Lördag 11 september 2010
Ljudeffekter
Kalle har alltid tyckt om att läsa serietidningar, speciellt Kalle Anka.
Han kan bläddra själv långa, långa stunder. Han tycker också om att vi läser för honom.
Det är inte så noga vad som står i pratbubblorna, men nåde den som hoppar över att läsa ljudeffekterna.
Swisch, boom, bang bang, pooff, grrr, bzzz, boink, ja det finns massor av ljudeffekter!
Kalle ler stort och suger åt sig orden snabbt!
När vi skulle lästräna med honom skrev vi några av de ljudeffekter som han kan.
Det var ord tagna från Timmy Lamm.
Kalle kände igen dem: Bääh, kvack, zzzz, Timmy, Lamm, Kalle och bääh.
Efter det sa Kalle två ord som vi skulle skriva: Polis och bil.
Nu tyckte han att det var hans tur att skriva. Han tog pennan och vi tänkte att NU ska han skriva något eget ord.
Bestämt började han att skriva - vi väntade.
- Köpa Timmy Lamm, sa Kalle när han var färdig.
Han hade skrivit priset på det Timmy Lamm skolset han har önskat sig, 449:-.
Kalle tänkte helt rätt - det var ju ord från Timmy Lamm.
Kalle har alltid tyckt om att läsa serietidningar, speciellt Kalle Anka.
Han kan bläddra själv långa, långa stunder. Han tycker också om att vi läser för honom.
Det är inte så noga vad som står i pratbubblorna, men nåde den som hoppar över att läsa ljudeffekterna.
Swisch, boom, bang bang, pooff, grrr, bzzz, boink, ja det finns massor av ljudeffekter!
Kalle ler stort och suger åt sig orden snabbt!
När vi skulle lästräna med honom skrev vi några av de ljudeffekter som han kan.
Det var ord tagna från Timmy Lamm.
Kalle kände igen dem: Bääh, kvack, zzzz, Timmy, Lamm, Kalle och bääh.
Efter det sa Kalle två ord som vi skulle skriva: Polis och bil.
Nu tyckte han att det var hans tur att skriva. Han tog pennan och vi tänkte att NU ska han skriva något eget ord.
Bestämt började han att skriva - vi väntade.
- Köpa Timmy Lamm, sa Kalle när han var färdig.
Han hade skrivit priset på det Timmy Lamm skolset han har önskat sig, 449:-.
Kalle tänkte helt rätt - det var ju ord från Timmy Lamm.
Fredag 10 september 2010
En 1000-seger
Förra veckan på habiliteringen, kom vi i kontakt med uttrycket 1000-inlärning.
Det är ett program, utarbetat för tandläkare som arbetar med barn med autism. Det bygger på att man ska nöta in kunskap, inte 1000 gånger samma sak, men så många gånger som behövs. Programmet är väldigt pedagogiskt uppbyggt med små, små steg i taget för att barnet ska bekanta sig med den främmande miljön.
Jag har funderat mycket på uttrycket.
Inlärning - 1000 gånger.
Det stämmer så bra på Kalle. Många saker måste nötas och nötas. Till slut har han accepterat eller insett det vi har stött och blött, med honom. Ofta skyndar vi alldeles för fort och tycker att allt är så självklart.
Man vet ju aldrig när man kommer till gång nummer 1000. Det man försöker hjälpa Kalle med kanske man bara har gjort 994 gånger, men det vet man ju inte. Det är inget vi håller koll på, vi räknar inte i alla fall.
Mat är ju ett av de områden som vi har haft och har mycket jobb med. Det Kalle äter är inte så varierat. I skolan lever han på broccoli, majs, mjölk och falu rågrut. De har också börjat koka potatis till honom alla dagar.
Han mår ju bra, men det är lite begränsat.
Men...idag - den stora dagen - vi kom till gång nummer 1000!
Kalle kan äta kyckling. Yes, yes, yes!
Han har ju intagit positionen "kycklingklubba" många gånger sista tiden, men vägrat att äta kyckling. Senast vi skrev om att vi försökte få Kalle att äta kyckling var 29 juli . Sen dess har vi provat flera gånger, men han har hela tiden vägrat.
Idag hade alltså tillfälle nummer 1000 kommit. Vilken seger. Han åt en fjärdedels kycklingfilé, utan att verka det minsta besvärad.
Yes, yes, yes!
PS: Vi är medvetna om att det helt plötsligt kan backa tillbaka till gång nummer 998. Då är det förhoppningsvis inte så långt tillbaka till tillfälle nummer 1000! DS
Förra veckan på habiliteringen, kom vi i kontakt med uttrycket 1000-inlärning.
Det är ett program, utarbetat för tandläkare som arbetar med barn med autism. Det bygger på att man ska nöta in kunskap, inte 1000 gånger samma sak, men så många gånger som behövs. Programmet är väldigt pedagogiskt uppbyggt med små, små steg i taget för att barnet ska bekanta sig med den främmande miljön.
Jag har funderat mycket på uttrycket.
Inlärning - 1000 gånger.
Det stämmer så bra på Kalle. Många saker måste nötas och nötas. Till slut har han accepterat eller insett det vi har stött och blött, med honom. Ofta skyndar vi alldeles för fort och tycker att allt är så självklart.
Man vet ju aldrig när man kommer till gång nummer 1000. Det man försöker hjälpa Kalle med kanske man bara har gjort 994 gånger, men det vet man ju inte. Det är inget vi håller koll på, vi räknar inte i alla fall.
Mat är ju ett av de områden som vi har haft och har mycket jobb med. Det Kalle äter är inte så varierat. I skolan lever han på broccoli, majs, mjölk och falu rågrut. De har också börjat koka potatis till honom alla dagar.
Han mår ju bra, men det är lite begränsat.
Men...idag - den stora dagen - vi kom till gång nummer 1000!
Kalle kan äta kyckling. Yes, yes, yes!
Han har ju intagit positionen "kycklingklubba" många gånger sista tiden, men vägrat att äta kyckling. Senast vi skrev om att vi försökte få Kalle att äta kyckling var 29 juli . Sen dess har vi provat flera gånger, men han har hela tiden vägrat.
Idag hade alltså tillfälle nummer 1000 kommit. Vilken seger. Han åt en fjärdedels kycklingfilé, utan att verka det minsta besvärad.
Yes, yes, yes!
PS: Vi är medvetna om att det helt plötsligt kan backa tillbaka till gång nummer 998. Då är det förhoppningsvis inte så långt tillbaka till tillfälle nummer 1000! DS
Torsdag 9 september 2010
Önskelista, nummer 2
Kalle har aldrig sagt rakt ut "jag vill ha".
För att berätta för oss så har han det sista ett och ett halvt året tagit till sina bilder för att förklara det för oss.
Sist han skrev (ritade) en önskelista var 27 augusti . Idag var det dags igen.
Ganska ofta tar vi fram ett tomt papper och en penna. Idag gjorde vi det och tänkte börja skriva bokstäver och ord, för att "nöta" in lite kunskap.
- Nej, sa Kalle, inte skriva ord. Skriva transformer.
Sagt och gjort. Det spelar ju inte så stor roll vad man skriver. Han bad oss bokstavera och han skrev.
- Skriva leksaker, sa Kalle.
Vi bokstaverade och han skrev.
Nu ville han rita fritt till texten och resultatet blev det här:
Han förklarade att pojken till vänster är Kalle (han själv). Till höger säger han "pappa" och sen säger han "jultomten (!) paket". Hmm, vet Kalle att det är pappor som brukar vara jultomten? Hihi! Pojken i mitten håller i de två paketen som han har fått av tomten.
En tydlig önskelista!
- Kom, jag visa dig, säger Kalle. Vi följer med till hans rum och han visar en bild av två tranformers Optimus Prime som kan göras om till lastbilar. Han säger ingenting, bara pekar.
Lite senare när vi kommer upp på hans rum har han gjort en bild på sin whiteboard:
Han pekar och berättar:
Kalle sitter vid sin dator. (nere i vänster hörn. Visst är den UNDERBAR!)
Fyrkanten bakom honom symboliserar hans rum eller dörren i hans rum. Han går från sitt rum. Han går till trappan ner. I trappen ser han ut i fönstret (uppe till vänster). Han ser träden och hur det snöar (=vinter!).
När han kommer ner så finns där en jultomte och en julgran. Det ligger paket under julgranen.
Det enda han säger till den sista bilden är "angånge-lackbi" (transformer-lastbil).
Ja, vi förstår precis vad han önskar sig. Synd att det är drygt tre månader till jul!
Kalle har aldrig sagt rakt ut "jag vill ha".
För att berätta för oss så har han det sista ett och ett halvt året tagit till sina bilder för att förklara det för oss.
Sist han skrev (ritade) en önskelista var 27 augusti . Idag var det dags igen.
Ganska ofta tar vi fram ett tomt papper och en penna. Idag gjorde vi det och tänkte börja skriva bokstäver och ord, för att "nöta" in lite kunskap.
- Nej, sa Kalle, inte skriva ord. Skriva transformer.
Sagt och gjort. Det spelar ju inte så stor roll vad man skriver. Han bad oss bokstavera och han skrev.
- Skriva leksaker, sa Kalle.
Vi bokstaverade och han skrev.
Nu ville han rita fritt till texten och resultatet blev det här:
Han förklarade att pojken till vänster är Kalle (han själv). Till höger säger han "pappa" och sen säger han "jultomten (!) paket". Hmm, vet Kalle att det är pappor som brukar vara jultomten? Hihi! Pojken i mitten håller i de två paketen som han har fått av tomten.
En tydlig önskelista!
- Kom, jag visa dig, säger Kalle. Vi följer med till hans rum och han visar en bild av två tranformers Optimus Prime som kan göras om till lastbilar. Han säger ingenting, bara pekar.
Lite senare när vi kommer upp på hans rum har han gjort en bild på sin whiteboard:
Han pekar och berättar:
Kalle sitter vid sin dator. (nere i vänster hörn. Visst är den UNDERBAR!)
Fyrkanten bakom honom symboliserar hans rum eller dörren i hans rum. Han går från sitt rum. Han går till trappan ner. I trappen ser han ut i fönstret (uppe till vänster). Han ser träden och hur det snöar (=vinter!).
När han kommer ner så finns där en jultomte och en julgran. Det ligger paket under julgranen.
Det enda han säger till den sista bilden är "angånge-lackbi" (transformer-lastbil).
Ja, vi förstår precis vad han önskar sig. Synd att det är drygt tre månader till jul!
Onsdag 8 september 2010
Avslut
- Kom, Kalle, vi ska till affären, sa vi.
- Jag kommej, kangke angånge, svarade Kalle. (Jag kommer, kanske transformer!)
- Jag tror inte det, svarade jag. De har bara lite leksksaker.
Vi skulle till ÖoB, lite snabbt och handla några småsaker.
Kalle var med på noterna och följde med.
Hela vägen dit och när vi var där pratade han oavbrutet om sina "angånge". Vi letade bland leksakerna, men det fanns ingenting ens i närheten av en transformer.
Vem som helst skulle bli besviken och kanske arg eller ledsen, men inte Kalle.
Han ställde sig en stund att fundera på saken.
Sen började han att plocka med hjul som låg på en hylla. Han ställde dem i två rader, med tre hjul i varje, på golvet. När han var nöjd med raderna så kröp han själv ner på golvet och ställde sig på alla fyra mellan hjulen.
- Vad gör du, Kalle? frågade vi.
- Han é angånge (Han är transformer), svarade Kalle. Som vanligt pratar han om sig själv i 3:e person singular!
Efter det reste han sig upp, la tillbaka hjulen och sa inte ett ord till om transformer!
Han var färdig med det - avslut!
- Kom, Kalle, vi ska till affären, sa vi.
- Jag kommej, kangke angånge, svarade Kalle. (Jag kommer, kanske transformer!)
- Jag tror inte det, svarade jag. De har bara lite leksksaker.
Vi skulle till ÖoB, lite snabbt och handla några småsaker.
Kalle var med på noterna och följde med.
Hela vägen dit och när vi var där pratade han oavbrutet om sina "angånge". Vi letade bland leksakerna, men det fanns ingenting ens i närheten av en transformer.
Vem som helst skulle bli besviken och kanske arg eller ledsen, men inte Kalle.
Han ställde sig en stund att fundera på saken.
Sen började han att plocka med hjul som låg på en hylla. Han ställde dem i två rader, med tre hjul i varje, på golvet. När han var nöjd med raderna så kröp han själv ner på golvet och ställde sig på alla fyra mellan hjulen.
- Vad gör du, Kalle? frågade vi.
- Han é angånge (Han är transformer), svarade Kalle. Som vanligt pratar han om sig själv i 3:e person singular!
Efter det reste han sig upp, la tillbaka hjulen och sa inte ett ord till om transformer!
Han var färdig med det - avslut!
Tisdag 7 september 2010
Rolig rapport från skolan
Mycket av det som intresserar Kalle är saker som man kan experimentera med eller som förändras när man använder det.
Några exempel:
- ägg, socker, mjöl och grädde = tårta (kan vara äppelpaj om man lägger till äpplen!)
- larv - puppa - fjäril (Kalle vet att larverna äter massor med blad och att puppor inte tål att vistas i starkt solljus!)
- ägg - fågel (fåglar äter choklad, för det gör fågeln Kennet i Disneyfilmen Upp)
- legobitar - SuperMario (och miljoner andra möjligheter!)
- bokstäver - ord
Idag i skolan skulle de använda stämplar och en stämpeldyna. Det var en svart stämpeldyna.
Kalle har inte använt det så mycket förut, men den där breda dynan med färg intresserade honom. Stämplar i all ära, men det måste gå att göra något mer med stämpeldynan...
Smutsig om fingrarna ville han inte bli, men hur kan man testa stämpeldynan utan att använda fingrarna?
Klurig som han är så hade han en idé. Han använde sin tunga, den är ju redan blöt, så det gjorde väl inte så mycket! Han tryckte dit tungan på stämpeldynan och sen "stämplade" han. Hur resultatet blev förtäljer inte historien, men jag fick höra att hans tunga är rengjord med pappersservett.
På kvällen ville vi att Kalle skulle berätta hur han hade gjort med stämpeldynan. Han visade glatt på sitt eget bord hur han hade satt tungan i stämpeldynan och "stämplat".
- Smakade det gott? frågade jag.
- Neej, svarade Kalle.
- Vad smakade det? frågade jag, nästan säker på att inte få något svar.
- Socker och grädde, svarade Kalle.
Mycket av det som intresserar Kalle är saker som man kan experimentera med eller som förändras när man använder det.
Några exempel:
- ägg, socker, mjöl och grädde = tårta (kan vara äppelpaj om man lägger till äpplen!)
- larv - puppa - fjäril (Kalle vet att larverna äter massor med blad och att puppor inte tål att vistas i starkt solljus!)
- ägg - fågel (fåglar äter choklad, för det gör fågeln Kennet i Disneyfilmen Upp)
- legobitar - SuperMario (och miljoner andra möjligheter!)
- bokstäver - ord
Idag i skolan skulle de använda stämplar och en stämpeldyna. Det var en svart stämpeldyna.
Kalle har inte använt det så mycket förut, men den där breda dynan med färg intresserade honom. Stämplar i all ära, men det måste gå att göra något mer med stämpeldynan...
Smutsig om fingrarna ville han inte bli, men hur kan man testa stämpeldynan utan att använda fingrarna?
Klurig som han är så hade han en idé. Han använde sin tunga, den är ju redan blöt, så det gjorde väl inte så mycket! Han tryckte dit tungan på stämpeldynan och sen "stämplade" han. Hur resultatet blev förtäljer inte historien, men jag fick höra att hans tunga är rengjord med pappersservett.
På kvällen ville vi att Kalle skulle berätta hur han hade gjort med stämpeldynan. Han visade glatt på sitt eget bord hur han hade satt tungan i stämpeldynan och "stämplat".
- Smakade det gott? frågade jag.
- Neej, svarade Kalle.
- Vad smakade det? frågade jag, nästan säker på att inte få något svar.
- Socker och grädde, svarade Kalle.
Måndag 6 september 2010
Kalle är regissör
Kalle brukar ganska ofta komma och be om kameran. Eftersom han är försiktig med den så brukar han få låna den. Han brukar ta kort på allt mellan himmel och jord. Han kan sen sitta och titta på bilderna länge, länge. Han bläddrar fram och tillbaka, zoomar in detaljer och zoomar ut.
Den sista tiden har han kommit på något nytt, för honom. Han har sett de ryckiga amatör-filmerna med transformer-bilar och lego-figurer som finns på YouTube. Han har själv förstått hur de görs - att den som gör filmen har tagit en bild, flyttat saken 1 cm och tagit nästa bild.
Idag arrangerade han 4 av sina transformers på mattan i sitt rum. I över en timme tog han bild efter bild, samtidigt som han flyttade bilarna lite i taget. Efter vaje bild kollade han om den såg bra ut och sen fortsatte han. 150 bilder blev slutresultatet.
När han kände sig färdig, så tittade han på bilderna med knappen intryckt och då bläddrar bilderna förbi ganska snabbt.
Han fnittrade högt för sig själv. Om och om igen tittade han på sin "film".Han var sååå nöjd! Han hade lyckats och hela han strålade som en sol.
Kalle brukar ganska ofta komma och be om kameran. Eftersom han är försiktig med den så brukar han få låna den. Han brukar ta kort på allt mellan himmel och jord. Han kan sen sitta och titta på bilderna länge, länge. Han bläddrar fram och tillbaka, zoomar in detaljer och zoomar ut.
Den sista tiden har han kommit på något nytt, för honom. Han har sett de ryckiga amatör-filmerna med transformer-bilar och lego-figurer som finns på YouTube. Han har själv förstått hur de görs - att den som gör filmen har tagit en bild, flyttat saken 1 cm och tagit nästa bild.
Idag arrangerade han 4 av sina transformers på mattan i sitt rum. I över en timme tog han bild efter bild, samtidigt som han flyttade bilarna lite i taget. Efter vaje bild kollade han om den såg bra ut och sen fortsatte han. 150 bilder blev slutresultatet.
När han kände sig färdig, så tittade han på bilderna med knappen intryckt och då bläddrar bilderna förbi ganska snabbt.
Han fnittrade högt för sig själv. Om och om igen tittade han på sin "film".Han var sååå nöjd! Han hade lyckats och hela han strålade som en sol.
Söndag 5 september 2010
Att lösa problem
Kalle är specialist på att lösa saker som han upplever jobbiga, på ett eget sätt, utan att blanda in oss andra i familjen. Kanske är det så att han tycker att det är lättare, eftersom det är så svårt att nå fram med ord. Vi förstår inte alltid vad han menar, eftersom han utelämnar en stor del av det han tänker på. Han tar liksom för givet att vi hör hans tankar, känns det som.
Sen vi tapetserade om i Kalles rum i våras, alltså för ungefär ett halvår sen, så har Kalle hela tiden gått och öppnat sin garderobsdörr på vid gavel. Vi har lika ofta gått och stängt den. Vi har försökt att fråga Kalle om varför han öppnar den hela tiden, men det enda svar vi har fått har varit:
- Jaa, på inandning.
- Kalle, varför har du öppnat dörren? frågade jag idag, precis som jag brukar.
Till min förvåning fick jag ett svar!
- Den är monster, den är läskig, svarade Kalle och pekade på dörren.
Då trillade poletten ner...
Sen vi tapetserade om har det hängt en stor gosedjurs-apa på hans garderobsdörr. Det är tuff och har en stor, tygklädd fjäder som kropp. Om man drar i fjädern så låter en bjällra som finns i kroppen. Apan fick Kalle i present när han var liten och han har alltid, tidigare tyckt om den.
Nu upplever han den som läskig och för att slippa se den har han öppnat dörren. Inte så tokigt ändå!
Kalle är specialist på att lösa saker som han upplever jobbiga, på ett eget sätt, utan att blanda in oss andra i familjen. Kanske är det så att han tycker att det är lättare, eftersom det är så svårt att nå fram med ord. Vi förstår inte alltid vad han menar, eftersom han utelämnar en stor del av det han tänker på. Han tar liksom för givet att vi hör hans tankar, känns det som.
Sen vi tapetserade om i Kalles rum i våras, alltså för ungefär ett halvår sen, så har Kalle hela tiden gått och öppnat sin garderobsdörr på vid gavel. Vi har lika ofta gått och stängt den. Vi har försökt att fråga Kalle om varför han öppnar den hela tiden, men det enda svar vi har fått har varit:
- Jaa, på inandning.
- Kalle, varför har du öppnat dörren? frågade jag idag, precis som jag brukar.
Till min förvåning fick jag ett svar!
- Den är monster, den är läskig, svarade Kalle och pekade på dörren.
Då trillade poletten ner...
Sen vi tapetserade om har det hängt en stor gosedjurs-apa på hans garderobsdörr. Det är tuff och har en stor, tygklädd fjäder som kropp. Om man drar i fjädern så låter en bjällra som finns i kroppen. Apan fick Kalle i present när han var liten och han har alltid, tidigare tyckt om den.
Nu upplever han den som läskig och för att slippa se den har han öppnat dörren. Inte så tokigt ändå!
Lördag 4 september 2010
Fantomen
Det var dags för frukost och vi gick till Kalles rum för att hämta honom.
Han vandrade omkring planlöst i rummet.
- Fantomen, sa Kalle.
- Fantomen? frågade vi, för att dubbelkolla att vi hade hört rätt. Eftersom Kalle tycker att uttalet av konsonanter är svårt, är det ofta svårt att uppfatta orden. Ofta förstår man av sammanhanget vad det handlar om.
- Jaa, svarade Kalle, på inandning.
- Måste leta, sa Kalle.
Aha, han letar efter Fantomen. Vi började hjälpa honom att leta. Ofta när Kalle letar efter saker så vandrar han planlöst fram och tillbaka.
Vi letade och letade. Vi pekade och frågade. Nej, inte Fantomen.
Efter ett tag hittade vi en transformer-bil som var fastklämd mellan sängen och väggen. Vi chansade och frågade om det var Fantomen.
- Där är den, svarade Kalle. Han tog bilen och följde glatt med till frukosten.
Dagen gick och inte förrän nu på kvällen förstod vi.
Han hade inte alls sagt Fantomen (angånge) - utan Transformer (angånge).
Vi hade lyssnat helt fel!
Fantomen eller Transformer?
Det var dags för frukost och vi gick till Kalles rum för att hämta honom.
Han vandrade omkring planlöst i rummet.
- Fantomen, sa Kalle.
- Fantomen? frågade vi, för att dubbelkolla att vi hade hört rätt. Eftersom Kalle tycker att uttalet av konsonanter är svårt, är det ofta svårt att uppfatta orden. Ofta förstår man av sammanhanget vad det handlar om.
- Jaa, svarade Kalle, på inandning.
- Måste leta, sa Kalle.
Aha, han letar efter Fantomen. Vi började hjälpa honom att leta. Ofta när Kalle letar efter saker så vandrar han planlöst fram och tillbaka.
Vi letade och letade. Vi pekade och frågade. Nej, inte Fantomen.
Efter ett tag hittade vi en transformer-bil som var fastklämd mellan sängen och väggen. Vi chansade och frågade om det var Fantomen.
- Där är den, svarade Kalle. Han tog bilen och följde glatt med till frukosten.
Dagen gick och inte förrän nu på kvällen förstod vi.
Han hade inte alls sagt Fantomen (angånge) - utan Transformer (angånge).
Vi hade lyssnat helt fel!
Fantomen eller Transformer?
Fredag 3 september 2010
Detektiv-arbete
Det är lika bra att erkänna, på en gång - vi hade fel om de 9 teckningarna som Kalle snabbt skissade när han nyss varit ledsen. Vi skrev om det onsdag 25 augusti .
Han var inte alls ute efter att försöka förklara för oss varför han var ledsen, vad det var som tryckte honom.
Trots att tårarna hängde kvar i ögonvrån så var det ett glatt och muntert avsnitt av Timmy Lamm, tåget, som han tecknade.
Idag i skolan så förstod Kalles lärare att det var så.
Hmm, det borde nog stå detektiver istället för lärare i deras CV! Eller kanske både och! ;-)
De såg avsnittet och kopplade ihop Kalles bilder med filmen.
Naturligtvis är det så. Kalle nickar när vi visar honom filmen.
Det är så många små saker som stämmer:
- lådorna som det ser ut som om figurerna står på är bilen och tåget.
- sakerna som hänger runt halsen är visselpiporna.
- de bilder som har flera personer visar hur de "går som" ett tåg, med flera vagnar
- blommorna på bilen.
- hur bilen är ledsen och sen får en idé.
- plogen på tåget.
- dörröppningen som bilen och tåget stod i innan de leker med de andra.
Detektivarbetet är över för den här gången - men det återstår säkert många nya mysterier!
Här är avsnittet som Kalle tecknade.
Torsdag 2 september 2010
Misslyckad demonstration
Kalle har en dum ovana. Han tar ofta maten med sina händer, utan bestick.
Det här jobbar vi med en hel del både i skolan och hemma.
Ofta räcker det med att skjuta fram besticken eller säga till honom att han blir smutsig.
Idag åt han broccoli som vanligt, med händerna.
- Kalle, ta gaffeln, du blir smutsig, sa jag.
Han fortsatte med händerna och struntade i mig.
- Kalle gör inte så, sluta! sa jag.
- Hon skriker, svarar Kalle och sätter demonstrativt sina fingrar i öronen och ser arg ut.
Då är det svårt att inte börja skratta.
Dels för att han pratar med mig, om mig i tredje person.
Men också för att effekten av hans fingrar i öronen är precis tvärtom mot det han hade tänkt sig!
Han trycker ju in hörapparaternas proppar längre in i öronen = han hör BÄTTRE!
Lite gulligt, faktiskt!
Kalle har en dum ovana. Han tar ofta maten med sina händer, utan bestick.
Det här jobbar vi med en hel del både i skolan och hemma.
Ofta räcker det med att skjuta fram besticken eller säga till honom att han blir smutsig.
Idag åt han broccoli som vanligt, med händerna.
- Kalle, ta gaffeln, du blir smutsig, sa jag.
Han fortsatte med händerna och struntade i mig.
- Kalle gör inte så, sluta! sa jag.
- Hon skriker, svarar Kalle och sätter demonstrativt sina fingrar i öronen och ser arg ut.
Då är det svårt att inte börja skratta.
Dels för att han pratar med mig, om mig i tredje person.
Men också för att effekten av hans fingrar i öronen är precis tvärtom mot det han hade tänkt sig!
Han trycker ju in hörapparaternas proppar längre in i öronen = han hör BÄTTRE!
Lite gulligt, faktiskt!
Onsdag 1 september 2010
Bildminne
Ikväll var godnattsagan "Lycklige Alfons Åberg".
Alfons har varit viktig i Kalles liv i ca 1 år. Han hade en period när allt kretsade kring Alfons. Under den perioden gjorde han en så fin teckning som vi vill visa.
Han hade lyssnat på "Listigt Alfons Åberg". Den handlar om hur Alfons och hans kusiner(som är större än Alfons, de har till och med egna klockor!) är hos farmor. Kusinerna och farmor spelar kort, men Alfons får inte vara med, för han är för liten. Då smyger Alfons till köket och tar ner kakburken och smygäter. Det hela slutar med att kusinerna och farmor inser att Alfons är så pass stor att han får vara med.
När sagan var färdig ville Kalle rita. Han ritade alla sidorna, hela berättelsen, ur minnet.
Allt fick plats på ett vanligt A4-papper.
Tittar man noga så finns det pilar mellan varje teckning. Det kan ändå vara lite svårt att ihop sagan, men hela storyn finns med.
Långt upp till höger ser man hur Alfons balanserar på en pall och tar ner kakburken från en hylla högt upp. Pilen är mot kakburken!
Långt ner till höger sitter Alfons, kusinerna och farmor i soffan. Man ser hur glada de är!
Visst är den fin, teckningen!
Klicka på bilden för en större bild!
Ikväll var godnattsagan "Lycklige Alfons Åberg".
Alfons har varit viktig i Kalles liv i ca 1 år. Han hade en period när allt kretsade kring Alfons. Under den perioden gjorde han en så fin teckning som vi vill visa.
Han hade lyssnat på "Listigt Alfons Åberg". Den handlar om hur Alfons och hans kusiner(som är större än Alfons, de har till och med egna klockor!) är hos farmor. Kusinerna och farmor spelar kort, men Alfons får inte vara med, för han är för liten. Då smyger Alfons till köket och tar ner kakburken och smygäter. Det hela slutar med att kusinerna och farmor inser att Alfons är så pass stor att han får vara med.
När sagan var färdig ville Kalle rita. Han ritade alla sidorna, hela berättelsen, ur minnet.
Allt fick plats på ett vanligt A4-papper.
Tittar man noga så finns det pilar mellan varje teckning. Det kan ändå vara lite svårt att ihop sagan, men hela storyn finns med.
Långt upp till höger ser man hur Alfons balanserar på en pall och tar ner kakburken från en hylla högt upp. Pilen är mot kakburken!
Långt ner till höger sitter Alfons, kusinerna och farmor i soffan. Man ser hur glada de är!
Visst är den fin, teckningen!
Klicka på bilden för en större bild!
Tisdag 31 augusti 2010
Kalle är en dansande konstnär
Det är så härligt att se Kalle när han tecknar sina bilder.
Det verkar verkligen som om han njuter av att teckna.
I några sekunder, innan han börjar teckna, så stannar han upp. Antagligen producerar han bilden i sitt huvud.
När han sen börjar teckna, så verkar han precis veta vad han vill göra.
Han drar snabba streck med pennan i rörelser med hela armen och ibland hela kroppen.
Han tar små skutt, tar några steg bakåt, tittar på sitt konstverk, ser nöjd ut och suddar sen bort det och gör en ny.
Varje bild tar ca en minut att göra.
Han vill helst inte bli störd, med frågor eller kommenatarer om sina bilder. Vi biter oss emellanåt i tungan - vi vill ju så gärna få bilderna tolkade. Vi kämpar med att inte störa honom.
Om han inte blir störd så mår han verkligen bra!
Ofta kan han hålla på länge. Ikväll höll han på i en hel timme.
Det är så härligt att se Kalle när han tecknar sina bilder.
Det verkar verkligen som om han njuter av att teckna.
I några sekunder, innan han börjar teckna, så stannar han upp. Antagligen producerar han bilden i sitt huvud.
När han sen börjar teckna, så verkar han precis veta vad han vill göra.
Han drar snabba streck med pennan i rörelser med hela armen och ibland hela kroppen.
Han tar små skutt, tar några steg bakåt, tittar på sitt konstverk, ser nöjd ut och suddar sen bort det och gör en ny.
Varje bild tar ca en minut att göra.
Han vill helst inte bli störd, med frågor eller kommenatarer om sina bilder. Vi biter oss emellanåt i tungan - vi vill ju så gärna få bilderna tolkade. Vi kämpar med att inte störa honom.
Om han inte blir störd så mår han verkligen bra!
Ofta kan han hålla på länge. Ikväll höll han på i en hel timme.
Måndag 30 augusti 2010
Avtryck
Kalle lämnar avtryck efter sig. lite här och var. Hans intressen genomsyrar hela hans tillvaro.
Allt han gör just nu, sen i torsdags kväll, handlar om Timmy Lamm. Han skriver, ritar, tittar i leksakskatalog, skriver av orden i katalogen, tittar på YouTube. Hela tiden bär han med sig ett par av sina teckningar, som ett gosedjur.
Det lustiga är att autismen kan var så nyckfull.
När vi har insett hans stora passion för stunden, kan det helt plötsligt vara totalt ointressant. Det som vi tror är det som han mest av allt vill, kan tvärtom vara ingenting för honom.
Idag var det som vanligt Timmy Lamm-prat på morgonen.
När vi hämtade på fritids hade han gjort ett eget "avtryck" på skolgården, med gatukritor.
Han var verkligen stolt!
Hemma fortsatte han med sin leksakskatalog.
Han gjorde en teckning på sin whiteboard, liknande den på skolgården.
Klockan 18.00 skulle Timmy Lamm visas på Barnkanalen. Vi förberedde honom. Han skuttade och dansade av glädje.
Klockan blev 18.00.
Kalle kom förväntansfull till TV:n.
Timmy Lamm startade ... Kalle såg inlednings-sången ... sen GICK han....
För hans del räckte det med att se sången. Han var inte intresserad av att se programmet.
Vi inser att vi inte riktigt hängde med i svängarna.
Vart tog intresset vägen?
Här är inlednings-sången. När Kalle ser den så dansar han lika som Timmy. Han bara lyser av glädje!
Kalle lämnar avtryck efter sig. lite här och var. Hans intressen genomsyrar hela hans tillvaro.
Allt han gör just nu, sen i torsdags kväll, handlar om Timmy Lamm. Han skriver, ritar, tittar i leksakskatalog, skriver av orden i katalogen, tittar på YouTube. Hela tiden bär han med sig ett par av sina teckningar, som ett gosedjur.
Det lustiga är att autismen kan var så nyckfull.
När vi har insett hans stora passion för stunden, kan det helt plötsligt vara totalt ointressant. Det som vi tror är det som han mest av allt vill, kan tvärtom vara ingenting för honom.
Idag var det som vanligt Timmy Lamm-prat på morgonen.
När vi hämtade på fritids hade han gjort ett eget "avtryck" på skolgården, med gatukritor.
Han var verkligen stolt!
Hemma fortsatte han med sin leksakskatalog.
Han gjorde en teckning på sin whiteboard, liknande den på skolgården.
Klockan 18.00 skulle Timmy Lamm visas på Barnkanalen. Vi förberedde honom. Han skuttade och dansade av glädje.
Klockan blev 18.00.
Kalle kom förväntansfull till TV:n.
Timmy Lamm startade ... Kalle såg inlednings-sången ... sen GICK han....
För hans del räckte det med att se sången. Han var inte intresserad av att se programmet.
Vi inser att vi inte riktigt hängde med i svängarna.
Vart tog intresset vägen?
Här är inlednings-sången. När Kalle ser den så dansar han lika som Timmy. Han bara lyser av glädje!
Söndag 29 augusti 2010
Ånglok
Idag gjorde vi som i sången: "Tre små gummor, skulle gå en gång, till marknaden uti Nora".
Den största skillnaden var att vi inte gick till marknaden i Nora - vi tog ångloket dit!
I Kalles liv har ordet ånglok funnits med sen han började på dagis. Dagiset hette just det - Ångloket!
Han pratar ofta om ånglok i alla möjliga sammanhang, så det var spännande att få åka.
Han sa ingenting på den 20 minuter långa resan, från Järle station till Nora, men var mycket koncentrerad på alla ljud, all rök och skumpandet.
Eftersom det regnade så var rutan full med vattendroppar på utsidan = svårt att se ut!
Eftersom det var fuktigt var det också immigt av alla människor som andades i tågvagen = ännu svårare att se ut!
Eftersom ångloket puffade ut massor av vit, tjock rök på utsidan som skymde sikten i fönstren = det var omöjligt att se ut över huvudtaget!
Vem som helst hade försökt lösa det genom att torka fönsterrutan på insidan.
Kalle löste det så roligt. Han tittade ut så gott det gick, hummade lite och började gnugga sina ögon.
Han gnuggade och gnuggade!
Det kändes som att han tänkte att, om bara ögonen var putsade så skulle alla siktproblem lösa sig direkt.
Mycket uppfinningsrikt, men funkade inte så bra.
På hemvägen löste det sig. Då stod vi ute på "balkongen", mellan ångloket och vagnen. Det var riktigt spännande för då såg man allt väldigt tydligt. En spännande resa!
Idag gjorde vi som i sången: "Tre små gummor, skulle gå en gång, till marknaden uti Nora".
Den största skillnaden var att vi inte gick till marknaden i Nora - vi tog ångloket dit!
I Kalles liv har ordet ånglok funnits med sen han började på dagis. Dagiset hette just det - Ångloket!
Han pratar ofta om ånglok i alla möjliga sammanhang, så det var spännande att få åka.
Han sa ingenting på den 20 minuter långa resan, från Järle station till Nora, men var mycket koncentrerad på alla ljud, all rök och skumpandet.
Eftersom det regnade så var rutan full med vattendroppar på utsidan = svårt att se ut!
Eftersom det var fuktigt var det också immigt av alla människor som andades i tågvagen = ännu svårare att se ut!
Eftersom ångloket puffade ut massor av vit, tjock rök på utsidan som skymde sikten i fönstren = det var omöjligt att se ut över huvudtaget!
Vem som helst hade försökt lösa det genom att torka fönsterrutan på insidan.
Kalle löste det så roligt. Han tittade ut så gott det gick, hummade lite och började gnugga sina ögon.
Han gnuggade och gnuggade!
Det kändes som att han tänkte att, om bara ögonen var putsade så skulle alla siktproblem lösa sig direkt.
Mycket uppfinningsrikt, men funkade inte så bra.
På hemvägen löste det sig. Då stod vi ute på "balkongen", mellan ångloket och vagnen. Det var riktigt spännande för då såg man allt väldigt tydligt. En spännande resa!
Lördag 28 augusti 2010
Att hälsa på olika sätt
I Sverige brukar vi hälsa på varandra när vi träffas, genom att ta i hand och säga hej.
Kring medlehavsländerna brukar man hälsa på varandra med en kindpuss, eller två.
I Thailand formar man händerna till en lotusblomma som hälsning.
I Kina tar man inte i hand utan säger bara "du bra".
I Kalles värld är posen "kycklingklubba" en hälsning. Det insåg vi idag.
Vi hade åkt till Stockholm, till kusinen, Hugo, som fyller 6 år.
Det var flera månader sen vi träffades och alla mostrar, morbröder, kusiner och mormor var på plats.
Alla hälsar på varandra och utbyter några ord.
Kalle börjar cirkla runt det stora fruktfatet, med äpplen (röda) och alla möjliga andra sorters frukter.
Han pekar på ett äpple och vi säger "varsågod".
Efter en kort stund hittar vi Kalle uppflugen på uteplatsens matbord, med det röda äpplet fastsatt i munnen.
Han har intagit posen "kycklingklubba", som vi har skrivit om 24 juli, 29 juli och 12 augusti.
Den här gången hade han för första gången också placerat sin keps på sin rygg.
Det kändes lite som att det var hans sätt att säga "hej" till allihopa.
Det är väl inte rimligt att tro att det kommer att bli den nya modeflugan i hur vi hälsar på varandra.
Det kanske inte passar för hela svenska befolkningen att hälsa så? ;-)
Fredag 27 augusti 2010
Leksakskataloger
Leksakskataloger har alltid varit viktiga i Kalles liv. De han har får vi inte kasta. Han vill ha dem kvar.
De äldsta han har är från julen 2004. Då var Kalle knappt 3 år. De katalogerna hade han med sig till dagis, till duschen, till sängen. Ja, överallt.
Nuförtiden är de inte lika viktiga, men de finns med i hans liv.
Redan igår kväll plockade han fram en katalog från i våras.
Han fastnade för sidan med Timmy Lamm, Yabba och Paxton.
På sin whiteboard ritade han av bilden från katalogen.
För säkerhets skull skrev han också priset stort.
Han vet att det krävs pengar för att kunna köpa saker.
I morse vid frukosten var det Timmy Lamm på barnkanalen.
I skolan pratade han med sina lärare om Timmy och det ledde till att han fick arbeta med det.
De pratade om priset och ritade pengar. De skrev och målade.
Kalles lärare är så bra på att hänga på Kalle i hans tankar. Han får ofta jobba med det som han är intresserad av för dagen. Är man intresserad så är det alltid lättare att lära sig.
Visst är det tydligt vad han önskar sig i julklapp, just idag... :-)
Leksakskataloger har alltid varit viktiga i Kalles liv. De han har får vi inte kasta. Han vill ha dem kvar.
De äldsta han har är från julen 2004. Då var Kalle knappt 3 år. De katalogerna hade han med sig till dagis, till duschen, till sängen. Ja, överallt.
Nuförtiden är de inte lika viktiga, men de finns med i hans liv.
Redan igår kväll plockade han fram en katalog från i våras.
Han fastnade för sidan med Timmy Lamm, Yabba och Paxton.
På sin whiteboard ritade han av bilden från katalogen.
För säkerhets skull skrev han också priset stort.
Han vet att det krävs pengar för att kunna köpa saker.
I morse vid frukosten var det Timmy Lamm på barnkanalen.
I skolan pratade han med sina lärare om Timmy och det ledde till att han fick arbeta med det.
De pratade om priset och ritade pengar. De skrev och målade.
Kalles lärare är så bra på att hänga på Kalle i hans tankar. Han får ofta jobba med det som han är intresserad av för dagen. Är man intresserad så är det alltid lättare att lära sig.
Visst är det tydligt vad han önskar sig i julklapp, just idag... :-)
Torsdag 26 augusti 2010
Banan-testet
Idag var det dags att handla mat.
Vi tänkte att vi skulle testa Kalle lite .
Han fick en matlista med 10 st bananer, inte en stor klase.
Vi ville se hur han tänkte, om han skulle räkna bananerna en och en eller om det skulle bli 10 klasar.
I affären så räknade han de 10 bananerna på matlistan.
- 10, sa han, hmmm. Han tog en klase och räknade dem. Det var 6 stycken. Direkt visste han att den kunde han ta och att han behövde fler. Han la klasen i sin kundvagn.
Nu var det några kvar. Det var nu det blev svårt. Han tog en klase med 3. Han räknade dem högt - 1, 2, 3.
När det var klart tittade han på klasen i vagnen. Han insåg att han hade glömt hur många det var och började räkna om dem.
När det var klart hade han glömt att det var 3 i den andra.
Han tittade på båda klasarna och bestämde sig för att lägga tillbaka den med 3.
Han tog en ensam banan och hade igen glömt hur många det var i den stora klasen.
- Em, vå, oe, yya, em, eck, räknade Kalle om igen.
Eftersom han började bli lite förtvivlad så hjälpte vi honom med att hålla upp tecknet för "6" i luften, så att han kunde minnas hur många det var. Han tog en klase med 3.
- Hu, åcka, ngio, räknade han vidare.
Då visste han att det var nära och tog en ensam banan och la den i vagnen.
Han visste att han var klar med rätt antal och strök dem från listan.
Uppdrag utfört! Det löste han bra!
På matlistan fanns också 6 liter mjölk och micro-popcorn, som Kalles plockade lätt.
Senare på kvällen så sprang han fram och tillbaka mellan oss i vardagsrummet, köket och sitt rum ganska länge. Det märktes att det var något han ville. Men han sa inget.
När vi gick ut i köket, såg vi att hans bild-schema var ändrat.
Han hade själv tagit fram pärmen med bilder,
hittat popcorn-bilden och satt fast den mellan handla mat- och tv-bilden.
Vad han ville förstod vi precis... ;-)
Idag var det dags att handla mat.
Vi tänkte att vi skulle testa Kalle lite .
Han fick en matlista med 10 st bananer, inte en stor klase.
Vi ville se hur han tänkte, om han skulle räkna bananerna en och en eller om det skulle bli 10 klasar.
I affären så räknade han de 10 bananerna på matlistan.
- 10, sa han, hmmm. Han tog en klase och räknade dem. Det var 6 stycken. Direkt visste han att den kunde han ta och att han behövde fler. Han la klasen i sin kundvagn.
Nu var det några kvar. Det var nu det blev svårt. Han tog en klase med 3. Han räknade dem högt - 1, 2, 3.
När det var klart tittade han på klasen i vagnen. Han insåg att han hade glömt hur många det var och började räkna om dem.
När det var klart hade han glömt att det var 3 i den andra.
Han tittade på båda klasarna och bestämde sig för att lägga tillbaka den med 3.
Han tog en ensam banan och hade igen glömt hur många det var i den stora klasen.
- Em, vå, oe, yya, em, eck, räknade Kalle om igen.
Eftersom han började bli lite förtvivlad så hjälpte vi honom med att hålla upp tecknet för "6" i luften, så att han kunde minnas hur många det var. Han tog en klase med 3.
- Hu, åcka, ngio, räknade han vidare.
Då visste han att det var nära och tog en ensam banan och la den i vagnen.
Han visste att han var klar med rätt antal och strök dem från listan.
Uppdrag utfört! Det löste han bra!
På matlistan fanns också 6 liter mjölk och micro-popcorn, som Kalles plockade lätt.
Senare på kvällen så sprang han fram och tillbaka mellan oss i vardagsrummet, köket och sitt rum ganska länge. Det märktes att det var något han ville. Men han sa inget.
När vi gick ut i köket, såg vi att hans bild-schema var ändrat.
Han hade själv tagit fram pärmen med bilder,
hittat popcorn-bilden och satt fast den mellan handla mat- och tv-bilden.
Vad han ville förstod vi precis... ;-)
Onsdag 25 augusti 2010
Att berätta utan att prata
Ibland blir Kalle ledsen med tårar, utan att vi förstår varför.
De sista dagarna har det hänt minst 1 gång per dag att han plötsligt blir riktigt, riktigt ledsen.
Då rinner tårarna och han är nästan okontaktbar.
Han svarar inte på frågor, vill inte bli kramad, vill inte titta, blir helt apatisk.
Ikväll hände det igen. Han var så där riktigt ledsen utan att något speciellt hade hänt. Plötsligt började han att gråta och sluta sig i sig själv. Vi vet att det inte går att forcera honom, utan lät honom vara.
Efter någon timme hade han ätit och var glad igen.
Då var det som att han ville förmedla sina känslor till oss.
Han började göra bild, efter bild på sin whiteboard.
Snabba teckningar som han suddade bort nästan på en gång.
För att beskriva det han har ritat tar han till teckenspråket. Det är som att han är mer bekväm med teckenspråket när det är jobbiga saker han vill förmedla.
Tänk om vi kunde tyda bilderna, så mycket lättare det skulle vara att hjälpa honom med hans känslor. Antagligen är det något som har hänt som han inte vet hur han ska hantera.
Kalle var i alla fall nöjd efter att han hade ritat bilderna.
Det blev 9 bilder.
Kalle säger att det är en bok. Han menar nog att ramarna runt bilderna är två sidor ur en uppslagen bok.
Kalle pekar på höger sida och tecknar "ensam".
Kalle pekar på vänstra sidan och tecknar "in"
Han pekar på alla figurerna på höger sida utan att säga något. 
Kalle pekar på höger sida (utropstecknet) och tecknar och säger "ne-ej".
Kalle pekar på vänster sida och tecknar "inte snäll" på höger sida säger han "får en idé".
Vänster sida "många saker" och höger sida "VA?".
Han pekar på höger sida och tecknar "blommor".
Han pekar på den vänstra figuren och visar hur munnen är vidöppen, med att öppna sin egen mun stort.
På den högra sidan visar han hur de busvisslar. Tonerna ska nog symbolisera ljudet. Smart!
På vänster sida tecknar han "öppna dörren"och på den högra sidan "massor av saker". 
Bilder kan verkligen berätta mycket. Det svåra är bara att få ihop sammanhanget, för oss som inte har samma bildförståelse som Kalle. Det är vårt stora handikapp!
Tisdag 24 augusti 2010
Mamma-flirt
Kalle sitter i sitt rum på mattan och bygger lego. Han bygger ännu en av alla Super Mario-figurer.
Jag kommer in för att se vad han gör.
- Mamma, jag stickar en tröja, säger Kalle.
- Gör du? säger jag.
- Jag stickar en halsduk, säger Kalle.
- Jaså, säger jag.
- Jag stickar tofflor, säger Kalle.
- Har du lärt dig att sticka? frågar jag, ganska road av konversationen.
Till svar får jag en blick och en nick.
- Gå, säger han sen.
Då menar han att det är färdig-pratat. Kalle vill fortsätta med sitt lego och vill inte bli störd mer.
Jag fick upp en trevlig bild i huvudet hur vi två satt och stickade varsin tröja...
Vet alla söner hur man flirtar med sin mamma?
Jag hittade en stickad väst med Super Mario-motiv.
Det kanske kan fånga intresset för att lära sig att sticka? :-)
En virkad filt med dröm-motiv...
Kalle sitter i sitt rum på mattan och bygger lego. Han bygger ännu en av alla Super Mario-figurer.
Jag kommer in för att se vad han gör.
- Mamma, jag stickar en tröja, säger Kalle.
- Gör du? säger jag.
- Jag stickar en halsduk, säger Kalle.
- Jaså, säger jag.
- Jag stickar tofflor, säger Kalle.
- Har du lärt dig att sticka? frågar jag, ganska road av konversationen.
Till svar får jag en blick och en nick.
- Gå, säger han sen.
Då menar han att det är färdig-pratat. Kalle vill fortsätta med sitt lego och vill inte bli störd mer.
Jag fick upp en trevlig bild i huvudet hur vi två satt och stickade varsin tröja...
Vet alla söner hur man flirtar med sin mamma?
Jag hittade en stickad väst med Super Mario-motiv.
Det kanske kan fånga intresset för att lära sig att sticka? :-)
En virkad filt med dröm-motiv...
Måndag 23 augusti 2010
Bearbeta begrepp
Vid middagen idag, försökte vi föra en diskussion med Kalle.
Som tur var är vi vana vid att svaren inte alls är så smidiga och följsamma som man önskar.
Vi diskuterade flickor och pojkar.
Hela sommaren har vi förökt att förklara för Kalle att det finns både flickor och pojkar.
Kanske inte så lätt att förstå. Abstrakt - men framför allt, helt oviktigt, för Kalle.
- Du är en pojke, Kalle, sa vi.
- Neeej, han är Kalle, svarade Kalle.
- Hon, Mimmi, är en flicka, sa vi och pekade på Mimmi.
- Neej, Mimmi, svarade Kalle.
- Pappa är en pojke, sa vi.
- Neej, den är pappa, svarade Kalle.
- Mamma är en flicka, pappa är en pojke och Mimmi är en flicka, sa vi.
- Ääh, LÄGG AV, sa Kalle och gick därifrån.
Han tyckte att vi inte förstod någonting, vi sa ju fel hela tiden.
Vi får fortsätta en annan dag.
Vissa begrepp är abstrakta och helt oviktiga - tex flickor och pojkar...
Egentligen är inställningen helt rätt - alla är individer med egna namn!
Vi väntar nog ett tag med att försöka förklara flicka-kvinna, pojke-man! ;-)
En av alla Kalles teckningar. Tjejer eller killar? Spelar inte så stor roll!
Vid middagen idag, försökte vi föra en diskussion med Kalle.
Som tur var är vi vana vid att svaren inte alls är så smidiga och följsamma som man önskar.
Vi diskuterade flickor och pojkar.
Hela sommaren har vi förökt att förklara för Kalle att det finns både flickor och pojkar.
Kanske inte så lätt att förstå. Abstrakt - men framför allt, helt oviktigt, för Kalle.
- Du är en pojke, Kalle, sa vi.
- Neeej, han är Kalle, svarade Kalle.
- Hon, Mimmi, är en flicka, sa vi och pekade på Mimmi.
- Neej, Mimmi, svarade Kalle.
- Pappa är en pojke, sa vi.
- Neej, den är pappa, svarade Kalle.
- Mamma är en flicka, pappa är en pojke och Mimmi är en flicka, sa vi.
- Ääh, LÄGG AV, sa Kalle och gick därifrån.
Han tyckte att vi inte förstod någonting, vi sa ju fel hela tiden.
Vi får fortsätta en annan dag.
Vissa begrepp är abstrakta och helt oviktiga - tex flickor och pojkar...
Egentligen är inställningen helt rätt - alla är individer med egna namn!
Vi väntar nog ett tag med att försöka förklara flicka-kvinna, pojke-man! ;-)
En av alla Kalles teckningar. Tjejer eller killar? Spelar inte så stor roll!
