Torsdag 31 januari 2013

Lurad

Efter en hel del experimenterande har vi lyckats lura Kalle.

Kalle hatar lök, verkligen HATAR det.

Han gillar verkligen inte tomatbitarna från krossade tomater heller.

När vi har gjort spegetti och köttfärssås har vi haft både lök och krossade tomater i såsen.

Kalles falkögon har hittat alla bitar och petat bort dem ur köttfärssåsen. Han har gjort fina konstverk på sin tallrik av de små, små bitarna av lök och tomat.

För honom har det varit som att äta en orensad fisk full med små, små ben.

 

Idag lyckades vi göra en köttfärssås med både lök och tomat som han åt av, utan problem.

Hemligheten var att mixa löken i en mixer tillsammans med smöret som vi ändå skulle haft för att fräsa löken. Löken blev så finfördelad så att det blev som ett "lökmos", ganska flytande. Smöret gjorde att det inte fastnade på kanterna.

De krossade tomaterna byttes ut till passerade tomater som saknar bitar.

Det blev alltså en ganska slät köttfärssås, förutom köttfärsbitarna.

Han såg lite snopen ut när han skulle äta och det saknades lökbitar!

Godkänt var det i alla fall! :-)

Onsdag 30 januari 2013

Det hänger på foten

Kalle passade på när tillfället gavs.

Han måste ha haft en plan, som han bara väntade på att sätta i verket.

Bordet stod dukat med tallrikar, glas och bestick till kvällsmaten.

Han passade på när vi lämnade köket i några minuter.

När vi kom tillbaka var han i köket och hoppade omkring på sin balansboll. Det syntes lång väg att han var lite spänd eller förväntansfull.

Snabbt upptäckte vi hans lilla make-over. Han hade bytt ut alla glasen!

Alla glas var utbytta till glas på fot.

Glas på fot = popcorn efter maten!

 

Det här är så typiskt Kalle.

Det han egentligen ville säga var: "Kan jag få popcorn efter maten?".

Fredagar är det alltid glas på fot och popcorn, men aldrig på onsdagar.

Idag gjorde vi ett undantag. Han fick popcorn i present i lördags på hans födelsedag.

Den påsen öppnade vi efter maten åt en mycket nöjd kille! :-)

Tisdag 29 januari 2013

5,5 år

I 5,5 år har vi bott i vårt hus.

Det är precis halva Kalles liv. Han fyllde 11 år i lördags.

För oss föräldrar som är aningen äldre (inte så mycket, förstås!) är det långt ifrån halva våra liv.

Det blev ett helt nytt sätt att se på det ...

 

Lika länge som vi har bott i vårt hus, lika länge har vi försökt få Kalle att minnas vilken gata han bor på.

Om det skulle vara så att Kalle skulle tappa bort oss på stan eller av någon annan anledning skulle behöva berätta för någon var han bor, så är det lite enklare om han vet var han bor.

Med jämna mellanrum i 5,5 år har vi pratat om vilken gata och vilket gatunummer "Kalles hus" ligger på.

Kalle har alltid försökt att komma ihåg, men har inte lyckats.

Ibland när vi har frågat många gånger på kort tid, så har han kunnat komma ihåg det till slut.

Om vi sen någon månad senare har frågat igen så har han glömt.

 

I morse hade vi en sån där frågestund på "bra-att-kunna-svar":

- Vad heter du?

- Kalle.

- Har du något mer namn, ett efternamn?

- Eeeh....(lång betänketid) ... Rosén.

- Hur gammal är du?

- 11 år.

- Vilken gata bor du på?

- Eeeh ... eeh ... Villagatan.

- Vilket nummer på gatan?

- 26.

- Vilken stad bor du i?

- Behöver inte fråga mer, svarade Kalle.

Frågestunden var över.

 

Eftersom det var längesen vi frågade sist, så känns det bra att veta att han kan ge en del ledtrådar om vem han är. Så länge han har lust att svara, vill säga!

Här är Kalle 5,5 år gammal, alldeles nyinflyttad i vårt nuvarande hus!

Måndag 28 januari 2013

Låtsas-kompis

En del kompisar är mer följsamma och lättsamma, än andra.

Kalle har en låtsaskompis som följer honom vart han än går - nästan.

Ibland är låtsaskompisen framför honom och ibland är han bakom.

Kalles bästa kompis som alltid följer med honom är hans egen skugga.

 

Kalle och Skuggan hade ett bra samspel idag på väg till skolan.

Båda sparkade åt olika håll, men de kunde konstatera att de inte sparkade på varandra.

Det är också bervisat att en skugga är inte det minsta kittlig!

Söndag 27 januari 2013

Lördag 26 januari 2013

Fullträff!

Yeah, vi lyckades!

Kalle fyller 11 år idag och han har tydligt berättat för oss att han inte ville ha några paket. Antagligen är han orolig att han ska få något han inte vill ha.

Han önskade sig en flaska Bacardi - eller rättare sagt 4 flaskor, en i varje smak. Det övervägde vi aldrig att köpa.

Vi hade 2 paket, förutom lite småsaker som vi gav honom i morse med frukost på sängen.

Lite oroliga var vi, att han inte ville ha presenterna. Vi var spända på hans reaktion när han öppnade, men det hade vi inte behövt vara. Hela hans ansikte visade hur glad han blev över de presenter vi hade köpt.

Vi hade lyckats att hitta presenter som han verkligen ville ha!

Yeah!

LEGO Minecraft som han faktiskt önskade sig i julklapp, men som har getts ut i en limited edition och var slutsåld. Vi lyckades hitta en lite skamfilad men oöppnad kartong!

Det andra är ett bilspel, Rush Hour, som är ett spel där man får använda sin logiska förmåga. Bilar och lastbilar placeras ut efter ett visst mönster och man ska sen lyckas köra ut den röda bilen genom att flytta de andra bilarna och lastbilarna så att vägen ut blir fri. Det är ett spel för en spelare - perfekt för Kalle!

---

 

 

Storasyster Maja gjorde ett fint inlägg till sin lillebror idag: klicka här

 

 

---

Efter födelsedagslunchen gick vi till stan.

Vi stannade till ibland för att titta på olika saker. Kalle däremot gick i sina egna tankar och tänkte inte på var vi var. Plötsligt hade han anslutit till en ny grupp människor.

Han stod där och bara väntade på att "vi" skulle fortsätta gå. Han var helt oberörd av att han "hängde" med nya människor.

De däremot undrade vem han var som stod där och väntade på dem.

Vad roligt det såg ut! :-D

Han står närmast kameran med händerna på ryggen och väntar på att "vi" ska fortsätta att gå!

Fredag 25 januari 2013

Mysigt!

- STANNA! beordrade Kalle.

Han stoppade oss nedanför trappan upp till övervåningen när det var dags att lägga honom för natten.

Vi stannade kvar nere för vi såg på Kalle att det var något han skulle fixa. Han sprang ivrigt upp till övervåningen.

Efter 1 minut kom han och hämtade oss.

Stolt tog han oss till sitt rum.

- Titta ... kan inte sova nu! sa han och pekade på sängen.

Hans kuddar, täcke, överkast och gosedjur var borta. Hela sängen var tömd. Bara underlakanet var kvar.

Triumf! Omöjligt att sova.

Han såg så nöjd ut så vi förstod att han hade en plan.

Vi fortsatte till badrummet för att duscha honom, borsta tänderna och byta till pyjamas.

Där fyndade vi. Alla hans sängkläder låg i badkaret!

Där ville han sova.

Han hoppade ner i badkaret och låg där en stund.

Efter duschen förklarade han att han tänkte sova i badkaret.

Vi lät honom prova. Han hoppade i badkaret och drog upp täcket.

Vi släckte och gick ut ur badrummet.

Där låg han och tyckte nog att det var ganska mysigt.

När vi kom tillbaka hade han nog insett att det inte var så skönt som han trodde. Badkaret var lite hårt.

Nöjd över att han hade fått prova badkaret, följde han med till sin vanliga säng, kröp ner och somnade.

Torsdag 24 januari 2013

Onsdag 23 januari 2013

Skogshare med knorr

På NO/bild-lektionen fick Kalle en uppgift han skulle göra.

Uppgiften var att göra en skogshare av lera.

 

Uppgiften gick riktigt bra, men resultatet var kanske inte en traditionell skogshare:

Det blev en spargris som de ser ut, med "gummilucka" på magen och mynt av häftmassa.

 

Han gjorde också en bild till.

Bilden visar tydligt var gummiluckan sitter och att den ska användas till "cirkelpengar", mynt och inte till "kvadrater", sedlar.

Tisdag 22 januari 2013

Ordningen återställd

Igår testade vi hur det skulle gå med systrarna Mimmi och Maja som "tf föräldrar".

De hämtade på fritids, lagade mat som passade Kalle och såg till att han kom i säng den vanliga tiden.

Kalle tyckte från allra första början att det var helt OK med nya föräldrar.

När Maja stekte pannkakor kom han in och de kom överens om att hon var kvällens mamma.

Vid middagen kunde han berättade att den dagens "mamma" gjorde godare pannkakor än den andra, "vanliga" mamman.

Den "vanliga" mamman börajde fundera på om gårdagens "mamma" kanske skulle kunna ta matlagningen i fortsättningen. ;-)

Idag var ordningen återställd. Den vanliga mamman och pappan var hemma och Mimmi och Maja kunde vara systrar som vanligt.

Väldigt skönt att veta att hans duktiga systrar kan vara lika bra "föräldrar" en hel kväll som de vanliga föräldrarna.

 

Man kan se på Kalles ögon att han tycker att det är lite mysigt när "vikarie-mamman" säger godnatt.

Måndag 21 januari 2013

Sportintresse

Vad fort det kan gå att hitta ett nytt intresse.

Den korta stunden som Kalle spelade ishockeyspel i lördags fick oanade konsekvenser.

Han har snabbt hittat sportkanalerna på TV.

Han började med att hitta en NHL-match mellan Philadelphia Flyers och Pittsburgh Penguins.

Det han var intresserad av var inte antal mål, eller tacklingar eller vilka som vann.

Nej, det var hur spelarna gjorde med klubborna. Han hade en osynlig klubba i sin egen hand hela matchen.

 

Efter det har han utvidgat sitt sportintresse till fotboll. Han hittade en match i spanska liga mellan Madrid och Levante som han fastnade för.

Nu har vi i alla fall en idrottsintresserad i familjen! ;-)

Söndag 20 januari 2013

Nerräkning

Idag fick Mimmi bestämma maten. Det blev Chicken Nuggets med ris och sweet chilisås.

Kalle fick potatis istället för ris, men kycklinbitarna tyckte vi att han kunde äta av.

Det tyckte inte han.

- Inte runda fiskpinnar! sa han och såg väldigt lidande ut.

Han har aldrig smakat, så han vet inte hur det smakar.

Vi tänkte inte ge oss - inte han heller!

När han hade insett att vi tänkte vara så där envisa som vi är ibaland, så började han att räkna.

- Ett ... två ... tre, räknade han.

På tre så såg det ut som han stoppade in biten i munnen.

Gaffeln med den lilla kycklingbiten gled lätt förbi på kindens utsida.

Tyvärr, för Kalle alltså, så gick vi inte på det. Vilket nederlag!

Till slut stoppade han in biten i munnen. Den kraftiga grimasen när hela ansiktet drogs ihop talade väldigt tydligt om för oss vad han tyckte om det.

Han provade i alla fall!

Lördag 19 januari 2013

Jag vann!

Idag blev Kalle inbjuden att spela ishockeyspel med Julia, som vi hälsade på hos.

Vi satt i ett rum intill och kunde höra hur han tjoade till med jämna mellanrum.

- Jaaa ... jag vann! skrek han varje gång det blev ett mål.

Koncentrationen var stor, han tekade långsamt men säkert.

Julia fick ibland sitta och vänta på att pucken skulle komma så att hon kunde vara med i matchen.

När matchen var slut var det 2 vinnare.

Julia hade vunnit med flest mål.

Kalle hade vunnit med flest självmål.

Är det så noga vilket mål pucken hamnar i? ;-)

 

På bilden jobbar han för att få in pucken i sitt eget mål.

Koncentration!

---

Till dessert blev vi bjudna på ananaspaj med glass och maränger.

Kalle gillade desserten, men inte ananaspajen eller glassen.

Fredag 18 januari 2013

Tystnad

När jag hämtade Kalle efter skolan idag fick jag veta att det hade hänt något under dagen, som Kalle inte ville prata om. Det kan ha varit en konflikt eller något annat.

Kalle ville i alla fall inte prata om det. Han brukar inte berätta så mycket om vad han har gjort på dagarna i skolan, än mindre berätta om det har varit en konflikt.

 

Eftersom vi ville veta vad som hänt så försökte vi fråga vid matbordet när vi åt mellanmål.

Vi ställde frågor på alla möjliga sätt för att få honom att berätta.

Inget svar.

Maja berättade väldigt tydligt, nästan för tydligt, om sin skoldag.

Kalle lyssnade mycket intresserat, mer än han brukar.

Vi trodde att han skulle berätta om sin dag när hon var klar.

Han funderade en lång stund.

- Jag ... eeemm ... jag kan inte, sa han.

 

Lite senare satt han i sitt rum och byggde med lego. Jag gick in till honom och satte mig på golvet.

Vi hade en kort dialog om dagen, men Kalle sa fortfarande ingenting.

När jag hade lämnat hans rum, kunde jag höra honom prata för sig själv.

- Pheeew ... det var nära ögat!

 

Lite senare gick han till soffan och la sig ner - och somnade.

Det måste ha varit ansträngande att inte berätta vad som hade hänt.

Torsdag 17 januari 2013

Trollig

- Jag äääälskar såga, sa Kalle när han hade fått ett par handskar. Handskar kan verkligen göra susen när det gäller att arbeta med trä sticks för att det är lite grovt..

 

Idag på träslöjden blev det en liten paus när det blev väntetid till borrmaskinen. Han skulle borra några hål i den blivande fågelholkens sidor, men borrmaskinen var upptagen.

Han fick en liten träbit som han fick göra vad han ville med.

Han började att rita på träbiten med en blyertspenna.

- Det här är skumt ... jag är så trollig, sa han efter en stund och såg helt paff ut.

Det visade sig att han helt plötsligt hade blivit av med blyertspennan. I hans värld hade den trollats bort, men i själva verket hade den bara ramlat ner på golvet.

Den lilla träbiten blev en riktigt söt "elefant-bil", som Kalle sa att det var.

På träbiten bakom elefant-bilen kan man se att Kalle har skrivit sitt namn med stort K och resten med små bokstäver. Det är första gången vi ser honom använda små bokstäver.

Onsdag 16 januari 2013

Tisdag 15 januari 2013

Ärlig självinsikt

Kalle är väldigt förtjust i alla fyrkantiga tekniska saker. Det finns ju ganska många olika såna.

TV, Nintendo, dator, TV-spel, mobil-surf.

Han skulle kunna tillbringa hur många dygn som helst med de fyrkantiga tekniska prylarna.

Vi brukar kärleksfullt ge honom smeknamn kopplade till de tekniska prylarna.

Han kan få heta TV-råtta, data-unge eller Nintendo-Kalle.

Han nekar naturliugtvis varje gång!

Han är ju bara Kalle.

 

Idag satt han och "läste" TV-tidningen.

Läste inom citationstecken eftersom det är alldeles för svår text för honom att lyckas tyda vad som står.

- Vad gör du Kalle? frågade vi.

- Jag är Råtta-TV! svarade han ärligt.

Han som aldrig någonsin har erkänt förut. ;-)

Måndag 14 januari 2013

Ett gott skratt!

Vad tokigt det kan bli ...

Vi hade sett en reklam om en mobil av ett mindre känt märke med fri surf för 29 kronor/månad.

Som hittat!

För Kalles del skulle det kunna vara en bra sak att ha med på resor. När vi åker bil så är det ofta en timme eller två.

Han skulle kunna titta på samma YouTube-filmer om lego, Transformers eller Thomas tåget som han brukar göra hemma.

- Kalle skulle du vilja ha en egen mobil? frågade vi Kalle idag.

Han tycker att det är svårt att bara svara "ja" eller "nej".

För att ge honom ett bildstöd brukar vi använda våra händer.

- Ja, sa vi och pekade på pekfingret.

- Nej, sa vi och pekade på långfingret.

Kalle funderade en stund, innan han svarade.

För honom betyder det enbart"nej" när han svarade.

Han ville inte ha en egen mobil!

Söndag 13 januari 2013

Lördag 12 januari 2013

Lätt som en plätt

Ibland är det faktiskt så att det är vi vuxna som har problem.

Inte barnen!

Vi är inte lika flexibla och hänger inte alltid med i förändringarna.

 

Kalle har i alla år tyckt illa om att klippa sina naglar och sitt hår.

Vi har fått ladda i några dagar för att klara av ansträngningen.

 

Idag hade vi laddat färdigt, så vi tog fram sax och trimmer så att vi kunde klippa hans hår.

Han satte faktiskt upp ett villkor för att låta sig bli klippt. Han ville se Smurfarna.

Eftersom vi till varje pris ville lyckas med klippningen, så fick vi tänka till hur vi skulle göra eftersom vi inte har filmen. Efter lite sökande och ytterligare några grå hårstrån så lyckades vi hitta filmen.

Kalle satte sig tillrätta utan att protestera, lät oss klippa håret utan att protestera och borstade själv rent ansiktet när det var klart.

Han har lärt sig att det är ok att klippa håret, nu måste vi vuxna också inse att han tycker att det är ok!

Vi är lite tröga!

Fredag 11 januari 2013

Kortvarig lycka

I matsalen i skolan brukar Kalle allra först kolla vad som bjuds vid den vanliga matdisken innan han tittar i värmeskåpet där hans matlåda står.

Idag gjorde han som han brukar. Han gick hela raden och kollade om det var något han ville ha.

Olika grönsaker och sallader, pytt-i-panna, tacogratäng och kycklinggryta med ris.

Nja, kanske inga favoriter ... men ... vad var det på det lilla bordet efter matdisken ... stora pepparkakshjärtan!

Gott!

Han tog en pepparkaka och la på sin tallrik ... och en till ... och en till.

Till slut hade han ett tiotal stora, fina pepparkakshjärtan på sin mattallrik.

Med ett stort leende gick han för att sätta sig.

Lyxmåltid!

Mat fick ju inte plats - tallriken var full!

Lyckan varade inte så länge.

Fröken och Kalle gick och frågade matsalspersonalen hur många pepparkakshjärtan man fick ta.

Man fick bara ta ett hjärta!

Lyckan var kort - men Kalle accepterade läget och lämnade tillbaka alla hjärtan utom ett, utan att protestera.

Det kunde ha gått vägen! ;-)

 

Till fredagsmys fick han små, hembakta pepparkakshjärtan!

Torsdag 10 januari 2013

Tydligt svar

Matdags!
Kalle åt samma mat som han äter de allra flesta måltider - kokt potatis, köttbullar och broccoli.

När tallriken var tom satt han och dagdrömde lite.

- Kalle, vill du ha mer mat? frågade vi.

Inget svar.

Blicken var långt bort i fjärran och han visade inte på något sätt att han hörde frågan.

Han började att plocka med sina bestick.

Han tog en kniv från sin närmaste bordsgranne utan att fråga.

Han flyttade på sitt glas.

När han släppte glaset så tog han ögonkontakt och pekade ner på matbordet, ner på besticken och glaset.

Där hade han formulerat ett rakt svar på frågan om han ville ha mer mat.

Han hade alltså hört frågan! :-)

Svaret var mycket tydligt: NO

Onsdag 9 januari 2013

Önskning

Vilket dilemma!

Kalle fyller snart 11 år och vi har frågat honom vad han önskar sig.

- Jag kan inte, har han svarat.

- Kan du inte komma på något att önska dig? har vi frågat.

- Jag är svååår, har han svarat och menar då antagligen att han tycker att det är svårt att komma på vad han önskar sig.

- Menar du att du inte vet vad du önskar dig eller att du inte önskar dig något? har vi frågat.

- Ja (på inandning), har han svarat.

 

Han såg ganska bekymrad ut när vi pratade om det. I vår värld så är det så självklart att alla barn vill få presenter och bli uppvaktad med paket, men det kanske är helt fel.

Vi är väldigt osäkra på om Kalle egentligen vill få paket när han fyller år.

Han kanske minns Yatzy-spelet som han fick i julklapp. Det skrev vi om 30 december.

Det var ju inte en bra julklapp.

Han kanske är rädd att han ska få lika "hemska" födelsedagspresenter.

Det här får vi nog ta och fundera på hur vi ska göra!

 

Om det fanns att köpa skulle han säkert önska sig Lego Lorry. Han har sett filmer på YouTube med olika hemmabyggen av lastbilar.

Den här lastbilen ritade och skrev han idag.

 

 

 

 

Tisdag 8 januari 2013

Ett tredje språk

Kalle har ett språk som kan bli mer tydligt för oss att förstå när han stödtecknar till talet.

Ibland kan det bli ganska roliga meningar, när han säger en sak, men tecknar en annan.

Det är tur att vi - oftast - förstår honom!

 

- Jag ... D ... få ... mjölk, sa han samtidigt som han tecknade varje ord.

Han tecknade bokstaven D, men eftersom han pratade samtidigt så hörde vi att han sa: Jag be få mjölk!

Han fick mjölken som han D att få...

Bokstaven D:

Be:

 

Han har också upptäckt att en handform när man tecknar kan betyda flera olika saker.

Nuförtiden säger han "Tack för maten" på sitt sätt.

 

"Tack" tecknas nästan lika som "brun".

"För" tecknas nästan lika som bokstaven "L":

"Maten" tecknas med en A-hand.

Tack för maten = brun L A

Måndag 7 januari 2013

Fantasi-rum

Idag åkte vi till IKEA för att köpa en hylla. Vi förberedde Kalle i god tid, redan på morgonen att vi skulle åka dit.

- Ikväll ska vi åka till IKEA. Det är affären som har många olika möbler och rum som man kan gå in i och titta på alla möbler, förklarade vi.

Det var som att trycka på en knapp.

Han började att rabbla olika typer av rum, som en ramsa. Det var inga vanliga rum som sovrum, vardagsrum eller kök. Nej, här var det rum som de flesta antagligen intehar.

- Vatten-rum ... stenar-rum ... upp-och-ner-rum ... ingamöbler-rum ... fällor-rum, rabblade han.

När han rabbalt alla rummen färdigt så började han om från början.

Vi fick inte fråga om rummen utan han ville få rabbla ostört.

 

Vi åkte till IKEA och uträttade vårt ärende.

När vi kom hem igen hoppade han runt på sin älskade balansboll.

Han rabblade de olika rummen igen i takt med studsen på balansbollen.

- Va-tten-rum, ste-nar-rum, upp-och-ner-rum, i-nga-möb-ler-rum, fä-llor-rum, rabblade han.

- Hmm ... finns inte ... kanske åka annan affär? undrade han.

Den dagen IKEA möblerar ett rum med vatten, stenar, fällor, upp-och-ner eller utan möbler så måste vi åka dit igen.

Om den dagen kommer, förstås!

 

Här är dagens IKEA-vagn, med 3 finfina "inköp" - Mimmi, Maja och Kalle.

Söndag 6 januari 2013

Städ-ansvar

Kalle har på eget initiativ tagit ett eget ansvarsområde när det gäller städning här hemma.

Det är en väldigt, väldigt liten del av hushållets städning, men den delen är numera pedantiskt skött.

Kalle har utvecklat en fobi, skulle man nog kunna kalla det, de senaste veckorna.

Han kan inte längre gå in i badrummet utan att rensa golvbrunnen i duschen, från hårstrån.

Så fort han kommer in i badrummet går han fram till duschen, faller ner på knä och studerar brunnen från nära håll.

Ibland kan han hitta ett hårstrå eller kanske två och då tar han bort det.

Utan att på något sätt avslöja vad han tycker om hårstrån i duschen så gör han det, varje gång han går in i badrummet.

Han bara gör det!

Han har verkligen blivit en specialist på att hitta osynliga hårstrån på brunnen i duschen! :-)

 

Han får gärna ta några fler ansvarsområden när det gäller städningen...

Kalle, 11 månader, njuter av en dusch utan att tänka på om det finns några hårstrån på brunnen.

Lördag 5 januari 2013

Dataproblem

Alla har vi väl råkat ut för problem med datorn. Det kan strula utan någon som helst anledning, kan man tycka. Oftast finns det en förklaring, som med lite tålamod och en gnutta kunskap går att fixa.

 

Kalle har en fast dator i sitt rum. Rättare sagt - han har haft till idag.

Exakt vad som gjorde att han bestämde sig för att han inte skulle ha en dator vet vi inte, men att han hade bestämt sig var det inga som helst tvivel om.

 

Han var i sitt rum och vi var nere i köket. Han kom ner till köket och hämtade en matkniv i besticklådan.

- Den går inte - måste laga, sa han och gick tillbaka till sitt rum.

Efter några minuter kom han tillbaka, la kniven i besticklådan och gick till vardagsrummet med en Kalle Anka-tidning. Han satte sig att läsa, i lugn och ro.

Vi funderade inte så mycket på vad han hade gjort, men förstod vad som hade hänt när vi kom till hans rum.

- Den är trasig ... kan inte laga, sa Kalle och bad oss att ta bort den "trasiga" datorn.

Datorn var föst åt sidan med alla kablar och kontakter utdragna. Troligtvis använde han kniven till att bända loss locket till nätverksuttaget.

Kanske hade han haft problem med att skriva in något ord på YouTube, eller problem med uppkopplingen eller något annat.

Han hade bestämt sig. När han har bestämt sig så är det det som gäller!

Det hade kanske varit smidigare om han hade bett om hjälp ...

Fredag 4 januari 2013

Komplimang ... 

- Får jag se dina ögon, sa Kalle och böjde sig fram till mig när vi satt vid frukostbordet.

Han tog tag i min axel och tittade mig djupt in i ögonen.

- Du har magiska ögon, konstaterade han och studerade mina ögon noga från alla håll.

Vilken komplimang! Magiska ögon!

Jag log hela dagen åt den fina komplimangen.

 

Senare på dagen förstod jag vad det var han försökte säga till mig när han sa att mina ögon var magiska.

- Varför se i den så Kalle ... under täcket ... dina ögon? frågade han.

En kryptisk mening, men efter lite funderande förstod jag.

På morgonen hade han dragit täcket över huvudet för att busa lite med mig. Huvudet hade varit helt dolt men stora delar av underkroppen låg helt fria, utan täcke. Det var inga som helst problem att se var han var.

Han däremot, såg ju ingenting, precis som strutsen som stuckit huvudet i sanden.

Jag "hittade" honom på en gång och det var det som han tyckte var lite konstigt.

Han tyckte alltså att mina ögon var magiska eftersom de kunde se att han var under täcket. ;-)

Här är Kalle lite drygt 1 år.

Täcket har han inte dragit över huvudet!

Torsdag 3 januari 2013

Älskar, älskar inte, älskar ...

Det gamla sättet att ta reda på om kärleken är besvarad, genom att rycka kronbladen av en prästkrage och räkna "älskar, älskar inte" har de flesta hört talas om.

Det hade visst Kalle också, upptäckte vi idag.

Han fick en brödkant som han skulle dela i mindre bitar och sen lägga dem i burken med brödkanter som vi spar åt änderna vid slussen alldeles nära oss.

Han började att dela brödet i små bitar.

För varje bit han la i burken "räknade" han, men han förändrade ramsan från att få ett svar på frågan "Älskar?" till att ge ett svar på frågan "Vem älskar jag?".

- han älskar

- han älskar inte

- han älskar mycket

- han älskar artigt

- han älskar ... äh ... strunt samma

- han älskar mer

- han älskar så inte

- han älskar ingenting

- han älskar dig

- han älskar pappa ...

Där var brödkanten slut!

Svaret på ramsan kunde inte ha varit bättre!

Onsdag 2 januari 2012

Natt-vandring

Natten till julafton hade vi flera besök här hemma.

"Tomten" kom och fyllde strumporna med godis.

Eftersom Kalle hade tappat en tand dagen före julafton så kom också tandfen.

Kalle la först tanden i ett glas med vatten, men sen flyttade han den så att den låg under kudden.

Under kudden lämnar tandfen en 20-lapp har vi fått lära oss av våra barn. I ett vattenglas blir det bara en guldtia.

Ja, ja, tandfen gjorde som barnen sa och lämnade en 20-lapp under kudden.

Det lustiga är att Kalle hittade aldrig 20-lappen på julaftonsmorgonen, eftersom den ramlade ur sängen och in på en hylla under sängen.

 

I natt vaknade jag med ett ryck. Klockan visade 02.27. Mitt i natten!

Det prasslade vid sovrumsdörren. Hade det kommit in möss?

När jag yrvaket tittade upp så stod Kalle vid dörren och försökte hitta knappen till taklampan.

Vilken tur att han aldrig hittade den.

Eftersom han inte har hörapparaterna på sig på natten var det ingen idé att försöka att prata med honom, så jag skyndade mig fram till honom och följde med honom ut ur sovrummet.

- Titta, titta ... jag hittade den ... på sängen! sa han glatt och visade upp sitt fynd.

Han hade hittat 20-lappen! Mitt i natten!

Jag följde med honom upp till hans rum och han visade, det jag redan visste, var den hade varit.

Frågan är vad han hade gjort INNAN han hittade 20-lappen - mitt i natten!

Tisdag 1 januari 2013

Bild-test

Kalle har ett bildseende som vi aldrig någonsin kommer att få, hur mycket vi än skulle träna det.

 

Vi hade gjort en förändring i Kalles rum idag. 

Utan att han visste att det var något som var annorlunda när han gick in i sitt rum, så upptäckte han det ändå på ungefär 2 sekunder.

- Wow ... ny, sa han.

Har du också ett bra bildseende och kan upptäcka vad som skiljer den första och den andra bilden åt?

 

Enkelt, eller hur?

Du visste att du skulle leta efter en skillnad, det gjorde inte Kalle.

Han hade fått en ny väggalmanacka för 2013, till höger om fönstret.

Den nya är på den andra bilden.

Än så länge är den tom, men vi ska fylla på med allt som händer.

De viktigaste bilderna enligt Kalle är popcornbilderna på fredagar. ;-)