Onsdag 15 september 2010

Höga förväntningar
Före frukost satt Kalle och bläddrade i en bok om rymden. Han pratade på om alla planeter, månen, stjärnorna och rymdfarkoster. Han ville hela tiden visa bilderna. Maja var med honom och tittade och de diskuterade de olika planeterna.
Vid frukosten började jag igen att förbereda Kalle på utflykten de skulle göra i skolan. De skulle åka buss.
Kalle satt tyst en lång stund och åt sin macka. 
- Kangke åka månge? frågade han. (Underförstått: Ska vi åka till månen i skolan?)
Gulligt!

När han kom hem så försökte vi alla att fråga Kalle vad han hade gjort under dagen.
Svaret var som vanligt: Nej!
 
Då tog vi till det vi har gjort sen Kalle var 3 år och vi var på semester i Tyskland.
Vi räknade på fingrarna!

- Först så åkte ni buss, sa vi, och pekade på pekfingret.


- Sen....., sa vi, pekade på långfingret och väntade på att Kalle skulle fylla i meningen.
- Em, eemm ... mmm ... åka sjöan, svarade Kalle.
Det stämde. De hade åkt till ett fritidsområde vid en liten sjö.


- Sen....., sa vi, pekade på ringfingret och väntade på att Kalle skulle fylla i meningen.
- Em, eemm ... em ... fika, svarade Kalle.
Det stämde också, för fikaväskan hade packats på morgonen med ett äpple (rött!), en banan och några riskakor.

- Sen....., sa vi, pekade på lillfingret och väntade...
- Mmmm ... eem ... grilla hamburgare, svarade Kalle.
Det stämde också, det hade stått i meddelandet från skolan att de skulle grilla hamburgare. Kalle älskar hamburgare!

- Sen....., frågade vi, pekade på tummen och väntade...
- Hmm ... em ... tillbaka bussen hem, svarade Kalle.

Nu hade Kalle faktiskt berättat om sin dag i skolan. Han berättade sånt som vi redan visste, men det var han själv som sa alla sakerna. Ett stort framsteg!
En vacker dag kanske han också berättar vad han gör emellan fika och mat! :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0