- Jag känner nyfiken, sa Kalle när han förväntansfull var med och sjöng för Maja som fyller 13 år idag.
Man kan säga att han var respektfullt aktiv i paketöppnandet. Han var väldigt lyhörd för hur Maja ville ha det, samtidigt som han väldigt gärna ville vara med och öppna.
Maja hade en mycket intresserad assistent vid sin sida.
Dagens samtalsämne:
Den här ryggen satt Kalle alldeles bakom vid frukosten. Han höll igång ett samtal om de olika fiskarna precis hela frukosten.
Det var nog den finaste t-shirt han har sett i hela sitt liv.
Dagens Titanic:
Kalle skapar sina egna Titanicbåtar av det mesta. Här är det solsängen som än en gång har fått agera Titanic. Den gröna handduken fick bli isberget och de orangea handdukarna blev skorstenar. Tyvärr saknades det 2 skorstenar, men det fick gå ändå.
Dagens struts:
Det var många glada miner i restaurangen när Kalle blev en struts. :-D
Dagens strävaste:
Dagens problemlösning:
Det var för ljust i skuggan för att kunna se skärmen på Nintendo-spelet.
Idag provade vi att snorkla vid slutet av den långa bryggan.
Där är det 45 meter djupt vatten.
Det är verkligen svindlande att tänka på hur djupt det är.
Kalle var väldigt fascinerad av den nya världen som uppenbarade sig framför honom när han kom ner med cyklopet under vattenytan. Igår tränade han att använda snorkeln på rätt sätt så att han skulle kunna vara under ytan en längre tid.
Han var verkligen nöjd när han märkte att det fungerade. Vilken lycka!
Massor av olika fiskar i alla möjliga färger simmade omkring bland oss.
Blåa, gula, orangea, rosa, svarta, gröna, vita.
Runda, avlånga, ovala, små, stora, jättestora (huu!), ensamma och i stim.
Det VAR häftigt!
Kalle pratade en hel del om snorklingen efteråt, men inte om fiskarna. Det han var mest fascinerad av var att vattnet var så salt.
Han höll en lektion för oss om hur man gör saltvatten.
Han tog saltkaret och saltade en hel del i sin läsk.
- Han gör vatten ... och gör salt ... blandar ... sen saltvatten, förklarade han - och drack sen upp allt.
Minen när han druckit ur hela glaset var värd att betala för! ;-)
Vi har badat en hel del i några dagar. Det är svalkande, men inte särskilt svalt i vattnet.
Alldeles närmast vårt rum finns en stor uppvärmd pool med 35-gradigt vatten.
Kalle kallar det att "bada Concordia", efter det stora passagerarfartyget som kantrade i Medelhavet(=varmt klimat) tidigare i år.
Bredvid poolen finns ett badlandskap med olika rutschkanor, vågbassänger, båtar i kanaler och annat roligt. Där är vattnet lite svalare (kanske 25 grader).
Kalle kallar det att "bada Titanic", eftersom det är lite svalare.
Vi har också badat i havet och snorklat lite alldeles inne vid strandkanten. Några färgglada fiskar har vi sett. De stora korallreven från bryggan ska vi snorkla vid en annan dag.
Kalle kallar det att "bada Nemo".
"Bada Concordia", "bada Titanic" eller "bada Nemo.
Som en service finns det på vårt område en typ av golfbilar (kanske en förlängd golfbil!) som kan ta ganska många passagerare.
Om man har tur när man är ute och går så kan man bli upplockad av en sån golfbil och körd dit man vill.
Idag hade vi turen att bli upplockade. Vi skumpade fram på de slingrande smala kullerstensgatorna i en hastighet som var aningen högre än vi själva skulle vågat köra.
Kalle höll i sig krampaktigt i räcket till höger om honom.
- Vilken häftig, snabb sportbil! sa han när han när han klivit av bilen efter den vingliga färden.
Det höll vi med om!
Just på de här bilderna närmar vi oss huvudbyggnaden och där är vägen bred som en motorväg! :-)
Det allra, allra första Kalle sa idag lät så charmigt, med tanke på att det var en 10-åring som sa det.
Alldeles nyvaken och yr gick han ut på balkongen och tittade sig omkring på alla byggnader, pooler och vattenrutschkanor. Det var varmare ute på balkongen än inne. Himlen var alldeles blå och solen sken med sina starka strålar.
- Ååå … vilken HÄÄÄRLIG dag! sa han lite lillgammalt.
Det allra sista han sa när vi kom hem ganska sent på kvällen och det var dags att gå och lägga sig var lika charmigt.
- Hem ljuva hem! sa han nöjt när han gick in och la sig på sängen och pustade ut innan det var dags att byta om till pyjamas.
- Idag ska vi åka flygplan, Kalle, sa vi för att förbereda honom på vad som ska hända.
Då gick han fram till whiteboardtavlan och började att rita.
- Det är en bad-hjärta ... det är en bad-piano ... det är en bad-gitarr ... det är en bad-fotspår, förklarade Kalle när han var färdig med sin bild.
Det gick ju lätt att se att det var något att bada i/med/på, eftersom det var vatten på varje bild.
- Det är en mobil ... gör Maja, sa han sen och började rita hennes arm som höll fast mobilen.
Lite senare frågade vi Maja om hon visste vad han menade.
Hon fundrade en stund, men kunde inte riktigt komma på det.
Hon mindes att hon för ganska länge sen visade honom bilder på det resmål vi ska till. Det var så länge sen att hon inte mindes riktigt vilka bilder det var.
De bilderna var i alla fall det första han kom att tänka på när det blev prat om flygplan!
Tänk vad bra det kan vara i skolan, även om en del mål är svåra att nå upp till.
Skolans mål är ju att nå minst ett godkänt betyg, E, i alla ämnen.
Vid utvecklingssamtalet idag så pratade vi inte så mycket om den biten.
Det mesta av tiden pratade vi om alla framsteg som Kalle gör, i sin egen takt.
Vad viktigt det är att se allt som fungerar och inte fokusera på det som borde vara bättre.
Kalle får skynda i sin takt och det är vi tacksamma för.
Vi vill ha kvar lusten och viljan hos honom!
Årets sammanfattning:
Läsningen:
Han har börjat att ljuda mycket mer. Det verkar som han själv vill få ett mer flyt på läsningen. Det är den allra största motorn - att han vill själv.
Engelska:
Årets nyhet! Han är mycket intresserad av att få lära sig nya ord på engelska. Även om han glömmer dem ganska fort, så är han medveten om att engelska är ett annat sätt att kommunicera på än svenska och teckenspråk.
Byta ord:
Ibland är "jag-vill-inte"-känslan stark. Kalles lärare har upptäckt att de kan byta ut en del ord mot andra och då blir det helt plötsligt mycket lättare att gå med på det. "Gå till gympan" kan bytas ut mot "gå till Johnny". "Fritids" kan bytas ut mot "mellis".
Det är lustigt för vi byter också ut en del ord hemma. "Sova" brukar heta "godnattsaga" och är helt plötsligt är det mycket mer intressant.
Balansgång: På skolgården finns en hinderbana med några däck och spångar. Vid en sammanräkning av raster och fritidstid så springer han på hinderbanan ca 2 timmar per dag. Inte illa!
Matematik:
Något han brinner för just nu är hans framsteg med att förstå hur alla siffror hänger ihop. Hans mål är att komma till ett tusen!
Precis som Kalle önskade för knappt en vecka sen, så gick vi på bio och tittade på Madagaskar 3, idag.
Popcorn är ju ett måste på bio, men vi tog med oss egna påsar som vi poppade hemma. En full ryggsäck med popcorn. Kalle tyckte att det var svårt att stänga ryggsäcken.
Är man många, så är man! :-)
Efter bion åt vi lunch på en restaurang på stan. När Kalle kommer i nya miljöer, så ser han ofta småsaker och detaljer, han "scannar" av rummet.
- Å, där är en eickejkoong, sa han till mig.
- Va, vad sa du? undrade jag som inte hade uppfattat vad han sa.
Då böjde sig Kalle fram och tog tag i mitt öra, vek undan håret och studerade örat noga.
- Vad är det för fel på öra? frågade han uppgivet eftersom han inte såg något avvikande. :-)
Till slut svarade han i alla fall på frågan.
Han hade sett en bild av Eiffeltornet. Där var han för 1,5 år sen och minns mycket väl hur det såg ut.
De senaste nätterna har det varit en katt-och-råtta-lek med Kalle.
Han har accepterat att gå och lägga sig när vi har sagt till.
Efter en stund har han smugit upp ur sängen och smygit på oss. När vi har upptäckt honom har vi följt med honom till hans säng och bäddat om honom igen och sagt godnatt.
Efter ytterligare en stund har vi sett honom smyga på oss igen och vi har följt honom tillbaka igen.
Han är verkligen envis, för de flesta kvällarna sista tiden har han varit vaken till mellan 11 och 12 på kvällen.
Att somna på kvällen är inte en favorit, precis lika lite som att vakna på morgonen.
Igår kväll var det lika många vandringar tillbaka till sängen som de flesta kvällar den sista tiden.
Till slut, när klockan var runt 23, somnade han i sin säng.
I morse när vi skulle väcka honom så upptäckte vi att hans säng var tom!
Det var inte så svårt att förstå att han hade vandrat iväg under natten.
Vi började att leta. I vår säng var han inte, det visste vi.
Inte i soffan, inte i Majas säng, inte ...
Jo, där var han - i Mimmis breda säng.
När vi hade väckt honom så hade han en bra förklaring på vad som hade hänt under natten.
Han gjorde så sa han och gick från sitt rum till Mimmis rum med händerna utsträckta framför sig.
Eftersom Mimmi föredrar att sova ensam i sin säng så förklarade vi för Kalle att han måste sova i sin säng.
Han vidhöll att det inte var han utan, det var när han sov som han gick till Mimmis säng.
- Lurar du oss? frågade vi.
Kalle funderade en stund.
- Hmm ... ja jag lurade oss, sa han sen ärlig som han alltid är.
Frågan är om han tänker "lura" oss i natt igen ...
De senaste månaderna har han "uppfunnit" hur många sätt som helst att ställa frågan "Får jag titta på TV?", förutom att uttala frågan som den är.
Det är med tecken, med kroppen, med saker, med bilder, med bokstäver. Han är verkligen uppfinningsrik för att försöka få oss att förstå vad han vill.
Idag hittade han på ytterligare ett sätt.
Vid kvällsmaten såg han till att vi hade vår uppmärksamhet riktad mot honom.
Han gjorde något som vi nästan, nästan aldrig får vara med om. Han brukar känna sig väldigt obekväm när han gör det. Han började att sjunga!
- Kalle måste titta på TV, Kalle måste titta på TV, Kalle måste titta på TV, Kalle måste titta på TV! sjöng han med en melodi som vi inte hade hört förut.
Han såg väldigt förväntansfull ut. Skulle vi förstå?
Det är klart att vi gjorde! :-)
Ett annat sätt att ställa frågan på!
Förra onsdagen kom Kalle på hur alla tal hänger ihop med varandra. Han skrev alla tal från 1 till 150.
Igår när vi åkte bil i så många timmar, så köpte vi en Kalle Anka-tidning till Kalle.
Som en present följde det med en liten ask med ett ägg, som man skulle lägga i vatten för att efter ett dygn se hur det skulle spricka och bli till en dinosurie.
När vi kom hem var Kalle så trött att ägget fick vänta till idag.
Kalle hade knappt hunnit vakna i morse förrän han kom till vårt sovrum med asken.
Han ville få hjälp med att hälla på vatten på behållaren med ägget.
Vi hällde på vatten under total tystnad.
Det var väldigt spännande!
När det var klart sa vi till honom att den skulle bara vara stilla i ganska många timmar och sen skulle ägget börja spricka och ut skulle det komma en dinosurie.
Kalle mumlade något ohörbart, som lät som en svordom.
Vi frågade inte vad han sa, utan lät det passera.
Kalle ställde behållaren med ägg och vatten mitt på matbordet.
Han ville ha det fullt synligt, så att han inte skulle missa den stora förvandlingen från ägg till dinosaurie.
- Så nu kan vi bara vänta och se hur ägget kommer att spricka och hur det kommer ut en dinosaurie, sa vi.
- Det var som faan, svarade Kalle som om det var det naturligaste svar i världen.
Idag fick vi både gåshud över hela kroppen och en lätt tår i ögonvrån, när vi fick dagens rapport från skolan.
Reaktionerna berodde inte bara på bilden av hur fint han har skrivet alla siffrorna, utan också över att han har sett och förstått hur siffersystemet är uppbyggt.
Han har tränat det många, många, många gånger förut, men inte riktigt förstått hur siffrorna hänger ihop med varandra.
Idag förstod han - och blev fascinerad av systemet.
Han ville inte sluta skriva.
- Åååh ... nu förstår jag! sa han och log med hela ansiktet.
Det enda han ifrågasatte lite var om man verkligen kan skriva tre 1:or efter varandra - 111.
Det är lite lustigt att han ifrågasatte just de siffrorna.
Stefan, Kalles pappa, hette nämligen 111 Andersson när han gjorde lumpen.
Dagens stora happening - storhandling i mataffären.
Kalle valde att följa med, med glädje. Han gillar att strosa runt och titta på tårtor, ostformer och storlekar på chokladkakor. Han trivs i atmosfären i en mataffär.
Som den gentleman han är, så hjälpte han till att bära in matvarorna när vi kom hem.
Han tog den 4 kg tunga potatispåsen och såg väldigt stolt ut.
Kalle brukar "låtsas" att han glömmer bort att sätta in tallriken i diskmaskinen efter kvällsmaten. Av någon anledning tycker han att det är fruktansvärt jobbigt. Ofta brukar han ruuusa från matbordet och ropar ett "tack för maten" först när han har kommit ut ur köket.
Maja tog saken i egna händer, hon blev Kalles händer. Med hennes händer framför sig blev det trista jobbet ett rent nöje. Kalle höll sina egna händer bakom ryggen och accepterade på en gång att Majas händer gjorde hans jobb.
När disken var inne, började Majas händer att teckna.
Kalle var på en gång med på noterna. Det blev en riktigt rolig dialog med händer som inte var helt synkroniserade med talet.
Kalle talade till de tecken som Maja tecknade.
- Tack ... för ... maten ... jag ... heter ... Kalle ...(va, du är Maja, utbrast han förvånat och tittade bakom sin rygg) ... nu ... jag ... sova ... (VA? jag vill inte sova).
Vi kanske kan göra tvärtom imorgon?
Kalle får vara våra händer och sätta in disken åt oss. ;-)
Kalle var väldigt trött, så istället för att sätta sig vid matbordet hämtade han filt och prydnadskudde från soffan och la sig på golvet.
Somnar man nära midnatt så blir man trött dagen efter...
Efter kvällsmaten hittade vi honom i sängen med täcket över huvudet.
- Kalle vill du sova? frågade vi.
- Vaaa! Du skojar? sa han och hoppade upp ur sängen. Han gick fram till fönstret och kollade om det var mörkt. Det var mörkt så då bestämde han sig för att deet var OK att gå och lägga sig. Han förstod nog att det var flera timmar tidigare än han brukar gå och lägga sig, men är man trött så är man.
Oj, vad road han var av lyteskomiken i 4 bilder i serietidningen vi läste för honom:
Han bad oss alla, en efter en, att spela upp samma scen tillsammans med honom.
Replikerna skulle ändras lite och naturligtvis ville han ta ur sina hörapparater innan, så att han verkligen skulle ha svårt att uppfatta vad vi sa.
