Ganska ofta blir det jobbiga stunder för Kalle när vi äter mat. Vi försöker ofta att tänja lite på hans gränser för vad som är ätbart. Vi har "mandat" att ganska ofta få honom att i alla fall testa en pytteliten tugga. Idag tappade han humöret när vi ville att han skulle testa lite hemmagjort potatismos. Han äter potatismos i skolan, men inte hemma så vi tyckte att det borde han kunna testa. Hans humör tvärvände, han knöt näven mot oss och muttrade lite. Han ville verkligen inte smaka.

- Var bara lugn, vi ska inte tvinga dig, sa vi och lät honom vara.

Lugnet la sig!

 

Efter maten satte han sig i vardagsrummet med sin iPad och tittade på en tecknad film. Efter ett tag kom jag och gjorde honom sällskap. När han såg mig, la han ner sin iPad och la armen om min hals.

- Förlåt! sa han och la sitt huvud mot mitt.

- Förlåt för vad då? frågade jag.

- Maten, svarade Kalle helt kort.

- Det är lugnt, sa jag och såg att Kalle kunde släppa det som gnagde honom.

 

Det var ändå lite charmigt en stund senare:

- Mamma, känns det bättre nu, sa han och strök mig över ryggen.