Bildproduktion i massor
Kalle kom och sa att han ville ha papper. Maja gick och hämtade en rejäl bunt papper ur skrivaren.
Kalle satte sig på golvet i köket och ritade, med full koncentration, i 2 timmar.
Det märktes att det var någon typ av berättelse han ritade, för det var hela tiden samma figur som gjorde olika saker.
Han ritade och ritade.
Varenda papper fick en snabb blyerts-teckning - på båda sidor.
Han var mycket koncentrerad.

När han var färdig försökte vi fråga om handlingen och vi tittade på alla papper.
Kalle berättade stödord, men det gick inte att få ut något sammanhang för oss som lyssnade.
Han själv såg så nöjd ut, så han såg alldeles säkert en tydlig historia.

Varenda papper, 75 st, hade han tecknat på.
Dessutom på varje sida, så totalt ca 150 snabba teckningar!


Köksgolvet fullt med blyertsteckningar!


Visst ser man hur skönt det är att ligga och njuta i hängmattan på bilden nertill!

Dinosaurier, ägg, broccoli och siffrorna 1,2 och 3 = Ice Age 3
För några dagar sen hade vi laddat med filmen Ice Age 3.
Kalles hår skulle klippas och det allra bästa sättet att lyckad med det, är att sätta på en film, som han vill se.
Han tycker verkligen inte om att klippa håret, men med en bra film glömmer han nästan bort hur jobbigt det är.
Ice Age 3 var perfekt - han skrattade sig igenom hela hårklippningen.

Filmen satte sina spår i Kalle, för idag har allt kretsat runt Ice Age 3, som var den film han fick se.
Redan vid frukosten började han prata om den lilla figuren Sid, som är en av huvudpersonerna i filmen.
Han gick upp till sitt rum och hämtade Sid (Kalle pratar bara om Buck, men den figuren har han inte).
I filmen vill Sid (eller Buck) ha broccoli. Det tänkte Kalle fixa.
Han började att leta i kylskåpet, men hittade ingen broccoli.
I frysen däremot fanns det. Stor broccoli skulle det vara. Den frusna broccolin satte han i Sids hand.
Efter det fortsatte han att äta sin frukost.

Senare bad han att få se filmen.
Samtidigt som han tittade på filmen gjorde han en teckning med alla figurerna i filmen. Alla blev gröna.
Med svart penna skriver han siffrorna 1, 2 och 3.
1:an och 2:an gör han en  ring runt och stryker sen över dem. Det är Kalles sätt att markera att det handlar om film nummer 3. Fiffigt, eller hur?

När det är dags för kvällsmat tittar han på äggen som ligger på köksbänken.
Han pekar på dem och säger "dinosaurieägg".
Han vet att det är hönsägg, men det är lite gulligt att han ser likheten.
Han tänker naturligtvis på Ice Age, där det är tre stycken dinosaurieägg med.


Kalle och Sid äter frukost!



Teckning med figurerna från Ice Age. Visst är det tydligt att det är från film nummer 3?

Super Mario är värd 112,77 kr
Idag var hela familjen till den nya legobutiken här i stan, Brixit.  ( www.brixit.se )
Tänk er Kalles lycka när vi innan sa till honom att vi skulle till en lego-affär.
Vi kom dit och Kalle "scannade" av alla hyllor, men fastnade till sist vid bordet med lösvikts-lego.
Där kunde man bygga sin egen legofigur och sen köpa den.
Naturligtvis började Kalle att bygga en Super Mario, ur minnet.
Han gjorde en lite större modell, drygt 30 cm hög och mer än 130 bitar lego.
När den var färdig ville han ju köpa den. Sagt och gjort.
Han gick till disken och fick den vägd. Den kostade 113 kr.
Kalle fick den i en påse, med en stor legobit på.
Han såg så nöjd när han kom gående med den gula påsen med Super Mario i.
Alla stora fina kartonger med fina legofordon, figurer och hela landskap, var inget han ville ha.
Vanliga fyrkantiga legobitar är bäst!
Den vänstra hade han redan hemma och den högra byggde han i affären, en exakt kopia!

Klicka på länken så kommer du till Kalles bygge!

Att lära sig nya ord
Idag plockade vi en skål med svarta vinbär och satt i skuggan och njöt av dem.
- Vet du vad bären heter? frågade jag och pekade på svarta vinbären.
- Aaa (på inandning), svarade Kalle.
- Vad heter de? frågade jag.
- Ehh....mmmm....mmm....jag vet inte, svarade Kalle.
- De heter svarta vinbär, svarade jag. Kan du säga det?
- Oacka oibä, svarade Kalle.
- Bra, sa jag.
Det gick 5 minuter och sen frågade jag samma fråga om igen.
Om igen sa han att han visste vad de hette, men sen när jag frågade vad, visste han inte.
Så här höll vi på i säkert en timme.
Till sist väntade han länge med svaret och sa: Oackbä! (svartbär)
Han såg så nöjd ut. Hans ögon glittrade.
Han hade lärt sig ett nytt ord!
Nu har han lyckats få till hela ordet rätt!
Han har säkert övat lite i smyg, för lite senare kom han och sa oacka oibä!
Lycka!

 

Allt är geometri
För ungefär 1,5 år sen, i förskoleklassen, arbetade Kalle med geometriska figurer.
Det var cirklar, kvadrater och trianglar. Jag antar att det var rektanglar också, men dem har han rationaliserat bort.
När Kalle har lärt sig och förstått något, så kan han det verkligen.
Nästan varenda dag sen han lärde sig formerna, så har han pratat om dem.
Han kan se formerna på de mest oväntade ställen.
Så även idag...
Idag upptäckte han att han kan göra en kvadrat (eller schabrak, som han säger) med sina händer.
Han gjorde det både i badet och som skuggfigurer.
Han gjorde dem om och om igen, lika nöjd varje gång.

Skuggan av Kalles händer som gör en kvadrat!


Kalles händer gör formen av en kvadrat!

Från solkatt till ägg
Kalle upptäckte att solen sken in i hans rum och reflekterades mot en stol.
Solkatten som blev hade formen av ett ägg på väggen ovanför hans säng.
Där började han göra skuggfigurer med sina fingrar.
Han assosierade solkatts-ägget till en bok han har som heter Ägget av Lennart Hellsing.
Han jämförde ägget på boken med solkattsägget på hans vägg.
Jodå, de var lika.

Det ville han göra lite teckningar runt, kanske för att berätta för oss.
Han hämtade fyra papper och gjorde:
1. Ett ägg.
2. Ett ägg som börjar knaka.
3. Ett ägg som kycklingen kläcks ur.
4. En hönsmamma med sina tre kycklingar.

Han hämtade oss för att visa sina 4 teckningar, boken och solkatten.
Han var själv väldigt fascinerad över att det faktiskt var ägg alltihop.
Då kom han på att det saknades något. Han sprang ner till köket, men kom inte tillbaka. När vi gick ner så var han i köket och stod med ett färskt ägg i sin hand och kände och vägde det i handen.
-Kyckling, sa han.
-Vill du äta ett ägg, frågade jag.
Men där gick gränsen, det går ju inte att äta ägg.

Det här är lite typiskt Kalle.
Han börjar med något litet och assosierar vidare och vidare. Ibland kan det vara svårt att hänga med i tankegångarna, men inte den här gången.

Vi gör upp ett schema för varje dag, så att Kalle lättare ska förstå vad vi ska göra under dagen. Vi har en inplastad tavla med 7 kolumner, en för varje dag. När vi kommer till sista kolumnen, söndag, så börjar vi om från början, måndag. Eftersom han har ett bildsinne utöver det vanliga, så är det till stor hjälp för honom, med schemat. Han är inte så noga med om bilden är precis rätt, det räcker med en bild som visar ungefär vad som ska hända. T ex om vi ska få gäster så kan vi sätta upp en bild på en familj med 2 vuxna, 1 barn och en hund. I verkligheten kanske det kommer 2 vuxna och 3 barn. En gång när storasyster Denise skulle komma så hade vi ingen annan bild än en med en gammal gråhårig kvinna med håret i knut. Det gick han med på! Det stör inte Kalle, han förstår att det ska komma gäster. Vi berättar också muntligt för honom vilka som ska komma. Kanske förstår han – kanske inte.
Han har också en väggalmanacka i sitt rum som visar en månad i taget. I den klistrar vi in småbilder på saker som kommer att hända. Varje fredag sitter det en popcornbild. Kalle längtar till fredagar. Vi klistrar in bilder så fort vi något som planeras in för honom eller familjen. Det kan vara födelsedagar, träffar med andra familjer, läkarbesök, skolavslutning, lov, resor, jul, midsommar, påsk och allt som kan vara bra för honom att veta.
Varje kväll gör han ett kryss över dagen som har varit.
Kalle har fått en helt annan förståelse för hur dagar, veckor och månader hänger ihop.

Kalle har i perioder haft olika saker i sitt beteende som har ”ställt till” det för oss alla. För några år sen rymde han så fort han hade kommit på något han ville till. Flera gånger bara stack han och vi gav oss ut att leta. Vi kunde hitta honom vid Majas skola 700 meter bort. En gång stack han från duschrummet vid Daftö camping i Strömstad. Vi hann leta i en halvtimme och t o m anmäla honom försvunnen innan han dök upp på en av gångarna på campingen. Han var så arg på oss, att vi hade försvunnit, tyckte han. Var han hade varit är det ingen som vet.

I ett helt år, när Kalle var 7-8 år, hade han en mycket stark fobi för att vara ute. Han har varit livrädd för blåsten och i hans värld var det storm så fort löven rörde sig det minsta lilla på träden utanför hans rum. Med andra ord blåste det storm varenda dag i ett helt år. Att gå från ett mål till ett annat, t ex till och från skolan (trots "stormen") gick bra. Han hade egna strategier för att klara av det. Hörapparaterna slog han av, luvan på jackan upp på huvudet och gärna ett par solglasögon. Han stängde alltså yttervärlden ute ganska effektivt! Vi påbörjade en behandling med KBT (kognitiv beteendeterapi). Kalle var med vid det första besöket. Hur konstigt det än låter så verkade det som att han förstod vad vi pratade om och att vi skulle börja jobba med hans ute-fobi. Efter det första besöket så började han att var ute lite mer frivilligt, utan tårar och hyperventilerande. Under en lång tid hade han det mycket lättare att vara ute, men föredrog att vara inomhus. Han slog länge av hörapparaterna och föredrog att ha kepsen på huvudet.
Under en period hade han ett annat beteende, som gjorde vardagen lite besvärlig. Så fort en av oss i familjen var borta så frågade han efter den. Han blev rastlös och orolig. Han blev lugn först när alla var samlade. Han var som en liten vallhund, som ville hålla ihop flocken.

Här kommer vi att beskriva allt som känns värt att skriva om, men bara det roliga, fyndiga, speciella.
Det som ger oss många glada skratt, funderingar och framförallt - vårt försök att förstå Kalle!  
Kalle är speciell, rolig och COOL!