Veterinär-besök
Idag fick Kalle följa med till veterinären med Rosie. Hon skulle sövas för att ta bort tandsten. Kalle frågade om och om igen om det var ett sjukhus för bara djur. Han ville nog försäkra sig om att han skulle slippa någon behandling.

När vi kom dit "scannade" han av alla saker på en gång, så att han hade fick koll på situationen. Det han var mest fascinerad över var tavlan med en hunds anatomi.

- Hundkroppen, sa han, precis som man brukar prata om människokroppen på NO-lektionerna i skolan.

Vi satte oss en stund i väntrummet och Kalle började läsa tidningarna.

- MOPP! läste han högt. Eftersom han inte kan höra bokstaven S så läser han såklart inte den. Mops blev mopp.
Vi passade på att träna ljudet S. Jag sa "MOPS" högt och tydligt och tecknade S:et så att han skulle förstå att det fattades ett ljud. Kalle tittade på min mun och hur jag formade den när jag sa S.Kalle gjorde otaliga försök.
- Mop-sch!

- Mop-stj!

- Mop-fff!

- Mop-hhh!

- Äh ... MOPP! sa han till sist.

Det är inte lätt att säga ljud som man inte kan höra.

Rosie fick komma hem på kvällen. Hon var väldigt matt och tagen av behandlingen, men säkert nöjd att få vara hemma. Kalle gosade med henne om och om igen. Han bryr sig om henne!

Lek-pengar!
Idag var jag och kalle till Forex och "köpte" pengar. När vi kom hem tog vi en koll av våra inköp.

Vi försökte förklara skillnaden på olika valutor, för honom. Som tur var hade vi några sedlar i svenska kronor hemma så att han kunde få jämföra dem. Vi förklarade att i Sverige heter det kronor och att de andra pengarna kallas euro.

- Som i Europa! sa Kalle.

Vi jämförde en tjuga med en 20-euro-sedel. Den ena var mindre än den andra, precis som den stora var värd nästan 10 gånger mer. Nu började vi komma ut på lite för djupt vatten, det var svårt att förstå vad vi pratade om.

Att det sen var samma sak med 10- och 50-eurosedlarna värde i förhållande till de svenska sedlarnas värde, var svårt att förstå.

Kalle lyssnade, försökte förstå vad vi pratade om och kände på de olika sedlarna.

Han summerade hela "lektionen":

- Jag känner att svenska pengar är gamla pengar och att euro är nya! sa han.

Jo, de var alldeles släta och fina de "köpta" pengarna.

- Är det lek-pengar? undrade han sen.

Idag fick vi besök av Kalles storasyster Denise och hennes familj, hennes sambo C-J och deras båda flatcoated retrieverhundar Tyra och Hedin. Vi år först lunch tillsammans och sen gick vi till en medeltidsmarknad i stadsparken.

Kalle som är ganska van vid stadsparken eftersom den ligger så nära vårt hus, såg alldeles förvirrad ut när vi kom fram och han såg alla markandsstånd och alla människor som strosade runt bland tälten.

- VAAA! ... Är det en camping här? undrade han.

---

Tyra och Hedin är mycket stora om man jämför med vår lilla hund, Rosie. De har kraft och styrka och inger mycket mer respekt än en liten hund. Kalle är väldigt förtjust i dem och vill gärna klappa och känna på dem hela tiden. Han har en speciell kontakt med dem - och de låter honom klappa dem.

På vägen hem från markanaden gick vi förbi ett vattendrag där hundarna fick bada. Vår Rosie skulle aldrig hoppa i vattnet på det sättet som Tyra och Hedin gjorde. Kalle var fascinerad över att se dem hoppa och leka i vattnet.

Efter vattenleken gick vi hem. Kalle och Tyra hade ett samarbete kring en pinne. Tyra ville ta bort all bark på pinnen och Kalle visste instinktivt vad han skulle göra. Han höll i pinnen och Tyra skalade den. Samarbete!

Hedin pustar ut - och vaktar sitt koppel - efter att vi kommit hem.

"Vad har du gjort idag!" är en ganska vanlig, enkel och social fråga, som vi (och säkert många med oss) använder sig av titt som tätt. Vi är intresserade av vad alla i familjen har gjort, vi är intresserade av varandra.

Det är inte alla i familjen som tycker att det är en enkel fråga. När Kalle får frågan (vilket han får ganska ofta, eftersom det är bra träning att berätta om vad man har gjort) suckar han oftast och tar någon minuts betänketid innan han börjar berätta. För honom är frågan mycket mer en fråga om att rabbla allt, verkligen allt, han har gjort under dagen. Han gör det lite besvärligt för sig, men har ännu inte lärt sig att summera och ta dagen i stora drag.

Idag fick han frågan vid kvällsmaten och det syntes att han hade svårt att få ihop hela storyn:

- Jag vaknade ... äta frukost ... borstade tänderna ... bytte kläder ... eehh ... åkte kasta saker ... eeehh ... köpa tvättmaskin ... åka hem ...  sen ... hoppa boii-iiing (studsmatta) ... äta 4 smultron .. nej, fel ... jag glömde, sa han och kom på att han hade glömt bort att han hade ätit lunch innan han hoppade studsmatta.

Hur löste han det? Jo, han började att rabbla allt från början igen.

- Jag vaknade ... äta frukost ... borstade ...

Vi avbröt honom och förklarade att han inte behövde säga allt igen utan att vi förstod att det var spagetti och köttfärssås mellan "åka hem" och "hoppa boii-iiing".

Vad han gjorde under resten av dagen hjälpte vi honom med. Han var fortfarande lika noga med att allt skulle komma i rätt ordning.

Visst kan man förstå att frågan "Vad har du gjort idag?" är en svår och besvärlig fråga. Vi måste börja hjälpa honom att göra en summering av det viktigaste.

Bakslag
Det kommer att bli en låååång invänjning med de nya hörapparaterna. De senaste dagarna har han haft dem i sina öron i en timme och ikväll satte vi tiduret på 60 minuter igen. Han satte sig tillrätta i soffan med de nya hörapparaterna i öronen och Cartoon Network på TV:n. I handen höll han tiduret som långsamt tickade ner tiden.

Plötsligt ser vi hur han så osynligt som möjligt tar ur den vänstra hörapparaten och smyger ner den under en soffkudde. han fortsätter att titta på TV, som om ingenting hade hänt. Han fortsätter också att ha koll på tiduret.

Vi gick fram till honom och frågade hur det gick med hörapparaterna. Kalle nickade lite frånvarande och höll fast kudden bredvid sig.

- Vad är det under kudden, undrade vi och pekade på den vita kudden han hade armen över.

- VAAA! Kan du se genom kudden, svarade han mycket förvånad.

Vi stoppade tiden på tiduret så att Kalle skulle förstå att de skulle vara i öronen när tiden gick. Direkt satte han in den i sitt öra och flyttade fokus från TV-programmet till tiduret. I 17 minuter satt han och tittade enbart på tiduret och väntade på att få bli fri. Sista minuten kunde han nästan inte sitta stilla, så uppspelt var han att det snart skulle vara över. Han fnittrade och ropade "jaaaa!" så fort klockan ringde.

 

Det vet väl alla att föräldrar har röntgensyn!

Kalle och Mimmi var ute på promenad med Rosie. Hon drog mot gräsmattan alldeles före ån. När hon kom fram till gräset började hon äta av det. Ibland när hennes mage är lite upp-och-ner så äter hon mycket gräs. 

Kalle tittade på henne.

- Vaa ... är hon en ko!? utbrast han förvånat.

I torsdags visade kalle oss en reklamfilm om Comfort sköljmedel. Han såg att filmen utspelade sig i Paris och eftersom han varit där tyckte han att det var intressant.

Han sa att han ville smaka den röda läsken i filmen. Nu har vi köpt en av de sköljmedel som var i filmen, men tyvärr inte den röda eftersom den inte fanns. Han fick hålla tillgodo med den gul-rosa istället.

Vi dukade fram ett glas och flaskan och var väldigt spända på vad som skulle hända. Han hällde upp "läsk" i glaset ...

- Det luktar tvål, sa han och började kolla innehållsförteckningen.

Det är verkligen ingen idé att försöka lura honom. Hans luktsinne är nog hans starkaste sinne som räddar honom från smakkatastrofer.

Efter ett dopp i vårt spabad sprang Kalle in i huset utan badkläder, men med en filt från soffan svept om sig.

Med filten runt överkroppen sprang han upp till sitt rum.

Efter en stund kom han ner och la sig i soffan och flinade lite. Filten var fortfarande svept runt honom.

Han gjorde om det flera gånger - han sprang upp till sitt rum och sen kom han ner och la sig i soffan med filten runt sig. Om och om igen. Han såg väldigt lurig ut och flinade hela tiden. Det märktes att det var något lurigt på gång.

Vi förstod vad det var, han satte på sig ett plagg varje gång han gick upp till sitt rum.

Efter 4-5 omgångar på rummet så kom han ner och drog av sig filten:

- Kolla! sa han och drog av sig filten.

Han hade klätt på sig sina kläder, ett efter ett när han hade sprungit upp till sitt rum.

Han ville överraska och kanske lura oss lite. Vi låtsades förvånade över att han hade kläder på sig.

Oj, vad han skrattade åt att han hade lurat oss!

 

Kalle har fått nya sandaler, men precis som alltid med nya kläder eller skor så har han en lång invänjningstid innan han ens vill prova dem.
Han fick dem för någon vecka sen, men inte förrän idag ville han prova dem. Vi har inte tjatat att han ska prova dem utan vet att han helt plötsligt känner sig mogen att använda dem.

Han satte på sig sina vanliga skor och försökte sen att pressa ner dem i sandalerna.

Han lyckades inte = de går inte att använda.

Inte än i alla fall!

 

Vår längsamma invänjning av de nya hörapparaterna börjar ge resultat. Nu har vi dubblat och dubblat tiden i några dagar, så idag hade han dem i 32 minuter. Han var ganska avspänd och lugn för första gången.

Samtidigt som han använde dem åt han frukost. Med äggklockan på 32 minuter och Majas mobil på nedräkning så hade han full koll på tiden.

De gamla vanliga, trygga hörapparaterna låg beredda att få jobba resten av dagen.

Idag blev det enkel mat - pizza.

Kalle som tidigare aldrig åt pizza, har börjat gilla det väldigt mycket. Han fick favoriten, en "naken" kebabpizza. På den fanns det bara tomatsås och kebabkött. Inga onödiga ingredienser som smält ost eller grönsaker.

Han fick den hela pizzan och delade den på hälften och tog sen upp den och började äta hela den stora, halva pizzan med händerna.

Vi protesterade lite och sa att man kan  använda kniv och gaffel när man äter.

Kalle tittade på oss som vi var från en annan planet.

- Jag har använt och gjort liten, svarade han och fortsatte att äta.

Han var hur som helst väldigt nöjd med dagens meny!

En riktigt skön midsommarhelg, önskar Kalle!

Kalle förklarade redan på morgonen att "det är tråkigt"! Han finner sig ändå i att vara med och fira midsommar, utan att klaga.

Han tog för givet att vi tyckte som han, för han gav oss två alternativ om hur vi gillade att fira midsommar: är det "inte bra" eller "tråkigt".

Efter dansen kring midsommarstången fick han en glass med tuggummismak. 

Livet blev genast lite bättre!

- Jag vill smaka läsken från Paris ... på TV! sa Kalle.

Han visade oss reklamfilmen som han pratade om. han sa också att han helst ville smaka den röda.

Vi ska nog köpa den och se om han fortfarande vill dricka den när han får känna doften ... 

Bröllopsdag
Eftersom vi firade porslinsbröllop idag, alltså 20 år, så dukade vi med "popcornglas". Kalle blev alldeles förvirrad och protesterade. Popcornglas en vanlig onsdag, det var konstigt. Att det dessutom bjöds på läsk, var ännu mer konstigt.

I vanliga fall använder vi glas på fot på fredagar och lördagar och då brukar vi poppa popcorn lite senare på kvällen. Han visste att det var fel  dag så han bad inte om popcorn idag.

Däremot hade vi bokstavsgodisar som "efterrätt". Kalle fick i uppdrag att skriva bra ord.

Det blev många olika ord av dem:

4 minuter
I fredags accepterade Kalle att använda sina nya hörapparater i 1 minut. I helgen och igår kunde vi dubbla tiden och han använde dem i 2 minuter per dag. Han tycker inte om dem, men ifrågasätter inte oss när vi ber honom att ha dem några minuter. Det är verkligen skönt att han kan acceptera jobbiga saker utan att bli arg eller frustrerad.

Idag kunde vi dubbla tiden igen, han använde dem i 4 minuter och såg inte ens särskilt besvärad ut när han fick dem i sina öron. Med timern i handen satt han och väntade i 4 minuter. Så fort den ringde tog han ur de nya hörapparaterna och satte i de gamla vanliga.

 

Om vi lyckas dubbla tiden varje dag så kan han snart använda dem hela dagarna. Vi håller tummarna för att det inte blir några bakslag!

På raster när det är skola brukar Kalle antingen gå balansgång eller gunga. Varje rast, hela året, har han gjort det. Inget annat har lockat honom.

 

Nu när han är bara på fritids hela dagen och antalet barn som är på skolgården är mycket, mycket färre så har han börjat använda cyklarna. Han cyklar och cyklar och cyklar. Det är som om han måste ta igen alla skolraster när han inte har cyklat.

 

När skolan har rast är det oftast kö till cyklarna. Många barn vill använda dem och då släpper Kalle det på en gång. Han vill ju göra allt så ensam som möjligt.

Det är alltså guldtider nu när skolan har lov och bara några få barn är på fritids!

 

Han är drygt 170 cm lång, men lyckas i alla fall veckla ihop sig så han kan cykla. Bilden är från förra veckan när han fortfarande ansåg att det var vinter = fodrad yllemössa.

Tandvård á la Kalle
Gårdagens popcorn var inte helt på Kalles sida. Ett skal hade fastnat i hans tandkött och vägrade släppa trots tandborstning. Han försökte länge förklara att han inte ville ha en tandtråd, han ville ha en tandsticka. Inte lätt att göra sig förstådd när man saknar orden som behövs. Han fick en tandsticka, men klarade inte att få bort skalet som antagligen började förstå att det låg risigt till och sög sig fast ännu hårdare.

 

Han gapade jättestort och gav oss stickan. Vi förstod vad han ville, men det var så mörkt så vi såg ingenting.

Vi förberedde den bästa platsen med den bästa lampan - vårt matbord. En kudde från soffan fick bli nackstöd, en tandsticka som verktyg oh ett par förstoringsglasögon för att lyckas hitta skalet förbereddes, innan Kalle hoppade upp och la sig tillrätta.

Operationen i full aktion, med pappa som tandläkare. Inget skal syntes, men med lite petande här och var så svarade Kalle till slut att skalet var borta och tandvårdsstunden lyckad.

Äventyret slutade lyckligt!

Familjeträff med konstrunda
Idag fick vi besök av tre familjer, vi var totalt 14 personer. Vi började med att fika och kunde sitta ute i det fina vädret. Kalle fikade snabbt och drog sig sen undan till vårt sovrum med ett bilspel, eftersom där var det mer lugn och ro.

När alla fikat klart gick vi ner till stan där det var fullt med ny, offentlig konst utställd runt om i centrum.
Kalle fällde en bra kommentar, när han hade upptäckt att det var lite smågalna saker:

- Jag gillar allt som är konstigt!

Konstrundan var bra mycket bättre än fikastunden, i Kalles ögon.

En jättestor vattenflaska!

Det var omöjligt att läsa alla böckerna i den jättestora bokcirkeln!

Klättringsvänlig, stor badanka av bildäck:

 

 

Det här konstverket hette "Ao". Namnet gjorde det inte lättare att förstå vad det var!

Det Kalle tyckte var häftigast var nog ändå de enorma popcornen som låg utspridda på en vägsnutt som var avstängd och som hade målats starkt rosa. Han kröp in i ett popcorn!

Vi skrattade gott när vi såg vad det var som prydde rådhuset - massor av strumpbyxor som knutits ihop med varandra!

Gågatans installation med massor av dräkter i rader!

En anka i delar låg utspridd på torget!

För drygt en vecka sen fick Kalle nya hörapparater. Sen första dagen har han vägrat använda dem, antagligen för att han hör för bra med dem.

De båda askarna har legat på bordet i hans rum och vi har försökt flera gånger att få honom att använda hörapparaterna, men han märker på en gång att det är de nya.

I några dagar har askarna varit försvunna. Vi har varit riktigt oroliga att han skulle ha kastat dem i soptunnan, speciellt eftersom den tömdes häromdagen.

Idag, när vi frågade var han hade lagt dem, så svarade han. Han sa att han hade lagt dem i ett skåp med många lådor i hans rum.

I ett förråd som finns i hans rum har vi lagt en massa tomkartonger från olika leksaker. Vi antog att han lagt askarna där och började leta.

Sommar
Idag var det 15 grader varmt och alldeles blått på himlen när vi gick till arbete och fritids. Kalle hade självklart sin fodrade, stickade yllemössa på sig. I hans värld har det inte varit läge att byta till keps, för det har varit för kallt.

Han lyfte lite på mössan och tog in luft, han kände nog att det var varmt.

- Är det verkligen sommar nu? frågade han.

- Ja, det är verkligen sommar, svarade jag.

Senare under dagen tog han det stora beslutet att byta ut yllemössan mot kepsen, så när vi hämtade honom från fritids så var det kepsen som åkte på huvudet.

Nu är det sommar på riktigt!

- Titta de är två ... de gör kärlek, pekade han på paret som låg och sov tillsammans.

- Den är ensam och ledsen ... den är hjärtekrossad ... av henne, fortsatte han och visade medlidande med hela sitt ansikte.

 

Häftigt att han kan "avläsa" scenen även om paret kanske inte "gjorde kärlek" utan låg och sov.

Och att han visade empati för den stackars hjärtekrossade anden!

Skolavslutning
Idag var det sista skoldagen i sjätte klass. Kalle var inte helt nöjd med att allt var så annorlunda. han föredrar att alla rutiner är som de alltid brukar vara. Han lyckades ändå tygla alla jobbiga känslor och orkade vara ganska lugn, trots allt.

 

Efter den stora gemensamma avslutningen för hela skolan, var det en egen liten avslutning i klassrummet.

Här öppnar Kalles lärare paket som hon precis fått av honom, tillsammans med en kram.

Klassen, föräldrar och syskon blev alla bjudna på fika. Kalle åt måååånga jordgubbar.

Hela familjen kunde samlas till lunchen. Vi passade på att fira att Maja slutade 9:an och att Kalle slutade 6:an, med att gå på restaurang.
Kalle var nöjd med sin tallrik med 3 pannkakor, sylt och en Sprite.

Efter lunchen åkte vi hem och det tog nog inte mer än 5 minuter så sov han utsträckt i vår säng. Han var helt slut av att allt var så olikt mot hur det brukar vara.
Rosie la sig på fönsterbrädan och vaktade honom.

Idag var Kalles klass på utflykt hela dagen. De började i lekparken.

Efter lekparken gick alla hem till oss och började med att grilla hamburgare. Det var lite kyligt men det regnade i alla fall inte.

Efter maten kom den äntligen fram, "bubbla-kakan" som Kalle bakade igår.

Kalle såg det som sin stora uppgift att skära och dela ut bitar till alla. De som fick de första bitarna fick lagom stora, men ju längre in på kakan han kom desto större blev bitarna.

Det ser lite roligt ut - yllemössa och solglasögon, men ingen jacka.

 

Det blev en lyckad utflykt från skolan, trots att han från början inte alls ville att klassen skulle komma på besök.

---

Dagen före skolavslutning brukar Kalle alltid få vara med och fixa presenter till lärare och assistenter som han har fått jobba med.

När han satt i soffan och vilade bad vi honom komma och hjälpa till med paketinslagning och skriva kort .

- Tyvärr ... jag är upptagen, svarade han allvarligt.

Trots svaret så reste han på sig och kom till köket.

Snabbt skrev han ner de korta meddelandens "TACK FRÅN KALLE" på de fyra korten.

 

Om vi tänker tillbaka på Kalles sjätte skolår så har han verkligen lärt sig mycket!

Han läser mycket mer flytande, han har blivit mer van vid alla rutiner som det ändå är att gå i skolan, han finner sig i att göra läxor, han har lärt sig mycket mer engelska, han använder mycket mer teckenspråk.

Och sist men inte minst - han har vuxit om flera av oss i familjen!

Idag berättade vi för Kalle att hans klass och lärare ska komma hit hem till oss imorgon. De ska ha en klassdag och ska komma och bada och äta lunch här hos oss.
- Vaa ... igen ... de har varit en gång ... inte två! reagerade han när vi berättade om besöket.
Det är en ganska vanlig reaktion, men när tanken blir van så brukar han tycka att det ska gå bra ändå.

 

För att hjälpa honom att acceptera besöket så bakade vi en sockerkaka tillsammans, som Kalle ska få bjuda klassen på imorgon.

Han var väldigt road av köksmaskinens ratt med blått ljus runt ringen.

- Det är en turbo, va? undrade han.

Haha, ja det är det väl om man jämför med att göra det för hand.

 

3 ägg lyckades han knäcka utan att det kom en endaste liten flisa äggskal i bunken.

Till vår förvåning ville han slicka bunken och slickepotten. Han som förr aldrig åt några sötsaker, börjar bli en riktig sockergris.

Klippt!
I ett par veckor har vi haft en dialog om att Kalles hår behöver klippas. Han har varit väldigt bestämd, det skulle göras på en lördag. Förra lördagen var han beredd men då fanns det ingen tid över för att fixa det.

Vi har försökt att övertala honom i veckan som gick att vi kunde göra det, men svaret har varit nej. Det måste ske på en lördag.

Nu är det klippt i alla fall!

Han gillade dammsugningen, det killade skönt på ryggen.

---

Vid kvällsmaten hade vi en flaska Coca-Cola. Kalle har hittills aldrig lyckats öppna en läskflaska, han är för klen i nyporna. Vi brukar skoja och säga att han äter för lite kyckling. Just kyckling brukar han äta, men väldigt, väldigt lite. Det har blivit en kul grej som vi säger till varandra så fort någon är lite svag. "Har du ätit för lite kyckling"!
Till Kalles och vår förvåning lyckades han öppna korken på Coca-Cola-flaskan.
- VAA ... vad var det som hände ... har jag ätit kyckling!!?? sa han häpet.

Städning
Idag var det städning i Kalles skola. Alla städade och rensade bland sina papper och saker.

I skolans bibliotek, som är alldeles bredvid hans klassrum, hade bibliotekarien fått en vikarie - Alfons.

Sommarlov brukar betyda att alla saker man har gjort under året tar man med hem. Vi har varit väldigt spända på om han skulle ta hem sina saker eller om han skulle vägra.

Den här fina fisken med vår hund Rosies ansikte har han gjort ganska nyligen och den fick följa med hem utan problem. Han valde att ställa den på en spegelhylla i hallen.

Mest spända var vi ändå över en jättefin tavla i gips som han har format som ett hjärta. Den tavlan tog vi med hem lite i smyg 15 april. http://kallesdagbok.blogg.se/2015/april/onsdag-15-april-2015.html  Vårt smusslande slutade med att tavlan åkte tillbaka till skolan dagen efter. Vi trodde väl aldrig att vi skulle kunna övertala honom att få ta med den hem igen. Efter ett löfte om att den skulle kunna få hänga i garaget så gick han med på att ta hem den.
När vi hade hittat ett bra ställe till fisken och det var dags för hjärtat så lyckades vi faktiskt få ha tavlan kvar inomhus. Han valde att ställa den på sänghyllan i vårt sovrum. Det blev verkligen fint!

Lådor och paket
Direkt på morgonen var Kalle till audiologen för att få nya proppar till hörapparaterna och prova ut helt nya hörapparater. De nya hörapparaterna har en helt ny teknik digitalt ljud, om man jämför med dem han har haft.

De kan känna av hur ljudmiljön är och anpassa sig efter det. Vissa ljud blir starkare och han kommer att uppfatta fler ljud, på gott och ont. En del störande ljud som trafikbuller, skrammel i köket och andra surrande ljud kommer också att förstärkas så det är en stor omställning.

Direkt när audiologen satte på honom de nya hörapparaterna, så tog han ur dem. Det lät inte bra!

- Jag sa nej ... nej ... nej! sa han och visade tydligt att han ville ha sina gamla vanliga hörapparater.

Vi fick med oss de nya apparaterna så att han ska kunna vänja sig vid alla nya ljud.

 

På kvällen frågade vi när han ville använda de nya hörapparaterna.

Kalle svarade att han ville göra det på lördag. Så får det bli!

---

Idag fyllde Kalles pappa, Stefan år. Han fick en hög med paket vid kvällsmaten. Kalle tog direkt tag i ett grönt lite platt paket.
- Jag tror det är choklad ... och kanske pengar! sa han.
Han kände igen formen på paketet som kom från Kalles mormor.
När pappa skulle öppna det största paketet så fällde Kalle en bra kommentar:
- Hmm ... jag tror det är en dammsugare!
Roligt att han försöker gissa, något som han alltid har tyckt är svårt och helt onödigt.

Han protesterade högt när han såg att vi hade dukat med glas på fot.

- Va! Det är bara torsdag! sa han.

När vi förklarade att det var pappas födelsedag, så tyckte han att det var ok.

Han valde mellan att ha servetten i sitt knä eller fäst i halsringningen. Han valde halsringningen och servetten hängde kvar hela måltiden.

Det är häftigt att se hur bra alla förändringar funkar!

Direkt efter kvällsmaten satte Kalle sig tillrätta med datorn i knät och hörlurarna på huvudet. han får inte använda datorn före kvällsmaten, så den här stunden har han väntat på. Efter bara en halvtimme såg vi att han var väldigt bekymrad. han satt med rynkad panna och tittade snett upp i taket, som han gör ibland. Långsamt slog han ihop datorn.

- Jag har gjort för mycket dator ... är ögonen fyrkantiga? undrade han och visade upp sina ögon.

- Nej, de är inte fyrkantiga, men du ser lite trött ut, svarade vi.

Kalle kontrade med att titta på klockan, som bara var halv 8. Han brukar lägga sig runt 10.

- Nej, jag är inte trött, sa han, titta klockan är bara halv 8.

Han reste på sig och gick till vårt sovrum och la sig på dubbelsängen.

- Mitt huvud gör så ont ... kan inte mer dator, konstaterade han.

 

Han hade antagligen fått en omgång migrän, som han har fått ett par gånger tidigare. De gångerna har han kräkts några gånger, sovit några timmar och sen har det varit borta. Det har antagligen inte varit "dator-sjuka" tidigare heller, men det kan vara att det har hänt mycket saker på kort tid.

Igår var det öppet hus i klassen och han kom hem från skolan klockan 7 på kvällen. Idag har klassen haft besök av 2 nya elever som ska börja till hösten. Alla förändringar tar mer energi, än vi kanske riktigt förstår.

Hoppas att lite sömn räcker den här gången!

 

Den här handduken hade han med sig hem från syslöjden idag!

Ikväll har vi varit på Öppet hus i Kalles klass. Vi föräldrar och syskon var bjudna dit mellan 17-19. Vi blev bjudna på fika med apelsinmuffins och kokosmuffins som barnen själva bakat. Det blev också en kort dramalektion, en tipspromenad runt i skolan och en titt på textilslöjden, träslöjden och matsalens utställning.

 

Kalle var helt inställd på att det var Öppet hus, med föräldrar på besök. Vad vi hade missat att berätta för honom var att man också kunde ha med sig sina syskon. En av flickorna i klassen hade med sig sina 2 småsyskon. Kalle surade ordentligt och kunde inte riktigt förstå hur de kunde få vara med. Det tog nästan en timme innan han tinade upp. Tänk att en sån liten miss kan få honom helt ur balans.

Mot slutet hade han i alla fall tinat upp lite!

 

Vid fikat började de sura minerna försvinna. Han åt 5 apelsinmuffins och 2 kokosmuffins! Det fanns bröd med pålägg, men det var muffins han åt.

Kalle Anka
Kalle Anka-tidningar är en stor del av Kalles vardag. Han läser dem ofta på fritids och hemma alltid innan han ska sova. För flera år sen fick vi en banan-kartong full med Kalle Anka-tidningar från 80-talet, av bekanta som skulle flytta och inte ville ha de gamla tidningarna kvar. De gamla tidningarna har luslästs in i varje detalj, under alla de år som Kalle har bläddrat och läst dem.

Eftersom den stora högen tidningar har börjat bli ganska sliten, så fick Kalle en prenumeration på Kalle Anka som julklapp. I fredags kom ett nytt inbetalningskort för att förnya prenumerationen.

- Vill du fortsätta att få nya Kalle Anka-tidningar i brevlådan? frågade vi fast vi var säkra på svaret.

Trodde vi ja!

- Njae ... han behöver inte fler ... han har så många, blev det förvånande svaret.

 

Nu har det gått tre dagar sen han förklarade att han tyckte att det räcker med tidningar. Idag omvärderade han sitt beslut.

- Han kanske behöver EN tidning till! sa han när han skulle sova.

 

Vi får nog förnya prenumerationen, trots allt! Det är så sällan han ber om något så det är han värd!