Kär
Rosie har bott hos oss i snart 4 år. De 3 första åren var hon livrädd för Kalle. Hon strök utmed väggarna för att undvika närkontakt med honom. Han var verkligen oberäknelig. Han kunde till exempel komma hoppande på sin stora balansboll utan en tanke på att hon kunde vara på golvet. Hon var livrädd och drog sig undan!

 

Det sista året har Kalle lugnat ner sina yviga rörelser och har bara balansbollen i sitt knä när han tittar på TV. Rosie har börjat få mer förtroende för honom och vågar slappna av när hon är i närheten av honom.

 

Den här kombinationen, att Kalle har blivit lugnare och att Rosie börjar lita på honom, har gjort att Kalle har fått upp ögonen för henne. Vi ser hur hans ögon glittrar, hur han lägger huvudet på sned och ler stort varje gång han tittar på henne. Han kan släppa precis vad som helst, för att gå fram till henne och gosa. Han kan offra de allra bästa scenerna på TV:n för att få klappa henne.

 

- Naw ... hon är så gullig, sa han och la undan datorn, reste sig från soffan och la sig på golvet för att klappa henne.

- Ja, visst är hon fin, sa vi.

- Hon är så mjuk, sa han.

- Är du kär i Rosie, frågade vi.

- Eehh ... njae ... jag menar ... ja kär, svarade han och såg nästan lite generad ut.

- Jag är inte kär i flickan (antagligen menade han klasskamraten som har varit kär i honom i ett och ett halvt år) ... bara Rosie, sa han.

Synd att Rosie inte riktigt besvarar kärleken eller förstår hur utvald hon är!

Cool bil!
Den här veckan har verkligen varit en kolla-in-olika-bilar-vecka. Varje dag har Kalle kollat efter vilken bil som har stått parkerad på en speciell parkeringsplats vid skolan. På helgen har vi inte gått förbi där, men det hindrar ju inte att kolla in andra bilar.

Idag hade han koll på detaljer på olika bilar när vi var ute och gick med Rosie.

Den här bilen var den bil som han kollade in mest. Den hade många detaljer som han la märke till.
- Wow ... den är så cool ... det är röda saker hjulen ... märke (Shell-märket ) ... VOLVO på fönster ... tärningar ... den är som en racerbil! rabblade han alla detaljer som var speciella.
- Tycker du att den är fin? sa jag.

- Ja ... den är så cool! svarade han uppfylld av den "fina" bilen.

- Vill du ha en likadan när du blir stor? frågade jag.

- Hmm ... eeehh ... jag säger ... mamma ... väggen ... mamma ... väggen ... mamma ... väggen, svarade han på sitt speciella, gåtfulla sätt.

Han menade såklart vad han såg när han vred huvudet åt höger, sen vänster och tillbaka = han skakade på huvudet = nej, han ville inte ha en sån bil när han blev vuxen.

 

Han tycker verkligen att ordet "nej" är svårt att säga och därför kommer han på nya sätt att förmedla sina "nej" utan att behöva säga det.

Sommarkalas
Idag var vi bjudna till Kalles moster Monika med familj, på sommarkalas.

Vi blev bjudna på mat som var och en själv kunde "bygga ihop" efter smak och tycke. Vi fick göra pizzor som sen gräddades i deras vedeldade stenugn i växthuset. Mysigt!

Kalle var 100 % säker på vad han ville ha på sin pizza, redan innan han sett vad som fanns att välja på. Det han ville ha fanns, så han la själv på ost och champinjoner och följde med pizzan till stenugnen.

 

Pizzan till höger på bilden har han gjort själv och väntar på att den ska gräddas.

Kalles pizza är snart klar!

Här är beredd med en tallrik när den är klar.

Hela pizzan slank ner!

Han är expert på att hitta platser lite avsides när vi är borta. Han tycker om att vara på nya platser, men han väljer oftast att vara ensam.
Grävmaskinen var en plats som var lite avsides.

En annan plats som han också gillade, som var lite avsides, var en säng i ett sovrum med stängd dörr.

Konstbilen och biopremiär
Kalle blev väldigt nöjd när VW Passaten med ett barns teckning lackat över hela bilen, var tillbaka på parkeringen utanför hans skola. Konst-bilen hade trollat tillbaka den fina teckningen! Ordningen återställd!

---

Idag hade den tecknade Disney-Pixar-filmen Insidan ut premiär. I flera dagar har Kalle haft full koll på att den var idag. Vi bokade biljetter till en föreställning 18.10. Vi skrev tiden digitalt på hans whiteboardtavla fullt medvetna om att han inte förstod det. När vi hade skrivit dit talen 13-24 på utsidan av cirkeln så förstod kalle ganska snabbt vad det betydde. Han drog ett streck till 18 och det andra till 10. Rätt på ett sätt, men inte rätt när det gäller digital tid.

Vi suddade ut det och sa att den långa visaren skulle vara "10 minuter över". Han ritade in tiden och jämförde den med sin armbandsklocka.

Han såg att den långa visaren visade rätt men att den korta behövde hoppa fram till sexan.

En mycket nöjd kille, precis inom bion startar och 3D-glasögonen åker på.

Han var inte fullt lika nöjd efter bion.

- Den var konstig! sa han och pratade inte så mycket mer om den.

Vi håller med honom, den var lite annorlunda. Den handlade om flickan Jenny som styrs av sina känslor: Glädje, Rädsla, Ilska, Avsky och Vemod. Känslorna bor i Huvudkontoret inuti hennes hjärna, men Glädje och Vemod råkar sugas upp av en sug och hamnar någon annanstans, kvar är Ilska, Avsky och Vemod som styr allt hon gör.

En film om känslor för en person som inte förstår sig på känslor, är kanske inte det allra enklaste.

Vatten-problem
Kvällsdoppet i det varma och sköna vattnet var inget problem.

Problemet kom när han skulle torka sig. Han torkar sig aldrig med handduk utan hoppar studsmatta till han har torkat.
Med en genomblöt studsmatta efter skyfallet som var under eftermiddagen och 16 plusgrader i luften var det stört omöjligt att bli torr. Han hoppade glatt vidare en lång stund, men effekten (att bli torr) kom aldrig.

Slutsats: vatten + vatten = blött.

---

På väg till skolan i morse så kollade Kalle efter VW Passaten som hade bytt färg i 3 dagar. Han konstaterade att bilen inte var där idag.

Gissa om vi blev förvånade när det faktiskt stod en VW Passat på samma parkeringsplats när vi skulle gå hem. Den här gången var den guldgrå metallic. Nu är det fjärde dagen i rad som samma bilmodell, men i olika färger har stått parkerad på samma parkeringsplats. Det är inte konstigt att Kalle tror att det är samma bil som trollar och blir olika färger.

Fel fråga
Idag hade Kalle gympa i skolan. När vi packade upp gympapåsen så låg handduken vikt på precis samma sätt som när den packades i morse.

- Kalle, har du duschat efter gympan? frågade vi.

- Eeehh ... eehh ... ja-a, svarade Kalle lite svävande.

- Duschade du bara fötterna eller hela kroppen? frågade vi för att få klarhet i hur handduken kunde vara torr.

- Fot ... ben ... arm ... hand ... mage, svarade Kalle och pekade på sina olika kroppsdelar.

- Din handduk är torr. Hur torkade du dig efter duschen? frågade vi.

- Eehh ... det här är svårt att prata ... jag har inte duschat idag,sa Kalle.

 

Hoppsan, vi missade att fråga om han hade duschat idag. Han svarade på frågan som om den gällde om han någonsin hade duschat efter gympan. Ett litet ord kan räcka, för att det ska bli tokigt!

Trolleri
Kalle var väldigt fascinerad av den fina bilen med en barnteckning målad över hela bilen, som han såg igår och som han kallade för en konst-bil.

Idag blev han - om möjligt - ännu mer fascinerad över bilen som stod parkerad på samma plats som den målade bilen gjorde igår. Idag var det en enfärgad röd VW Passat som han synade noga.

- Va ... hur är det möjligt ... är det trolleri? undrade han smått fundersam över hur en bil målad med en teckning igår, helt plötsligt kunde bli enfärgad och bara röd.

Det var lustigt att det stod en likadan bil på samma parkeringsplats som den målade bilen igår. Det var också lustigt att Kalle noterade att det var samma typ av bil och trodde att det var den som hade bytt "kläder".

Vilket trolleri!

Bil-konst eller konst-bil?
På väg hem från fritids stannade Kalle till vid den målade bilen, målad med motiv från ett barns teckning. Han gick nära och tittade noga och han tog några steg bakåt för att kunna se hela samtidigt. Han var väldigt fascinerad!

- Är det en bil ... eller är det konst? frågade han.

- Det är både en bil och konst, svarade jag.

Kalle funderade över mitt svar en stund.

- Jaha ... men är det bil-konst  ...eller är det konst-bil? frågade han sen.

Svår fråga, kanske är det både bil-konst och konst-bil! 😊

Lunch och läxa
Det var en spännande lunch idag. En vän till oss hade firat sin jämna födelsedag alldeles i närheten och undrade om de kunde stanna till hos oss, på vägen hem. Det råkade vara hans födelsedag idag, så vi ställde till med fint kalas och bjöd på en 3-rätters lunch.

Att vi firade en jämn födelsedag och att det var 3-rätters lunch var inte alls det som var spännande.

Istället var det karaffen med vatten, isbitar och 3 stora hallon som Kalle knappt kunde ta sina ögon ifrån. Hallonen var ibland högst upp, ibland längst ner. Som mest spännande var det när de åkte upp eller ner i karaffen.

- Haha ... de åker nästan en hiss, sa Kalle.

Det var bra träning för begreppen uppe och nere. 2 uppe och 1 nere, 1 uppe och 2 nere, alla 3 nere, alla 3 uppe eller så var något hallon på väg. Spännande hallon-resa!

Tack-valpar
Kalle vaknade med ett stort, stort leende idag. Han kom ihåg att vi skulle åka och hälsa på en familj som har 4 små 2 veckor gamla valpar. Han såg verkligen fram emot det!

 

När vi kom fram fick vi veta att vi inte kunde få komma in och titta på valparna för mamman skulle bli så nervös. Gissa om vi blev förvånade när vi helt plötsligt hittar honom liggande på mage på sängen alldeles nära hundmamman och hennes valpar. Mamman tog det med ro!

Kalle låg helt andäktigt och tittade och tittade. Han ville nog gärna klappa, men förstod att han inte kunde göra det.

Vi förklarade för Kalle att hundrasen heter tax.

- Tack, sa Kalle och tecknade tecknet för "tack".

När vi bokstaverade t-a-x med handalfabetet så nickade han och förstod.

Det är inte lätt när man inte kan höra "s-ljudet", tax låter som tack när man tar bort det.

 

Här klappar han Freja, som verkar nyfiken på honom.

Kalle vill aldrig gå och lägga sig. Fick han bestämma skulle han vara uppe minst till 24.00 varje kväll. Vi brukar förhandla om sovtiden nästan varje kväll. Vi kommer alltid överens och det slutar alltid med 22.00. Han brukar börja förhandlingarna med 24.00 och sen förhandlar vi tills vi kommer till 22.00. 

Han brukar sucka djupt när klockan börjar närma sig sovdags, så det klockslaget kan han väldigt bra. 

Idag blev klockan lite över 22-slaget innan vi sa till honom.

Han tittade på sin armbandsklocka och sken upp:

- Det har redan varit ... kanske behöver inte sova? sa han hoppfullt. 😊

Läxfritt?
Idag skulle Kalle få sin första läxa det här läsåret. han hade envist vägrat och sagt att man inte ska få läxor i 7:an. Till slut hade Kalles lärare lagt läxmappen i hans ryggsäck och Kalle hade lika snabbt tagit upp den. Någon läxa tänkte han inte göra!

Kalles personal kom och lämnade läxboken i den blå mappen till oss istället. Kanske skulle vi lyckas övertala honom?

 

När vi kom hem satte vi oss en stund i soffan och hade en liten mysstund. Vi började prata om dagen, hur den hade varit. Efter en stund frågade vi om läxa. Kalle var tyst en stund, antagligen för att samla tankarna och fundera över hur han skulle säga.

- Men du sa ... sista läxan ... ingen mer, sa han lite trevande.

Tur att jag kunde läsa mellan raderna och förstod vad han menade. Han kom tydligen ihåg dialogen vi hade i maj, när han hade fått den sista läxan i 6:an. Jag hade sagt till honom att den läxan var den allra sista läxan i 6:an innan sommarlovet. Det hade han tydligen lagt på minnet, men tagit bort den lilla detaljen "i 6:an".

 

Tur att läxan är till på måndag så att han har några dagar på sig att smälta det jobbiga!

Kalles relation till Rosie har verkligen förändrats den senaste tiden. Förr la han knappt märke till henne. Nu hinner han inte ens få av sig ryggsäcken innan han böjer sig ner och klappar och gosar. Rosie är fortfarande lite vaksam, men hon börjar tina upp en aning.

Det är roligt att se hur medveten hon är när det är han som håller i kopplet. Hon går mer besvärliga vägar med honom. När hon valde att gå under byggställningen så kröp Kalle lydigt efter henne, hur svårt det än var.
Om någon annan av oss hade hållit i kopplet skulle hon aldrig testa oss på det viset. Han samarbetar bra mycket bättre än vad vi gör!

Skolstart
Det var en tung dag idag. Det var skolstart och Kalle började 7:an!

Allt elände började med att den blå ryggsäcken med en lego-polis på, som han har haft sen han började 1:an, var utbytt mot en lite större svart. Helt fel, enligt honom. Han ville ha tillbaka den gamla, kära, vanliga blå ryggsäcken.

Efter lite övertalning så accepterade han den svarta ryggsäcken, med mungipor som hängde en aning neråt.

 

När vi hade börjat gå så påminde jag honom om att han först skulle till fritids och sen klockan 10 skulle skolan starta och han skulle börja 7:an. Jag försökte att överföra det jobbiga så positivt som möjligt, med ett stort leende. Kalles mungipor åkte ner ännu mer och han tittade mulet på mig.

- Var inte så ... rolig, sa han och menade att jag såg för glad ut.

Han tycker verkligen illa om ett glatt ansikte när det handlar om trista saker.

 

Hur blev dagen då?

Precis som alltid så gick det jättebra att vara i skolan. Han har fått 2 nya lärare och 2 nya klasskamrater, så det är stora förändringar för honom, men han verkar ta det bra.

Idag följde Kalle med och handlade mat. Han ville hjälpa till att väga grönsakerna så att de fick en prisetikett. Han har varit med och gjort det många gånger förut, men behöver hela tiden stöttning hur han ska göra.

Han fick ett isbergssalladshuvud som han la på vågen.

Det var han säker på hur han skulle göra och la det på rätt ställe.

- Tryck på sallad, sa jag och syftade på knappen för sallad.

Det var visst ingen bra uppmaning för han tog båda händerna och tryckte på isbergssalladshuvudet så att det helt plötsligt vägde över 7 kg.

- Oj, jag menade att du skulle trycka på knappen som heter sallad, sa jag och visade på skärmen.
Kalle släppte salladen och helt plötsligt lättade vikten till drygt ett halvt kilo.
Han tryckte på skärmen på symbolen för sallader / kål.

På nästa sida skulle han trycka på symbolen som hette "sallad isberg".

- Va ... isberg ... nästan som Titanic, sa han och skrattade lite.

Det gäller att tänka till när vi ger instruktioner.

"Tryck på sallad" kan faktiskt tolkas precis som Kalle gjorde.

Lördagskram
Idag hade Kalle en väldigt pedagogisk uppvisning för oss, där han visade några olika typer av kramar. Han slog armarna runt sig själv hårt, hårt och vände ryggen mot oss.

Efter varje kram skrattade han gott och upprepade samma kram några gånger.

 

Det här var en vanlig kram:

Det här är en monster-kram:

Enligt Kalle är den vanliga kramen bäst, för monsterkramen är så hemsk! 😊

Riktig gräsklippare
Besöket på Biltema var intressant 2 gånger, när han gick in och när han gick ut.

Där stod tre blå gräsklippare i olika modeller. Han tvärnitade när vi gick in och tittade noga på dem, en och en. Efter ett varv runt dem alla gick vi in i butiken och uträttade vårt ärende.

 

När vi var klara och gick förbi dem igen, så gick han ytterligare ett varv runt dem var och en. Han tittade på alla detaljer.

- Va ... blå gräsklippare ... är de riktiga? frågade han.

Haha, jo det stämmer, de brukar nog oftast vara gula eller röda.

Efter Biltema åkte vi till sommarstugan där vi klippte gräset.
Kalle fick prova att köra gräsklipparen en stund (utan att klipparna var igång).

Han var väldigt, väldigt nöjd - trots att den är gul.

På kvällen var vi bjudna till kusin Sebastians 16-årskalas.

Till Kalles stora förtjusning bjöd de på grillade hamburgare. Han brukar vara noga med att det ska vara "rätt" sorts bröd till hamburgare, det ska vara sesamfrön på locket. Han såg förpackningarna med bröd som låg på bordet bredvid alla tillbehör och det var inte de vanliga bröden. Det såg ut som om han diskuterade en stund med sig själv - skulle han verkligen kunna äta av dem eller inte. När han hade funderat färdigt så kom han och hämtade oss, han ville visa en sak.

- Jag måste fråga ... är det Max ... eller är det Korvbrödsbagaren? frågade han och pekade på påsarna med bröd.

Ja, vad säger man när båda logotyperna fanns på påsen...

Sociala medier
I några dagar har Kalle pratat om Facebook, Twitter och Instagram. Han ser symbolerna många gånger på de sidor han tittar på i datorn. På YouTube finns symbolerna så att man ska kunna dela de filmer man tycker är bra, på sina sociala medier.

 

Idag när jag hämtade honom på fritids så sprang han direkt och hämtade en teckning han hade gjort. Han som så sällan gör teckningar! Dessutom ville han visa upp den!

- Vad är det? frågade han och pekade på bilderna.

- Den betyder Facebook, den betyder Twitter och den betyder Instagram, sa jag och visade samtidigt hur man tecknar dem.

Han tittade och lyssnade mycket intresserat, men han förstod inte riktigt vad det var.

När vi kom hem tog jag fram mobilen och tog fram mappen som heter "socialt". Han kände direkt igen symbolerna.

Vi öppnade alla 3 apparna och jag förklarade vad skillnaden var och hur man skulle använda dem. Det var riktigt spännande, tyckte han.

- Vill du ha Facebbok, Twitter eller Instagram på din iPad? frågade jag när vi hade tittat klart.

- Ne-ej ... aldrig i livet, svarade han.

Intresserad, men inte SÅ intresserad!

Vilken folkfest det var när springtävlingen Color me rad gick av stapeln i centrum idag. Mimmi, Kalles storasyster och hennes kompis Julia var med och sprang och vi åkte dit för att titta på dem.

Det var massor av folk, både tävlande och publik, hög musik och andra roliga aktiviteter.

Kalle tyckte det var en jobbig tillställning. Allt var för mycket för honom. Han drog ner kepsen i ansiktet och drog upp luvan på jackan så att han kunde stänga ute lite av alla intryck.

 

Vart man än såg så var det bara glada miner - det var också väldigt färgglada miner!

I anmälningsavgiften ingick en påse med färgpulver som man kunde hälla över sig själv eller någon annan. Utmed banan stod också funktionärer och kastade färg över de tävlande.

Kalle tittade på allt och det syntes att han tyckte att allt var helknasigt.

 

Vid starten yrde det färgpulver över de tävlande!

Kalle har verkligen förmåga att avskärma sig från jobbiga saker. När musiken var som högst, antalet tävlande som flest och det var riktigt trångt i publikhavet så tittade han på helt andra saker.

- Är det en anka? frågade han och hade hittat en liten and som syntes om man fokuserade blicken en liten bit längre bort i ån.

Doktor Kalle
Vår hund Rosie har en skada i vänster bakbens knä, som gör att hon ganska ofta väljer att bara använda de andra tre benen när hon ska gå. Hon låter helt enkelt det skadade benet bara hänga med, i luften, när vi är ute med henne. Vi har varit till veterinär med henne som säger att vi ska försöka träna henne att använda benet för annars kan det aldrig läka.

 

Vi kom på att om vi ska få henne att använda det skadade benet, så skulle vi kunna sätta en strumpa på det friska bakbenet. Kanske skulle hon uppleva det som lite besvärligt med strumpan och att hon då istället väljer att gå på det med skadan.

Kalle följde med till affären och han valde en förpackning med 4 rosa strumpor.

- Hon är flicka ... måste rosa ... och måste vara 4 ... Rosie har 4 ben, konstaterade han.

Färgen hade ingen betydelse alls, flickor kan använda alla färger och det hade räckt med en strumpa egentligen, men vi köpte förpackningen med 4 små, rosa babystrumpor. 

Rosie undrade nog vad vi höll på med när vi satte på henne en strumpa och fäste fast den med en gummisnodd så den inte skulle ramla av hela tiden.

Hon verkade inte det minsta besvärad av strumpan när vi var ute och gick med henne. Trots strumpan så hoppade hon emellanåt på tre ben, varav ett av dem var på strumpan.
Kalle tittade på henne där hon trippade fram.
- Jag är nästan en doktor ... hjälper hennes ben, sa han filosoferande.

Cykelutflykt
Idag cyklade vi till sommarstugan. Det är inte så långt, det tar bara en halvtimme, men det är en väldigt fin väg dit. Kalle cyklade på tandemcykel tillsammans med Mimmi.

På ett ställe är det vatten på båda sidor om vägen.
- Vi kan cykla på vatten ... nästan, tyckte Kalle.

Han är inte helt juste mot den som sitter i fram och styr. Tramporna har samma kedja så varje tramptag är synkade med varandra. Meningen är att man ska samarbeta med trampandet.
- Jag orkar inte trampa ... jag blir trött i min ben, sa Kalle och följde bara med tramporna utan att trampa.

Inte helt samarbetsvillig, med andra ord!

Frihet - han behöver inte hålla i styret, cykeln svänger på rätt ställen utan hans hjälp.

Vid stugan fikade vi först och sen gick vi den korta promenaden till vattnet för att titta på den nya bryggan. Det var många spännande saker utmed den 200 meter långa promenaden. Den här traktorn fick Kalle att tänka på Disney-filmen Bilar:

På vägen låg en platt, död snok:

Bryggan var riktigt fin och eftermiddagens sol gjorde det ännu bättre att vara där!

När vi kom hem pratade vi lite om skillnaden mellan att cykla vanlig cykel eller tandemcykel. Kalle har haft svårt att sätta ord på varför han vägrar att cykla vanlig cykel. Vi vet att han slutade cykla vanlig cykel för ett par år sen, när han gled omkull i gruset i en kurva. Han vill kunna saker till hundra procent, om han ska göra det. Har man ramlat en gång, så kan man inte till hundra procent och då får det vara.
Tur att vi har en tandemcykel, så vi kan cykla tillsammans!

Lördagsgodis
Kalle fick uppdraget att plocka lite smågodis.

- Ååå ... neej ... jag vill inte ha smågodis, sa han.
- Ok, men du kanske kan plocka lite till oss? undrade vi.

Det gick han med på, om än lite motvilligt. Han tog några Fox citronkolor och undrade om det räckte. Lite mer ville vi ha. Han fortsatte och tog några sura flaskor, några bilar och några fruktkolor. Det var ju ganska roligt att välja godissorter. Han valde bara såna som han själv skulle kunna äta - såklart.

När han hade tagit ett 20-tal godisbitar (man såg fortfarande botten i påsen) tyckte han att det räckte.

- Nä ... nu räcker det, va? sa han och la tillbaka spaden.

Tala om att ha avslappnad inställning till smågodis!

Nytt klockarmband
Hela sommaren har vi förberett Kalle på att vi ska köpa ett nytt armband till hans klocka. Bandet är så nött att det skulle kunna gå av och han skulle tappa klockan. Han har sagt ett bestämt "nej" varje gång vi har pratat om det, han ville verkligen ha kvar sitt armband, hur trasigt det är var.

 

Idag fick han veta att vi skulle åka till klockaffären och köpa ett nytt armband. Han följde med men såg inte alls nöjd ut.

I klockaffären var det kö, det var nog 5 kunder före oss. Att bara stå stilla är ju inte riktigt Kalles grej så han började trixa med sina flip-flops. Plötsligt låg han på alla 4, mitt bland alla kunder, med sina flip-flops på händerna.

- Titta ... jag är en människa med ingen kropp, sa han och skrattade åt sig själv.

När det blev vår tur gick expediten och hämtade en tjock bok med ett tiotal sidor. På varje sida var det 10-12 armband i olika kulörer och modeller. Kalle fick veta att han skulle välja det armband han tyckte bäst om. Det var lite häftigt att se hur han gjorde för att välja. Han drog med handen på varje armband, uppifrån och ner, för att få en känsla för hur det var. Han kände på armband efter armband genom hela boken. Expediten var väldigt förstående och sa att det fick ta den tid det tog. Han bläddrade igenom de svarta, de vita, de röda, de bruna och de ljusbruna och kände på vartenda armband. När han hade gått igenom hela boken bläddrade han tillbaka till en sida med mörkbruna armband och satte handen på ett slätt, mörkbrunt armband.
- Den vill jag ha ... den är mjuk, sa han utan minsta tvekan.

Han kände sig fram och valde alltså det armband som hade det mjukaste skinnet. Utseendet var inte alls viktigt, utan känslan kom i första hand.

Expediten bytte armband och han satte på sig den "nya" klockan.

När vi kom hem visade han stolt upp sitt nya armband för alla som var hemma. Det blev bra till slut!

 

Det nya armbandet på armen och det gamla bredvid!

Vi har nog aldrig sett Kalle bli så fascinerad av ett TV-program!

Det står att det är ett tågäventyr i 5 delar. Varje avsnitt är 2 timmar och 15 minuter. Totalt är det alltså drygt 11 timmar långt. Programmet visar en tågresa från Trondheim till Bodö. Programmet är i realtid, alltså det tar lika lång tid som tågresan tar på riktigt. De kallar det för ett äventyr!

För Kalle var det ett äventyr, han kunde inte sitta stilla.

De flesta scenerna visade hur det ser ut för lokföraren, rälsen som flimrar förbi framför tåget.

Här är det höst.

Ibland visade scenerna att det var sommar.

Kalle var tvungen att resa sig upp ibland för det var så spännande att se hur årstiderna ändrade sig mellan sommar, höst, vår och vinter. Det var fortfarande ur lokförarens vinkel.

Och plötsligt blev det vinter!

Ibland var bilden på rälsen inklippt och samtidigt kunde man se tåget uppifrån, vid samma plats som på den lilla inklippta bilden

Ja, Kalle rekommenderar alla som har samma tågintresse som han att titta på "Nordlandsbanan - minut för minut". Ett tågäventyr - om man är intresserad av räls, tåg och årstider!

Besök med gatumålning
Idag kom mormor, moster Susanne och kusinerna Alexander, Rebecka och Sebastian på besök.

Vi kunde sitta ute och äta grillat. 

Kalle tackade ja till efterrätt, men nöjde sig med koppen med te. Tårtan ville han inte smaka av!

Syrrorna och kusinerna började rita med gatukritor på asfalten alldeles utanför vårt hus. Kalle var inne i huset, så vi bad honom komma ut och vara med och måla.
Mycket  motvilligt, han ville ju vara inne med datorn, tog han en krita. Efter lite funderande skrev han sitt namn, så att han skulle kunna få gå in sen.

- Du kan väl rita något mer? frågade vi.
- Ååå! svarade Kalle lite surt och tog en annan blå krita och fyllde i sitt namn så det blev tjockare bokstäver.

Nu kunde det väl räcka i alla fall?

Han reste på sig, ursäktade sig med att han behövde gå på toaletten och försvann in.

Efter toalettbesöket kom han faktiskt tillbaka - det trodde vi inte - och upptäckte, till sin glädje, att de andra hade flyttat sig en liten bit bort för att skriva en text:

När han såg att de var längre bort och att det var "fritt fram" skuttade han glatt fram och tog en krita.
Han satt länge på samma plats och målade.

Den första bilden blev en pizza:

Pepsi vs Coca Cola?
- Coca Cola, sa Kalle.

KFC vs McDonalds?
- McDonalds! sa Kalle.

Windows vs Apple?
- Apple, sa Kalle.

Lusten att måla med gatukritor vände helt från att väldigt motvilligt skriva sitt namn, till att springa fram och tillbaka i full galopp mellan teckningarna och färgburken.

 

Grönsaker
Idag fick Kalle vara den som tog kommando när Rosie skulle gå ut på promenad. Han har aldrig tidigare satt på henne kopplet, så han var lite för tafatt. Rosie märkte att han inte riktigt visste hur han skulle göra så hon vände honom ryggen hela tiden. Till slut lyckades han i alla fall.

- Ja ... jag fångade henne, utbrast han

På promenaden började han filosofera.
- Hon vill gå till grönsakerna, sa han.

- Grönsakerna? sa jag.

- Tänk att gräset är sallad ... träden är broccoli ... gula blomman (smörblommorna) är majs ... den vita blomman (klöver) ... hmmm ... den var svår ... den kan vara vita ärtor, sa han och skrattade gott åt sina egna funderingar.

Bär-frossa
Det är många saker Kalle vägrar att äta, men de flesta bär äter han med glädje. Han går flera rundor om dagen i vår trädgård och äter av alla bär.

 

Smultron - mums!

Hallon - godare än godis!

Krusbär - tummen upp!

Röda vinbär - ja tack!

Svarta vinbär - javisst!

Jordgubbar - jättegott!
- Vill du ha en jordgubbe!

- Vänster, höger, vänster, höger - det är jord på dem, svarade Kalle helt neutralt.

Det tog ett tag innan vi förstod vad han menade. Vänster, höger, vänster, höger betyder såklart de huvudrörelser han skulle ha gjort om han hade skakat på huvudet som svar. Ett nej alltså!

I natt sov Kalle i sin säng i vår sommarstuga. Det var regnigt och mulet på dagen, så det allra mysigaste var att krypa ner i sängen igen och läsa Kalle Anka-tidningar.

- Kalle läser Kalle, skojade vi.

- Jag är faktiskt Kalleman, svarade Kalle.

---

- Kan jag be och få ko, sa Kalle vid kvällsmaten samtidigt som han tecknade tecknet för ko.
Vi förstod att han menade mjölk, men när vi tittade riktigt noga på förpackningen så fanns det ingen ko på den. Däremot fanns det en elefant.

- Aha, du vill ha elefant, sa vi och gav honom mjölkpaketet.

Han börjar förstå den typen av skämt, så han skrattade gott.

Rosa lego
Idag var vi bjudna till en familj vid deras mysiga sommarstuga.

Verkligen tur med vädret!

En stor kakbuffé stod framdukad inne i köket, men vi satt ute i gröngräset.

Så fort Kalle hade fikat klart tackade han för fikat och gick in i huset. Han la sig på en av sängarna med bilderboken Castor målar. Han hade samma sidor uppslagna väldigt, väldigt länge och hela tiden lyfte han på kudden och verkade göra något under den. Det märktes tydligt att boken inte hade hans uppmärksamhet.

När han efter ett tag lämnade sängen kunde vi kolla vad han gömde under kudden. När vi lyfte på kudden så hittade vi några delar Lego Belville, som var ihopbyggda med varandra. Den lilla rosa legoflickan stod bland blommor, rosa muggar och andra delar. Trodde han att han inte fick bygga med det för att det var rosa delar?

Vi förklarade att både pojkar och flickor kan leka med rosa lego, det är inget konstigt.

- Aha! sa han och såg lättad ut.