Misslyckad demonstration
Kalle har en dum ovana. Han tar ofta maten med sina händer, utan bestick.
Det här jobbar vi med en hel del både i skolan och hemma.
Ofta räcker det med att skjuta fram besticken eller säga till honom att han blir smutsig.

Idag åt han broccoli som vanligt, med händerna.
- Kalle, ta gaffeln, du blir smutsig, sa jag.
Han fortsatte med händerna och struntade i mig.
- Kalle gör inte så, sluta! sa jag.
- Hon skriker, svarar Kalle och sätter demonstrativt sina fingrar i öronen och ser arg ut.
Då är det svårt att inte börja skratta.
Dels för att han pratar med mig, om mig i tredje person.
Men också för att effekten av hans fingrar i öronen är precis tvärtom mot det han hade tänkt sig!
Han trycker ju in hörapparaternas proppar längre in i öronen = han hör BÄTTRE!
Lite gulligt, faktiskt!