Lördag 9 juni 2012
Idag var hela familjen bjudna till vänner på en sommarfest med franskt tema.
Värdfamiljen ska flytta till Paris och ville samla nära och kära innan de flyttar.
Med typiskt fransk look anlände hela familjen.
Fransmannen Kalle hade fått en basker, lite slarvigt satt på sniskan.
Runt halsen hade han en blå-och-vit-randig sjal.
Han - och vi - var nöjda med looken.
Det förvånade oss att han hade baskern hela kvällen. Den kliade och var inte så bekväm.
Han kliade tillbaka, men lät den sitta kvar.
Han fick också en klisterlapp med sitt namn, som skulle sitta väl synlig. Den fick också sitta kvar hela kvällen, på vänster sida av västen.
Det hade varit otänkbart för några år sen. Då hade både basker, sjal och klisterlapp åkt av på en gång.
Han accepterar mer och mer situationer som han inte är helt bekväm i.
Det är roligt att se att sakta men säkert vänjer han sig vid att det som egentligen är utanför de vanliga ramarna, faktiskt är OK.
Kex med smör och körsbär (som egentligen var dekoration!) blev Kalles matintag, från det välfyllda buffébordet.
Fredag 8 juni 2012
Jaha, då var det dags igen.
- Kan jag få papper, sa Kalle helt lugnt.
Han satt i hörnet av soffan med benen uppdragna och en filt över sig. Han tittade på TV.
Vi tittade till mot honom för att se varför han behövde papper.
Där satt han med en kindtand, 6:5, i handen. Tanden var helt blodig.
Fingrarna var också blodiga, men det var inte därför han ville ha papper.
Han var mest bekymrad över att han hade sölat ner filten med blodfläckar när han drog ut sin tand.
Inte ett ord om att det var obehagligt med den utdragna tanden som antagligen hade suttit fast ganska bra, eftersom det blödde så mycket.
Han har inte sagt något om en lös tand innan han drog ut den.
Nej, den tvättbara filten var det han var mest bekymrad över.
Vi har en direktlinje till tandfen, så vi får ta kontakt med henne igen.
Det är lustigt hur enkelt det är att ta ut tänder.
Han som har haft en sån ångest över att klippa baglarna och bli av med en del av honom, blinkar inte ens när han tar ut sina tänder.
Torsdag 7 juni 2012
- A B C ... A B C ... A B C, rabblade Kalle när han rusade in i köket.
Maja förstod på en gång vad han skulle göra så hon försökte distrahera honom.
- Q G U ... O Z W ... K R M, hittade hon på.
Det hjälpte inte. Han hade bokstäverna klart för sig.
Det var som i alfabetet A B C.
Han tog fram en notislapp och skrev ner bokstavskombinationen.
- Så ... Kalle kan logga ut ... sätta datorn, sa han och satte lappen på datorn.
Han menade såklart att han kunde logga in. Vi blev lite förvånade över att han kunde ordet över huvudtaget.
Sen någon månad tillbaka har vi lösenord på datorn, för att hindra Kalle från att gå in på datorn så fort han vill. Han skulle kunna sitta där hela dagarna om han fick, därför har vi börjat att begränsa hans datoranvändande.
Han har alltså förstått att det handlar om ett lösenord för att komma in i datorn, men han har aldrig frågat efter det.
Idag var han listig och smög förbi lite osynligt precis när Stefan skulle skriva lösenordet.
Det var han själv som kom på att en fusklapp kunde vara bra! :-)
Vi får byta lösenord till något annat - kanske C B A. ;-)
Onsdag 6 juni 2012
Kalle och Maja hade bestämt att idag skulle de göra en överraskning, en bakad överraskning.
Kalle tyckte att det var så spännande att göra "det hemliga" att han hade svårt att vara delaktig i produktionen. Han hoppade omkring i hela köket och gjorde glädjeskutt av spänning.
Maja fick baka ensam, men hade i alla fall sällskap i köket.
För oss var det en överraskning att han faktiskt helt frivilligt ville slicka skålen.
Han brukar vilja slicka skålen som det bara har varit vetemjöl i, men nu gick det bra med den vanliga smeten.
Oj, vilken stolt kille det var som bar fram den nybakade, varma sockerkakan.
Eller som Kalle sa:
- Här får du, mamma ... JAG gjorde den ... godiskaka!
Maja var egentligen bagaren, men lät Kalle få hela äran.
Antagligen sa han "godiskaka" för att orden "godis" och "socker" tecknas lika på teckenspråk.
Kalle förväxlade dem nog.
- Är den socker? frågade Kalle och pekade på kakans vita dekoration.
- Ja, det heter F-L-O-R-socker, bokstaverade vi med handalfabetet och ett tydligt uttal.
Kalle flinade en stund, det lät roligt tyckte han.
- Vaaa? Snorsocker, sa han och skrattade högt och pekade på sin näsa.
Snorsocker!
Florsocker!
Skillnaden är inte så stor, bara två bokstäver skiljer dem åt.
Betydelsen är desto större.
Med en hörselskada, som Kalle har, så är det flera ljud som är mycket svåra att uppfatta.
De allra svåraste är nog att höra skillnad på just F och S.
Tisdag 5 juni 2012
Det är sällan som Kalle själv VILL samspela med andra barn. Han föredrar att leka ensam och drar sig helst undan andra barn ute på skolgården. Om det är barn som går balansgång på hinderbanan, som han hade tänkt att gå till, så vänder han och gör något annat istället.
Han föredrar att leka ensam.
Det finns stunder när det helt plötsligt uppstår ett ömsesidigt samspel mellan Kalle och någon mer.
Ofta är det storasyster Maja som är föremålet för ett sånt samspel.
Hon är hans allra bästa lekkompis, som är van vid att han har sina egna spelregler och kan ha överseende med det.
Ikväll knäppte Maja med sina fingrar så att Kalle hörde det. Kalle blixtrade till och var på en gång med i en lek. När Maja knäppte med fingrarna var han förstenad och när hon knäppte igen blev han som vanligt.
Oj, vad han skrattade.
Han var helt allvarlig när han var förstenad, men så fort Maja knäppte med fingrarna och han blev som vanligt så skrattade han så att tårarna rann.
Efter en stund bytte de roller. Kalle skulle knäppa med fingrarna, men det var svårt.
De kom på att han kunde klappa händerna istället.
Makten han hade gillade han skarpt. När han klappade i händerna en gång, så var Maja förstenad och när han klappade igen blev hon som vanligt.
Det bästa med leken var att båda gillade det!
En kvart samspel, en vanlig tisdag - inte illa!
Måndag 4 juni 2012
Färgkodad Kalle Anka-tidning
Oftast väljer Kalle en serietidning som kvällssaga.
Kvällens Kalle Anka-tidning hade fått nya färger i alla ansikten. En del ansikten var målade med blått, en del med grönt och de allra flesta med rött.
Kalle hade en väldigt bra förklaring till varför han hade målat dem.
Blått betydde att ankan var glad och snäll:
Grönt betydde att han var ivrig och ville något:
Rött var den allra vanligaste färgen.
Det betydde att ankan var arg.
Om hela ansiktet var rött, var han riktigt, riktigt arg.
Ju mindre rött, desto mindre arg var han.
Helt logiskt!
Eller som Kalle sa:
- Arg blir liten!
Söndag 3 juni 2012
Det är omöjligt att förutspå vad Kalle inspireras av.
Idag hade han en lite annorlunda hälsningsfras, när vi klev innanför dörren hos familjen vi besökte.
- Näckrosblad, hälsade Kalle.
- Den är så, fortsatte han och visade med en cirkelrörelse i luften hur formen på ett näckrosblad är.
- Jag är en groda, fortsatte Kalle och associerade säkert till näckrosbladet.
Han gick ner på alla fyra och hoppade in i huset kvackande.
Vi andra i familjen använde mer vanliga hälsningsfraser, som ett enkelt "hej".
Efter en stund insåg vi att det var en vävd bonad som hängde direkt innanför ytterdörren, som han hade inspirerats av. Den var randig i olika naturnära färger. På något sätt fick han tankar om näckrosblad och grodor när han såg den.
Desserten var helt i Kalles smak.
Det var päron i ugnen med After Eight. Som tillbehör var det fruktcocktail, glass, och maränger.
Kalle tog en full skål - med bara tillbehör.
Maränger är gott!
Lördag 2 juni 2012
Jag kan!
Oj,vad vi har försökt få Kalle att säga vad han vill ha vid matbordet och inte bara peka på det.
Sen han var riktigt liten har vi bett honom att säga vad han vill ha.
Ändå har han i alla år bara pekat.
Ibland låtsas vi inte förstå och ger honom potatisen när han pekar på mjölken.
Eller morötterna, eller såsen, eller köttbullarna, eller ...
När vi gör det, så pekar han bara ännu mer ivrigt, under tystnad.
- Kan jag få röda läsken ... röd Fanta, sa Kalle och pekade på läsken vid middagen idag.
Vi hann knappt reagera på att han hade sagt det, förrän han började att prata igen.
- Jag KAAAAAN! utbrast han glatt när han själv insåg att han hade uttalat det han ville ha och inte bara pekat.
Det har han kunnat länge - han har bara inte vetat om det själv!
Fredag 1 juni 2012
Livet kan inte vara bättre.
En mjuk filt över benen, bästa TV-kanalen på TV:n, en skål med nypoppade popcorn och en mycket sällskapsjuk Rosie som gärna sitter väldigt nära just de här stunderna.
Vi hade köpt två påsar med Angry Birds-godis, men med olika innehåll.
De var i alla möjliga (och väldigt konstgjorda) färger.
Kalle såg sitt kall att undervisa Rosie. Han höll upp de färgglada godisarna en efter och en och både sa och tecknade färgen.
Rosie var väldigt intresserad, speciellt när godisarna kom nära henne.
Kalle suckade lite uppgivet efter en stund.
- Hunden förstår inte någonting ... säger inte färgen, sa Kalle.
Torsdag 31 maj 2012
Det är lätt att förstå att Kalle ibland tar till en teckning för att förklara något.
När språket inte räcker till kan en bild göra susen!
SPENACCOLI - MUMS!
Vad menar han?
Spenat och broccoli - mums.
Sanningshalten i påståendet är 50 %.
Han ääälskar broccoli. Det äter han så gott som varje dag.
Spenat finns inte med på "går-att-äta-listan".
Hur kom han på det?
Det var inte hans egen fantasi, fast det skulle kunna varit det.
Det kommer från en Kalle Anka-tidning.
Han har näsa för att hitta det lite annorlunda i en Kalle Anka.
Spenaccoli har varit de senaste dagarnas mantra! :-)
Onsdag 30 maj 2012
En RIKTIG mamma
Ofta när jag är med Kalle så småpratar jag om ditt och datt.
Det är mest en monolog eftersom Kalle är förtjust i att vara tyst.
Sista tiden har han börjat både prata och teckna mer, så tystnaden är inte lika kompakt längre.
Ikväll klippte vi Kalles naglar.
Det som tidigare krävde flera dagars uppladdning, är klart på ett par minuter nu.
När vi satt på bänken i badrummet, så småpratade jag som vanligt.
- Oj, vad långa dina naglar har blivit. Vad bra att vi kan klippa bort dem. Går det bra? Så, då var tummen klar. Då vill jag få pekfingret. Oj, vad svårt det var att se. Mina ögon behöver nog egentligen hjälp av ett par glasögon. Jag ser inte så bra. Jag börjar nog bli gammal, sa jag.
Det där sista fick Kalle att reagera starkt.
Gammal!
Han studerade allvarligt mitt ansikte. Han började att nypa lite på min ena kind och näsa.
Efter en kort stund böjde han sig fram mot mitt ansikte och luktade på min kind, som för att utforska mitt uttalande om "gammal".
- Mmm ... aaahhh ... inte gammal ... det luktar RIKTIG mamma, sa han.
Kan man få ett bättre betyg av sina barn?!
En RIKTIG mamma! :-D
Den RIKTIGA pojken Kalle på promenad med den RIKTIGA hunden Rosie och sin RIKTIGA mamma.
Tisdag 29 maj 2012
Namn-givning
Jaha, då har vår djur-farm utökats idag.
För drygt en vecka sen dog vårt ena marsvin, Tingeling.
Toulouse är ensam nu och marsvin är flockdjur. De ska alltid vara minst två tillsammans.
Av en slump så blev vi tillfrågade om vi kunde ta emot en dvärgkanin, som var "hittegods" hos polisen.
Varför inte?
Vi ska prova.
Den lilla vita kanin-killen med svarta fläckar kom till oss i morse.
Han satt och tryckte i den lilla transport-buren. Ansiktet var tryckt ner mot marken. Han darrade.
Kanske av att allt var nytt och ovant.
För första gången någonsin kunde Kalle själv hitta på ett namn. Han brukar alltid säga "jag vet inte", när vi har frågat honom om namn.
- Den heter Rädd-killen, sa Kalle.
Mimmi och Maja funderade en stund. De var inte helt nöjda med namnet.
Till slut bestämde de sig för namnet Strössel.
Vi berättade det nya namnet för Kalle.
- Åå ... det var tur ... inte rädd nu ... kan inte Rädd-kanin ... kanin är Strössel, sa han lite filosofiskt.
Vår lilla farm.
Chihuahuan Rosie, marsvinet Toulouse och dvärgkaninen Strössel.
Alla 3 verkar trivas tillsammans!
Måndag 28 maj 2012
Eftersom Kalle har stora begränsningar när det gäller vad han äter, så får vi nästan alltid göra annan mat till honom.
Potatis, kokt eller stekt, är säkra kort. Likaså pannkakor och hamburgare.
När vi gjorde en hamburgare, blev det ett litet test för att se om han skulle acceptera en "annorlunda" hamburgare.
Det blev 2 hamburgare.
Den lilla är tagen från mitten av den stora hamburgaren. Det ögat ser är alltså 2 hamburgare.
I själva verket är den stora hamburgaren tom i mitten.
Hur skulle han ta vårt lilla bus?
Skulle han märka något?
Efter tre tuggor så stannade han upp ...
Han lyfte på locket på den stora, funderade en stund och lyfte sen på locket på den lilla.
Han förstod på en gång hur det hade gått till.
- Ni är lurade, sa han enkelt och lyfte över den lilla hamburgaren och pusslade ihop dem.
Rätt ska vara rätt. Nu gick det att fortsätta äta igen.
Kalle tecknar "hamburgare".
Söndag 27 maj 2012
I alla år har vi packat en väska åt Kalle när vi åker någonstans.
I väskan har vi packat saker som han gillar och som är bra att ha på resande fot.
Det brukar vara Nintendo-spelet, några Kalle Anka-tidningar, en vattenflaska, någon frukt och ibland ytterligare någon leksak.
Den sista tiden har vi bett Kalle att packa väskan själv.
Han har lyckats riktigt bra.
Idag skulle vi åka till mormor och fira hennes födelsedag och Mors Dag.
Vi bad Kalle att packa sin väska.
Han visade glatt upp sitt överlevnads-kit.
- Nintendo-spelet
- några Kalle- Anka-tidningar
- en vatten-flaska
... och sist men inte minst - en flaska med hårspray!!
Flaskan med hårspray var minst sagt ett förvånande inslag i hans packning.
Vi undrade om han verkligen behövde ha den - och jo, den var viktig, tyckte han.
Strax innan vi skulle åka kom han och hämtade oss. Det var något han ville visa.
- Han gjorde spray ... gatan god lukt, sa han och kröp ner på alla fyra och visade att vi skulle lukta på gatan.
För honom var det viktigt att vi gjorde som han, så nu har hela familjen krypit på gatan utanför vårt hus och "luktat" på gatan.
- Spray god gatan, upprepade han, när han packade ner den rosa hårsprayen i sin ryggsäck! :-D
Lördag 26 maj 2012
Idag åkte vi till Kalles faster Gunilla för att fira hennes 50-årsdag.
Kalle fick sitta i fram eftersom han mådde lite illa, med rutan nerdragen.
Han njöt!
- Nästan en Gröna Lund, sa han och menade väl att vinddraget kändes som en berg-och-dalbana.
När vi kom fram till faster Gunilla och hennes familj så var Kalle angelägen om att få uppsöka toaletten.
Gissa om han blev ställd när han kom in där och upptäckte att det fanns 2 toaletter.
Hmmm, hur gör man då?
Vilken skulle han använda?
Den lilla eller den stora?
Han vände snabbt - det var liksom lite bråttom - för att fråga hur han skulle göra.
Vi som inte hade varit inne på toaletten förstod inte riktigt vad han frågade efter.
Vi följde med honom för att förstå frågan.
Svaret var enkelt, men alternativet var lite roligt!
Besöket blev på den stora toaletten!
Fredag 25 maj 2012
Idag när jag hämtade Kalle på skolgården efter skoldagens slut, så¨var han lycklig. Det syntes på en gång på honom när vi möttes. Han var ivrig i sitt sätt att röra sig, han ville visa något. Bakom ryggen höll han dyrgripen.
Han höll fram det som gav honom ett lyckorus.
Det var en bok om sköldpaddor!!
Vi sa "hej då" till Kalles lärare och började att gå hemåt.
Efter några meter mötte vi en kandidat som Kalle kunde avreagera all sin sin lycka på.
Det var en en flicka i 7:an, alltså 4 år äldre än Kalle.
Han stegade fram till henne och tog att stadigt tag om hennes axlar.
- Skööööldpaddooooorr!! sa han med sitt ansikte 2 cm från hennes.
Hon hade inte en chans att uppfatta vad han sa.
Gissa om hon såg paff ut! :-)
Alla människor han har träffat idag har fått en liten skölpadde-dos.
Antingen har han sagt "sköööööldpaaddaaaa" eller tecknat tecknet för sköldpadda.
Det har verkligen varit en sköldpadde-dag!
Torsdag 24 maj 2012
Kalle har två meningar som han känner sig trygg med och som han använder ofta:
- Jag kan inte!
- Jag vill inte!
Det kan betyda så många olika saker när han säger det.
Det kan betyda att han verkligen inte vet svaret på frågan, inte förstod frågan eller att han tror att han inte kan göra det vi frågar efter.
Två praktiska meningar!
Antagligen har han upptäckt att om han säger "jag vet inte" eller "jag kan inte", så nöjer vi oss med svaret.
Idag gjorde han färdigt en lappkudde med Titanic, i syslöjden. Från det allra första momentet på kudden till det allra sista stygnet så har han sagt "jag vet inte" och "jag kan inte".
Så har han nog känt det. Ett nytt ämne i skolan, nya moment, nya saker, nytt klassrum.
Ändå har han gjort allt på kudden - helt själv.
När det sista hålet skulle sys ihop för hand så ville han förstärka hur svårt det var, innan han ens hade provat.
- Jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte, upprepade han om och om igen.
Efter en kort demonstration hur han skulle göra så sydde han - och det blev riktigt fint.
Det var en mycket nöjd och stolt kille som visade upp sin fina kudde hemma! :-D
Onsdag 23 maj 2012
- Aj .... aj ... aajj ... AAAJJJ! ropade Kalle från köket.
Han var ensam kvar vid frukostbordet.
Det är inte ofta han gör illa sig, så när han ropar reagerar vi.
Vi sprang in till honom och hittade honom liggande på golvet, med mattan ihoprullad åt ena hållet och han
liggande med huvudet åt det andra.
Hans vänsterarm höll han rakt upp i luften. Det var visst den han hade ont i.
Han måste ha halkat på mattan, förstod vi.
- Oj, vad har hänt? frågade vi och försökte förstå vad som hade hänt.
Inget svar.
- Var har du ont? försökte vi och klämde lite på armen.
Inget svar.
- Kan vi hjälpa dig upp? sa vi.
Fortfarande ingen reaktion. Hans ansikte var helt neutralt.
- Hihi ... du är avundsjuk ... jag skojade MIG, sa han plötsligt med ett stort leende och reste sig helt obehindrat upp.
Han bara busade med oss! ;-)
Tisdag 22 maj 2012
2 timmar kvar till sovdags.
Kalle var i vardagsrummet och hoppade på sin balansboll.
Plötsligt blir det alldeles tyst och stilla.
Som förälder är det nog inbyggt att när barnen blir alldeles tysta så är det något på gång.
Efter 5 minuter gick vi till vardagsrummet och kollade vad som var på gång.
Där låg han raklång på soffan med varma, mjuka pläden över sig.
När vi lyfte på pläden tittade ett par sömniga ögon upp på oss.
Han hade nästan hunnit somna.
- Kalle, är du trött, vill du gå till sängen? frågade vi.
- Jag är inte trött ... jag kliar ryggen, svarade han släpigt och reste sig snabbt upp till sittande. ;-)
Måndag 21 maj 2012
Photo-shoot
Ikväll kämpade Kalle hårt på studsmattan.
Han kämpade för att få den bästa bilden.
Det var som en fotografering för en tidning.
Han hoppade och poserade, hoppade och poserade.
Syrenblommorna har en central roll i bildkompositionen.
När han var nöjd med en position, bytte han till en annan.
Han hade bestämt innan han hoppade vilket uttryck han ville att bilden skulle få.
När han var nöjd med en bild bytte till nästa.
Blommorna kittlar tårna:
Kalle står på blommorna:
Kalle springer in i blommorna:
Kalle sitter på blommorna:
