Fredag 31 augusti 2012
TV-fråga
Vi har skrivit om det flera gånger. Kalle är verkligen uppfinningsrik när det gäller en speciell fråga. En fråga som han ställer så gott som varje dag.
Frågan är "Får jag titta på TV?".
Det lustiga är att han aldrig använder något vanligt språk, som svenska eller teckenspråk, som vi förstår.
Inte heller på engelska eller spanska, som han har börjat bli intresserad av.
Han kommer på nya sätt att säga det på. Det verkar finnas oändligt många sätt att säga det på med gester, symboler eller kroppen.
Efter kvällsmaten kröp han upp i mitt knä. Han börjar bli så stor att han har svårt att hitta en bra sittställning, men han kryper fortfarande upp i knät efter varje måltid.
Han brukar ofta klämma och känna i ansiktet på olika sätt. Idag testade han huden runt ögat.
Efter en stund tog han ett stadigt tag ovanför ögat och höll kvar i några sekunder.
- Jaaaa (på inandning), sa han.
Han släppte sitt grepp och tog ett nytt:
Han släppte det andra greppet och satt alldeles tyst.
Han sa ingenting, utan väntade bara.
Hela han utstrålade att han ville ha ett svar, så vi förstod att han hade ställt en fråga som vi inte förstod.
Efter lite lirkande kröp det fram att han hade format ett "T" och ett "V" ovanför ögat.
Han ville alltså titta på TV ... igen!
Torsdag 30 augusti 2012
Rättelse
Många barn växer om sina föräldrar. Dit har vi inte kommit än, men det blir säkert så om några år.
Däremot fick Kalle anledning att briljera språkligt idag. Han hade det korrekta ordet - jag sa fel.
Han rättade mig!
Nog för att han tycker att det är svårt med språk och kommunikation, men minnet fungerar alldeles utmärkt!
I syslöjden gjorde han färdigt en bläckfisk av garn idag.
Han gav den det originella namnet "Bläckfisk".
Vi tittade på den fina bläckfisken tillsammans.
- Hur många ben har Bläckfisk? frågade jag.
Kalle började på en gång att bläddra med de tvinnade snoddarna.
- En ... två ... tre ... fyra .... fem ... sex ... sju ... åtta, räknade han.
- Hur många ögon har den? frågade jag.
- Två, sa han utan att räkna.
- Vilka färger har Bläckfisk, frågade jag.
- Han är blå ... och grön ... och röd, sa Kalle.
- Vad heter de här? frågade jag och pekade på de tvinnade snoddarna.
- Armar, svarade Kalle, det är bläckfiskarmar.
Hoppsan, så var det de hette.
Och jag som hade sagt "ben" hela tiden.
Så rätt han hade!
Bläckfisk fick åka på Kalles axlar på väg hem från fritids idag.
Fyra ben (jag menar armar!) på varsin sida om halsen.
Där satt han perfekt!
Onsdag 29 augusti 2012
Hjälp på traven
Kalle tycker att det är väldigt svårt att svara på frågor som kräver ett berättande svar.
Han har lärt sig att han kommer "undan" med ett "jag vet inte-svar".
Vi fortsätter ändå att fråga honom vad han har gjort tidigare under dagen. Lite nötning skadar inte. En vacker dag klarar han nog av att berätta vad han har gjort.
Idag hade han tid hos läkare och audiolog på sjukhuset. Pappa följde med honom dit.
När jag kom hem frågade jag såklart vad han hade gjort på sjukhuset.
Jag blev inte det minsta överraskad över svaret.
- Jag vet inte, sa han och ryckte lite på axlarna.
Då fick Kalle hjälp av pappa att berätta allt de hade gjort, genom att pappa sa en mening och Kalle upprepade precis samma mening.
Han berättade allt om bilresan, parkeringen, hissen, receptionen, väntrummet, audiologens test med 20 gubbar som skulle placeras på rätt ställen, kontrollen av öronen med lampa, hur de gjöt nya proppar till hörapparaterna med en grön massa, hur resterna av den gröna massan blev studsbollar.
Kalle upprepade allt så gott han kunde ... och han såg väldigt mallig ut över att kunna förmedla sina upplevelser.
När det var sängdags ställde sig Kalle i en "pose" i sitt rum.
- Vem är jag? sa han.
Svaret var enkelt, när vi visste det.
Ser du vad han föreställer? Vi klarade det inte!
En sax - såklart! :-D
Tisdag 28 augusti 2012
Ett nytt försök!
Nu vet vi vad Kalle skulle använda lappen till, som han satte fast på TVn i förrgår.
Texten hade han dikterat för Maja, som skrev den: "Jag är nattskräck, skrik, skrik. Dags att spela död."
Idag drog han med oss till TVn. Han pekade på lappen och sen på TVn.
Han sa ingenting, utan väntade på att vi skulle svara på frågan.
Det var alltså ännu ett sätt att fråga "Får jag titta på TV?".
- Nej, Kalle, du får vänta lite, vi ska snart äta mat, svarade vi.
- Åååh, svarade han sorgset.
Han tog bort lappen från hörnet på TVn.
- Den fungerar inte, konstaterade han och tog med lappen till köket.
Vi trodde att han tänkte kasta den, men han drog ut en kökslåda och satte tillbaka lappen på notisblocket.
Notislapp med text = TV-fråga som inte fungerar!
Måndag 27 augusti 2012
Ett trevande försök till kontakt
Idag hade vi "hemmaförbud", eller rättare sagt, Mimmi hade frågat om vi kunde tänka oss att inte vara hemma eftersom hon och hennes klass ville fira en klasskompis födelsedag i vårt hus.
Vi lastade in oss alla i bilen och åkte till ett köpcentrum och stannade där till de stängde vid 20.
Kalle var nöjd, han var en hel del vid ett torg i mitten där det fanns en del leksaker.
Han hoppade och höll igång.
Vid sidan av leksakerna fanns det en TV med en lång bänk att sitta på.
Han satt där en stund och tittade på filmen. Ett par meter från honom satt en liten flicka i 3-4 års ålder.
Kalle spanade in henne och flyttade ett litet steg närmare.
Efter en kort stund flyttade han ytterligare lite närmare henne ... och närmare ... och ännu lite närmare ... och ...
Till slut satt han alldeles nära, nära henne.
Då lyfte han upp sin hand och förde den upp till hennes huvud. Ett par gånger strök han henne stillsamt över håret. Flickan reagerade inte alls.
Båda fortsatte att titta på filmen som om inget hade hänt.
En kort stund satt de kvar, sen hoppade de ner och fortsatte med sina egna lekar.
När vi kom hem frågade vi Kalle om han kom ihåg den lilla flickan som han hade klappat på huvudet.
- Hon var söt, svarade han. :-)
Söndag 26 augusti 2012
Ett allvarligt samtal
Med jämna mellanrum har vi haft "allvarliga" samtal med Kalle.
Vi gillar inte att han ibland säger "jag ska döda dig" i situationer när det har varit lek. Han menar det inte bokstavligt, utan har antagligen fått det från dataspelen. Varje gång vi tar upp det så brukar han säga "han behöver inte säga". Han menar då att han inte behöver använda orden "döda dig".
I morse vid frukosten sa han det igen.
Vi sa alla att man inte ska prata så, att det är jättefult och är något som ingen människa ska säga till någon annan människa.
Kalle satt och försökte se allvarlig ut, men vi såg att ögonen var ganska glada och det ryckte i mungiporna.
- Kalle, det är jättejättejättefult att säga så, sa Maja pedagogiskt, det är de fulaste orden man kan säga till någon.
Då reste han sig upp, gick fram till ett köksskåp och drog ut en låda.
Han tog fram en notislapp och en penna.
- Du måste skriva den, sa Kalle och räckte papper och penna till Maja.
Kalle dikterade och Maja skrev.
- Skriv "Jag är nattskräck ... skrik, skrik", sa Kalle och tecknade "skrik".
Maja skrev.
- "Dags att spela död", sa han sen.
Maja skrev färdigt och Kalle tittade nöjd på resultatet. Han gick sen runt bland oss och fick texten uppläst 5 gånger eftersom vi var många runt matbordet.
Han hade inte sagt ordet "död" en enda gång, men ändå hade det blivit sagt 5 gånger.
Smart!
Det han citerade kom från Scooby Doo, berättade han sen.
Lappen satte han fast på övre, högra hörnet av TVn.
Hur han ska använda den får vi nog se någon annan dag ...
Lördag 25 augusti 2012
Ett VANLIGT spöke
Kalle var snabbt med på leken med kameran. Han regisserades av Mimmi och Maja att han skulle göra som de gjorde.
De hade ställt slutartiden på 30 sekunder så det var gott om tid att gå ut och in i bilden. I ungefär 10 sekunder var de mitt i bilden innan de gick ur bild igen.
Kalle tappade hakan när han såg resultatet.
- Jag är en VANLIG ... eemmm ... spöke! konstaterade han. :-)
Mimmi, Maja och Kalle poserar som "spöken"!
Dagens TV-fråga:
Fredag 24 augusti 2012
Ännu ett Kalle Anka-citat
När vi kom hem från arbete och fritids var Kalle ivrig att öppna ryggsäcken.
Triumferande drog han upp en Kalle Anka-tidning.
- Jag ÄR en tidningstjuv, sa han glatt.
Han hade lyckats smussla med sig en Kalle Anka-tidning från fritids!!
- Kanske läsa godnattsaga? undrade han.
Det gjorde vi.
Egentligen var det inte hela tidningen som var intressant utan två bilder.
Den ena bilden är när farbror Joakim har lyckats baka en pizza på månen.Den meningen är väldigt intressant eftersom en del av den är skriven med fet stil. De första orden i vanlig stil ville han att vi skulle läsa som vanligt, men texten med fet stil skulle vi prova på olika sätt.
Vi skrek "DEEN STÖÖÖRSTA PIZZZAAAANN I VÄÄÄRLDEEEN".
Vi skrattade, vi grät, vi sjöng, vi viskade, vi pratade sakta, vi pratade snabbt och flera andra sätt.
Kalle skrattade så att tårarna rann utmed hans kinder.
På den andra bilden var texten från Ted Gärdestads låt "Jag vill ha en egen måne" förändrad till "Jag vill ha en egen pizza".
Den texten sjöng vi, eftersom vi kunde melodin.
Det var intressant. Kalle var snabb i tankarna och vi fick uppmaningen att sjunga texten skrattande, gråtande, viskande, långsamt, snabbt.
Aldrig har vi sjungit en och samma text på så många olika sätt! :-)
Torsdag 23 augusti 2012
Fantastiskt vapen
Vi har fått i uppdrag av Kalle att köpa ett sånt vapen som han har ritat på den här bilden:
Det är en otrolig uppfinning som gör ett stort hål i marken när man skjuter med det. Om man gör två hål, till exempel på var sin sida om ett övergångsställe, så kan man hoppa ner i det ena och upp ur det andra för att komma till andra sidan gatan.
Vilka möjligheter!
Han var alldeles lyrisk när han hade hittat filmen på YouTube. Han ville verkligen köpa en likadan.
Tyvärr är det inte brist på pengar eller annat som sätter käppar i hjulet för att vi ska kunna köpa den otroliga uppfinningen.
Den finns naturligtvis inte, men skulle kunna göra underverk i världen om den fanns!
Den finns bara i spelens värld!
Här är filmen från YouTube som han blev inspirerad av:
Onsdag 22 augusti 2012
Practical joke
Kalle hade förberett ett litet practical joke för oss.
Det syntes lång väg att det var något bus på gång, han kunde inte stå stilla.
Han är inte helt tränad när det gäller att ha ett pokeransikte. :-)
En efter en i familjen bjöd han på vatten ur ett glas med sugrör.
- Du kan dricka ... måste vatten, sa Kalle.
Den av oss som var utsatt för skämtet försökte att dricka vatten med sugröret, utan att det kom något.
- Men det kommer inget, det är något som är fel, sa försökspersonen.
Kalle som då inte har något pokeransikte kunde inte hålla sig längre.
- Jag bara lurar OSS ... det var som hål ... där var sugröret har gjort det ... som konstig hålen, skrattade Kalle och visade att han hade gjort några hål på sugröret så att det inte gick att suga.
Han höll för de små hålen och tog några rejäla klunkar vatten.
Vilken lycka att få luras lite!
Tisdag 21 augusti 2012
Hej Kalles fröken!
Det är Kalles mamma, Lena, som skriver det här.
Det är lika bra att erkänna på en gång.
Jag har inte gjort läxan ...
Kalle var på utflykt tillskogen idag. Han hittade olika svampar.
Med sig hem hade han en taggsvamp, som jag fick i uppdrag att steka.
När vi tog fram svampen tog Kalle kommandot och ville ta över tillagningen.
Jag stod bredvid honom och instruerade.
Det är ju vanligt med mat-bloggar,
så här kommer hans egna ord hur han gjorde:
Först skär en bitar ...
... sen göra smör där ...
... smör bubblor ... slänga svamp ...
... sen röra varmt ...
... hälla socker (han menar salt) och peppar ...
... sen lägga skål och gaffel ...
... han äter!
Ja, han ÅT faktiskt.
Han åt upp alla bitarna. Han som inte äter svamp!
Fantastiskt vad learning-by-doing fungerar bra!
Måndag 20 augusti 2012
Första dagen på fjärde året
Idag började Kalle i 4:an.
Kanske har han längtat efter lite ny kunskap.
Redan idag tog han över en lektion och gjorde en sketch om rymden, som de egentligen redan har arbetat om.
När vi visade honom bilden från rymd-lektionen så började sketchen hemma. Om sketchen hemma och i skolan är desamma är inte helt säkert. Det var i alla fall 2 gåtor.
- Det är många, många prickar (prickarna syns lite svagt ovanför ordet "prickar") ... är inte prickar (texten om prickar är överstruken och bredvid är ett stiliserat märke för "tummen ner". ) ... det är Karlavagnen, sa han och gjorde "tummen upp", precis som märket bredvid.
Det var den första gåtan!
- Den är rund bowlingklot ... fel inte bowlingklot (ordet bowlingklot är överstruket och "tummen ner" bredvid) den är Jorden ... så rund, sa han och visade tummen upp precis som bilden.
2 gåtor, 2 rymdord, 1 glad kille!
Söndag 19 augusti 2012
Favorit-meningar
Kalle tar ofta till sig bra eller roliga meningar från tecknade filmer eller Kalle Anka-tidningar. Han använder dem i olika situationer, när han tycker att de passar.
Meningen "Varning, förrymda robotar!" skrev vi om 6 augusti. Den använder han ibland.
Den senaste meningen som han gillar är från en Kalle Anka-tidning. Första gången vi läste den för honom läste vi med ett tonfall som han gillade, så det blev en favoritmening.
"Señor! Se nu till att bönorna inte blir våta!".
Meningen är ju inte särskilt speciell, men idag fick han användning för den.
När Kalle har duschat har han en speciell procedur för att bli torr. För honom är det viktigt att hela han är torr innan han sätter på sig några kläder eller hörapparater.
Innan han accepterar kläder så kollar han om han är torr i nacken.
Torr nacke = torr kropp.
Idag när vi försökte sätta på honom kalsonger efter duschen, så tyckte han nog att det var aningen fuktigt i nacken.
- Señor! Se nu till att bönorna inte ÄR våta! sa han och kände efter i sin nacke.
Lördag 18 augusti 2012
Livets skola
Varje dag är det lektioner i livets skola.
Idag hade Kalle både en matte-lektion med Maja och en engelska lektion på tid när det var självstudier.
Maja bjöd in Kalle till en matte-lektion.
- Kalle, ska vi räkna stjärnorna, frågade Maja och höll upp sin filt med USA:s flagga på.
Kalle var snabbt med på noterna. Det var precis på hans nivå.
Han räknade och räkande. Maja fick vara med några gånger vid tiotalsöveegångarna och hjälpa till, men det mesta klarade han själv.
- Wow ... det är 50 stjärnor, sa Kalle när han var färdig.
- Hur många trianglar är det då? frågade Maja.
Kalle såg att spetsarna på varje stjärna kunde bli en triangel.
Han räknade spetsarna på en triangel.
- Det är 5, sa han.
- Hur många kvadrater ser du? frågade Maja.
Nu blev det svårt. Kvadrater! Nja!
- Hur många rektanglar ser du? frågade Maja.
Kalle såg ingen rektangel.
- Titta på det blå, sa Maja.
- Ååå ... nu förstår jag, sa Kalle som såg att det blå var en stor rektangel. Och de vita och röda ränderna var väldigt långa rektanglar. Det såg han också!
De räknade rektanglarna tillsammans.
De avslutade lektionen med en mysstund på rygg tillsammans på den mjuka filten.
Lite senare kom Kalle in i köket. Han gick direkt till kylskåpet och hämtade en potatis.
- Hur säga "vanlig" ... engelska, frågade han samtidigt som han teckande "engelska".
- Ordinary, svarade jag som inte visste vad han syftade på.
- Jag älskar "ordinary potatoes", sa han sen och sken som en sol att han kunde sin favoritmat på engelska.
Ännu lite senare kom yttterligare en fråga på engelska.
- Hur säga mamma ... engelska, frågade han.
- Mum, svarade jag.
- Mum ... jag TV, sa Kalle.
- Kan du fråga pappa om han kan hjälpa dig, jag kan inte hjälpa dig just nu, sa jag.
Kalle gick till pappa.
- Hur säger pappa ... engelska, frågade han.
- Dad, svarade pappa.
- Dad ... jag TV, frågade Kalle.
Det var dagens lektioner i matte och engelska.
Lite ny kunskap varje dag, det är livet!
Fredag 17 augusti 2012
Triss-vinst
Precis som Triss-reklamen säger: Plötsligt händer det!
Kalle svävar väldigt sällan ut i sina känslor.
Han sätter sällan ord på vad han känner. Han tycker att känslor är svårt.
Glad, ledsen, arg eller sur kan han känna igen på de olika munnarnas form på en tecknad bild, men att känna igen det på sig själv eller en annan människa - det är SVÅRT!
När han väl gör det känns det som den största Triss-vinsten.
Ett stort lyckorus infinner sig.
Helt oväntat kastade han sig om halsen på pappa, precis innan det var dags att äta.
- Jag älskar dig pappa, sa han enkelt.
Den "Triss-vinsten" varar i flera år! :-D
Torsdag 16 augusti 2012
Hon och han
Alla föräldrar behöver säkert inte prata om det.
Om hon och han, alltså.
Tänk nu inte att vi gick in på den biologiska delen av det, utan det var verkligen på en "basic" nivå.
Vi pratade bara om orden "hon" och "han".
Kalle vet var i en mening orden ska användas, men han vet inte skillnaden.
Ofta får en han heta hon - och tvärtom.
Det kan bli ganska komiskt när en stor man med skägg pekas ut med ett "hon".
Vi har fått en hel del glada stunder.
När vi hade hans fulla uppmärksamhet vid matbordet idag, så förklarade vi att pojkar är "han" och att flickor är "hon".Pojkar heter inte "hon" och flickor heter inte "han".
Kalle lyssnade mycket uppmärksamt. Det verkade som att han förstod vad vi pratade om.
När vi hade förklarat färdigt så gick vi laget runt och frågade vad alla var.
- Maja är hon ... mamma är hon ... pappa är han ... Kalle är han ...hon ... hon ... han ... han, sa Kalle och pekade på den han pratade om.
När vi hade läst godnattsagan (kan man säga godnattsaga om en Kalle Anka-tidning?) så passade vi på att repetera "hon" och "han".
Oj, vad roligt han tyckte att det var. Han var alldeles säker på vilka som var vad.
- Hon, han, han, hon, han, han, hon, han, han, han, han, han, han, hon! rabblade han.
Utan att tveka!
Utan några värderingar tog vi inte det nya ordet "hen" idag.
Det är än så länge lite överkurs!
Onsdag 15 augusti 2012
Olika husdjur
Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut, tack vare Kalle.
- Han MÅSTE papper kvadrat ... göra YouTube ... kanin papper öron upp , sa Kalle väldigt bestämt.
Han visste precis vad han ville göra och det var verkligen inte förhandlingsbart.
Vi hittade papper som vi klippte till kvadrater och slog igång datorn med YouTube.
Jag förstod att han ville göra en kanin i origami.
Det gick lätt att hitta en tydlig film om hur man gör en kanin så det var bara att börja vika.
Kalle stod bredvid och tittade på. Han var mer intresserad av att titta på filmen än att vika.
När den var klar ritade han dit ögon och nos.
Han tog han upp den och klappade den över ryggen.
- Ååå ... men mamma ... du duktig är ... det var bra ... du kan, sa Kalle.
- Den är husdjur, fortsatte han och satte den i en tom skokartong i sitt rum.
Ett väldigt lättsamt husdjur, helt utan krav!
I köket hittade Kalle nästa husdjur.
En mycket slö fluga som antagligen hade varit inne lite för länge, gjorde väldigt små ansträngningar att förflytta sig.
Kalle fick en chans att studera "husdjuret" lite närmare. Ögonen gick nästan i kors eftersom han kunde komma riktigt nära. Han blåste lite lätt på flugan och den tog ett litet skutt framåt.
- Å, den är flygplanhusdjur, sa Kalle roat.
När Kalle satt uppkrupen i soffan kom Rosie och la sig alldeles nära honom.
Hon började att slicka på hans hand och arm. Antagligen hade han något på sig som luktade gott, för det brukar hon inte göra. Kalle lät henne hålla på, men han fnittrade lite hela tiden.
- Hahaha ... jag killar, sa Kalle om att det kittlade på armen.
Tisdag 14 augusti 2012
Övertid
Idag var det andra dagen på fritids, efter ett långt och skönt sommarlov.
När vi skulle hämta honom idag, blev han lite upprörd över att se oss.
Så här sa han:
- Ååå, neeej ... jag har inte tid ... jag är UPPTAGEN (samtidigt som han tecknade "upptagen") ... jag måste den färdig (pekade på pusslet) ... jag måste jobba ÖVER!!
Att lägga pussel är ett viktigt "arbete". Vi gjorde klart pusslet, innan vi gick från fritids.
Han "arbetade över" några minuter!
Måndag 13 augusti 2012
Exotiska frukter
Kalle blir mer insatt i skönhet, mode och smink än många andra killar i hans ålder.
Hans storasystrar pratar ofta om olika salvor, krämer, kulörer, tekniker och annat "viktigt".
Idag hade Maja köpt ett body butter med mangodoft.
Hon frågade Kalle om hon fick prova lite på hans ben. Jo, det kunde han tänka sig. Det luktade ju gott.
- Vad är den, frågade Kalle.
- Det är body butter, svarade Maja.
- Boggy bucke, sa Kalle.
- Den luktar mango, sa Maja.
Kalle nickade.
- Vad är det, sa han.
- Det är mango, svarade Maja.
- Vad är mango? Är det en fågel, en frukt eller en blomma, frågade vi för att se om Kalle visste vad mango var.
Han såg lite förvirrad ut. Det var svårt.
Plötsligt sken han upp. Han hade fått syn på locket till burken.
- Nu vet jag ... det är en ... en APELSIN! sa han glatt.
Visst ser mango och apelsiner lite lika ut, men vi får träna lite på de exotiska frukterna ...
Söndag 12 augusti 2012
TV-fråga
Det är bara två veckor sen, den 28 juli, vi skrev om det.
Kalle har svårt att fråga en enkel fråga rakt på sak. Vi uppfattar det som att han inte vågar fråga en fråga där det finns en risk att det kan bli ett nej. Ett nej vill han inte höra, alltså är frågan riskfylld.
Idag hittade han på en variant på frågan "Får jag titta på TV?".
En väldigt enkel och rak fråga, men risken finns att svaret blir nej.
Han gjorde på samma sätt som för två veckor sen, men den här gången tog han teatern på köksgolvet.
T:
V:
- Ok, det går bra, svarade vi.
Kalle var väldigt nöjd med svaret och visade det genom att göra ett fyndigt tecken som barn/ungdomar ibland använder:
Höger hand = W
Munnen = O
Vänster hand = W
WOW!
Lördag 11 augusti 2012
Leka med maten
Mat är ju ett kapitel för sig i Kalles liv.
Något som han blir mycket, MYCKET störd av när han ska äta är om något på tallriken råkar nudda vid varandra.
Han är alltid beredd att peta matsakerna från varandra när maten läggs upp på tallriken.
Vi är lite "retiga" (eller kanske för att träna honom) för vi brukar se till ATT maten nuddar vid varandra.
Vi tänker att en dag så är han så van och tränad vid det, att han inte längre bryr sig om köttbullen råkar nudda potatisen. Inte för att det är så viktigt egentligen, utan mer för att hjälpa honom från hans obehagskänslor.
För några dagar sen blev han ordentligt stressad över den här riskfyllda tallriken.
Köttbullarna utspridda på tallriken ökar risken att de ska rulla runt och nudda potatismoset drastiskt.
Idag var nog första gången någonsin som han faktiskt accepterade att matsakerna nuddade vid varandra och till och med var på varandra.
Vi åt pastahjul med kycklingpastasås. Kalle fick stekt falukorv istället för pastasåsen.
Pastahjul tilltalar kreativiteten, så innan vi hade lagt upp maten bad han om en pinne.
Han fick ett grillspett.
Han började att trä upp hjulen så att det blev två hjulpar.
På hjulparens pinnar placerades en falukorvsskiva och som chaufför blev det en rörpasta PÅ falukorven.
Han var inte det minsta besvärad över att maten faktiskt nuddade varandra, utan åt upp allt med ett stort leende.
När bilen med chaufför var uppäten trädde han upp en pinne full med pastarör och åt dem som Kalle Anka äter majs.
Vi kanske måste låta honom få "leka" med maten mer?!
Fredag 10 augusti 2012
Genialiskt
Ikväll var vi bjudna till kusinernas Sebastian och Alexanders 13-årskalas och "nu-flyttar-jag-till-Luleå-för-att-plugga-avskedsfest".
Efter middagen ville Kalle titta på TV och gick tillsammans med Bosse en trappa upp till TV-soffan.
Där kom det första bakslaget. Där satt de andra kusinerna och tittade på en film som inte roade Kalle.
De gick ner till TVn i vardagsrummet en trappa ner. Bosse hjälpte Kalle att slå på TVn och leta efter en bra barnkanal. Där kom det andra bakslaget.
Kalle var inte alls nöjd med de kanaler som fanns till buds.
- Du kanske kan titta på en film i datorn, sa Bosse till slut.
- Ååå ... DET var en bra idé ... du är ett GENI,svarade Kalle som tyckte att det var en riktigt bra lösning.
Bosse tackade för komplimangen! ;-)
Under kvällen började Kalle att experimentera med kramar.
Han började med en speciell kram som vi nu kallar för "Kalle-kramen".
Den går ut på att man omfamnar varandra men utan att nudda den andra.
Kalle kramade med glädje alla som ville prova på en Kalle-kram.
På bilden får Maja en varm Kalle-kram, näsa mot näsa.
Torsdag 9 augusti 2012
En godisråtta
I 10 år har vi sagt att Kalle inte äter godis. Vi har aldrig behövt lägga undan en godisskål.
Kalle har aldrig tyckt att godis är gott.
Han ÄLSKAR Marabous vanliga mjölkchoklad (andra märken eller andra smaker vill han inte ens smaka på).
Kakor eller andra bakverk är inte heller någon favorit, han tar hellre en klase vindruvor än ett wienerbröd.
På utflykt med skolan är han mycket nöjd över matsäcken med riskakor, vindruvor och vatten.
Det är hans melodi!
Vi inser nu att vi inte längre kan säga "han äter inte godis".
På något konstigt sätt har han börjat äta en speciell sorts fruktkola.
Hur han kom på att han gillar dem har vi ingen aning om, men helt plötsligt äter han dem.
Han som tidigare inte åt godis alls, har plötsligt blivit världens godisråtta.
Han har utvecklat en teknik att äta dem som den inbitne godisälskaren kanske använder.
Han skalar ett helt gäng kolor och radar upp dem. När den första kolan har blivit lagom mjuk i munnen tar han nästa.
På det sättet fortsätter han till munnen är så full av fruktkola att han har probelm med att stänga munnen.
Det positiva är att godiset tar slut ganska fort = en fördel för tänderna! :-)
Hårda klubbor äter han - och gör det effektivt med 2 samtidigt!
Onsdag 8 augusti 2012
Hemlängtan
Det märks att en vecka i Tyskland har satt sina spår.
Vi har varit i Sverige i 2 dagar, men det var i natt som vi förstod att Kalles undermedvetna hade snappat upp en del tyska.
Kalle sov sin andra natt i dubbelbuss-sängen som han kallar våningssängen.
Mitt i natten började han att prata i sömnen.
Det var ett helt obegripligt "babbel", men vi kunde ana att det var med en tysk accent. :-D
Idag åkte vi de sista 38 milen hem.
Drygt halvvägs hem gjorde vi ett stopp hos vänner som bjöd på mycket god fika.
Kalle fick all anledning att använda sin väl testade mening från i förrgår.
Familjen hade en robotgräsklippare.
"Varning, förrymda robotar!" fick plötsligt en helt ny innebörd.
Kalle har börjat med en ny fråga när vi åker bil: "Hur långt åka kvar?"
Eftersom Kalle inte kan klockan eller avstånd har det varit svårt att förklara för honom hur långt det var kvar när frågan kom.
När det var ganska precis en timme kvar tog Mimmi fram mobilen och satte på en timer och startade nerräkningen så att den skulle vara på noll samtidigt som vi var framme.
Hon förklarade för honom att det siffran som var längst till vänster skulle räknas ner till noll. När den var på noll skulle nästa siffra gå ner till noll och så vidare.
Vilken bra träning att räkna ner från 9 till 0. Med massor av repetitioner.
Kalle hade full koll på mobilens nerräkning hela sista timmen.
Många gånger räknade han ner "9-8-7-6-5-4-3-2-1-0".
Perfekt träning!
Det absolut första Kalle gjorde när vi kom hem, var att gå raka vägen upp på sitt rum, stänga dörren, ta fram två små lådor med Transformer som byggs ihop som legobitar, som han köpte igår.
Oägen (hans gosedjursräv) fick vara med på ett hörn!
Borta bra, men hemma bäst!
Tisdag 7 augusti 2012
En uppmaning!
Varje dag brukar Kalle vanka fram och tillbaka från ena sidan av ett rum till den andra, samtidigt som han skuttar och hummar lite.
Vi uppfattar det som att han "bearbetar" dagens händelser när han vankar där av och an.
Just nu delar vi boende med moster Susanne och hennes familj.
När vi höll på att förbereda kvällsmaten började Kalle dagens vandring fram och tillbaka i rummet.
Susanne lämnade köksförberedelserna för att busa lite med Kalle. Hon började att gå fram och tillbaka på samma sätt som han.
Kalle märkte på en gång vad hon gjorde och han kände sig inte bekväm med att en person till behövde "bearbeta" dagens händelser med att vandra fram och tillbaka.
Han gick mot Susanne och började att fösa henne framför sig.
- Du får inte ... du måste ... hmmm ... du måste JOBBA!! sa han bestämt och pekade mot köket.
Hur kunde hon tro att hon kunde få lämna köket för att få "bearbeta" dagens händelser. :-)
Kalle har fått lämna den mycket uppskattade bäddsoffan han sov i när vi var i Tyskland, mot en våningssäng. Det första han sa när han såg att det var en våningssäng han skulle få sova i var att det var en dubbelbuss.
Han rättade sig snabbt och sa att det var en dubbelbuss-säng.
Det är i alla fall spännande att sova alldeles nära taket.
Måndag 6 augusti 2012
Stämningshöjare
Idag avverkade vi 3 länder på vår resa tillbaka hem.
De båda färjorna mellan Tyskland- Danmark och Danmark- Sverige var dagens höjdpunkter tyckte Kalle.
Mellan färjorna, genom Danmark, var det ungefär 2 timmars bilresa.
Det var inte lika festligt som färjorna.
Kalle, Maja och Sebastian passade på att titta på filmen Wall-E.
När Kalle tittar på film snappar han ofta upp en eller två meningar som han gillar. Dem använder han sen när han tycker att de passar.
I filmen Wall-E har han en favoritmening som han har snappat upp tidigare.
När meningen han väntat på kom en timme in i filmen, så gick startskottet för en lek som höjde stämningen i bilen med minst 10 grader.
Meningen är inte så speciell, men Kalle gillar den skarpt.
Meningen är: " Varning, förrymda robotar!"
Han började med att säga meningen helt vanligt 20 gånger.
Sen började han sin ordlek, med att säga meningen på så många olika sätt han kunde komma på.
Vi räknade de olika sätten han, Maja och Sebastian sa meningen på.
Det blev på 39 olika sätt!
Efter varje nytt sätt att säga de 3 orden på skrattade Kalle, så till slut var han alldeles tårögd.
Han sa "Varning, förrymda robotar" så här:
- med sin vanliga röst
- med snäll / len röst
- med glad röst
- med arg röst (och ögonbrynen nerdragna)
- med förvånad röst (och ögonbrynen uppdragna)
- skrikigt
- viskande (med handen över munnen)
- stort (med munnen öppen så stort det gick)
- mellan (med munnen öppen så mellan (!) det gick)
- liten ( med munnen öppen så lite det gick )
- med stängd mun
- tyst (med stor artikulation)
- med stark röst
- med bestämd röst
- som en höna
- som en ko
- som en häst
- som en katt
- som en hund
- på teckenspråk
- med skånsk dialekt (så gott det gick)
- med norrländsk dialekt (så gott det gick)
- som en robot (lite så där monotont)
- som det låter om man pratar under vatten (en del ljud var det bra att han förklarade)
- höll för näsan
- på engelska (med hjälp av Maja och Sebastian som översättare)
- med rädd röst
- stötigt
- med surt tonfall
- ledsen
- samtidigt som han skrattade (vad det smittade av sig, hela bilen skrattade med)
- med ljus röst
- med mörk röst
- med huvudet upp-och-ner
- meningen bak-och-fram (alltså "!robotar förrymda, varninG")
- i slow motion
- jättefort
- sjungande
- med Kalle Anka-röst
Efter varje nytt sätt, så skrattade han gott. Det smittade verkligen av sig.
Han fick hela bilen på gott humör! :-)
Hela resan idag satt han och studerade sitt senaste kap - ett prydnadsfartyg som heter AIDA luna.
Söndag 5 augusti 2012
A lá fin
Sista kvällen firade vi med att gå ut på en italiensk restaurang. På menyn fanns pizza, pasta, kötträtter och fiskrätter, men inget som var ätbart i Kalles ögon. Inte ens pommes frites hade de.
Vi frågade om vi kunde få köpa mat i en annan restaurang åt honom och att han åt den med oss.
Det var inga problem, sa den trevliga personalen.
Trots det fick Kalle en egen matmeny.
Han började att "läsa" men kom fram till att han inte kunde. Det var mycket svåra ord och alla var längre än 3 bokstäver. Efter en stund la han ner menyn.
- Jag vill ha Alafin, sa han och nynnade på en melodislinga.
A la fin! Vi försökte att tyda vad han hade sagt, men kom inte på det. Troligtvis var det någon sekvens i en tecknad film som han tänkte på. Vi kanske kommer på det en vacker dag.
Istället för "Alafin" fick han den största hamburgare han någonsin sett - och han åt upp hela och nästan alla pommes frites.
Det var en mycket mätt och nöjd Kalle som gick hem!
På dagen idag hade Kalle, hans båda systrar Mimmi och Maja och kusinerna Rebecka och Sebastian roligt. De lekte kurragömma. Kalle förstår leken och gör sitt bästa för att gömma sig. I hans värld räcker det att han inte ser den som "räknar". Om sen resten av kroppen syns är inte så noga. Hans systrar och kusiner är duktiga på att låta honom vara med på hans villkor.
På kvällen upptäckte vi att det var fler som hade varit med i leken...
Kalle har ett älskat gosedjur, en räv som han kallar Oägen.
Oägen brukar oftast sova med honom. Det skulle han göra även ikväll, men han var spårlöst borta.
Vi frågade alla om någon visste var Oägen var, men ingen visste.
Alltså började vi att leta - och leta - och leta ...
I säkert tio minuter letade vi i alla skrymslen och vrår i den lilla lägenheten vi bor i just nu.
Kalle var med och hjälpte till att leta.
Oägen var spårlöst borta!
Hmm, hur skulle Kalle göra nu. Sova utan Oägen var inte vad han önskade.
När vi hade gett upp att leta såg vi något vitt som var längst in i en smal hylla i köksinredningen - Oägens fötter!
Kalle drog snabbt ut sin kompis.
Troligtvis har Kalle själv lagt honom där när det var kurragömma och sen har han glömt bort det.
Till vänster om underskåpet vid diskbänken kan man ana Oägens vita tassar.
Lördag 4 augusti 2012
Vatten uppifrån eller nerifrån?
Idag har vi "gjort stan". Vi gjorde en utflykt till storstan med drygt 200 000 invånare.
Kalle finner sig i att strosa omkring och titta på gamla byggnader, gå in i klädaffärer (dem är han inte ensam i familjen om att inte vara intresserad av), titta på gatumusikanter, titta på folk och annat intressant.
Som tur var hittade han ett av sina specialintressen alldeles utanför en butik vi gjorde ett långt stopp i.
Han hittade en bild på ett fartyg som hette MSC Fantasia, men Kalle kallade det Concordia.
Precis som fartyget hette som kantrade i Medelhavet i våras.
Numera kan Kalle alla våningar och vad som finns på dem i fartyget MSC Fantasia!
Kalles synskada gör att han är väldigt ljuskänslig. Han har gärna solglasögonen på även om det är mulet.
Idag var det lite mulet och han valde att ha dem uppepå kepsen, istället för över ögonen.
Vid ett tillfälle tog han ner dem och satte dem på rätt ställe, för att skydda ögonen.
Det lustiga var att det var inte för att skydda ögonen från solljus, utan för att skydda dem mot regnet som startade när vi precis var på väg att gå till bilen.
Vi inser att solglasögon är användbara både i sol och i regn.
Praktisk uppfinning! ;-)
Vatten nerifrån = inte solglasögon!
Vatten uppifrån = solglasögon!
Fredag 3 augusti 2012
Gräsmatta eller sandmatta?
Klarblå himmel, varmt och skönt i luften.
Härligt!
Vi gjorde som alla andra. Packade badväskorna och gick ner till den långa sandstranden.
Kalle var sugen på att bada och bytte direkt om till badbyxor.
Han gick ner till strandlinjen och kände på vattnet. Lite kallt var det allt, men det var inte det största bekymret.
Precis vid strandlinjen fanns det lite tång som låg och guppade. Med betoning på lite.
Det var ungefär lika mycket tång som guppade i vattnet som det brukar vara pengar i plånboken ( i dessa tider med plastkort!).
De lite här och var utkastade tångbitarna var den första halvmetern i vattnet och sen var det bara klart vatten utan tång-"streck".
Kalle vägrade att gå förbi tången, så Maja tog honom på sin rygg och bar ut honom till det "rena" vattnet.
Hon satte ner honom och han var väldigt nöjd.
- Här bara sandmatta ... inte den gräsmatta, sa han och pekade på tången.
Visst kan vi hålla med honom att sandmatta är mycket mysigare än gräsmatta att gå på!
Kalle står en bit ut i vattnet med turkos badbyxor och överväger om han ska doppa sig eller inte.
Det är 20 grader i vattnet, men känns kallt efter att ha nyss ha badat inne i äventyrsbadet med nästan 30-gradigt vatten.
Torsdag 2 augusti 2012
En en-foting
På väg till Djungellandet, fyllt med olika exotiska djur, äventyrsbanor och andra roliga saker, såg vi hur Kalle haltade när han gick.
När vi tittade lite mer noga såg vi att han hade ett litet skavsår på sin högra fot.
- Du kan ta av dig dina skor och gå barfota, sa vi.
- Bra idé, sa Kalle och tog av sig den ena skon.
Han fortsatte att gå.
- Du kan ta av den andra skon också och gå barfota, sa vi.
- Det var inte en bra idé, sa Kalle.
Han vet vad han vill och han ville gå omkring med en sko.
Skavsåret var bara på den ena foten, alltså tog han bara av skon på den foten.
Hur obekvämt som helst.
Tydligen gick det bra, för han hade bara en sko på sig när han ...
... tittade på boaormen, geckoödlorna, alligatorn, spindlarna och alla andra djur.
... kastade bollar och försökte pricka munnarna på figurerna.
... när han gjorde "labyrinten" med pappa.
... när han gick omkring i avdelningen som liknade Lustiga huset på Gröna Lund.
Han som alltid vill att allt ska vara riktigt och "som det brukar" valde alltså själv att ha en fot med sko och den andra utan.
Han slutar aldrig att förvåna oss!
Onsdag 1 augusti 2012
Dubbeltumme upp
Kalle gör ofta "tummen upp " för att beskriva att något är bra.
"Tummen upp" är bra, alla förstår det.
Idag frågade vi honom vad det betyder och han hade svar på alla olika varianter som han använder.
Tummen ner = röd och betyder "älskar inte".
Tummen åt sidan = gul och betyder "mittemellan älskar".
Tummen upp = grön och betyder "älskar".
Han har en fjärde variant:
Båda händerna visar tummen upp, uppepå varandra = "jättemycket älskar".
Inga tveksamheter, tydliga symboler.
Idag var det båda tummarna upp flera gånger:
I det stora äventyrsbadet:
När han tittade på Ice Age 2, i äventyrsbadet.
På väg till stranden, för ett kvällsdopp.
Vattnet var lite kallt, så det fick bara en tumme upp.
Tummen upp för Kalle Anka!
