Onsdag 25 augusti 2010

Att berätta utan att prata
Ibland blir Kalle ledsen med tårar, utan att vi förstår varför.
De sista dagarna har det hänt minst 1 gång per dag att han plötsligt blir riktigt, riktigt ledsen.
Då rinner tårarna och han är nästan okontaktbar.
Han svarar inte på frågor, vill inte bli kramad, vill inte titta, blir helt apatisk.

Ikväll hände det igen. Han var så där riktigt ledsen utan att något speciellt hade hänt. Plötsligt började han att gråta och sluta sig i sig själv. Vi vet att det inte går att forcera honom, utan lät honom vara.
Efter någon timme hade han ätit och var glad igen.

Då var det som att han ville förmedla sina känslor till oss.
Han började göra bild, efter bild på sin whiteboard. 
Snabba teckningar som han suddade bort nästan på en gång.
För att beskriva det han har ritat tar han till teckenspråket. Det är som att han är mer bekväm med teckenspråket när det är jobbiga saker han vill förmedla.
Tänk om vi kunde tyda bilderna, så mycket lättare det skulle vara att hjälpa honom med hans känslor. Antagligen är det något som har hänt som han inte vet hur han ska hantera.
Kalle var i alla fall nöjd efter att han hade ritat bilderna.

Det blev 9 bilder.
Kalle säger att det är en bok. Han menar nog att ramarna runt bilderna är två sidor ur en uppslagen bok.

Kalle pekar på höger sida och tecknar "ensam".


Kalle pekar på vänstra sidan och tecknar "in"


Han pekar på alla figurerna på höger sida utan att säga något. 


Kalle pekar på höger sida (utropstecknet) och tecknar och säger "ne-ej".


Kalle pekar på vänster sida och tecknar "inte snäll" på höger sida säger han "får en idé".


Vänster sida "många saker" och höger sida "VA?".


Han pekar på höger sida och tecknar "blommor".


Han pekar på den vänstra figuren och visar hur munnen är vidöppen, med att öppna sin egen mun stort.
På den högra sidan visar han hur de busvisslar. Tonerna ska nog symbolisera ljudet. Smart!


På vänster sida tecknar han "öppna dörren"och på den högra sidan "massor av saker".


Bilder kan verkligen berätta mycket. Det svåra är bara att få ihop sammanhanget, för oss som inte har samma bildförståelse som Kalle. Det är vårt stora handikapp!


Kommentarer
Postat av: Camilla

Otroligt bra att Kalle kan uttrycka sig på detta sätt. Jag arbetar själv som resurs åt ett barn som har autism med språkstörning.

I mitt fall är det jag som ritar, arbetar även dagligen med bilder och även sociala berättelser vid behov.

Eran blogg ligger mig verkligen varmt om hjärtat.

//Camilla

2010-08-26 @ 19:58:09
Postat av: Lena ( Kalles dagbok)

Åå, vilken tur "ditt" barn har, som har fått en resurs som engagerar sig så. Visst är det fascinerande hur många olika sätt man kan berätta saker på. Det svåra är bara att kunna tolka allt, eller hur? Ofta känner vi att det är vi som har begränsningarna, som inte kan förstå hela tankekedjan. Det är häftigt! / Lena

2010-08-26 @ 21:42:37
URL: http://kallesdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0