Nyårsafton 2012

Med ett visdomsord från Nalle Puh önskar jag dig ett Gott Nytt År!

" Underskatta inte värdet av att göra ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra."

/ Kalle

Måndag 31 december 2012

Yt-finish

Kalle fick i uppdrag att klä sig själv idag. Han fick välja de allra bästa kläderna, vad han ville.

Nyårsafton, lite festligare och de allra bästa kläderna.

Kalle valde jeans och en helt vanlig, grå långärmad t-shirt.

Det viktigaste är att det är skönt! :-)

 

Han fick också ett erbjudande om att få basen i en sminkning.

Han antog erbjudandet och fick både concealer, foundation, rouge och bronzer.

 

Mjuka, sköna kläder och mjuka kinder med en touch av färg = redo för nyårsafton! :-)

Söndag 30 december 2012

Julklapps-test

Kalle fick ett stort Yatzy-spel i julklapp.

Idag spelade vi det med honom. Han "offrade" sig om än lite motvilligt.

Att spela spel är ingen favoritsyssla.

Turtagning, logik, räkna, skriva. Många trista moment, enligt Kalle.

Vi spelade efter lite enklare regler, vi tog rutora i ordning. Kalle förstod snabbt vad det gick ut på.

Han kastade tärningar, räknade och skrev.

Det kändes som att han ändå gillade det en aning.

- Pheeww, sa han när vi spelat klart, det var INTE en bra julklapp!

Ärlighet vara längst!

Lördag 29 december 2012

Biverkning

Kalle har lite problem med att näsan rinner, han är lite snuvig.

Han är väldigt obekväm med det och löste det på sitt sätt.

Han hämtade en bit hushållspapper och stoppade in det i näsan tillsammans med pekfingret.

I ett par timmar hade han fingret i tryggt förvar i den ena näsborren.

Efter ett par timmar kom biverkningarna!

- Oj ... titta ... den är som badhuset! sa Kalle när han tog ut pekfingret från näsborren och upptäckte att fingret var alldelesa vitt och skrynkligt!

 

Slutsats: Pekfingrar kan bli "russinfingrar" av annat än av vatten! ;-)

Fredag 28 december 2012

En mycket stillsam lek

Vi samlar på brödkanter som änderna får som festmåltid när påsen är full.

Idag sken solen och påsen med brödkanter var full.

Rosie och änderna delade på brödet som Kalle kastade ut.

När brödet var slut ville Kalle verkligen gå till lekparken.

Vi stöttade varandra på vägen dit.

Blank is är inte att leka med!

Kalle hade bara en enda sak i tankarna, han ville till lektåget.

Där "lekte" han i en dryg halvtimme. Lekte inom citationstecken eftersom han lekte väldigt stillsamt.

Tåget har 8 sittplatser. Kalle satte sig på en sittplats och satt stilla på den i 5 minuter. När han kände sig färdig med den sittplatsen bytte han till nästa och satt där i 5 minuter.

Alla 8 sittplatserna gick han igenom, med en 5-minuter lång sittning.

När vi frågade vad han gjorde, svarade han väldigt kort.

- Inte prata, sa han.

Han ville antagligen få sitta i lugn och ro och filosofera.

Den lilla pojken som gjorde allt han kunde komma på för att få Kalles uppmärksamhet gav upp. Det var lönlöst att försöka. Kalle hade gått in i sin bubbla och ville absolut inte bli störd.

När den åttonde och sista sittplatsen var klar, reste Kalle på sig.

- Nu är jag klar ... gå hem, sa han.

 

Vilken otrolig förmåga att "stänga av" yttervärlden för att få den stund av lugn och ro som vi alla egentligen behöver!

Torsdag 27 december 2012

Ett hemskt minne

I januari, när Kalle fyllde 10 år, fick han en låda Lego Duplo Nalle Puh. Han hade tittat i en leksakskatalog och önskat sig alla tre askarna som fanns med Lego Duplo Nalle Puh.

Eftersom de hade utgått ur sortimentet hade vi problem att hitta dem, men till slut lyckades vi hitta en av de tre askarna. Den köpte vi och han fick den på 10-årsdagen.

Han blev MYCKET besviken när han öppnade paketet - det var bara en av askarna. Han öppnade aldrig asken, den var helt värdelös utan de andra två.

Vi tog hand om asken och la undan den. Den skulle kanske komma till användning i något annat sammanhang.

 

I några dagar har Kalle gått omkring och pratat om Lego Duplo Nalle Puh.

Idag tog vi mod till oss och tog fram asken och gav den till Kalle. Han tittade på den och ställde ifrån sig den, den var inte intressant.

Efter en stund kunde vi höra hur någon går ut och stänger ytterdörren. Eftersom alla var samlade i köket utom Kalle, så förstår vi att det måste vara han som har gått ut. Vi gick till ytterdörren samtidigt som Kalle kom in igen.

- Inget ... jag har inte kastat något!! sa Kalle och såg lite besvärad ut.

Det var just vad han hade gjort! Bort med asken så att vi inte skulle kunna ta fram dem någon mer gång!

Vilket bra minne han har, när det gäller viktiga saker!

Vi smög ut och hämtade tillbaka asken, när Kalle inte såg oss och la tillbaka den där den har varit i snart 1 år.

Onsdag 26 december 2012

Monster-inventering

Mitt på ljusa dan kom Kalle på att han vill inventera hur många monster det bor i våra skrubbar.

Han öppnade dörren till skrubbbarna och tittade in.

Inte ett enda monster!

Hm, det ville han ändra på, så han drog ner rullgardinen i sitt rum, släckte alla lampor, stängde dörren och ropade på oss.

När vi kom till det mörklagda rummet såg vi ingenting. Plötsligt öppnades dörren till skrubben.

- Buhuuu, sa monstret som kom ut från skrubben. Monstret hade en lite udda klädsel. Han hade ett par svarta jeans lindade runt halsen, en gympasko på varje hand och en bläckfisk från syslöjden över handleden.

- Oj, det kom ett monster från skrubben,sa vi och skrattade lite.

- Äsch ... det är bara jag ... Kalle, sa Kalle.

Han ville ju inte skrämma oss! ;-)

Samma procedur gjorde han om i både Majas och Mimmis rum.

Han drog ner deras rullgardiner och släckte alla deras lampor. Han bad dem att gå och lägga sig och snälla som de är så gjorde de det. Sen gömde han sig i deras skrubbar.

I skrubben drog han av sig strumporna och satte dem på sina händer. Bläckfisken hade följt med och fick agera mössa.

- Buhuuu ... jag är ett monster, sa han och skrattade lite åt sig själv.

Efteråt kunde han konstatera att det finns inga monster, men kul hade han haft!

Tisdag 25 december 2012

Rit-behov

Kalle tittade på Disneyfilmen Ratatouille.

Mitt i filmen sprang han upp till sitt rum. Efter en kort stund kom han ner med sin lilla whiteboardtavla.

Han hade bråttom och sprang fort, han ville inte missa något av filmen. 

Han sprang upp igen och kom ner med en whiteboardpenna och en suddtrasa.

Fort, fort!

Han sprang upp en tredje gång. Den här gången kom han inte tillbaka lika snabbt. Vi kunde höra hur det bonkade och dunsade uppifrån. Det lät som han släpade något tungt nerför trappan.

- Hallååååå ... hjäääälp, skrek han.

Vi hittade honom mitt i trappan med den stora whiteboardtavlan som väger drygt 6 kilo (vi var tvungna att väga den!).

Han insåg nog att han tagit sig lite vatten över huvudet.

Vi hjälpte honom ner och undrade såklart vad han skulle göra med tavlorna.

Han satte sig på golvet framför TV:n och med stor iver ritade han två bilder från filmen.

 

Den här sa han att det var en hundplanet.

Filmen utspelar sig i Paris och man kan se Eiffeltornet i bakgrunden.

Den andra bilden gjorde han på den stora tavlan.

Den är från en järnhandels skyltfönster. I järnaffären säljer de råttfällor. I skyltningen har de hängt upp döda råttor, kanske för att visa hur effektiva råttfällorna är. Den synen är fruktansvärd för huvudrollsinnehavarna i filmen, eftersom de är - just råttor.

Kalle var i alla fall väldigt nöjd med de båda bilderna och kunde fortsätta att titta på filmen i lugn och ro!

Måndag 24 december 2012

Kalles julafton

Vid jullunchen fick alla i uppdrag att skriva en mening. Lappen med meningen på blandades med alla andras meningar och sen fick var och en dra varsin mening. Den mening som man fick skulle man försöka att använda vid samtalet runt matbordet, utan att någon avslöjade att det var den mening som man fått på lappen.

Meningarna handlade om randiga stödstrumpor, soligt väder, resa till Australien, krokodiler som gillar morötter, fingrar som passar bra i ett bowlingklot, en önskan om att köpa en nakenhund och andra svåra meningar att få in i konversationen. 

Kalle var självklart med och "skrev" en mening:

Efter jullunchen visade han sitt missnöje att det var så långt kvar till det roliga, med att rita nya ögonbryn.

Här försöker han att se arg ut:

Till slut kom tomten. Han var minst av allt den traditionella sorten. Han hade varken skägg eller renar, men en Porsche, solglasögon, en liten sällskapshund och en iPad.

Vilken show vi fick!

Tomten ville ta kort på de flesta barn med sin iPad, men Kalle fick en kram istället.

Han har bara önskat sig en enda sak i julklapp.

Så här förvånad blev han att han fick det han önskat sig, ett Super Mario Galaxy 2-spel till Wii.

Han fick en idébok att bygga lego. Den var också intressant.

Kvällen avslutades med en nöjd Kalle på rygg i soffan med en surfplatta i handen och en sovvarm Rosie som kudde.

En bra dag för Kalle!

Julafton 2012

En riktigt, riktigt GOD JUL önskar jag dig!

Söndag 23 december 2012

Empati

Kalle tycker att det är svårt att sätta sig in i hur andra människor känner och tycker. Vi uppfattar det som att han tror att vi tänker som han i alla lägen.

Om det har hänt något och vi ber honom att han ska be om ursäkt så gör han det för att vi ber om det, men vi är osäkra på om han förstår vad det betyder.

Idag fick han oss att tappa hakan och bli lite rörda, när Kalle helt av sig själv bad om ursäkt.

 

Kalle och Maja hade hamnat i en konflikt som handlade om datorn. Konflikten hade slutat med att Kalle slog till Maja lite lätt över armen. Han gör ofta det som för att markera sitt missnöje, inte för att skada.

Maja låste datorn och lämnade Kalle.

 

En timme senare satt de i varsitt hörn av soffan. Kalle tittade på TV med hörlurarna på huvudet och Maja satt och surfade på mobilen.

Kalle tog av sig hörlurarna och vände sig mot Maja.

- Han vill säga förlåt dig, sa Kalle.

Vi trodde att vi hade hört fel, men det hade vi inte.

Gåshud!

Maja gick fram till Kalle och kramade om honom.

- Du behöver inte säga förlåt, sa Maja.

- Jo, jag tror det, sa Kalle.

- Maja säger också förlåt, sa Maja.

De kramades en stund.

 

Wow, han tog eget initiativ till att be om ursäkt!

Lördag 22 december 2012

Vi tänker olika

2 dagar kvar till jul.

Idag passade vi på att ta fram julsaker och att klä granen.

Kalle var med och klädde granen och pyntade huset.

Vi märker att han kommer ihåg hur det gick till förra året för vi behöver inte förklara vad han ska göra.

När granen var klädd la vi fram alla julklappar under den.

Mimmi och Maja gjorde som många andra barn, de började att läsa, titta, vrida, vända och fundera över vad det var i paketen.

Kalle gjorde något helt annat. Han var inte det minsta intresserad av vem paketen var till eller vad som fanns i dem.

Han tyckte att paketen som han skulle ge bort skulle bli bättre om de små klistermärken som satt på dem, fick en liten make-over.

Han hämtade en penna och började att rita.

På paketet till pappa satte han öron på den ena tomten och mustascher på den andra.

På paketet till mormor gjorde han en kopp te.

Nu var utsidan perfekt!

När julgranen var klar var det dags att julpynta huset.

Han fick själv välja var han ville ställa olika tomtar, ljusstakar och andra julsaker.

Han tog en stor liggande porslinsgris och bestämde sig för att ha den i fönstret.

Grisen är gjord så att den ska ligga ner, men Kalle tyckte nog att den skulle synas bättre om den stod på högkant. Han balanserade den så att den står på sina framben.

Vi tänker olika där, men vad är det som säger att vårt sätt att lägga den ner är det rätta?

Fredag 21 december 2012

Vad vill du ha te´ lunch?

Det är mycket som handlar om te nu. Allt började för några veckor sen med att tekannorna dansar och sjunger i den tecknade versionen av Alice i underlandet.

 

Idag var det skolavslutning och alla elever bjöds på varm choklad och skinkmacka innan de åkte hem.

Den snälla personalen i matsalen hade gjort precis som vanligt. De hade gjort matlådor åt Kalle med hans vanliga mat.

Han hämtade maten och ett glas mjölk och ställde ifrån sig det på matbordet för att hämta bestick.

När det hade gått ganska många minuter och Kalle fortfarande inte kommit tillbaka med bestick förstod Kalles fröken att något inte stämde. Det går ju ganska fort att hämta bestick.

Efter en lång stund kom Kalle tillbaka. Han hade gjort sig en kopp te. Han visste var muggar, varmvatten, tepåsar och mjölk fanns och han var sugen på det. Att det egentligen inte är till för eleverna bekymrade inte honom.

Nöjd satte han ner sitt te, tog glaset med mjölk och ställde bort det.

Lunchmeny; Falukorv, potatismos och en kopp te!

Torsdag 20 december 2012

Presenter

Idag åkte Kalle och vi till presentaffären. Kalle hade bestämt vad han ville köpa som ett litet tack för den här terminen till sina fröknar.

Kalle valde själv vad det skulle vara i paketen. Han valde något som han väldigt, VÄLDIGT gärna ville ha själv.

Inte det man kanske gissar att en kille i 10-årsåldern skulle be om att få köpa.

Han köpte varsin påse med te.

Han valde Lusse-te till Gertrud, Tomte-te till Camilla och sist men inte minst - Pepparkaks-te till sig själv.

Han ville verkligen få en påse han också!

Han kände nog att det var så fina presenter så han ville också få en påse.

När vi kom hem slog han in alla 3 i paket. När det var klart frågade han om han fick öppna sitt paket.

Han kunde inte stå stilla när han öppnade sitt paket, det var så spännande.

Imorgon är det Kalles fröknars tur att få öppna de spännande väldoftande paketen. :-)

Onsdag 19 december 2012

Snö-lek

Sen skolstarten i augusti har Kalle gjort samma sak varje rast, lunchrast och ute med fritids.

Han har gått/hoppat/sprungit hinderbanan på skolgården.

Nu när snön har kommit så tänker man kanske att det skulle vara ett hinder att balansera.

Lite besvärligare är det allt, men inget hinder.

Eftersom det har snöat lite på nätterna de senaste veckorna så börjar han dagen med att rensa snö från banan.

Sen är det fritt fram.

Allt är som vanligt, trots att snön har kommit.

Snön har andra fördelar.

Den kan ge vår bil en personlighet.

Det här var dagens personlighet:

Kalle säger att den heter Micki och är snäll.

Tisdag 18 december 2012

Egna anteckningar

Vi hade fått meddelande från skolan om att ta med pulka och hjälm idag.

Kalle ville verkligen inte ta med den! Jag sa till honom att jag ville ha den med mig. Det kunde han acceptera. När vi kom till skolan fick fröken "låna" pulkan av mig. Kalle ville ju i alla fall inte ha den.

 

Före det var dags att gå till pulkabacken hade fröken skrivit lite om hur dagen skulle bli på smartboarden.

"Godmorgon!

Idag är det tisdag. Det är den 18 dec.

Vi ska åka pulka i parken.

Det är kul!

Vi ska dricka varm choklad.

Det är gott."

 

Kalle funderade en stund, sen gick han fram till smartboarden och "antecknade" lite. Han tyckte att det var ett par saker som kasnke inte stämde helt med vad fröken hade skrivit.

Han gjorde ett X över texten "Det är kul!" och satte ett frågetecken efter "Det är gott!".

Hans budskap var väldigt tydligt!

Åkte han pulka?

Nja, själv sa han att han åkte 3 gånger, men vi vet att han gick till lekparken när de andra var i pulkabacken.

Drack han choklad?

Ja, faktiskt! Han smakade några små klunkar, men konstaterade att det var inget för honom.

Måndag 17 december 2012

Ursäkta ...

Ibland kan det vara en prövning att ha Kalle som lillebror. Han är nog inte riktigt medveten själv över att hans kommentarer kan upplevas som lite irriterande av en tonårs-syster. Eftersom hans språk har tagit stora kliv framåt så kan han ofta komma med uttryck som vi inte vet att han ens har hört.

 

Idag var det korv till middagen. Kalle gillar korv, i alla fall stekta falukorvsskivor, så han tog tallriken full och lämnade ett par stycken till resten av familjen.

Mimmi och Maja är väldigt förlåtande och tillåter mycket som kanske egentligen inte är ok, men där gick gränsen.

De ville faktiskt också få lite av kvällsmaten!

- Kalle, du får inte ta alla korvar, vi vill också ha, sa Mimmi.

Kalle tittade upp på Mimmi.

- Ursäkta ... Ers Majestät! sa han allvarligt och la tillbaka några skivor.

Bilden är från en måltid i förra veckan, när vi åt varmkorv. Kalle vägrar att smaka.

Vid ett obevakat ögonblick blev Rosie uppvaktad med lite hundlyx!

Söndag 16 december 2012

Traditioner

Som en tradition i julstöket brukar Kalle och hans kusiner varje år träffas hos mormor och baka pepparkakor.

Idag var det stora baka-pepparkakor-dagen.

I år var inte riktigt alla kusiner med, men det var 7 kusiner mellan 4 och 13 år som kavlade, tog ut pepparkakor, gräddade dem och åt pepparkaksdeg.

Det var roligt att se att Kalle var med i samarbetet runt bordet. Han gav och tog pepparkaksmått, han kavlade och la på plåten och var delaktig precis som alla andra.

Många års övning ger färdighet!

Han var bra stolt över sin burk med pepparkakor som han fick med sig hem. :-)

 

Lördag 15 december 2012

Rakt på sak!

- Du ... hallå! sa Kalle och petade på mormors axel med sitt pekfinger.

Vi satt vid matbordet hemma hos vänner och Kalle hade hamnat bredvid mormor.

- Ja? sa mormor.

- Är du gammal? frågade Kalle.

Mormor tog sats för att svara, men hann inte riktigt.

- Jag är tuff, fortsatte han och pekade på sin mage.

- Du är gammal ... och jag är tuff, konstaterade han.

- Har du ont i ryggen? fortsatte han.

Rakt på sak, kan man säga.

Vi grubblade en stund på definitionerna på "gammal" och "tuff" men lämnade det ganska snabbt.

 

Kalle blev väldigt förtjust i flygeln. Han satt där och klinkade länge.

Han berättade att han ville flytta in i den precis som musen Jerry gör i den tecknade serien Tom & Jerry.

Fredag 14 december 2012

Ny kompis

I duschen hittade Kalle en rengöringssvamp för ansiktet som tillhör någon av hans systrar.

Den tog han till sig på en gång. Den fick ett namn.

- Det är Svamp Boo Maki, sa han.

Troligtvis hade han fått inspiration från Svamp Bob Fyrkant som också är gul och har en massa hål.

Svamp Boo Maki var med och lekte i duschen som om den var en riktig, levande kompis.

Kalle pratade, skrattade och lekte med den som om det verkligen var en riktig kompis.

Det slutade med att den nya kompisen följde med till sängen när det var dags att sova.

Kompisen trollade till och med för Kalles gosedjursräv.

När de trollat färdigt så somnade de tätt tillsammans. :-)

Torsdag 13 december

Lucia-paket

Termometern visade - 23 grader ute. Burrr!

När vi klädde oss för att gå till skolan så fick Kalle en balaklava, eller som de flesta kanske säger - en rånarluva.

Han förstod på en gång vad det var och drog den över huvudet.

- Å, tack ... vad du är snäll, sa han glatt innan han drog på sig balaklavan och blev en "rånare".

När han kom fram till skolan så låtsades fröken att hon inte kände igen honom, eftersom man bara såg hans ögon.

- Men, vem kan det här vara? sa hon och kikade in bakom masken.

- Det är bara jag ... en pojke, sa Kalle och skrattade glatt.

Rolig lek!

Onsdag 12 december 2012

Rätt ska vara rätt!

Näsan rinner. Snörvel, snörvel.

En nysning, lite nu och då. Aaatjooo!

Papper att torka näsan med. Sliten, röd näsa.

Livet är lite besvärligare när man är förkyld!

 

- Kalle, är du förkyld? frågade vi.

Kalle hade ännu ett av sina snytpapper i handen. Hans näsa rinner hela tiden och han nyser ibland.

- Jag är inte förkyld, svarade Kalle.

- Men du torkar ju näsan som rinner hela tiden, sa vi.

- Näsan är förkyld ... inte jag! svarade Kalle.

Så kan man också se det!

Tisdag 11 december 2012

Kalles val

- Kalle, vad ska jag skriva om i Kalles dagbok idag? frågade jag.

- Super Mario Galaxy 2, svarade Kalle.

Det är en av de saker han önskar sig i julklapp, ett TV-spel. Det ville han läsa om.

- Kan du visa på white-boarden? frågade jag.

Det kunde han. Han började att rita och skriva.

Han ritade sitt Nintendo-spel och skrev "M och M".

- Han gör spel Nintendo ... där, sa han och förklarade att det var ett spel han hade till sitt Nintendo.

- M och M, är det godis? frågade jag.

- Neej, svarade Kalle.

- Är det en sak? frågade jag.

- Neej ... det är en choklad, sa Kalle.

- Men var är Super Mario Galaxy 2? frågade jag.

- Han kan inte ... khan gör bara M och M, svarade Kalle som kände sig nöjd med sin bild.

 

Tidigare hade det här varit omöjligt.

Att byta till ett helt annat ämne än det han sa från början, var tidigare helt omöjligt.

Han kunde liksom inte släppa en tanke förrän den var helt klar, oavsett hur svårt det var eller hur mycket hjälp han fick.

Nu löste han det enkelt med att byta till något han klarade av. Inte illa!

Måndag 10 december 2012

Egen mening

Idag konstruerade Kalle en mening som är ganska enkel och självklar när man säger den på svenska.

Meningen var "Tack för maten!".

Han valde att ta den på teckenspråk och det blev en helt annan betydelse.

Tack ... (helt rätt tecknat!)

... för ... (Hoppsan! Det här är en för, alltså framdelen på en båt!)

...maten!

Söndag 9 december 2012

3 namn

Att Kalle heter just Kalle, det vet han.

Han kan också sitt persontecken, alltså sitt personliga tecken, på teckenspråk.

Han använder båda och känner sig lika hemma med båda.

Idag förvånade han oss med ett tredje namn.

- What´s your name? frågade vi på engelska.

Kalle frågar ofta efter ord på engelska. Speciellt ord kopplade till Titanic och andra viktiga saker.

För honom var frågan varken konstig eller svår.

- Carrow (hur man nu ska skriva det, när det uttalades "kärreo", svarade han samtidigt som han förtydligade med att teckna "Kalle".

- Det betydet Kalle på engelska, svarade han sen - så att vi verkligen skulle förstå.

---

Helt plötsligt har det blivit mycket lättare att få Kalle att vakna på morgonen.

Lego City adventskalender lockar honom varje morgon.

Vi har en liten julby med belysning i köksfönstret.

Den har han upptäckt passar perfekt att leka rollspel med alla legosakerna.

Lördag 8 december 2012

Middag med show

Idag blev vi bjudna på middag hos en annan barnfamilj.

Efter många timmar med förrätt, varmrätt, dessert och mycket prat kom höjdpunkten som fick Kalle att vakna till.

- Någon som vill ha en kopp te, frågade Gabriella, kvällens värdinna.

Hon kunde ju inte veta att Kalle sen en vecka tillbaka är fullt upptagen med att prata om allt som har med te att göra. Han har ju till och med börjat att dricka te. Allt tack vare den tecknade versionen av Alice i Underlandet.

Frågan hon ställde hade samma effekt som om hon hade tryckt på en knapp för att starta showen.

- TE ... är det sant? JAAA TAAAACK! svarade Kalle och hoppade upp från stolen.

Han krävde Gabriellas totala uppmärksamhet i ett par minuter, lika lång tid som det tog att sjunga sig igenom den scenen i Alice i Underlandet när tekannorna sjunger och dansar.

Det var så roligt att se, för det är så sällan han sjunger så att vi får höra det.

Gabriella agerade exemplariskt genom hela showen. Hon varken kommenterade, försökte att sjunga med eller avbröt.

När han sjungit och dansat klart applåderade vi och det var en mycket nöjd entertainer som satte sig med sin kopp te med glöggsmak.

Fredag 7 december 2012

Reklamavbrott

Hela familjen satt bänkad vid TVn för att se finalen av X-faktor.

Reklamavbrott!

Vi suckade!

Pampers, Jackpot på V75, Rädda Barnen, Miljonlotteriet, Sony, Svenska Spel, Lantmännen , Elon ...

Kalle jublade och rusade upp från soffan.

Elon gjorde reklam för dammsugare.

Vilken inspiration!

Han tog det första bästa som han hittade, ett måttband, och började att "dammsuga".

Reklamavbrottet blev ganska roligt , trots allt.

Torsdag 6 december 2012

Tydligt önskemål

På NO-lektionerna pratar och lär de sig om kroppen just nu.

Idag skulle de prata om mat och hur kroppen tar hand om maten.

Fröken hade bilder på smartboarden för att illustrera det hon pratade om.

Vi har anledning att tro att det inte är Kalles favoritämne.

Plötsligt reste han sig upp och ställde sig vid sin bänk.

- Jag är inte här för att prata om kroppen... jag är här för att prata om snö och jul, sa han bestämt.

Han tog några steg fram till fröken och fortsatte sin dialog.

- Jag är här för att prata snö och jul, sa han igen.

Fröken tog direkt till sig Kalles önskemål och lovade att det skulle de prata om imorgon.

Nöjd gick han tillbaka och satte sig igen och kroppen-lektionen kunde fortsätta.

Idag har det snöat stora fina snöflingor nästan hela dagen.

Kalle försökte att fånga dem med munnen.

Han försökte sätta ord på vad de smakade.

- De smakar snö och is, konstaterade han.

Onsdag 5 december 2012

Potatis i alla former

Kalle stryker runt i köket när han har fått vittring på potatis. Favoritmaten framför andra.

Han kan knappt vänta, så han tar saken i egna händer.

Han tror att det är förbjudet, så han är noga med att passa på när vi tittar bort.

Vi har aldrig sagt till honom att han inte får ta, men han tror att det är fel.

Han smyger fram, sträcker fram ena handen när vi tittar bort och tar en näve av det goda.

Sen smyger han lika tyst ut från köket och ställer sig i rummet intill och äter upp allt.

När det är slut kommer han tillbaka och hämtar mer.

Vi föröker få honom att säga ja till ett äpple eller en morot istället men det vill han inte ha.

- Jag äääälskar potatisskal, svarar han.

Tisdag 4 december 2012

Hot stuff!

Kalle har pratat om samma sak många gånger idag.

Han gillar det verkligen.

Det är coolt, tufft, häftigt, spännande.

Riktigt hot stuff!

Vad kan det vara som en kille i 10-årsåldern pratar om hela tiden.

Jo, det är te!

I filmen Alice i Underlandet, som han har fastnat för just nu, så har de teparty med olika tekannor som kan prata.

På fritids ritade han en tekanna som hällde upp te i en tekopp.

Hemma ville han ha en kopp te.

Vi förstod att det var viktigt att det serverades ur en tekanna.

Eftersom vi inte har en traditionell tekanna så tog vi en annan kanna.

Han satte sig högtidligt vid matbordet och hällde upp teet ur kannan.

Han avslutade med lite mjölk.

Han tittade ner i muggen med mjölkvitt te.

- Kaffe + mjölk = TE! utbrast han lite förvånat. ;-)

Måndag 3 december 2012

Att återberätta

Vi har ett enkelt hjälpmedel så att Kalle ska kunna berätta för oss vilken film han vill se, utan att han behöver ta fram alla filmer.

Vi har tagit foton på varje films framsida och satt 28 bilder på ett vanligt A4-papper som vi har plastat in så att det ska tåla lite slitage.

Kalle kan enkelt titta på alla bilderna och visa oss vilken film han vill ha.

 

I 3 dagar har han valt Disneys tecknade version av Alice i Underlandet.

De 2 första dagarna valde han genom att peka på bilden, men idag tog han till ett nytt - kanske lite omständigare- sätt.

Han började att återberätta filmen!

Han berättade och berättade. Hans berättelse hoppade fram och tillbaka. Precis som filmen är lite rörig och svår att förstå, lika mycket hoppade hans berättelse fram och tillbaka. Med stor inlevelse och yviga gester berättade han hela handlingen samtidigt som han krävde total koncentration från vår sida.

Vi märkte att det hade varit lättare att hänga med i handlingen om vi hade sett filmen helt nyligen, men vi hängde med hjälpligt. Att få den återberättad tog mer än 30 minuter, så det var mycket han ville säga.

Det är häftigt att han kommer ihåg så många detaljer och kan återberätta dem.

När han återberättat hela filmen, antagligen med hela handlingen i kronologisk ordning, tystnade han.

Nu ville han verkligen få se filmen också! :-)

Söndag 2 december 2012

Tid

Vi brukar ofta säga att den allra, allra viktigaste anpassningen för Kalle är något väldigt enkelt, men så otroligt svårt - TID.

Kalle själv tar sig ofta den tid han behöver.

 

Han har den stora turen att ha en storasyster som absolut ville köpa en Lego City julkalender till honom, som present.

Gissa om han blev glad!

Idag satt han minst en hel timme och studerade bilden på adventskalendern.

En hel timme!

Nu har han den memorerad och klar i huvudet. Varenda detalj finns alldeles säkert förvarad i hans minne.

Tid kan vara lika med tålamod!

Lördag 1 december 2012

3-i-topp

Kalle har lyckats förklara för oss vilka saker som är hans 3 allra bästa saker att äta.

1. Popcorn, såklart!

2. Stekt potatis

3. Marabous vanliga mjölkchoklad

 

Popcorn får han på fredagar och ibland på lördagar.

Han har ett problem - han har 2 beundrare som har ungefär samma 3-i-topp-lista som han själv.

Han är riktigt duktig på att hålla Rosie och Agnes på avstånd, till skålen är tom.

---

Idag var vi till mormor. och blev bjudna på fika. Kalles ögon fastnade på en skål med godis.

- Varsågod, sa mormor.

Kalle behövde inte välja, det fanns bara ett alternativ han ville ha.

Han tog upp den lilla gula förpackningen och vaggade den som ett litet barn.

- Ååå ... chokladbebis, sa han och tittade ömt på den lilla i hans famn.

- Det är en chokladbebis och jag är ett chokladbarn, sa han när han ätit upp den lilla bebisen.

Så sant!