Som 14-åring kan det vara jobbigt med hormonsvängningar och labilt humör. Speciellt när ens mamma vill prata om saker man inte vill prata om.

Idag hade de jobbat med en rolig app i skolan. Man skulle måla en bild och fota bilden i appen, som gjorde bilden 3-dimensionell. 

Efter en stund hittade jag honom under täcket i hans säng, han hade bokstavligen dragit täcket över huvudet.

Vi pratade lite om det som hade hänt.

- Hur ska vi göra så det blir bra igen? frågade jag. 

- Kanske en tidsmaskin. Åka tillbaka till glad! svarade Kalle.

Lite drygt 14 år tog det att nå "toppen"!

Idag mätte vi och för första gången är Kalle längst i familjen. I och för sig med bara någon centimeter men ändå. Med lite mer än 180 centimeter så har han kommit till första plats på längst-i-familjen-toppen!

- Konstigt! var Kalles kommentar på frågan hur det känns att vara längst.

Det är bara att inse att det är jag, inte Kalle, som har problem. I flera veckor har jag laddat för att klippa Kalles hår som har blivit lite vildvuxet. När han var yngre var vi alltid minst två - en som höll fast honom när han sparkade och slog och en som klippte. För oss var det verkligen jobbigt, precis som Kalle också tyckte att det var. De här jobbiga åren sitter kvar i mig, så därför har jag laddat i några veckor.

Så här såg han ut på eftermiddagen idag, med Sandy i famnen och långt hår.

Total vår-makeover helt utan protester. 😄

Idag kom Kalles båda vuxna systrar Therese och Denise med familjer på besök. Vi passade på att fira Denise som fyllde 30 år i fredags. Vi hade gjort en smörgåstårta. Kalle var väldigt nöjd att hans standardmat, potatis och köttbullar, fanns i en skål bredvid.

Idag "kom påskharen", vi åt påskmiddag och spelade Bingolotto. På eftermiddagen var vi också på Disneyfilmen Zootropolis. En familjedag!

På morgonen hittade Kalle ett brev från påskharen. Han skulle leta efter bokstäver, runt om i huset. Det var lätt som en plätt och han fick snabbt ut ordet. Ugnen!

(men det var onödigt att förstöra jordgubbarna med choklad och strössel, tyckte Kalle).

Än har det inte brutit ut, men kroppen behöver förberedas. Pollensäsongen har börjat med al, hassel och sälg. Kalle är allergisk mot björkpollen och för att förbereda kroppen för den jobbiga perioden fram till midsommar, så började han med sina allergitabletter idag. Det är perfekt att de finns som tabletter som smälter i munnen = inga problem att ta dem. Han kom ihåg från förra året varför han tar dem.

- Kanske inte ska klia ögonen, sa han.

Eller rinna i näsan och få svårt att andas tänkte vi.

Ikväll åt familjen sushi, men Kalle fick en kebabtallrik. Vi hade dukat med pinnar till honom också och var väldigt spända på hur det skulle gå. Skulle han klaga att det var konstiga bestick eller skulle han acceptera situationen och göra sitt bästa? 

Utan ett ljud började han lägga upp mat på sin tallrik, en kebabbit i taget. Han klagade inte utan kämpade på, gjorde det bästa av situationen.

Efter en stund fick han vanliga bestick.

- Ååå ... tack ... det var svårt med japanpaniska pinnar, sa han

Vilken bra inställning att tackla ett problem: göra det bästa av situationen istället för att gnälla!

Tidigt i morse var Kalle till specialisttandvården. De tittade, röntgade, putsade, la på fluor och borstade tänderna. Han är så otroligt duktig, särskilt om man jämför med hur det var för några år sen, när han vägrade att ens sätta sig i tandläkarstolen.

Han valde samma present, som han har valt de senaste gångerna, ett sudd som ser ut som en tand.

På eftermiddagen åkte vi till badhuset. Kalle ville gå till ångbastun flera gånger. Där är luften alldeles fylld med ånga och alltså är sikten inte helt bra. Med hans synskada som gör att han har svårt att se när det är lite skumt, så blev det lite dråpligt när han gick in där andra gången. Första gången hade han blivit visad en plats att sitta på, andra gången ville han klarade det själv och gick mot den plats där han satt första gången. Han vände sig om för att sätta sig ner, men det tog stopp väldigt snabbt. Plastsen var upptagen och Kalle satte sig nästan i knät på mannen som satt där. Efter en stund visade det sig att han hade försökt att sätta sig i knät på en polis.

Tala om att vara renast i familjen - bad i flera timmar och rengöring i munnen hos tandläkaren. Renare kan det inte bli!

 

Kalle 1,5 år och storasyster Maja 3,5 år! Bada var en favoritsyssla redan då!

Kalle är expert på att "täcka över" sina luckor i ordförrådet. Han använder synonymer eller hittar på egna ord.

Idag följde han med till mataffären. Frukt-och grönsaksavdelningen är perfekt för att höja ordförrådet. Vi betade av grönsaksdisken. Tomater, gurka, sallad, morötter, lök och potatis var lätt som en plätt. När vi kom till paprikorna så tog det stopp.

- Det är ... eehh ... hjärta!? sa han med ett litet leende och höll upp "hjärtat", det röda såklart.

Idag har vi "rockat sockor" som en hyllning att alla är lika mycket värda. Idag är det Downs syndrom-dagen, men att ha udda sockor är en hyllning till alla som har något som är utanför normen. Perfekt suger, olika duger!

När han hade klätt på sig låg strumporna kvar på bänken.

Han gick direkt och satte på sig ytterkläder och skor (utan strumpor på fötterna). Han ville rymma.

Snabbt gick han mot parken, med mig och Rosie halvspringande 100 meter bakom. Han vände sig hela tiden om och hade koll på var jag var. Plötsligt gick han in mellan husen och försvann in i en gränd. Eftersom jag var 100 meter bakom, hann jag inte med. Som tur var lyckades jag genskjuta honom en bit bort. Han tyckte nog att det var lite skönt att "rymningen" var över!

Rosie spanar in Kalle som står i slutet av vägen!

Idag kom moster Susanne, kusinerna Rebecka och Sebastian och mormor på besök över dagen.

Vi började med lunch.

Efter lunchen gick vi till påskmarknaden. Rosie (och Mimmi) fick en del gosiga stunder när det blev väntetid.

På vår köksbänk har vi en almanacka med ett citat eller visdomsord varje dag. Kalle brukar kolla in den varje dag.

Idag var det ett val att göra:

På eget initiativ gjorde han ett val som han visade genom att lägga ner almanackan. Han valde att vara glad! 😄

Halv 9 på kvällen, när Earth Hour startade, släckte vi ner alla lampor. Vi förklarade för Kalle att det var Earth Hour och att alla släckte ner sina lampor för att spara på jorden.

- Aha ... jord-timmen, översatte Kalle.

Vi tog med honom till några olika fönster för att viss att det var nersläckt överallt. Han tyckte nog att vi svamlade eftersom gatlyktorna lyste som vanligt.

Han gav oss dagens största leende när vi sa "ok" till att få använda iPaden - trots jord-timme! 🕯

På träslöjden har Kalle gjort en smörkniv som han säger "wooden sword" om. Det är en kopia från ett träsvärd i Minecraft. Han som aldrig vill ta hem saker han gjort i skolan, valde själv att ta hem det.

Vid frukosten bytte han snabbt ut den vanliga smörkniven till sitt "wooden sword".

Vilket bra multiverktyg! 😊

Den här bilden fick vi från skolan idag. Vi fick också veta att han hade ätit av godiset, han som inte brukar gilla godis.

- Rör inte min hjärna, svarade han.

Istället frågade vi skolan och de 6 ledtrådarna hade visat vägen till skatten, alltså ägget. 

Han gillade tydligen "gummigodis" som han aldrig har gillat förr! 😊

På kvällen när Kalle drack en kopp te, så satte han ner koppen efter några klunkar. Han såg helt förvirrad och nästan rädd ut.

- Oj, vad hände? sa han, jag ser inget.

Han såg att vi såg glada ut, för vi förstod att det var glasögonen som hade immat igen när han drack det varma teet.

- Håll koppen vid munnen och andas, visade vi honom.

Han blev väldigt lättad när han såg sambandet. Helt plötsligt blev det väldigt roligt med immiga glasögon! 😊

Klockan är Kalles bästa klädesplagg. Han tar på sig den direkt på morgonen och tar av sig den det sista han gör på kvällen. Han kan inte klockan riktigt, utom ett klockslag - 18.00. Efter 6 på kvällen får han använda datorn, så det är ett viktigt klockslag. Den fyller en funktion.

Vid kvällsmaten tittade han på sin klocka, som till hans förvåning visade fem i tolv. Han blev alldeles förvirrad av situationen, kvällsmat och klockan var tolv. Det var något som inte stämde. Mycket riktigt, batteriet var slut. Vi hittade en karta med knappbatterier och  med lite olika verktyg, mycket tålamod och en gnutta tur så lyckades vi byta batteri. 

Det är verkligen mysigt att se hur varm Rosies och Kalles relation har blivit. När Kalle satt och läste i en bok om Minecraft så kom Rosie och satte sig bredvid honom. Kalle läste högt för henne, samtidigt som han klappade henne. Rosie låtsades lyssna, fast hon egentligen hade varit nöjd om han bara hade klappat henne.

Kalle som alltid gör veckans läxor direkt när han kommer hem på fredagar, gjorde dem först idag. Han läste allt på de sidor han skulle läsa. Jag satt bredvid och lyssnade. När jag tyckte att vi var klara, så började han rabbla bokstäver.

- C X O H R N S, sa han.

Det tog en stund innan jag förstod vad det var. Han läste syntest-tavlan.

Ska man läsa sidan, så ska man!

Han rabblade bokstäver så långt det gick.

- Det går inte mer ... jag har en idé, sa han och gick och hämtade sina glasögon.

Han satte på dem och fortsatte att rabbla bokstäverna så långt han kunde. Han klarade ändå inte att läsa de två sista raderna. Lite jobbigt var det att inse att det var omöjligt att läsa allt!

---

Storasyster Mimmi visade Kalle en bild.

- Ögon-burgare, sa Kalle och flinade, han gillade bilden.

Mimmi skrattade lite, hon tyckte han hade sagt "ögonböjare".

- Vill du ha så på dina ögon? frågade vi.

- Eehh ... , svarade han och grimaserade lätt.

Nja, det var inget han ville ha.

Idag fick vi besök av ett par som bor några timmar bort från oss, men som är på besök i stan över helgen. Hon kommer från Norge och pratar alltså norska. Kalle som är så intresserad av olika språk, blev väldigt intresserad när vi berättade att det var norska.

- Hej norskingar! hälsade han glatt.

Vi åt middag tillsammans med dem. Till dessert var det varma chokladfondanter med hallon och vispad grädde. När Kalle fick se vad det var så ville han ha. 

Ibland får vi nya ord och uttryck av Kalle. Ofta är de lätta att förstå och ganska självklara.

- Jag gör misstag ... jag har blodnäsa, sa Kalle när han kom in i badrummet. Han började skölja hela ansiktet med vatten.

- Vad sa du? frågade vi.

- Åå ... förstår du inte ... det är "bloodnose", förklarade han.

Blodnäsa eller bloodnose - han blödde näsblod!

Ikväll var det första gången Kalle vågade smaka minimajs. Hans sätt att ta sig an den sladdriga grönsakskonserven är helt underbar! 

Idag var det utvecklingssamtal för Kalle. Båda vi föräldrar, Kalle, hans lärare och assistent var med. Lite motvilligt gick han igenom alla ämnen och visade "tummen upp" eller "tummen åt sidan" för att visa vad han tyckte om olika saker.  

 

Jag kunde bara vara med första kvarten, så för att få veta vad de hade pratat om så pratade jag med Kalle på kvällen. Jag ställde en fråga och han mumlade ett ja eller ett nej. Han blev mer och mer besvärad ju fler frågor jag ställde.

- Ojojojojojojojoj ... hur mycket frågor?! undrade han efter ett tag och tyckte att nu kunde det vara nog.

- Du kanske kan berätta vad ni pratade om utan att jag frågar, svarade jag.

Han funderade en stund innan han fortsatte vårt samtal:

- Hur var det på din gympa idag? frågade han efter lång betänketid.

Tala om att byta samtalsämne. 😊

 

Här är Kalle i skolan ungefär den här tiden på året, men i klass 2.

Vissa dagar är besvärligare än andra. Idag var en sån där jobbig dag när Kalle upplevde det som att alla vi vuxna runt honom, var besvärliga. 

Han tycker det är svårt att prata om känslor, men när vi frågade om det här skulle kunna vara Kalle när han var arg, så svarade han:

- Ja ... jag tror det! 

❤️

- Jag är ett geni! sa Kalle om sig själv när han kom på att han kunde använda Google translate i sin mobil för att ta reda på vad det betydde som han tittade på i sin iPad och som var på engelska. 

Tala om att hitta möjligheter!

- Tea ... eeh ... and ... eeh ... greenberrys, sa han.

Fyndig översättning som vi förstod - det betydde vindruvor. Tyvärr hade vi inga vindruvor, så efter lite funderande kom han fram till att det gick bra med ett "apple" istället. 

Direkt när Kalle klev innanför dörren när han kom hem efter fritids, så kände han doften av popcorn. Det var Maja och Linnea som poppade massor med popcorn som de fyllde upp stora påsar med. Familjens flickor skulle gå på bio och ville ta med sig popcorn. Kalle gick direkt till köket och spanade in produktionen. När han hade tittat klart gick han iväg för att göra annat, utan att be om att få smaka.

Hur många skulle klara att bara titta på när någon gör det bästa man vet utan att ens tänka tanken att man skulle kunna fråga om man fick smaka?

Vi hade en "köpepåse" popcorn hemma som vi frågade Kalle om han ville ha, eftersom de andra hade fått popcorn. Svaret var vi inte beredda på:

- Nej tack ... kanske på fredag!?

Idag fick Kalle hjälp av Maja att fixa ett konto på Instagram. De hjälptes åt och hade en dialog som det var mysigt att lyssna på. Kalle valde en bild på Rosie, när det var dags att lägga ut en bild. Maja visade att han kunde skriva något till bilden. Utan betänketid skrev han: "Rosie ser inte färg! 🐶" Han menade att hon kanske är färgblind, men hundar ser nog färger fast kanske inte precis som vi människor ser dem.

Kalle har nog aldrig längtat så mycket, som han gjorde idag. När han vaknade berättade vi för honom att Sally och Sandy, de två chihuahuahundar vi brukar ta hand om, skulle komma på besök. De skulle ha med sig ännu en liten chihuahua, Elsa som vi aldrig hade träffat tidigare. Kalle vankade fram och tillbaka i flera timmar innan de äntligen kom. När de äntligen kom hade han sett bilen, redan när den svängde in på vår gata. 

Vi har hört honom säga "naaw" flera hundra gånger idag, han har njutit av det glada, pigga, busiga, gosiga sällskapet!

Elsa (i svarta kläder), Sandy (i ljusa kläder) och Kalle.

Kalle är en stor rutinmänniska och vill att allt ska göras på samma sätt dag efter dag, vecka efter vecka. Ibland blixtrar han till och bryter sina vanor!

I vårt badrum har vi en bänk, som Kalle ofta sitter på när han byter om till kläder på morgonen. Pyjamasen brukar han lägga på en pall på väggen mittemot bänken. Den sista tiden har han busat till det och börjat kasta pyjamasen mot pallen när han sitter på bänken. Ibland lyckas han pricka pallen, ibland inte.

- Neeeej! säger han de flesta gångerna.

- JAA! säger han ibland.

Det roliga (som vi antagligen hade blivit galna över om det var någon annan än Kalle som gjorde det) är att han låter pyjamasen ligga kvar där den landade! 

När Kalle skulle gå och lägga sig så flinade han lite och styrde kosan mot pappas säng istället för sin egen. Han kröp ner, drog täcket över sig och la sig till rätta. Snabbt la jag mig på min del av dubbelsängen.

- Hej, min man! sa jag.

- Va ... nej jag är "gubben", svarade Kalle.

- Så då är du inte min man? undrade jag.

- Nej ... jag är inte en pappa ... jag har inte barn, sa Kalle, reste sig upp och gick till sin egen säng.

Jag följde efter och bäddade ner honom.

- Nu är jag Kalle igen, skrattade han.

- Godnatt gubben, sa jag.

Ordningen återställd!

Idag fick vi veta att Kalle hade lämnat klassrummet på en lektion. De hade precis börjat jobba med ett nytt arbetsområde, sex- och samlevnad. 

På kvällen frågade vi honom om det stämde att han lämnat klassrummet på lektionen.

- Jag vill inte se ... rumpa ... snopp ... och kullen, svarade Kalle till sitt försvar.

Rumpa och snopp förstod vi, men kullen vad var det?! Kalle förklarade att det var bröst. Lite gulligt ord han använde!

Vi pratade en stund om att det inte är konstigt alls att prata om såna saker i skolan. Vi sa däremot inget om att det troligtvis kan bli ännu mer ingående bilder, de närmaste veckorna!

Efter lite prat om de jobbiga bilderna så sa Kalle ok till att stanna kvar i klassrummet även om det blev bilder på rumpor, snoppar och "kullen".

- Jag kan blunda! sa Kalle.

Han försökte få till en helt annan typ av bilder, illusioner med en fjärrkontroll. Han jobbade hårt för att det skulle se ut som om den stod i den andra handen, ur hans synvinkel. 

En del dagar/kvällar sviktar humöret mer än andra dagar/kvällar. Ikväll hade humöret ett ordentligt bottennapp.

Det började med att jag vid kvällsmaten tog fram och visade upp för hela familjen, Shrek i helfigur som Kalle hade gjort i skolan. Uppgiften hade varit att rita av sig själv, men han hade ritat Shrek istället för sig själv. 

- MEN ... VAAA ::: jag trodde den skulle till papperskorgen, utbrast han upprörd.

Efter lite övertalning lyckades jag få honom att ge den till mig som gåva.

Lite senare pratade vi om vad han hade gjort på dagen i skolan. När vi kom till svenskalektionen sa han ett ord som jag inte lyckades uppfatta. Jag frågade en gång till och han upprepade det. Jag lyckades inte uppfatta vad han sa andra gången heller. Nu började det hetta till lite i humöret, men jag frågade ändå en tredje gång. På en sekund blixtrade han till och gjorde ett utfall mot mig. Han skulle aldrig slå, men han var väldigt, väldigt irriterad. När han såg min reaktion blev han istället ledsen över vad han hade gjort. När jag hade tröstat honom så att han hade lugnat ner sig så ritpratade vi om vad som hade hänt. Han kom själv på hur han skulle ha kunnat gjort istället för att bli irriterad på mig - han kom på att han skulle kunna bokstavera med handalfabetet. När han gjorde det så förstod jag på en gång vad han hade gjort på svenskan - han hade jobbat i boken Briljant.
Slutet gott, allting gott!