Att lösa problem
Kalle är specialist på att lösa saker som han upplever jobbiga, på ett eget sätt, utan att blanda in oss andra i familjen. Kanske är det så att han tycker att det är lättare, eftersom det är så svårt att nå fram med ord. Vi förstår inte alltid vad han menar, eftersom han utelämnar en stor del av det han tänker på. Han tar liksom för givet att vi hör hans tankar, känns det som.

Sen vi tapetserade om i Kalles rum i våras, alltså för ungefär ett halvår sen, så har Kalle hela tiden gått och öppnat sin garderobsdörr på vid gavel. Vi har lika ofta gått och stängt den. Vi har försökt att fråga Kalle om varför han öppnar den hela tiden, men det enda svar vi har fått har varit:
- Jaa, på inandning. 

- Kalle, varför har du öppnat dörren? frågade jag idag, precis som jag brukar.
Till min förvåning fick jag ett svar!
- Den är monster, den är läskig, svarade Kalle och pekade på dörren.
Då trillade poletten ner...
Sen vi tapetserade om har det hängt en stor gosedjurs-apa på hans garderobsdörr. Det är tuff och har en stor, tygklädd fjäder som kropp. Om man drar i fjädern så låter en bjällra som finns i kroppen. Apan fick Kalle i present när han var liten och han har alltid, tidigare tyckt om den.
Nu upplever han den som läskig och för att slippa se den har han öppnat dörren. Inte så tokigt ändå!