Måndag 30 november 2015

Buff

Kalle har gjort en egen buff i skolan. Han visste precis vilket mönster han ville ha på den, han gjorde en "pixel". Vi försökte fråga var han hade sett bilden förut, men han kunde inte riktigt förklara. Han visste att det inte var en film, det var inte Minecraft, men det kunde vara ett spel.

Han vet i alla fall hur han vill använda den. Även om det inte är smällkall vinter, så vill han skyla sitt ansikte. Han använder den varje dag, ibland som halsduk, men oftast uppdragen så man bara kan se hans ansikte.

En del små barn tycker att han ser lite läskig ut!

Egentligen är buff ett speciellt varumärke, som man kan använda på många olika sätt.

Söndag 29 november 2015

Julmarknad

Idag gick vi traditionsenligt på julmarknad, precis som vi brukar göra på första advent. Det är inte direkt så att Kalle jublar, men han följer med utan att visa några sura miner.  

Han gled förbi alla knallars bord med diverse hantverk, matprodukter och annat "nödvändigt" inför jul. På ett ställe kunde han inte låta bli att stanna och testa lite. Det var ett bord med virkade tårtor och andra bakverk. Tårtan lockade honom, den ville han testa att dela. På skoj delade han den med handen och tog en bit som han åt upp.

Två nöjda på väg hem, efter att ha avklarat en av årets traditioner.

Lördag 28 november 2015

Bilarna fick "vinterskor" och "kattbulle"-fika

Idag bytte vi till vinterdäck på bilarna. För att få Kalle att förstå varför så förklarade vi det som att det är precis som för honom. Han byter ut sommarsandalerna till vinterstövlar. Bilarna gör också det så att det inte ska halka så mycket på isen på vintern. Det förstod han. Han var med och lyfte en bil med domkraften. Han var fascinerad över hur stark han var.

Han hjälpte också till att lossa bultarna på ett hjul. Han tog i ordentligt och tyvärr lyckades han slinta, så han slog i armen ganska hårt. Armen fick ett rött märke. Han släppte verktyget, det gjorde för ont.

Han sprang till ytterdörren och tryckte hårt mot den.

- Jag kan inte ... jag är liten ... nej jag menar ... jag är mellan, förklarade han och ville inte fortsätta.

---

Desto gladare var han när vi hade varit till ett bageri och köpt tio "kattbullar" (som Kalle säger) av några tjejer i ett basketlag som hade bakat lussekatter och sålde för att få in pengar till klasskassan. Han la upp dem på fatet i en stor stapel.
Rykande färska och jättegoda!

Fredag 27 november 2015

Rekord i tandborstning

Utan tvekan har Kalle familjerekord när det gäller att borsta tänderna. Det börjar nästan gå till överdrift. För honom spelar det ingen roll hur sena vi är till skola och jobb, han tar alltid god tid på sig.

Han tar tandborsten med sig och går och sätter sig i lugn och ro i soffan. Där borstar han tänderna och har en lugn stund. Den här veckan har vi kollat hur länge han borstar tänderna:

Måndag: 5 min 48 sek

Tisdag: 4 min 53 sek

Onsdag: 5 min 12 sek

Torsdag: 6 min 37 sek

Fredag: 6 min 14 sek

Vi behöver i alla fall inte tjata om att han ska borsta tänderna. Vi måste nästan stoppa honom, så han inte borstar för mycket.

Torsdag 26 november 2015

Onsdag 25 november 2015

Öppet hus på gymnasiet

Ikväll var hela familjen till Öppet hus på gymnasiet. Kalles storasyster Maja visade upp de lokaler som hon är i på dagarna. Hon går stylistprogrammet, så det var inte direkt inom Kalles intresseområde.

Han tyckte bilderna med stylade tjejer med fjädrar på ögonen, var så läskiga att han tittade bort. Läskigt!

Det var heller inte särskilt roligt att titta på när Maja sminkade Linnea eller lockade håret på storasyster Mimmi, om man frågar Kalle.

Han var nöjd med pallen han hittade att sitta på. Han snurrade runt, runt, runt på den.
- Det är en cowboy-karusell, sa han.

Allra bäst var nog ändå när han skulle få handmassage. Han såg väldigt skeptisk ut när han satte sig mittemot tjejen som skulle göra det på honom. När hon börja smörja händerna med olja, så reagerade han lite. Det var ju kladdigt, helt mot alla lagar. Efter ett tag tog hon skrubb och började massera det på händerna. Han höjde lite på ögonbrynen, men lät henne hållas. Efter totalt kanske 15 minuter sa hon att han skulle skölja bort skrubben. Han sköljde noga, torkade händerna och gick tillbaka till behandlingsbordet.

Hon masserade in handkräm med mjuka cirklande rörelser. Kalle satt och njöt i fulla drag, nästan som i trans.

- Så, nu är det klart! sa hon efter en stund.

- Ååå ... neeej, svarade Kalle, han ville fortsätta i evigheter.

Tisdag 24 november 2015

Måndag 23 november 2015

Glasögon-dax

Idag var det ännu ett besök hos ögonläkare. Idag skulle synskärpan och om han har något brytningsfel, kollas.

För att kunna göra kontrollerna så fick han pupillvidgande droppar, som svider ganska bra. Efter dropparna blev det "ledigt" i en halvtimme så att pupillerna skulle vidgas tillräckligt. Det blev en fikastund i cafeterian.

- Jag vill ha en katt-bulle och röd Fanta, valde Kalle.

När han kom hem skulle han visa oss hur suddigt han såg. Han tog upp ett äpple och höll det nära sina ögon. Äpplet var väldigt suddigt (antar vi, av hans blick att döma).

Flera gånger under kvällen frågade vi om det var suddigt. Varje gång satte han upp handen för att kolla. Jo, det var suddigt!

Idag kom en ny Kalle Anka-tidning i brevlådan. Kalle började öppna påsen.

- Men hur ... jag kan inte ... det är så suddigt, kom han på inför kvällens Kalle Anka-läsning innan sovning.

Risken finns till och med att det är suddigt imorgon, eftersom de kan vara vidgade i upp till ett dygn.

Undersökningen visade att han, förutom RP reginitis pigmentosa, också är närsynt och har brytningsfel. Vi fick med oss ett recept för glasögon.

Söndag 22 november 2015

Kalas

Idag fyllde Kalles storasyster Mimmi 19 år. Vi väckte henne traditionsenligt med skönsång och frukost på sängen. Kalle tog kommandot över i vilken ordning Mimmi skulle öppna paketen.

Rosie fick en prydnad i håret av Kalle.

På dagen hade vi stort släktkalas med 20 gäster. Det var fastrar och farbröder, kusiner med kompisar, storasystrar med barn och hundar i en härlig blandning. Vi åt lunch med dessert och pratade, öppnade paket och umgicks.

Kalle har sitt trick som han ofta använder sig av när det är stora folksamlingar. Han sjönk in i en annan värld och stängde ute allt som hände runt honom. Han satt med sin iPad och med hörlurarna på.

 

Först när alla hade åkt hem vågade han sig fram. Han satte sig vid bordet och tog lite dricka.

Kusten var klar!

Lördag 21 november 2015

Omöjligt önskemål

På morgonen frågade vi Kalle vad han ville göra idag. Han skruvade på sig, det var en svår abstrakt fråga. Vi tog fram papper och penna och började rita olika förslag på saker som han gillar. Bilder är hans bästa språk, han förstår sig på bilder bättre än prat. Han tog pennan och började rita, han visste precis vad han skulle vilja göra idag.

Han var sugen att gå på bio och se en Angry Bird-film. Han ritade 2 olika bilder med detaljer från de trailers han hade sett. "THE ANGRY BIRDS MOVIE" skrev han på båda rutorna.

Vi önskar vi hade kunnat låta honom få gå på bio och se filmen, men den har premiär 13 maj 2016, så det är helt omöjligt. Tålamod - i ett halvår till!

Fredag 20 november 2015

Ögonfärger

Direkt när vi kom hem idag tog Kalle upp sin läxa för att göra den. Han skulle kolla vilken ögonfärg alla har i familjen. Han började med att granska mina ögon.

- Det är vit ... och blå ... och svart, sa han efter noggrann undersökning.

Jag fick förklara att vit och svart har alla människor, men den tredje färgen kan vara olika.  Han hade nog aldrig reflekterat över att det kunde vara olika. När han förstått vad som gällde så var det lekande lätt, ända till pappa kom hem.

- Va ... det är blå ... grön ... och brun ... kan inte vara tre ... bara en, sa Kalle.

Jodå, melerade ögon kan vara alla möjliga färger så det stämde. På söndag kommer han att träffa sina storasystrar Therese och Denise, så då får han kolla dem också.

Torsdag 19 november 2015

Frisk

Febern från igår har redan lagt sig. I morse - eller ska man säga i förmiddags - när han vaknade var han piggare och febern var borta. Raggsockorna åkte på redan innan Rosie-mys och frukost.

Årets första snö kom idag.

- Vad hände? undrade Kalle när han såg att marken var vit.

Efter frukost ville han byta till kläder. När han kom tillbaka såg det lite roligt ut på fötterna. han hade dragit strumporna utanpå raggsockorna och inte tvärtom. Jag hjälpte honom så att strumporna hamnade innerst och raggsockorna utanpå.

- Bra idé, sa Kalle.

- Titta ... titta ... klockan är 6, förklarade Kalle mycket ivrigt och visade upp sin armbandsklocka. Han pekade på visarna, den ena visade mot 12:an och den andra visade mot 6:an, den var alltså halv 12 på dagen. Han flinade lite smått vilket avslöjade att han förstod att den inte var 6. Klockan 6 är en magisk tid för honom eftersom det är då han får börja använda sin iPad.
Eftersom det var en hemma-dag-efter-feber så blev klockslaget godkänt som att klockan var 6!

Onsdag 18 november 2015

Sjuk

Idag vaknade Kalle med feber. Han hade 38,5, inte så mycket kanske men han brukar ha en temp runt 36 grader, så feber var det i alla fall. Vi tog tempen och sen vände han på sig, somnade om och sov till 12. 

Vid 12 ville han ha mat, så han klädde på sig. Äta mat i pyjamas var omöjligt!

Efter maten föll han på knä vid Rosie.

- Ååå ... Rosie ... är du också sjuk ... stackars..., sa han.

Han tänker nog att alla mår på samma sätt. Om en är sjuk, så är alla sjuka. Hur skulle det se ut om alla vore sjuka samtidigt!? 😊

Tisdag 17 november 2015

Lysmask

När vi kommer hem och ska gå ut med Rosie, så har det hunnit bli mörkt ute. Kalle väljer nästan alltid att gå med, fast han inte ser något. Han vill gärna hålla i kopplet. Nu när vi har bra belysning på henne så är det lättare för honom att ha koll på henne. Han har svårare att ha koll på var han själv är, så han går med trevande pyttesmå steg och känner hela tiden framför sig.  

- Hon är min lysmask ... som en ficklampa, kommenterade han.

Måndag 16 november 2015

Skalenligt

Det såg så lugnt och skönt ut där han låg i sacco-säcken och byggde lego, när det var dags att gå hem för dagen.

Han byggde inte vilka legobyggen som helst, utan helt skalenliga gigantiska legobitar.
- De små barnen behöver stora lego, sa han.

Nog för att han är äldst - och längst - på fritids, men de andra barnen är inte så små att de behöver gigantiska bitar.

Han satte ihop sina bitar till ett stort L, som i "lego".

När vi kom hem plockade han fram en film på sin iPad som visade hur man kunde bygga skalenliga gigantiska legobitar, som gick att bygga med. Det var alltså inte helt taget ur luften!

Söndag 15 november 2015

Dop

Idag döptes Kalles kusin-barn, tvillingarna Alva och Samuel. På resan till kyrkan passade han på att sova - tror vi.

Det mest intressanta var när en av tvillingarnas faddrar hällde upp vatten i dopfunten.

Alva och Samuel.

Efteråt tände Kalle ett ljus. Han ville få tända fler ljus, det var ju många tomma ljushållare. Vi lyckades få honom att förstå att man bara ska tända ett.

På väg från kyrkan till festlokalen ...

... där det bjöds på ett helt bord med smörgåstårta.

Kalle njöt av kebabkött och pommes som vi hade tagit med.

Livräddningen vid kalas - iPaden - var också med på festen.

Lördag 14 november 2015

Kompisar

Kalle har haft samma bakgrundsbild på sin iPad, sen han fick den i januari på hans födelsedag. Nu först började han fundera över bilden med popcorn. Kanske kunde man byta ut den? Jo, det kunde vi hjälpa honom med. Han valde en bild på Rosie, en bild där det ser ut som om hon tittar upp i taket.

- Är Rosie din kompis? frågade vi.

- Ja, svarade Kalle med ett leende.

- Är hon din bästa kompis? frågade vi.

- Ne-ej ... inte bästa kompis, svarade Kalle.

- Vem är din bästa kompis? frågade vi.

- Athina, svarade Kalle efter lite funderande. Athina jobbar med Kalle både i skolan och på fritids och han tycker väldigt mycket om henne.

- Vill du ha en bild med Athina på iPaden? frågade vi.

- Ne-je, Athina är inte hemma, sa han och menade nog att det inte passade att ha hennes bild i iPaden hemma.

 

Han är väldigt glad över den nya bakgrunden på iPaden!

Fredag 13 november 2015

Bio

Idag var det bioföreställning precis när vi hämtade Kalle på fritids. Han var precis färdig med sin film "Det regnar cheese-burgare". Han visade stolt upp hela filmen, alla 144 rutorna:

 

 

Torsdag 12 november 2015

Ushers syndrom

En del funktionsnedsättningar syns inte, men påverkar livet ganska mycket. Ushers syndrom, som Kalle har, är en sån funktionsnedsättning. Det är en kombinerad hörsel- och en synnedsättning. Den syns inte alls och i ganska många situationer så påverkar den inte Kalle alls. I andra situationer blir det omöjligt att göra det man har tänkt.

 

Hörselnedsättningen kompenserar Kalle med hörapparater och med teckenspråk. Han tycker ofta att det är skönt att inte höra och stänger ibland av dem för att slippa höra höga ljud. Hörseln känns inte som ett stort problem, han klarar de allra flesta situationer på det sätt han vill klara av dem.

 

Synnedsättningen är svårare att förutse när den ska påverka honom. Hans synfält är mindre än om man har full syn. Han ser inte så långt åt sidorna, uppåt eller neråt som en person med full syn. Han har också områden i synfältet som "inte finns", svarta fläckar. Mörkerseendet är mycket sämre än en person med full syn. Speciellt nu, den mörka årstiden, så är det mer knepigt. För honom räcker det med skymning för att han ska uppfatta det som becksvart.

 

Strax efter 16 gick vi ut med Rosie. Det var inte riktigt mörkt, men skymningen hade börjat lägga sig. Vi hann bara några meter från huset så kände jag Kalles hand som tog ett hårt tag om min arm.

- Jag är så svart, sa han och menade såklart att han inte såg något. Vi fortsatte promenaden och Kalle höll i kopplet. Det var riktigt dumt att Rosie inte hade på sig halsbandet med belysning, för då hade Kalle kunnat se henne. Nu gick han med ett koppel utan att se något. Vi fortsatte att gå.

- Eehh ... lever Rosie, frågade Kalle efter ett tag. Han såg inte henne och blev osäker på om hon var med oss.

 

Tänk att det ska vara så svårt att sätta sig in i en annan persons förutsättningar, speciellt när de inte syns.

Onsdag 11 november 2015

Nora

Idag träffade vi Kalles nyfödda systerdotter Nora, 9 dagar gammal.

Han fick hålla henne i sin famn och upptäckte hur svårt det var. Hennes huvud ville inte riktigt stanna på hans arm.

- Kalle, vill du få en bebis när du blir stor? frågade vi.

Kalle svarade inte på en gång, men tittade länge på sin armbandsklocka.

- Klockan säger nej, svarade han. 😊

Nora sov en lång stund. När hon vaknade var hon hungrig och gav ifrån sig lite ljud. Kalle var snabb att slå av sina hörapparater, bebisskrik ville han inte höra! Istället försvann han in i den virtuella världen. 

Han fick en present av storasyster Denise, som hon hade designat och tillverkat själv. Det var en mycket personlig mössa som det står Kalle på, med handalfabetet. Rosie fick också ett halsband med lysdioder. Perfekt i mörkret!

Tisdag 10 november 2015

Rolig uppfinning

På morgonen bad Kalle att få visa en sak i sin iPad. Han tog fram en fim på YouTube som visade en rolig uppfinning, ett par solglasögon som förvandlade hela tillvaron till en Minecraft-värld när man tog på dem.

Utan glasögon såg man hur en person satt i soffan.

Med glasögonen på ...

... så förvandlades allt till Minecraft. Häftig uppfinning - om det hade varit på riktigt.

Han ritade en bild av glasögonen och bilder till vänster hur det ser ut utan glasögon. Till höger är samma bilder men med glasögonen på. Minecrafts kantiga värld!

 

. Hörrni ... det är bara en bluff, sa han och log lite.

Jo, det hade vi koll på. Tur att han också visste det, för det hade varit svårt att kunna uppfylla den önskningen om han hade önskat det i julklapp.

Måndag 9 november 2015

Ögonkontroll

På morgonen förberedde vi Kalle på att han skulle på ögonkontroll och få trägga en ögonläkare. När vi skulle hämta honom hade han några frågor som han antagligen hade funderat på hela dagen.

- Ehh ... jag måste fråga .. måste jag ögonläkaren för jag gör för mycket iPad .... eller är det för du vill inte ensam ... eller ... vad? frågade han. Det märktes att han hade funderat lite, kanske var han orolig för att det skulle bli obehagligt eller svårt. Att han gör för mycket iPad är nog inget som en ögonläkare någonsin skulle kunna anmärka på. Ögonen kan inte bli fyrkantiga!

 

Först kollades synskärpan. Kalle rabblade alla bokstäver från början till slut.

Sen kollades hur hans brytningsfel var. Han fick också kolla om han kunde se kontraster.

Här kollas hur hans synfält är. Så fort han såg den vita ljuspricken skulle han trycka på en knapp. Det som är svårast för honom med Ushers syndrom är just att synfältet är mindre än hos en person utan.

Söndag 8 november 2015

IKEA och Fars dag

Kalle följde med oss på ett snabbt ärende på IKEA idag. Redan från början pratade han om "2 soffor, 2 stegar och 4 koppar".

 

På köksavdelningen stannade han vid montern där barn kan rita och färglägga saker. Han ritade en bild som han kallade "double decker couch". Vi förstod att det var något han hade sett, men vi visste inte vad.

Det första han gjorde när vi kom hem var att visa på datorn vad han hade pratat om hela tiden på IKEA:

---

På eftermiddagen firade vi Fars dag med lite presenter och fika. Vi hade dajmtårta, men eftersom Kalle aldrig vill ha såna kletiga sötsaker, så hade vi Brago-kex till honom. Han accepterade ändå att testa dajmtårtan och fick en pytteliten bit. Han kämpade länge med att försöka ta knappnålsstora bitar men kände att han inte kunde fortsätta.

- Varför kliar halsen? sa han efter en stund.

Vi hajade till och började fundera på om han är allergisk mot mandel eller nötter.

När han märkte att vi blev lite oroliga, så blev han nog nervös.

- Äh ... jag menar ... det kliar INTE, sa han.

Lördag 7 november 2015

En annan dag?
På kvällen skulle vi hämta Stefan, Kalles pappa, vid stationen. Kalle gillar att vara vid stationen och titta på tåg och bussar. Han behövde inte lång betänketid när vi frågade om han ville följa med.

- Äh ... kanske kan vi åka imorgon, sa han när det var dags att åka. Eftersom det var kväll och han fick sitta med iPaden så ville han inte "slösa" iPad-tid med att åka till stationen. Nja, vi var nog tvungna att åka idag eftersom bussen med Stefan skulle komma till stationen idag.

 

- Jag ser inga orm-tåg, konstaterade han vid perrongen. Han förklarade att tågen ringlar fram på spåret precis som ormar ringlar fram på marken. Om fordon vore djur så skulle kanske tåg vara ormar.

Vi behövde inte vänta längen innan bussen kom.

Fredag 6 november 2015

Spöken och fika

Idag kom Kulturskolan till Kalles skola och startade ett projekt med tema "spöken".

Vid en av stationerna skulle de göra ett personligt spöke av lera.

Här är några av de läskiga spöken som eleverna gjorde:

Och här Kalles spök ... nej, vänta, jag menar plättar med sylt.

Och här är en tallrik med bacon och ägg. Han släppte spöktemat och körde sitt eget race. Roligt att han får friheten att skpa efter eget huvud och inte tvingas att följa temat.

---

Efter skola och jobb fick han följa med på lite "tantfika". Villkoret var att fika och sen få göra iPad. Det gick alltså ingen nöd på honom.

- Jag har dåliga nyheter, sa han högt och tydligt när han hade ätit en mjuk pepparkaka och druckit ett glas saft.

Alla vände blickarna mot honom och undrade såklart vad som hade hänt.

- Tack för fika, sa han sen reste sig och gick till iPaden.

Vi fick klara oss utan honom. Med en filt över sig så kunde han skärma av att det var livligt runt honom.

Kalle säger hej då till Jova.

Torsdag 5 november 2015

Födelsedag

Idag har vi en födelsedag i famljen. Direkt efter skola och jobb åkte vi hela familjen till ett kafé för lite födelsedagsmys. Kalle valde den enklaste kakan de hade och en Mer.

När drickan var slut "trollade" han bort sugröret, han tryckte in det i tetran.

- Du vet väl att man måste lämna tillbaka sugröret för de diskar det och använder det igen? skojade vi.

Kalle blev helt bestört och försökte på alla sätt att få ut det. Han vände och vred och när han var upptagen med att försöka få ut sugröret så började vi prata om andra saker.

- Jag är bedrövad! sa han efter en stund.

Vi förstod inte att han hade trott att vi var allvarliga när vi sa att man måste lämna tillbaka sugröret. Vi hjälpte honom att öppna tetran och ta ut sugröret.

- Pheeww! pustade han ut, han var lättad.

Att bara och sitta och lyssna på syrrornas och föräldrarnas prat kan vara lite tråkigt när man själv inte gillar att prata. Tristess kan vara den bästa motorn för att komma på andra saker. Helt plötsligt började han sätta upp händerna som om det var en glasvägg emellan oss. Han la också ansiktet mot "glasväggen". Det syns på munnen hur tillplattad han är i ansiktet!

Kvällen avslutades med en god middag hemma!

Onsdag 4 november 2015

Vackert

Det är så mycket fint ute att titta på nu när det är höst. Massor med löv att sparka omkring i. Alla möjliga färger att njuta av. Sol och blå himmel, kall skön luft och flyttfåglar. Kalle ser inte alltid alla detaljer, men vi brukar peka och prata om det vackra som finns ute runt omkring oss.

 

Idag när han kom hem från skolan hade naturen skojat lite med löven. De hade virvlat upp på en bil som stod parkerad.

- Titta vad vackert, sa Kalle när han såg det.

Helt klart en mening som han kopierade från oss.

- Bilen sover, skrattade han sen och tänkte på DisneyPixar-filmen Bilar.

Tisdag 3 november 2015

Morbror Kalle

Sent igår kväll föddes en liten Nora, som Kalle är morbror till. Han har vissa problem med att förstå släktskapet. Att Noras mamma Therese är hans syster tycker han är svårt att förstå, kanske för att hon flyttade hemifrån innan han föddes. Ännu svårare är det att förstå begreppet morbror, som han faktiskt blir till Nora.

- Du är hennes morbror, sa vi.

Kalle nickade.

- Kommer du ihåg hur du är släkt med Nora? frågade vi efter några minuter.

- Eehh ... jag är bror, sa han och förkortade ordet lite.

- Du är morbror, sa vi.

Vi frågade ytterligare en gång efter några minuter.

- Hmm ... jag är hennes mor- ... -sa ... morsa?! sa han lite försiktigt.

Det var svårt att inte skratta, men vi förklarade att det heter morbror.

Ännu en gång frågade vi hur han var släkt med Nora.

- Jag är hennes ... mor-brorsa! både sa och tecknade han stolt att han kom ihåg.

Vi får träna mer på olika dimensioner av släktskap.

 

Vi andra i familjen känner ett stort glädjerus, häftigt att det kommer en bebis att gosa med.

Måndag 2 november 2015

Söndag 1 november 2015

Handling och konsekvens

Dagens känslor blev lätt fixade på en tallrik med två gurkor och ett spagettistrå.

Ledsen:

 

Glad:

 

Konstig:

 

Kalle vill alltid skriva bokstäver med ketchup när han äter spagetti och köttfärssås. Idag skrev han förkortningen FNAF, Five nights at Freddys. Bokstäverna blev ganksa stora, förkortningen fick nästan inte plats på maten. Eftersom de blev stora så blev också mångden ketchup stor i förhållande till mängden met. Han kämpade länge innan han fick känna sig besegrad - han klarade inte att äta upp det.

Lärdom: det kan bli för mycket av det goda!