vi undrade lite hur han tänkte nu. Skulle han dricka upp den annorlunda mjölken eller inte?
Jo, faktiskt. Han drack upp den.
Vi trodde knappt att det var sant. Dessutom gjorde han det utan att tveka.
Det var verkligen en roligt stund och det bästa av allt - vi skrattade tillsammans.
- Mjölk, sa Kalle och pekade på mjölken när vi åt lunch.
- Vill du ha den gröna eller den rosa mjölken, frågade Mimmi.
Vi hade två olika mjölkpaket på bordet. Båda var mellanmjölk i grön förpackning.
Hon hade förberett ett "bus". Ett bus som vi var väldigt osäkra på om Kalle skulle tycka om eller inte.
- Den gröna, svarade Kalle.
Han fick den gröna mjölken och började hälla.
Oj, vad roligt det var att se hans förvånade min, när mjölken verkligen var grön.
Den förvånade minen hade vi förväntat oss, men hur nästa reaktion skulle bli var vi väldigt osäkra på.
Det är bara ett år sen han vägrade dricka av den vanliga mellanmjölken, eftersom Arla hade ändrat formen på mjölkförpackningen. Det tog några dagar innan han drack mjölk igen, så det här testet kunde slutat riktigt illa.
- Ååå ... den ÄR grön, sa han.
Han skrattade lite åt den konstiga, gröna mjölken. Vi skrattade med honom.
- Rosa? undrade han och pekade på den andra mjölkförpackningen.
- Ja, sa Mimmi och gav honom den.
Han kikade ner i förpackningen och konstaterade att den faktiskt var rosa.
- Kanske ... blanda? sa han och hällde den rosa mjölken i den gröna.
Skillnaden blev inte så stor, som han antagligen önskade.
Vi undrade lite hur han tänkte nu. Skulle han dricka upp den annorlunda mjölken eller inte?
Jo, faktiskt. Han drack upp den.
Vi trodde knappt att det var sant. Dessutom gjorde han det utan att tveka.
Det var verkligen en roligt stund och det bästa av allt - vi skrattade tillsammans.
Söndag 1 april 2012
Trasig mat
Kalles mamma är bra på mycket, men hon har en svaghet. Hon är usel på att steka pannkakor.
De blir för ljusa, för mörka, för små, för tjocka, ojämnt stekta eller så spricker de när de lyfts upp från stekpannan.
Kalle accepterar de flesta defekterna, han ÄLSKAR pannkakor (som han säger själv).
Det är en speciell procedur innan det går att börja äta första tuggan på en pannkaka.
Först ska den rullas ut så att den ligger helt slät mitt på tallriken.
Sen ska sylten bres ut på pannkakan. Den måste vara täckt med sylt över HELA pannkakan, ändå ut till kanterna.
När sylten är klar, ska pannkakan rullas ihop till en rulle.
Till sist ska rullen skäras i centimetertjocka bitar, lagom stora tuggor.
Defekta pannkakor slinker ner utan problem, så länge de inte är trasiga och spricker. Där går gränsen.
Eller som Kalle uttryckte det, innan han slutade äta av den:
- Ååå ... den är PINSAM!
Här är Kalle 6 år och hjälper till med gräddningen av plättar.
Det skulle kunna lösa problemet med defekta pannkakor - lära upp Kalle till förste pannkaksgräddare! ;-)
Kalles mamma är bra på mycket, men hon har en svaghet. Hon är usel på att steka pannkakor.
De blir för ljusa, för mörka, för små, för tjocka, ojämnt stekta eller så spricker de när de lyfts upp från stekpannan.
Kalle accepterar de flesta defekterna, han ÄLSKAR pannkakor (som han säger själv).
Det är en speciell procedur innan det går att börja äta första tuggan på en pannkaka.
Först ska den rullas ut så att den ligger helt slät mitt på tallriken.
Sen ska sylten bres ut på pannkakan. Den måste vara täckt med sylt över HELA pannkakan, ändå ut till kanterna.
När sylten är klar, ska pannkakan rullas ihop till en rulle.
Till sist ska rullen skäras i centimetertjocka bitar, lagom stora tuggor.
Defekta pannkakor slinker ner utan problem, så länge de inte är trasiga och spricker. Där går gränsen.
Eller som Kalle uttryckte det, innan han slutade äta av den:
- Ååå ... den är PINSAM!
Här är Kalle 6 år och hjälper till med gräddningen av plättar.
Det skulle kunna lösa problemet med defekta pannkakor - lära upp Kalle till förste pannkaksgräddare! ;-)
