Fredag 30 november 2012
Ombytta roller
Idag hände det som är lätt hänt, men lite trist.
För kanske 5 år sen skulle det vara helt otänkbart.
Kalle skulle reagera på en sekund och sen vägra att ta på dem.
Idag brydde han sig inte alls.
Det var vi som reagerade på det och han som inte ens hade märkt att det hade hänt.
När vi skulle hämta honom på fritids så hade han ett nytt par stövlar på sig - utan att han själv hade märkt något!
Någon gång under dagen har han tagit fel par stövlar på sig. Någon annan har förhoppningsvis tagit hans eller i värsta fall gått barfota hem.
När han var mindre vägrade han att ta på sig ett nytt par skor eller stövlar. Varje höst när det var dags att byta från
sandaler till stövlar så slutade fötterna att "fungera". Det kunde ta en vecka innan han kunde gå med nya skor. Han satte sig ner och skrek. I bästa fall kunde han krypa.
Tala om att det har hänt en hel del!
Mimmi, Maja och Kalle myser i snön under en "stövelperiod" för 3 år sen!
Torsdag 29 november 2012
Överraskning varje dag
De allra flesta dagar får Kalle hämta sin mat i en egen liten matlåda i värmeskåpet i skolans matsal.
Tidigare var det nästan alltid potatis och köttbullar, men eftersom han har börjat att utöka vad han kan äta, så kan det vara lite olika saker i lådorna.
Varje gång är det lika spännande, nästan som julafton, att öppna locket.
Vad kan det vara idag?
Först öppnar han locket lite på glänt och sen helt och hållet.
Om det är stekt potatis kan han göra en liten dans och ett segertecken, för det är det godaste han vet.
Spänning varje dag!
Onsdag 28 november 2012
Glädje!
Hejdlöst roligt! Skrattet bubblar!
Småfnittrigt i början, men ganska snabbt blir det ett skratt som är svårt att hålla tillbaka.
Hela kroppen är med i skrattet.
Kalle skrattar ofta åt något han tänker på. Vi uppfattar det som att han tittar på en repris "i huvudet", men vi vet inte riktigt. Han började redan vid frukostbordet idag. Till en början fnittrade han bara. Efter ett tag skrattade han mer högljutt. På vägen till skolan bubblade skrattet upp, trots att han försökte att hålla tillbaka.
Oj, vad det smittar av sig!
Vi skulle så gärna vilja veta vad han skrattar åt. Vårt problem är att vi inte har lyckats ställa frågan så att han kan svara. Vi vänder och vrider på frågorna för att lyckas få honom att svara, men idag lyckades vi inte.
Glädjen smittar av sig ändå, trots att vi inte vet vad han skrattade åt!
- Vad skrattar du åt?
- Varför är du så glad?
- Jag ser att du är glad, vad tänker du på?
- Tänker du på något?
- Kalle säger hahaha, vad är roligt?
- Kalle gör så - hahaha - något är roligt. Jag undrar vad?
- Ser du något roligt?
- Tänker du på något roligt?
Kalles standardsvar är "jag tänker inte" eller "jag är inte rolig".
Samspel är svårt!
Mitt i skrattet vid frukostbordet, gjorde han en charad med sin stol.
Tisdag 27 november 2012
Snö = kallt = Titanic
Kan det vara så att vintern är Kalles favoritårstid, tro?
Han såg väldigt nöjd ut när han satte sig i vår "snöbil", som han kallade den idag.
På kvällen när han bytte om till pyjamas frös han så att hela kropppen skakade.
Han har haft en pyjamas med korta ärmar och korta ben fram till nu, men det kanske börjar bli dags för en mer heltäckande pyjamas.
- Kalle ska vi byta pyjamasen mot en med långa ärmar och långa ben? frågade vi.
- N.-n-nej ... j-a-a-ag vi-i-ill Titani-i-i-ic, huttrade han.
Han vill verkligen att det ska vara kallt.
Vi är lite olika där!
Måndag 26 november 2012
Önsketänkande
- Jag vill ... snö! sa Kalle och viftade med kniven i luften.
Han tittade ut, men det hände inget.
- Jag vill ... regna popcorn! sa han sen.
Inget hände.
- Den funkar inte, sa han uppgivet.
Han bestämde sig för att prova en gång till.
- Maja är hund ... hund är Maja, provade han och viftade med sitt "trollspö"..
Maja förstod precis vad han menade och satte sig på alla fyra på golvet och började att skälla som en hund.
Hon tog tag i Rosies framben och lyfte upp dem så att hon stod på två ben.
- Hej jag heter Maja, "buktalade" Maja så att det skulle låta som om det var Rosie som sa det.
Kalle var mycket nöjd, med sitt trollspö.
- Det funkar!! konstaterade han mycket nöjd.
Söndag 25 november 2012
En komplimang
Kalle och jag var ensamma hemma. Vi var båda två i hallen.
- DU är såååå fin, sa Kalle plötsligt.
Eftersom det är ganska ovanligt att Kalle strör komplimanger omkring sig på det sättet, så reagerade jag väldigt glatt på hans uppmuntrande ord.
- TACK, vad glad jag blir att du säger så, svarade jag och vände mig om för att titta på Kalle.
Jag insåg då att det var något annat som var föremålet för hans komplimang - det var vår ganska nyligen uppsatta vägghängda pall i hallen.
Brädad av en pall, alltså! ;-)
Lördag 24 november 2012
Lästräning
För ett tag sen kom Kalle på hur det egentligen går till att läsa. Han började att ljuda ihop ord.
Han upptäckte också att det var ganska svårt, det var inget han kunde flytande på en gång.
Eftersom han gärna vill att det ska fungera perfekt från början så slutade han att lästräna.
Nu har vi kommit på hur vi kan "lura" honom att lästräna. När han sitter bredvid någon av oss som spelar spelet Ruzzle som är ett spel på mobilen där man ska bilda ord av givna bokstäver, så börjar han att ljuda orden som bildas på skärmen.
Det enda problemet är att hinner sällan läsa färdigt ett ord förrän nästa dyker upp på skärmen. Det går undan. Det kan handla om mellan 40-60 ord på 2 minuter. Han läser och läser utan att hinna läsa färdigt - och han tycker att det är roligt!
Vi får ta en stund Ruzzle om dagen så kanske han får upp lite flyt i sin läsning. :-)
Fredag 23 november 2012
Dammsugare
Finns det något vackrare, mer intressant och häftigare än dammsugare?
Tja, de flesta av oss tycker nog det, men Kalle tycker att det är mycket intressant med dem. Han har alltid varit fascinerad av de dundrande små dammtussätarna.
När vi är i affärer som säljer olika elartiklar så stannar han alltid upp vid avdelningen med dammsugare och ser lite drömmande ut när han går igenom sortimentet.
Idag på väg till skolan blev vi omkörda av en sopmaskin. Den körde långsamt, långsamt förbi oss. Alldeles nära trottoarkanten roterade en stor borste som tog med sig gatans grus och annat smuts.
Sopbilen körde ungefär lika fort som vi gick så Kalle kunde studera den roterande borsten väldigt nära under en lång tid.
Han kunde se att borsten gjorde gatan alldeles ren från grus och smuts.
- Det är otroligt, sa han, den är en jättejättejättejättestor dammsugare!
Torsdag 22 november 2012
Oväntad hemgång
- Blunda och räkna till 10, sa Kalle när jag hämtade honom på fritids. Han satt på mattan och läste en Kalle Anka-tidning.
Jag blundade och räknade.
- 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 ....10, ropade jag och öppnade ögonen.
När jag tittade upp hade Kalle skuttat upp i soffan och lagt sig raklång, med fötterna mot ryggstödet.
Han började att åla sig fram mot soffbordet. Han drog sig upp på soffbordet, fortfarande liggande på mage.
Han förklarade att rummet hade vänt på sig så att golvet nu var väggen så det var svårt att ta sig fram, han var tvungen att dra sig fram. Riktigt kämpigt!
Han tog sats med fötterna mot kanter, bordsben och annat för att få stöd att skjuta sig framåt.
Han klädde på sig liggande på sidan, med en fot på väggen som stöd.
Jag började att förstå att dagens korta promenad hem skulle kunna ta lika lång tid som ett maratonlopp, om han hade tänkt att dra sig fram.
Hela vägen ut från fritids drog han sig fram på olika sätt.
Till slut började han nog själv inse att det var både blött ute, kallt på marken och ganska jobbigt att dra sig fram.
- Kan du blunda och räkna till 10? frågade han lite bedjande.
Självklart kunde jag det.
När jag hade räknat klart och tittade upp stod han raklång bredvid mig.
- Nu är rätt igen, förklarade han och vi kunde gå hem, på det vanliga sättet.
Onsdag 21 november 2012
Ärlig
Rummet är mörkt.
Draperierna är fördragna för sängen.
Kalle har varit i sängen i en timme.
Vi smyger in i Kalles rum och går fram till draperierna. När vi kikar in bakom så ser vi att Kalle har huvudet på huvudkudden. Ögonlocken fladdrar lite. Han kämpar för att se sovande ut.
Efter en kort stund tittar han upp.
- Jag lurar inte mig (han menar "dig")! säger han glatt.
Han tar upp sitt Nintendo, som han antagligen hastigt gömde under täcket när han såg våra "skuggor" komma in i sovrummet.
- Jag visa ... spelar M&M, säger han ivrigt och glömmer hastigt bort att han nyss gömde spelet under täcket.
När han visat färdigt slår han ihop sitt Nintendo och drar ner det under täcket. Han lägger huvudet på kudden, sluter ögonen och låtsas snarka igen.
Tror han verkligen att vi ska tro att han sover?! ;-)
Tisdag 20 november 2012
Äntligen!!
Idag fick vi meddelande från skolan att Kalle har nått sitt mål som han har jobbat mot i flera veckor::
"Så hände det äntligen!!!!
Efter 999 kommer 1000. Ett tusen!!
Kalle hade fullt klart för sig hur man skriver.
Han suckade ett lyckligt ÅH... sen fortsatte han....1001 1002 1003 1004 1005 1006 1007 1008 1009 1010 ? ja
1010 1011 1012 1013 1014
1015 1016 1017 1018 1019 ...?
Ska de va 1020?
Nu är han framme vid 1050."
När vi visade honom bilden och frågade vad han gör på den, så svarade han att han skriver siffror och att han ska skriva MYCKET mer.
Vi som trodde att han tänkte sluta vid 1000! Tji fick vi!
Måndag 19 november 2012
Suga en apelsin
Det sista året har Kalle ätit en liten klase vindruvor varje dag vid fruktstunden i skolan.
Bara vindruvor, ingen annan frukt.
Idag packade vi ner en satsumas tillsammasn med vindruvorna, mest för att testa honom.
Skulle han äta upp den eller inte?
På eftrmiddagen, när vi hade kommit hem, tittade vi i fruktlådan som var tom.
- Kalle har du ätit upp satsumasen som låg i din fruktlåda med vindruvorna? frågade vi.
- Han har suga apelsin, svarade Kalle.
Han visade hur han hade skalat satsumasen, tagit loss en klyfta och sen sugit ur saften ur den. När saften var borta hade han kastat klyftan.
Han hade i alla fall "ätit" den, även fast det var på hans eget sätt.
Hemma skalade han en ny satsumas och började att "suga apelsin".
När det var några klyftor kvar kom han på att han ville göra apelsinjuice. Han tog fram att glas och kramade ur all saft ur en klyfta. Det blev ett eller ett par kryddmått.
Mycket nöjd drack han upp den färskpressade juicen!
Söndag 18 november 2012
En riktig affärsman
Igår tappade Kalle femte tanden på höger sida i överkäken, en kindtand.
Idag kom han på att tandfen kanske kunde få jobba lite.
Han la tanden i sitt tandborstglas och hällde på vatten.
När han hade borstat tänderna på kvällen stod han med tandborsten och såg lite bekymrad ut.
Tandborstglaset var upptaget, där han alltid har sin tandborste.
En stund stod han stilla och funderade hur han skulle lösa det.
- Jag gör kudde, sa han och lyfte upp tanden, hällde bort vattnet och satte ner tandborsten i glaset.
Han tog med sig tanden och la den under kudden istället.
- Nu bra ... pengar cirkel (guld-tia) i glas ... pengar blå kvadrat (tjuga-lapp) kudde, sa han nöjt.
Vilken affärsman!
Lördag 17 november 2012
Kalas
Kalas suger! Tycker Kalle alltså.
Han gillar att vara ensam, vara ostörd i sina tankar, kunna göra vad som faller honom in.
Ibland tycker han att det är för många hemma när hela familjen är hemma.
Idag hade vi kalas hemma.
Totalt under dagen har vi varit drygt 40 personer.
Kalle hittar ofta strategier för att klara av det obekväma.
Idag räckte det med ett par hörlurar kopplade till TVn.
Han varken hörde eller såg allt som hände runt omkring honom, trots att han satt mitt i vardagsrummet där de flesta var.
Han var fysiskt med på kalaset, men utan att själv vara medveten om det!
Fredag 16 november 2012
Äntligen fredag
Fredag eftermiddag. Klockan är halv 5.
Kalle har nyss kommit hem från badhuset där han varit tillsammans med Daniel, en "LSS-kompis".
Första hela skolveckan, efter vår långa semester, är avklarad.
Kalle är trött, helt slut.
Han ber om att få sitta vid datorn en stund. Det får han.
Han hinner inte ens logga in på datorn förrän John Blund gör sitt besök. ;-)
Torsdag 15 november 2012
Struts-paketet
Idag var Kalle alldeles upprymd av en händelse med en struts.
Han återkom gång på gång till det.
Han spelade upp små teaterscener med stor iver om hur han öppnar ett stort paket och ut kom en struts.
Han gestikulerade och prataade väldigt fort samtidigt som hela kroppen hoppade av glädje.
Det märktes att han inte var helt nöjd med oss.
Vi ställde fel frågor och förstod inte riktigt hur fantastiskt roligt det var.
Han löste det med att börja rita på whiteboarden:
Bild 1: Kalle får ett paket
Bild 2: Han tar bort snöret på paketet
Bild 3: Han öppnar två flikar på kartongen
Bild 4: I kartongen finns en kartong till
Bild 5: Det sticker ut två ben från kartongen
Bild 6: Ut kommer ett strutshuvud med en lång hals
Bild 7: Visar vad det är som hänger runt halsen på strutsen (vi förstod inte riktigt)
Bild 8: Kalle och strutsen är bästa kompisar!
Onsdag 14 november 2012
Små saker i vardagen
Det finns så mycket små saker som vi gör i vardagen, utan att egentligen tänka på att det är bra träningstillfällen för Kalle.
Ikväll följde han med ut på en promenad med Rosie för att möta Mimmi som kom hem med bussen.
Kalle ville hålla i kopplet.
I mörkret betedde han sig helt annorlunda mot hur han gör när det är ljust.
Om Rosie stannade för att nosa på något så stannade Kalle helt nära henne.
Hela promenaden tänkte han på Rosie, var hon var och om hon stannade.
Han tränade samrabete och att ta hänsyn, helt av sig själv.
Svårare behöver det inte vara!
Tisdag 23 oktober 2012
Nya ord
De senaste åren har vårt ordförråd utökats med en hel del nya ord. Orden är egentligen inte ord som finns i svenska språket eller teckenspråket.
Kalle hittar på ord som egentligen kan vara väldigt logiska. En del är så bra så att vi börjar att använda dem.
Vi har ett internt familjespråk.
- Hihi ... hahaha .. jag kittlar (han menar: det kittlar) ... inte mer, skrattar Kalle när vi busar och kittlar honom.
Han är fruktansvärt kittlig, över hela kroppen. Mycket mer kittlig än någon annan i familjen. Ofta ber han oss om att vi ska kittla honom. Han drar upp tröjan så att vi ska komma åt magen eller armhålan. Innan vi ens har hunnit röra honom skrattar han och börjar att åla sig.
Knävecket är ett av de kittligaste ställena på hans kropp.
När Kalle pratar om det heter det istället "benhålan". Logiskt, egentligen!
Armhålan och benhålan.
Kalle 10 månader.
Kan det vara någon som kittlar honom i hans benhåla, tro?
Måndag 12 november 2012
Ombytta roller
Vår familj är nog inte den typiska handla-på-IKEA-familjen. Om det nu finns en sån familj, förstås!
Ofta brukar barnen hänga på kundvagnen eller bara stå och vänta medan föräldrarna tittar på möbler, vrider och vänder på dynor och prislappar.
I vår familj är det delvis precis tvärtom.
Kalle är väldigt intresserad av varenda rumsinteriör. Han går in i den första och går ett varv, provsitter stolar, öppnar skåp, kollar lådor och går sen vidare till nästa miljö. Och nästa. Och nästa ...
För Kalles del är det inte så noga om syftet med IKEA-resan är att köpa en stekpanna eller en soffa. Han vill ändå "skanna" av alla interiörerna.
Alltså blir det ombytta roller.
Vi står i mittgången och väntar på Kalle när han kollar in alla visningsmöblerna och kommenterar allt han ser.
- Titta TV!
- Papperskorg, kasta skräp!
- Här är kran!
- Ligga sova lite!
- Paprika ... kan inte äta!
- Kan gömma .. litet rum!
Söndag 11 november 2012
Ostörd
Kalle vill vara ensam!
Det bara är så och det måste vi acceptera, hur gärna vi än vill vara med honom.
Vill han vara ensam och leka i sitt rum så måste han få det.
Skulle vi gå in i hans rum fast han säger nej, när han är mitt uppe i ett legobygge, så går han därifrån och slutar att bygga.
Han vill bygga ensam.
Han vill ha tyst och få vara ifred med sina tankar och byggprojekt.
Ofta stänger han dörren till sitt rum när han ska "skapa".
Idag har dörren varit stängd precis hela dagen.
Utom när vi har ätit såklart.
Då har han kommit till köket, ätit upp och sen stuckit upp på sitt rum - och stängt dörren.
Flera gånger har vi knackat på och frågat om vi får komma in.
- Nej, tack! har han svarat artigt och stängt dörren.
"Tillträde förbjudet för obehöriga".
Det visade sig ikväll att han har haft ett STORT projekt på gång, som har tagit honom hela dagen att göra.
Ämnet var Titanic som var byggd i lego - såklart.
Han hade i smyg tagit vår kamera och filmat och fotat om hur det gick till när Titanic sjönk.
Totalt hade han 110 filmer och bilder, som tog ungefär 20 minuter att titta igenom. Inte undra på att det tog hela dagen att göra det.
En och en i familjen har han stolt visat upp sitt verk för.
Gissa var kameran är nu när han sover?
Den ligger på hyllan alldeles nära huvudkudden. :-D
Lördag 10 november 2012
Mat-tricket
- Jag känner nyfiken, sa Kalle med tindrande ögon när han satte sig vid matbordet.
Vi hade gjort ett foliepaket som gömde en halv kycklingfilé. Ett test för att se om han kanske skulle bli lurad att äta av kyckling som han egentligen inte är så förtjust i.
Vi kände precis som Kalle, men inte över vad som var innehållet i matpaketet utan om han skulle äta av innehållet.
- Får öppna? frågade Kalle. Det var väldigt spännande att få ta reda på vad som var maten för kvällen.
Vi nickade och såg på när Kalle öppnade sitt paket.
- Ååå, kyckling, sa Kalle och log stort.
All kyckling åt han upp utan att reflektera över att han kanske egentligen inte ville ha.
Och han gjorde det med ett stort leende.
Vi får börja att göra paket av maten lite oftare.
Fredag 9 november 2012
Bygg-behov
Frukost hemma!
Kalle myser, han trivs att vara hemma.
Plötsligt spärrar han upp ögonen och slår handen för sin mun.
- Du ... är det hemma (pekar på sitt pekfinger) ... är det skolan (pekar på sitt långfinger) ... vilken? frågar han.
- Idag är det hemma, inte skola, svarade vi.
- Pheew, svarade Kalle och torkade symboliskt svetten ur pannan.
Han förklarade sen på sitt eget sätt att han hade väldigt mycket att göra hemma, han hade ju varit bortrest så länge. Han hade massor att bygga i lego. Först måste han göra färdigt hemma, bygga lego, sen kunde han gå till skolan. Han var inte riktigt färdig för skolan.
Nog har han byggt lego, precis hela dagen. Många Super Mario och Titanic har det blivit. I olika storlekar och modeller.
Det lustiga är att han knappt har byggt lego på ett helt år, men det var det han kände att han behövde "göra färdigt".
Tur att han har två dagar till hemma innan det är dags för skola.
Han hinner förhoppningsvis göra färdigt det han måste.
Torsdag 8 november 2012
Dricka lika
Kalle dricker inte te! Aldrig i livet!
Tills idag, vill säga.
Helt plötsligt stod en mugg med te på hans bord bredvid ett glas med Sprite.
Den bara stod där och hade lite mer te-innehåll än det var i muggen med Sprite.
Det triggade igång Kalle.
Han tog en försiktig klunk av teet som var utspätt med både mjölk och socker.
Hans mål var att det skulle bli lika mycket te som det var Sprite, nivåerna i muggarna skulle bli lika höga.
Det gick ju att dricka, trots allt.
Han tog växelvis klunkar från te-muggen och Sprite-glaset, i ett högt tempo.
Ganska snabbt var det slut i både mugg och glas.
Kalle gjorde tummen upp!
Te smakade gott!
l
Onsdag 7 november 2012
Titanic-kopia
Kalle och jag satt på en bänk på bryggan när Mimmi, Maja och Stefan snorklade i havet.
Kalle såg en möjlighet!
Han hade upptäckt att räckets hörn var perfekt för en speciell pose.
I säkert 15 minuter försökte han övertala mig.
- Han bara fot där ... inte uppe ... gör inte farligt ... bara nere, sa Kalle och försökte att övertyga mig om att det var helt ofarligt att klättra upp på räcket om han bara stod på de nedre stagen.
Jag märkte på Kalle att det var väldigt viktigt det han ville göra.
Efter många övertalningsförsök gav jag med mig.
Lycklig klev han upp på räckets nedre stag och bad mig att ta ett kort.
När han kom tillbaka tittade han på bilden i kameran.
Nja, han var inte riktigt nöjd. Det fattades något.
- Mamma måste så, sa han och visade att jag skulle sätta mina händer på hans mage.
Sagt och gjort. Han klev upp en gång till och visade mig hur jag skulle hålla fast honom.
Som tur var hade Maja möjlighet att ta ett kort när Kalle och jag intog den berömda posen från filmen Titanic, när huvudrollsinnehavarna står framme i fören på Titanic.
- Det är som Titanic, sa Kalle.
Tisdag 6 november 2012
Kittlande!
Igår provade vi fiskpedikyr med "doktorsfiskar" från Frankrike.
Kalle och Maja ville inte prova så de väntade vid en bänk som fanns alldeles bredvid oss.
Kalle var så där lagom intresserad, men fann sig i att vänta:
- Men ... jag då?! undrade Kalle när vi gick därifrån.
Han ville också prova.
När vi gick tillbaka för att betala vår behandling, så frågade vi om det fanns tid för Kalle att få prova också.
Det gjorde det. :-)
Kalle hoppade glatt upp på pallen. Han tittade lite misstänksamt på när kvinnan tvättade hans ben och fötter och handdukstorkade dem, innan han fick stoppa ner dem till fiskarna.
Sakta, sakta stoppade han ner sina fötter till de "hungriga" fiskarna.
Antagligen var alla hans sinnen påslagna, det var spännande.
Ojj, vad han fnittrade. Hans skratt gurglade upp av förtjusning.
- Fisken ... pussar den ... kittlar, skrattade han och pekade på sina fötter.
Hans högljudda fnittrande smittade av sig. Den ganska lugna, dämpade miljön förvandlades hastigt till en mer uppsluppen stämning.
Snart skrattade alla på salongen, både kunder och personal.
Han höjde stämningen rejält för oss alla.
Måndag 5 november 2012
K
A
L
L
E
Till mamma på födelsedagen från Mimmi, Maja och Kalle:
Söndag 4 november 2012
Fri-zon
Kalle har ett stort behov av att få vara för sig själv, i sina egna tankar och funderingar.
När det är skola och fritids går han fram och tillbaka på hinderbanan/balansgången i ungefär 2 timmar varje dag.
Hemma har han sin älskade balansboll som får ett par timmars gympa varje dag.
Här har han hittat sin fristad. Han är på balkongen och går runt, runt och åter runt. I en timme åt gången.
Så fort vi vill komma ut på balkongen och vara med honom så suckar han lätt och går in i lägenheten.
Det är lika bra att han får vandra så länge han behöver.
- Kalle vad gör du? frågar vi.
- Jag tänker på, svara han med stark betoning på "på".
Svaret är antagligen ett resultat av att vi har i flera år har frågat honom: "Vad tänker du på?".
Han har alltid svarat: "Inget!".
Nu svarade han i alla fall att han tänker på.
- Vad tänker du på? frågade vi i hopp om att få ett svar som vi inte brukar få.
- Titanic! svarade han.
Efter någon timme var han klar och gick in.
- Nu ... klar tänker på! upplyste han oss.
Kalle "vandrar" på andra balkongen från höger på andra våningen.
(Idag var det förresten första molniga dagen. Här är klockan strax efter 4 och solen går snart ner. Vid 5 är det mörkt, men fortfarande varmt.)
Lördag 3 november 2012
Vilken soppa!
Restaurangen vi åt kvällsmaten på hade konceptet "3-rätters middag, samma meny till alla".
Enkelt för kocken, som bara behöver tillaga en maträtt till alla gästerna.
Till förrätt var det en skål med kikärtssoppa.
Vi tittade lite på varandra. Hur skulle det här gå.
Vi har ju envisats med att ge Kalle några droppar av soppan när vi äter det hemma. Han har accepterat att äta de dropparna, om han vet att det är pannkaka efteråt.
Döm om vår förvåning när han började att äta av soppan - och dessutom tyckte om den. Utan att det var någon pannkaka-efter-soppan-garanti!
När han äter soppa så doppar han skeden i soppan och slickar av baksidan. Vem som helst kan ju förstå att det tar sin lilla tid att äta ur en skål på det sättet.
När vi är färdiga kommer servitören och tar våra skålar.
Han böjer sig fram till Kalle.
- Finished? frågar han på bruten engelska.
Kalle svarar inte.
Vi frågar Kalle som svarar att han vill äta mer av soppan.
- After tomorrow, säger servitören leende och återkommer en kvart senare när skålen är tom.
Fredag 2 november 2012
Rekord-simning!
Varje dag har vi simmat 1 km i den stora bassängen nära oss.
Kalle har tittat och förstått att vi simmar fram och tillbaka om och om igen.
Han har också bestämt sig för att det är inget för honom. Han simmar hellre omkring som en säl i vattnet. Han tumlar runt i vattnet mer under ytan än ovanför.
Han simmar på sitt eget sätt. Inte bröstsim, inte ryggsim, inte fjärilsim, inte crawl.
Inte heller kattsim eller hundsim.
Han har ett alldeles eget simsätt, som han har haft sen han lärde sig att hålla sig flytande när han var 3,5 år gammal. Han tar sig i alla fall framåt - och håller sig flytande.
Idag frågade Maja om han ville följa med henne några längder.
Nej, det ville han inte alls.
Det slutade i alla fall med att han simmade bredvid henne.
När de hade "simmat" 4 längder, 200 meter var vi vid kanten och tog emot honom.
- Wow, du har simmat 200 meter. High five! uppmuntrade vi.
Kalle vände sig mot Maja.
- Vad är det för fel på dem? frågade han som inte gillar uppmuntran.
Maja försökte att förklara att det var för att de hade simmat så långt.
Kalle tyckte vi var konstiga - men fortsatte att simma och "simmade" en längd till!
Torsdag 1 november 2012
Specialkost
Det är kanske tur att vi inte har någon kostrådgivare med oss på resan.
Kalle säger nej till det mesta vi försöker att ge honom.
Vi har bestämt oss för att inte ta några "mat-fighter". Det han inte får i sig, tar han säkert igen när vi kommer hem.
Hittills har kosten varit nästan uteslutande kolhydrater. En del av det mer feta slaget.
Här är den meny han har ätit hittills:
Frukost: Stekt potatis (gissa om lyckan är stor!)
Lunch: Pommes frites, rivna morötter
Kvällsmat: Skruvpasta eller pommes frites. Ibland har vi hittat ett par kokta broccoli blandat med andra grönsaker som vi har kunnat plocka ur blandningen.
Det har funnits tunt skivat nötkött, som han brukar äta hemma. Tyvärr har det varit i en brun sås. Hur mycket vi än försöker torka av köttbitarna så går det inte att lura honom.
Någon gång har det också funnits majs, som han gärna äter.
Mjölken är alltid uppvärmd och då är den inte så god att dricka, men ett glas kall mjölk har vi lyckats hitta.
Undrar om han kommer att äta enbart proteiner när vi kommer hem, för att få balans? ;-)
Kalle tecknar "stekt".
Kalle tecknar "potatis".
