Nööööjd
Vi vet med hundra procent säkerhet att Kalle gillar att bo på hotell, om vi ens någonsin funderat över motsatsen.

Idag, på Majas födelsedag, har vi checkat in för en liten minisemester.

Redan i hissen på väg upp till rummet var han "speedad" och kastade upp fötterna på räcket.

Utanför hotellrummet gjorde han en snabb rörelse och la sig ner på golvet för att markera vilket rum det var:

Efter att vi lämnat sakerna på rummet tog vi en vända på stan och Kalle fastnade vid en reklamskylt, som han låtsades kunna putta bort.

Tillbaka på rummet hade en rejäl show för oss, han försökte gömma sig själv på alla sätt han kunde komma på.
Mellan sängarna:

Under badkaret:

Under sängen:

Bakom toalettdörren:

En sak är säker:

Han gillar hotell!

Hemligheter
Det var en stor chanstagning och risk när Kalle fick vara med och slå in paket till Maja, som fyller 15 år imorgon.

Risken var stor att han skulle avslöja vad som fanns i paketen. Han kan ju inte ljuga, utan på en rak fråga som tex "vad är det i paketen" svarar han precis det han vet.

När alla paketen var inslagna gjorde vi en liten överenskommelse. Om Maja frågade vad det var i paketen, skulle han svara "det är hemligt!".

Självklart klurade Maja ut att han hade varit med och slagit in paketen.

- Kalle, vad är det i paketen? frågade hon.

Vi kunde se hur Kalle funderade en stund, kanske för att han visste att han inte skulle säga vad det var i dem.

- Eeehh ... jo ... det är en ... muffins-kaka-bok ... och ..., sa Kalle men blev avbruten av oss som hjälpte honom genom att säga att han kunde säga att "det var hemligt".
- Vad sa du, vad sa du? frågade Maja som inte hade uppfatta vad han sa.
- Sa han Musse Pigg? frågade hon sen.

Tur att hans uttal inte är helt rent, så att muffins-kaka-bok lät som Musse Pigg.

Lite senare frågade hon en gång till:

- Vad är det i paketen?

- Det är hemligt! sa Kalle och såg nöjd ut över att kunna luras lite.

Kalle har i alla år vägrat ketchup på McDonalds. Hemma äter han det gärna och mycket.

Nu har han visst ändrat sig och äter det på McDonalds också. Han inte bara smakade utan hottade till den ordentligt.

Han tog en påse svartpeppar ...

... och avslutade med en fjärde påse!!
Hot, hot, hot!
Åt han?
Jodå, allt gick åt!

Status:

kl. 19.45, + 13 grader, duggregn, blåsigt och becksvart

Trots de lite trista förhållanden som rådde och trots att vi sa till dem att de fick lov att göra det ute, så gjorde de klart sin Halloween-pumpa ikväll.

De hade köpt en liten fin, pumpa som de hade limmat fast vanliga vaxkritor uppepå, med limpistol. Med en hårfön skulle vaxkritorna smältas ner så att de rann ner utmed pumpans sidor och bilda ett fint mönster.

På de instruktionsfilmer vi hade sett så skulle det stänka vaxkritor lång väg, så därför var de ute och gjorde det.

 

Mimmi laddad med pannlampa och hårfön:

Efteråt bad jag Kalle förklara vad han sett.
- Mimmi gör en pumpa ... kritor gör smälter rinner så ... gör färg, sa Kalle.

- Ja, precis kritorna smälte. Hur gör man så att de smälter? frågade jag.

- Man kan göra ... eeehh ... i en ugn ... eller göra eld, svarade Kalle.

- Va? Hade Mimmi tagit med sig ugnen ut eller hade hon gjort upp en eld? frågade jag som insåg att han hade svarat på en helt annan fråga.

Han hade svarat på frågan hur man kan få kritor att smälta och inte på frågan hur Mimmi gjorde så att kritorna smälte.

- Hahaha ... du är så tokig ... nej, hon gjorde hårtork! sa han som om jag inte förstod någonting.

 

Pumpan blev riktigt fin!

Motgångar
Kalle har haft en dag med motgångar.

Det första var att han inte kunde hitta studsmattan! Han vandrade omkring en stund på gräsmattan, som om han letade, men en 4,5 meter stor studsmatta är svår att gömma bakom de låga växter som finns där studsmattan brukar stå.

Till slut insåg han det hemska - att studsmattan var borta. Han hoppade lite på måfå några hopp på gräsmattan, men gav upp ganska snabbt.

---

Nästa motgång var klockan. På morgonen drog vi tillbaka hans armbandsklocka en timme, så att den skulle gå rätt. Han protesterade en del, men vi förklarade att alla klockor hade ändrats på natten.
Lite senare såg vi att han hade ändrat sin klocka och flyttat fram den en timme, antagligen för att han ville att klockan skulle bli 18 så han skulle få använda datorn.

- Titta, den är samma, pekade han på väggklockan i vardagsrummet.

Just ja, den hade vi missat att dra tillbaka en timme.

Dagens första medgång var nog när hans armbandsklocka visade sovdags och vi drog tillbaka den en timme, så att den skulle stämma med verkligheten.

Lycka, att få vara uppe en timme till!

Om hundar kunde prata
Idag tog vi in alla utemöbler och bar in dem i garaget. Rosie, vår hund, fick vara med ute och Kalle fick uppgiften att se till att hon inte sprang bort. Han tog uppgiften på stort allvar och punktmarkerade henne hela tiden.

- Rosie!

- Kom hit, Rosie!

- Kom tillbaka!

- Inte där, Rosie!

- Stanna!

- Nej, inte där, kom tillbaka!

- Rosie, Rosie!

Han hade fullt upp hela tiden och följde efter henne med max en meter mellan dem.

Rosie måste ha känt att han var efter henne hela tiden, för till slut stannade hon upp och tog ögonkontakt med honom.

Om hon hade kunnat prata skulle hon nog ha frågat honom vad han höll på med!

 

Idag skulle skolans alla elever trycka ett avtryck av sin hand på ett stort papper. Kalle fick hjälp med att måla handflatan med en flytande blå färg. Han tittade på sin ganska kladdiga, blåa hand.

- Jag är ett blåbär från Stockholm! kommenterade han.

Blåbär kan vi förstå, men var fick han Stockholm ifrån?

Vi försökte fråga men han visste inte själv vad han menade.

---

Kalle följde med till mataffären, men väntade utanför med Rosie.

Han stod och tittade i skyltfönstret till klädaffären. Det var inte direkt kläderna som hade fångat hans intresse.

- Titta ... jag är i affären! konstaterade han lite muntert när han såg sig själv i fönstrets spegelbild.

---

Fredagsmys!

När vi hittade Kalle i soffan, med den elektriska värmefilten över större delen av överkroppen, så undrade vi vad han egentligenhöll på med.

När vi lyfte lite på filten så var han så koncentrerad att han inte ens märkte att vi kikade in.

Där satt han med min mobil, som han hade hittat på köksbänken. Han kollade in samma YouTube-klipp som han brukar titta på när han har datorn.

Han var alltså väldigt medveten om att klockan bara var 17 och det var nästan en timme kvar till TV/dator-tiden.

Han har visst hittat ett litet kryphål!

Omtanke
Kalle kämpade ett tag för att lyckas. Han ville stapla 4 fjärrkontroller på varandra. Fjärrkontrollerna motarbetade honom och stapeln tippade åt sidan hela tiden.

Vi undrade såklart varför han ville göra ett torn av fjärrkontrollerna.

När han till slut lyckades få stapeln att hålla sig kvar , utan att tippa, förstod vi vad han hade i kikaren.

- Såå ... jag gjorde stol till Rosie, sa han sen.

Omtanke!

 

PS: Det enda trista var att Rosie inte förstod hans fina gest. DS

Kalle bad oss om hjälp.

Han tecknade 2 ord som han sen bad oss översätta till engelska.

Orden han tecknade var "köpa" och "hand".

Det kruxiga var att ordet han uttalade lät som något annat.

Till slut förstod vi vad han menade - det var Köpenhamn.

Hans fria tolkning var ändå ganska nära!

---

Lite duggregn är inget hinder för att vara ute på rasten. Kalle trär upp jackans luva över huvudet som skydd.

Idag gick han ett steg längre. Han sökte upp den mest skyddade platsen på skolgården - under klätterställningen.

Smart val!

Dagens roliga
Han var så snabb med att plocka upp det han hade gjort i skolan idag, så han inte hann ta av sig jackan.

Han vill visa det på en gång. Det var inte alls något skolarbete, utan en penna med ett fasttejpat snöre. I änden av snöret var en liten legobit.

- Jag gjorde ett fiskespö, sa Kalle och tog fram Majas känga och började fiska i den.

Det blev inget napp, trots att han försökte bra länge.

När han hade fiskat klart och tagit av sig ytterkläderna, gick han från fönster till fönster och tittade ut.
- Är det grader idag? frågade han.

Tja, grader är det ju varje dag, antingen plusgrader eller minusgrader.

- Ja, idag är det 10 plusgrader, svarade jag.

Kalle nickade och gick iväg.

5 minuter senare hittar vi honom: han hoppar studsmatta - i badbyxor! (Vad ska grannarna säga!)

 

Kanske gav han oss svaret på hur vi ska få honom att sluta byta om till badbyxor varje gång han vill hoppa studsmatta. Nu när det börjar bli så kallt skulle det vara bra om han behöll kläderna på.

Vi får helt enkelt säga att det är minusgrader!

 

Skönt med en värmande dusch efter hoppningen!

Ro på torra land
Idag tog vi upp vår båt ur sjön. Kalle hjälpte till, när det passade honom.

När vi lyfte och drog och tog i som mest, gick han istället ut på bryggan.

När ekan hade landat på släpvagnen för att dras till sin vanliga vinterplats, vaknade Kalle till och hoppade upp i båten.

Han rodde och rodde hela de 200 meter som båten skulle flyttas ...

När vi hade lyckats få av den mindre rena båten och lagt den upp-och-ner var Kalle snabb att sätta sig på den superkletiga undersidan av båten.
Vi som hade burit och vänt båten visste att den var lite slemmig, så alla vi sa nästan i kör "Nee-eej!".

- Nu är det klart, sa Kalle. :-)

Alexias dop
Idag var vi med på Kalles kusinbarn Alexias dop. Kalle var väl förberedd med sitt "överlevnads-kit" i ryggsäcken, några Kalle Anka-tidningar, att Nintendo-spel och gosedjurs-räven.

Dopet var fint och gick väldigt bra. Troligtvis var Kalle Anka-tidningen också bra. :-)

- Nästan som ett TV-spel, sa Kalle när han såg gravstenarna, som låg som om man skulle kunna hoppa från sten till sten precis som man gör i en del TV-spel.

Om nu själva dopceremonin inte tilltalade, så var det i alla fall spännande med det stora presentbordet.

Dagens absolut största höjdpunkt för Kalle var i alla fall efter dop-festen, på väg hem, när vi stannade till hos Kalles faster Gunilla.
De hade sin husvagn på tomten och Kalle fick gå in i den och titta hur det såg ut.

Vilken lycka!

Kalle hade satt sig tillrätta i TV-soffan med en stor skål med popcorn.

Plötsligt uppenbarade sig en hemsk syn i dörröppningen. Både han och vi tappade hakan, vi var inte alls beredda .

Så här såg det ut:

Ordlös saga
Idag fick en efter en i personalen på fritids "höra" samma saga. Den saknade ord, varken talade ord eller tecknade så det var bara att titta.

När jag hämtade honom visade han mig samma saga. Det tog ett tag innan jag förstod vilken saga det var, den var i en lite modernare tappning.

Kan du lista ut vilken saga det var?

Så här såg det ut:

Med ord kanske sagan skulle bli så här:

3 figurer står vid sina byggnader. Ett djur går till den figur som står vid den minsta byggnaden. Djuret blåser på byggnaden och byggnaden ramlar omkull. Djuret går vidare till den andra figuren och blåser på den byggnaden också. Byggnaden rasar omkull. Djuret går till den tredje figuren och försöker blåsa omkull byggnaden, men det går inte.

Javisst, det var Tre små grisarna och stora, stygga vargen!

Inspirationen kom från en Kalle Anka-tidning:

I 20 minuter var Kalle ensam hemma med Mimmi. Han låg i soffan och läste en Kalle Anka-tidning och Mimmi var en trappa upp på sitt rum.

Plötsligt slocknade allt i hela huset. Det blev strömavbrott, inte bara i vårt hus, utan i 11 000 hushåll läste vi på nyheterna lite senare.

Allt blev helt svart i hela huset och på gatan utanför. Mimmi tände ficklampan i sin mobil och hörde att Kalle pratade för sig själv nere på bottenvåningen.

Hon ropade på honom och troligtvis såg han ficklampans ljus för han kom upp till henne. De gick tillsammans ner till köket och tände några ljus. I ljusets sken spelade de ett spel tillsammans på mobilen, i väntan på att vi skulle komma hem.

 

När vi en kort stund senare kom hem var strömavbrottet i stan lagat och lamporna tändes igen.

Jag bad Kalle förklara vad som hade hänt.

Med stor möda berättade han på sitt sätt med de ord han kunde komma på. Han berättade om hur solen slocknade och det blev natt, att han blev lite rädd, hur han gick i natten till Mimmi, hur Mimmi gjorde ljusen och att de spelade ringar på mobilen.

Det är så häftigt hur han har utvecklats när det gäller att berätta saker som har hänt.

Utvecklingssamtal
Idag efter skola och fritids var det utvecklingssamtal.

Kalle var väldigt tveksam, när det gällde att följa med till skolan igen, efter fritids. Efter fritids ska man gå hem, ju!

När vi kom till klassrummet hade Kalles lärare laddat med bilder på olika saker som Kalle jobbar med i skolan. Till bilderna fanns det texter som beskrev vad det var på bilderna.

Kalle blev genast intresserad och började att läsa. Han gillade att få berätta vad han jobbar med på skoldagarna.

Efter bilderna fick vi se några filmer från träslöjden, hemkunskapen och klassrummet.

 

När vi kom hem hade Kalle ytterligare ett utvecklingssamtal, men  den här gången var det han som berättade och visade sina skolsaker för pappa, med bilderna som stöd.

Elevstyrt utvecklingssamtal, på ett enkelt och väldigt tydligt sätt.

 

Jodå, vi pratade mål, kunskapskrav, formativ bedömning och andra viktiga saker, men det var innan Kalle kom.

Kartkunskap
Kalle har fått en ganska bra uppfattning om var olika platser finns på jordklotet.

När han snurrade på den lilla jordgloben kunde han peka ut några länder. Sverige, Frankrike och England visste han på en gång.

Han frågade oss om några platser. New York var den första platsen han frågade om.

Vi visade också var vi hade varit på semester i somras, Gotland.

Han tappade nästan hakan när han såg att Madagaskar faktiskt fanns på riktigt och inte bara är ett namn på en tecknad film (där handlingen utspelar sig i New York!).

 

Nästa land han frågade om, var en fråga med 2 ledtrådar. Vi blev tvungna att fundera en stund innan vi kunde svara honom.

- Jag undrar ... vilket land är trekant och katt? frågade Kalle.

Ja, vilket land skulle du svara?

Vi kom till slut på att det måste vara Egypten han frågade om - pyramider är trekantiga och utanför dem är det sfinxer som kanske kan se ut som katter.

Han nickade i alla fall gillande när vi sa Egypten, så det var nog rätt.

Magisk ring
- Titta ... jag gör en Ö ... bokstav, sa Kalle.

- Vill du se den magisk? frågade Kalle och körde in hela sin arm i ringen.
Vilken magi!

Ett glas med mindre än halva fyllt med läsk, 3 törstiga som alla vill ha läsken.

Efter lite snabba förhandlingar bestäms vem som ska börja att dricka en tredjedel.

Känner du igen situationen?

Den här gången drog Kalle vinstlotten, han fick börja.
Han drack några snabba klunkar, medan Mimmi och Maja tittade på.

När han var klar släppte han sugröret och utstötte ett långt "aaahh, det var gott"!

Kalle var nöjd, men det var lite värre med syrrorna - han hade druckit upp allt i glaset utan en tanke på att dela med sig.

Konst, museum och annat
Idag blev det en heldag när vi åkte runt till olika konstnärer, museer och utställningar. Kalle hängde med och deltog på olika sätt. Trots en del tråkiga (i hans smak) utflyktsmål blev det en bra dag.

 

Vid det första stoppet var vi hos en konstnär som hade gjort illustrationer till en barnbok.

Han tog tillfället och läste högläsning för alla i galleriet som var intresserade av sagan.

Nästa stopp var en skofabrik där man kunde se hur skorna tillverkades.

Till lunch beställde vi in en kebabpizza till Kalle. Han tittade misstänksamt på den.
- Det här är ett skämt! utbrast han när han såg den mycket välfyllda pizzan med massor av grönsaker och pommes frites.

När alla grönsakerna var bortplockade var det inte ett skämt längre. Den fick tummen upp!

Efter lunchen åkte vi till nästa konstnär där Kalle hittade väldigt fina "konstverk" - en stor skål med vindruvor. Han märkte snabbt att de var fyllda med kärnor. Han som äter vindruvor varenda dag är bara van att äta dem utan kärnor. En ny upplevelse!

Nästa stopp blev en gammal nedlagd stenfabriks huvudkontor, byggd på 50-talet men som la ner all verksamhet och tömdes för ca 10 år sen. All originalinredning från 50-talet var kvar så det var lite märkligt att gå igenom alla kontorslokaler, konferensrum och salar som var tömda på allt personligt, men som egentligen skulle kunna fungera.

Kalle gillade den stora Sverigekartan huggen i sten i byggnadens aula. han kunde på en gång peka ut var vi bor.

Han spanade in det stora marmorgolvet en stund innan han såg vad han ville göra med det. han la sig på sidan och låtsades stå på marmorinläggningarna som såg ut som stockar.

Fortfarande liggande låtsades han hoppa ner från dem.
,

I stenmuseet alldeles intill det nedlagda huvudkontoret fanns ett bord med olika saker av ytong, lättbetong, som Kalle fascinerades av.

Han skrattade gott åt den jättestora knäckemackan, det lilla elementet och julgranen, men allra bäst var nog de 3 legobitarna.

Alldeles utanför stenmuseet fanns en tågvagn som kalle hoppade upp på.
- Vart ska vi åka? ropade han.

Vi hoppade upp på tågvagnen bredvid honom för att följa med dit han tänkte ta oss.

- Vi åker till London! sa han och låtsades köra tågvagnen.

Konst och kultur är inte det han skulle välja om vi frågade honom men dagen fick godkänt, så det får nog räknas som bra!

Hela veckan har Kalle bytt om till badbyxor så fort han har kommit hem från skolan. Han vill hoppa studsmatta i badbyxor. Varför han måste byta om har vi försökt fråga om, men han kan inte svara på frågan.

Trots kylan har han hoppat 1 timme eller 2 varje dag. Han har varit lite frusen när han till slut har kommit in.

Vi har funderat lite över vad våra grannar tycker om att grannpojken är ute i badbyxor i ett par timmar i 9-10 plusgrader!

Kalle själv har nog tyckt att det har varit lite kylslaget och idag hade han lösningen på sitt problem.

- Jag har en idé, sa han när han bytte om till badbyxor. Den strålande idén var enkel - han tog på sig sin jacka tillsammans med badbyxorna.

Med jackan på, kanske det går att bada, trots att det bara var 14 grader i vattnet?

Han började med att ta bort alla löv.

Kalles ryggsäck luktade jättegott när han kom hem idag. Han drog upp en påse nybakade kanelbullar som han gjort på hemkunskapen.

- Han gjorde bakverkeri ... på hemkunskapen, förklarade han om sig själv.

Vi bad honom berätta hur man gör kanelbullar.

Han funderade en stund innan han långsamt började förklara.

- Han gör deg ... sen gör så (han visade hur han kavlade) ... bli platt ... sen ... gör peppar ... sen rullar ... gör dela ... sen skjuts in i ugnen ... så gör man, förklarade han.

Han såg väldigt nöjd ut över sin beskrivning av hur man gör.

Vi känner oss aningen tveksamma om beskrivningen stämmer.

Peppar? Kanske inte.

Ge gåva - ta emot gåva
Förväntningarna var stora hos den person som hade förberett och planerat för att ge Kalle en fin gåva - ett armband som hon hade gjort själv. Flera gånger hade hon försökt att fråga honom vilka färger han ville ha. Varje gång svarade han artigt "behöver inte" eller "nej tack". Till slut gav han efter och svarade att han tyckte om blått och grönt..

När han kom till skolan idag höll hon på att spricka av lycka. Hon skulle få ge honom det armband hon hade jobbat med i precis de färger han hade sagt att han gillade. Så fort han kom till skolgården sprang hon fram till honom och höll fram det blågröna armbandet.

Kalle tog emot det med en liten resignerad suck. Han trädde på det på sin arm i några sekunder innan det åkte av igen. När han kom in i klassrummet la han det på frökens bord, han ville ju inte ha det på sig.

Ibland är det mycket roligare att få ge än att få, men konsten är att ta emot en gåva utan att såra den som ger även om gåvan inte var önskad.
En svår balansgång för oss alla. Vi får verkligen hoppas att hon inte blev sårad av hans "jag-vill-inte-inställning"!

Idag skulle vi hjälpa Kalle att träna på att räkna baklänges.

Att räkna från 10 och neråt var inga problem,

Nästa uppgift var att räkna neråt från 20. Han tittade på 100-brädet och började räkna.

Småprat - nej tack!
Lite socialt småprat är inget för Kalle. Helt onödigt!

Pratar gör man när man har något viktigt att säga, som t ex berätta något från en Kalle Anka-tidning eller en tecknad film. Prata väder och annat oviktigt är onödigt.

 

Nu när hösten är så fin är det lätt att glömma att han inte gillar småprat. I morse på väg till skolan var hela marken var alldeles täckt av gula löv.

- Har du sett alla löv som täcker marken, precis som om det vore snö, sa jag som tyckte att det var mysigt att gå i de knastrande löven som var överallt.

- Du är så tokstollig! Han behöver inte prata, sa Kalle och fortsatte under tystnad.

Japp, så blev det. Vi fortsatte under tystnad.

Idag var det en härlig höstdag.

Termometern visade 16 plusgrader och de gula höstlöven singlade ner från träden som om det snöade löv.

 

Kalle fortsätter att leva som om det vore sommar och varmt ute.

Större delen av dagen har han varit ute på studsmattan och hoppat. Och hoppat. Och hoppat!

Det speciella är att han har gjort det i badbyxor.

Vid 17-tiden när han kom in efter ett ha hoppat i 3 timmar i sträck var han lite kall.

- J-j-jag t-t-t-ycker k-k-a-llt! stötte han fram mellan sammanbitna tänder.

Tur att det finns en varm dusch att värma upp sig i.

 

Vi får fortsätta vår övertalningskampanj när det gäller att ha lite mer kläder på sig när det är höst-hoppning!

Hundpromnenad
Idag kom Kalles farmor, Rose-Marie på besök med sina två hundar Fiffi och Tina.

Kalle följde med när vi gick på promenad med alla hundar. Han var väldigt nöjd när han fick hålla i Fiffi, som var störst av de 5 hundarna vi hade med oss på promenaden.

- Hon ser ut som en humla, konstaterade han.

- Va? Ser hon ut som en humla, undrade vi som hade svårt att se likheten mellan en hund och en humla.

- Ja ... hon är stor ... hon är fluffig ... som en humla, svarade kalle.

När hundpromenaden hade varit i någon timme och vi stannade och funderade åt vilket håll vi skulle gå, hittade Kalle en parkbänk som han satte sig på.

Och någon minut senare, hade han lagt sig - och nästan somnat.

Han blev snabbt pigg när han fick veta att vi skulle gå hemåt.
På hemvägen stannade han till vid vattnet och bara tittade sig omkring.
Många färger, varmt och skönt i luften, på väg hemåt - kan det vara bättre?

Frågeställning
Veckans stora, viktiga frågeställning:

Det kanske inte är en fråga att ställa upp i en valkampanj med, men för Kalle har det varit veckans viktiga fråga.

Vi ställs ofta inför frågor som vi inte så ofta funderar över.

Den här veckan har vi lärt oss mer om oss själva. Vi vet nu att 2 av oss i familjen föredrar pannkakor och 3 föredrar våfflor.

Har du en aning hur dina närmaste tänker om vilket som är bäst av pannkakor eller våfflor?

Love is in the air
Den här veckan har vi 2 "lånehundar" hos oss. Det är Sandy och Sally som vi brukar ta hand om ibland när matte och husse behöver hjälp.

Kalle gillar verkligen att gosa med dem. Idag hade han en mysstund med Sandy.

- Åååå ... hon kramar mig! förklarade han när Sandy slickade honom i ansiktet.

Då vet vi att det är så hundar kramas - de slickar i ansiktet! Ganska logiskt, faktiskt!

Kalles visdomsord
Idag gav Kalle oss ett tydligt visdomsord, på ett lite fyndigt sätt.

Han sa 5 ord och samtidigt bokstaverade han första bokstaven i varje ord med handalfabetet.

K = kan

A = aldrig

L = laga

L = lugn

E = er

 

Vad menade han?

Jo, efter lite lirkande efter förklaringar, så tror vi att han menade att alla människor är så stressade.

"Kan ni aldrig bli lugna!" om man ska "översätta" hans mening.

Ett bra visdomsord att försöka följa - ta`t lugnt!

 

Vi bad honom skriva ner orden och dessutom bad vi honom skriva dem med små bokstäver.

Lite klurigt, men han gjorde sitt bästa: