Lördag 24 oktober 2015

Utskrattad
Väldigt ofta skrattar Kalle högt åt saker som han tänker på. Det kan vara scener från tecknade filmer eller klipp från YouTube som han går och tänker på. Så fort vi frågar vad han tänker på, så håller han för sitt ansikte och vill inte visa att han ler. Han svarar alltid "inget".
Känslor är svårt och att vara glad är en känsla som kan göra honom osäker, precis lika mycket som att vara ledsen.
Idag ville Kalle gärna följa med ut och gå med Rosie.
Var vi än gick så fanns det änder som vankade omkring bland löven. Kalle förklarade för oss att de bruna var flicka-änder och de med grönt på huvudet var pojke-änder. Han sa också att deras snattrande läte störde honom.
- Sluta skratta, sa han flera gånger.
- De skrattar inte, de pratar, förklarade vi.
- Ååå ... neej, sa Kalle och höll demonstrativt för öronen.
- Vad tror du att de pratar om? sa vi.
- De skrattar ... åt mig! sa han och tryckte in fingrarna hårdare i sina öron.
Det lustiga med det är att han bara hör bättre, eftersom han trycker in propparna till hörapparaterna längre in i örat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0