Fredag 29 juni 2012
Att ta kontakt
Från augusti till november förra året levde Kalle för en enda sak - Super Mario. Han byggde minst en om dagen i lego, i olika storlekar, färger och former. Ritade han på whiteboarden så var motivet alltid hämtat från Super Mario.
Från november fram till nu har han inte byggt, pratat om eller ritat Super Mario, förrän idag.
Trots att det har gått mer än ett halvår sen han byggde den vanliga Super Mario, så visste han med säkerhet vilken storlek och färg på legobitarna han behövde.
Super Mario har följt honom hela dagen idag. När vi skulle till färgaffären valde Kalle att följa med. I sin hand hade han Super Mario i lego.
I färgaffären fick vi hjälp av en expedit att välja rätt kulör från en NCS-karta. Vi satt på huk och jämförde färger när Kalle slog till.
Han tog tag i den förvånade expeditens axel samtidigt som han höll fram sin Super Mario 5 cm från expeditens ansikte. Så höll han legofiguren i några sekunder under total tystnad.
Gissa om det var en förvirrad expedit som inte riktigt visste vad han skulle säga.
- Han vet den? frågade Kalle efter en stund.
Expediten förstod inte att frågan var ställd till honom, så jag "tolkade" den.
- Kalle undrar om du vet vem figuren är, som han visade dig, sa jag.
- Ja, självklart, det vet jag, det är ju Mario, sa expediten. Jag har 2 killar hemma som gillar honom så det vet jag. Vad fin den var. Har du byggt den själv, sa den snälla expediten efter att ha hämtat sig från den första förvirringen.
- Jaaa (på inandning), svarade Kalle och återgick till sin egen värld.
Attacken var avslutat. Kalle var nöjd.
Idag mötte Kalle en person som kunde möta honom på ett trevligt sätt. Lika ofta möts han av människor som har svårt att acceptera ett lite avvikande beteende.
Att acceptera att alla är olika är en svår konst!
Torsdag 28 juni 2012
Undantag från regeln
Kalle har en egen regel: han kan inte hoppa på studsmattan om den är blöt.
En blöt studsmattan är inte så roligt, eftersom vattnet gärna förflyttar sig till de eventuella strumpor som sitter på fötterna. Eller till de byxor som till slut läcker igenom till underkläderna.
Kalles definition på en blöt studsmatta kanske skiljer sig lite från hur vi andra skulle definiera det.
Om det finns några droppar vatten under det gröna tygskyddet som sitter runt kanterna på studsmattan, då är den helt ur funktion, även om själva studsmattan är snustorr.
Idag kunde han inte motstå att gå ifrån sin egen regel och han gjorde det med besked. Ska det vara så är det bättre att göra det rejält!
Med Mimmi och Maja som hoppkompisar fick vattenspridaren jobba länge med sitt iskalla vatten.
Och Kalle njöt i fulla drag trots den den blöta studsmattan! :-)
Onsdag 27 juni 2012
Inte 1, 2, 3, men 4
Oj, vilka förväntningar Kalle hade på den här dagen. Han visste att det skulle hända något MYCKET roligt.
Han skulle få gå på bio och se Ice Age 4 som hade premiär idag.
Redan tidigt i morse måste han ha varit fylld av förväntningar, eftersom han vaknade ungefär 3 timmar tidigare än han brukar. Han kom in till oss, som låg och sov och pratade och pratade - och pratade. Det riktigt bubblade av glädje, som höll i sig hela tiden fram till det var dags för bio.
På det här sättet visade han att det var den fjärde filmen Ice Age som han skulle se.
Det kostar på att ha stora förväntningar.
Redan halv 6 på kvällen, en timme efter att biofilmen hade slutat, somnade Kalle med ett stort leende hemma i soffan.
Tisdag 26 juni 2012
Dubbel eller räfflad?
Till frukost äter Kalle alltid samma sak. 2-3 rostmackor (Hennings storform måste det vara) med smör. Till det dricker han ett glas med mjölk. Sist äter han en tallrik med flingor och mjölk.
Till kvällen idag skulle vi göra toastmackor och ville testa om Kalle kunde tänka sig en toast.
Vi visade honom tydligt att mackorna var av rätt sort. Vi visade honom att vi skulle sätta ihop 2 mackor med smör emellan dem. Vi andra fyllde med ost, skinka, tomat och oregano, men det kändes som en tillräckligt stor utmaning att äta en dubbel-macka, så vi frågade inte om pålägg.
Kalle tittade och nickade. Jo, han kunde nog tänka sig att prova en toast.
Vi gjorde en toast och la den på hans tallrik.
Vi kan aldrig förutspå om han kommer att äta av "matnyheten" eller inte.
Svaret är aldrig givet.
Därför är det alltid lite spännande att se hur han kommer att reagera.
Han tittade en stund på toasten.
Vi tittade på honom.
Han petade lite på den.
Vi väntade på en reaktion.
Han grinade illa.
Vi förstod att toasten inte var till belåtenhet, trots att det var Hennings storform med smör.
Varför?
Var det för att den var dubbel eller för att den var räfflad?
Vi trodde att det var utseendet - den var ju randig.
Nej, ränderna brydde han sig inte om, men att den var dubbel - det var helt otänkbart.
Han delade på toasten och tog den ena mackan.
- Var är smöret? frågade han och sträckte sig efter smörbyttan för att bre mackan ännu en gång.
Måndag 25 juni 2012
Ett nytt däggdjur
Enligt uppslagsböcker så är kameleonter ett kräldjur, en typ av ödla. Deras mest kända kännetecken är att de kan skifta färg med hjälp av optiska hudceller som ligger i olika skikt på varandra.
Kalle har tolkat kameleontens uttryck på sitt eget sätt. Han förvandlades till en kameleont idag.
Eller som Kalle säger: "Kalle-ont" (Ka me le-ont)
Kalleonten kunde förvandlas till en fladdermus och få vingar, bli en superhjälte, förvandlas till pytteliten eller ge sig ut på en flygtur.
Kalle-onten kan allt!
Kalle förevigade sina förmågor med bilder på allt Kalleonten kan göra. :-)
Söndag 24 juni 2012
Sorg
Kalle har sorg!
- Ååå ... nej ... den har små hålarna ... här, sa Kalle och visade det värsta tänkbara.
Han visade hur hans älskade blå balansboll, höll på att ta sitt sita andetag.
Bollen hade fått ett litet hål!
Så mycket som han använder sin boll, är det inte konstigt att den går sönder. Han har redan slitit ut en boll. Den hölll i 2 år och sen började plasten att spricka på alla möjliga ställen. Vi försökta att lappa och laga, men det sprack på nya ställen hela tiden. Vi insåg att det var lönlöst, så vi köpte en ny, en vit lite större än den första.
Den blå balansbollen fick Kalle från moster Susanne på 10-årsdagen, 20 januari. Hon slog in den i ett paket (!) som blev tilltalande stort.
Efter att ha använts flera timmar varje dag, har den nu gett upp! Snyft!
Kalle ville försöka rädda situationen.
Han började med tejp, som ett försök att rädda bollen. Tyvärr blev den bara mindre och mindre.
Efter ett tag tog han till nästa idé - ett plåster.
Det gula mumin-plåstret är på plats, men tyvärr kan det nog inte läka såret.
Tur att han har en reserv-boll - den stora, vita.
Det finns en i familjen som är glad att det bara finns en balansboll - det är vår lilla Rosie.
Läs gärna hennes inlägg 21 juni, för 4 dagar sen. :-)
Lördag 23 juni 2012
Lekledare
Ofta när vi ber Kalle att hitta på saker, gissa något eller använda fantasin på något sätt, så har han alltid samma svar:
- Jag vet inte!
Idag när vi var ute och gick med Rosie bevisade han att han visst har fantasi och kan hitta på saker på eget initiativ.
När vi kom fram till allén i slutet av vår gata - eller "skogen" som Kalle kallar den - så började hela föreställningen.
Han gick fram till gräset och ställde sig framför "väggen" mellan gata och gräs. Vi såg den naturligtvis inte eftersom den bara fanns i Kalles fantasi, men vi förstod att väggen var där. Han flyttade sina händer i luften tills han hittade något som han tog tag i och öppnade så att han kunde gå in i skogen. Det gick inte att gå in i skogen utan man var tvungen att göra ett hopp.
Med sitt kroppsspråk förklarade han för oss att vi skulle göra lika som han. Vi följde efter honom in i "skogen" på samma sätt som han hade gjort. Han tittade på oss när vi gjorde det och hela han hoppade och skuttade av glädje när han såg att vi gjorde på samma sätt.
Det var en helt förtrollad "skog" vi kom in i. Vi förstod att när vi var där såg vi inte bilarna som fanns på utsidan. Det fanns bara skog, förklarade Kalle för oss.
Så fort vi kom ur skogen såg vi bilarna igen.
Det gick inte att gå ut ur "skogen" utan vi skulle göra ett stort hopp från "skogen" ut på gatan.
Då blev allt som vanligt igen. Vi kunde se alla bilar.
Vi lekte Kalles lek en stund med Kalle som lekledare.
Rosie och pappa var de svåraste att vara lekledare för, de var inte så sugna på att hoppa ut ur "skogen", men med envishet går det mesta. :-)
Spännande att se vad fantasin kan hitta på nästa gång!
Fredag 22 juni 2012
Glad jordgu ... nej, midsommar, menar jag! :-)
Torsdag 21 juni 2012
En hunds tankar
Nu har jag bott i min nya familj i snart 8 månader. Jag gillar dem, de är alla snälla mot mig.
Jag tror att de tycker om mig också. De brukar klappa mig och klia lite på magen som jag gillar så mycket.
Nu har jag bott i min nya familj i snart 8 månader. Jag gillar dem, de är alla snälla mot mig.
Jag tror att de tycker om mig också. De brukar klappa mig och klia lite på magen som jag gillar så mycket.
Livet är som allra bäst när de tar fram borsten och borstar igenom min päls. Då njuter jag.
Det är en sak som bekymrar mig en hel del i den här familjen.
De har två stora monster som rullar omkring på golvet. På de här stora monstren brukar familjens yngsta barn, Kalle, sitta och hoppa. Ibland sitter han på dem och hoppar upp och ner. Ibland hoppar han fram på dem och förflyttar sig med dem som stöd. Det ena monstret är blått och det andra är vitt. Jag har hört att människorna säger att det är balansbollar. De där balansbollarna tycker jag inte om. Jag vet aldrig när de tänker dyka upp och nästan rulla på mig.
- Det är bara jag, Kalle, brukar pojken säga till mig när han ser att jag blir rädd.
Det hjälper inte. Jag tycker att de där monstren är läskiga när han använder dem.
När Kalle sitter på ett sånt där monster, håller jag mig undan. Då brukar jag ligga på fönsterbrädan i sovrummat och titta ut genom fönstret. Där känner jag mig trygg.
När Kalle ligger i soffan och tittar på TV, ligger jag ibland bredvid honom, som för att berätta för honom att jag faktiskt inte är rädd för honom utan bara för bollarna.
Ibland lägger jag upp mina tassar på hans ben som för att visa att vi hör ihop.
Kalle och jag!
Onsdag 20 juni 2012
Att tänka olika
Nu har han gjort det igen! :-)
- Kalle stod bredvid matbordet och jag satt och öppnade posten.
Alla tomma kuvert låg samlade i en hög. De ska inte till pappersinsamlingen utan ska kastas i soporna.
- Kalle, kan du hjälpa mig? Kan du kasta de här kuverten i soporna? frågade jag och fick ögonkontakt med Kalle.
Inga problem, trodde jag och gav högen till honom.
Han tog högen, vände sig om och kastade högen lite nonchalant - rakt ner i diskhon!!
Jag skrattade högt åt vår kommunikationsmiss.
Kalle tittade på mig lite frågande.
- Varför skrattar? frågade han.
Tja, vi hade lite olika tankar om var det var lämpligt att kasta dem.
- Jag är bara så glad, svarade jag och förklarade var jag tyckte att "soporna" var.
Tisdag 19 juni 2012
Sommarlov
Idag var leendet från ena mungipan till den andra, när Kalle gick hem från fritids.
Idag var det sista dagen i skola/fritids på många, många dagar, flera veckor.
Kalle har haft nerräkning till den här dagen i flera veckor.
Tre ... två ... ETT! Äntligen!
- Lov-sommar, som Kalle säger.
Lyckan var stor när han gick hem från fritids idag!
Nästan alltid går Kalle några steg bakom oss när vi går till och från skolan. Han brukar gå och fundera på olika saker och ta det ganska lugnt.
Det stämde verkligen inte in på hur det var idag.
Vi hade fullt sjå att hinna med honom hem. Han verkligen rusade hem.
Han är den lilla pricken längst bort på trottoaren. :-)
Idag var leendet från ena mungipan till den andra, när Kalle gick hem från fritids.
Idag var det sista dagen i skola/fritids på många, många dagar, flera veckor.
Kalle har haft nerräkning till den här dagen i flera veckor.
Tre ... två ... ETT! Äntligen!
- Lov-sommar, som Kalle säger.
Lyckan var stor när han gick hem från fritids idag!
Nästan alltid går Kalle några steg bakom oss när vi går till och från skolan. Han brukar gå och fundera på olika saker och ta det ganska lugnt.
Det stämde verkligen inte in på hur det var idag.
Vi hade fullt sjå att hinna med honom hem. Han verkligen rusade hem.
Han är den lilla pricken längst bort på trottoaren. :-)
Måndag 18 juni 2012
Upp-och-ner-och-bak-och-fram
Många kvällar har godmnattsagan varit ett stycke i en Kalle Anka-tidning.
Kvällens högläsning handlade om en båt som av misstag hamnade upp-och-ner.
Kalle var inte helt nöjd med situationen för båten.
Han löste det på sitt sätt. Han vände tidningen upp-och-ner så att båten var vänd åt rätt håll.
Det blev betydligt svårare att läsa.
Varken han eller vi, förstod vad vi läste. Det gjorde absolut ingenting.
Kalle bubblade av skratt när vi läste hela den omöjliga texten.
?ren hco ppu iv edanmah nedlräv lla i ruh neM !edannats naH
!tåv rilb gaj nanni ,nettyhryts i ni jem pläjH !nanil rankals uN
!nettob stevah llit reknujs iV !hcsU
Det allra, allra roligaste ordet var ändå det sista ordet "hcsU".
Inte det lättaste att läsa ut baklänges om man bara läser det, utan att tänka på att det ska vara ett stj-ljud.
Prova får du se!
Många kvällar har godmnattsagan varit ett stycke i en Kalle Anka-tidning.
Kvällens högläsning handlade om en båt som av misstag hamnade upp-och-ner.
Kalle var inte helt nöjd med situationen för båten.
Han löste det på sitt sätt. Han vände tidningen upp-och-ner så att båten var vänd åt rätt håll.
Det blev betydligt svårare att läsa.
Varken han eller vi, förstod vad vi läste. Det gjorde absolut ingenting.
Kalle bubblade av skratt när vi läste hela den omöjliga texten.
?ren hco ppu iv edanmah nedlräv lla i ruh neM !edannats naH
!tåv rilb gaj nanni ,nettyhryts i ni jem pläjH !nanil rankals uN
!nettob stevah llit reknujs iV !hcsU
Det allra, allra roligaste ordet var ändå det sista ordet "hcsU".
Inte det lättaste att läsa ut baklänges om man bara läser det, utan att tänka på att det ska vara ett stj-ljud.
Prova får du se!
Söndag 17 juni 2012
Skogen
Storstadsbarn eller inte, det är frågan?
Idag var Kalle med på en kort promenad runt kvarteret med Rosie. Han var "öppen" för en dialog och ville gärna småprata, som annars kan vara ganska svårt.
Han pratade på om ditt och datt.
- Kalle vill du ha en extra tröja när vi går runt kvarteret? Det blåser ganska mycket, sa jag.
- Han tycker inte om varmen, sol. Han vill ha en kall, en måne. Den gör kall. Behöver inte tröja. jag gillar kall och måne och vinter, svarade Kalle.
Termometern visade 16 grader och det blåste en del, men solen sken så det värmde lite.
Han fick gå i bara t-shirt.
Vi gick runt hörnet från vår gata och kom till en liten allé med ett tiotal björkar.
- Oj, här är skogen, sa han. Skogen är så fin ... alla träden ... vad är? sa han och klappade lite på en björkstam.
- Det är en björk, sa jag.
- Björk ... mjölk ... björk ... mjölk ... det är lika, rimmade Kalle och tecknade ordet mjölk varje gång han sa det.
Jag visade honom hur man tecknar björk. Han tränade en stund på det.
Det kan hända mycket i skogen. Plötsligt såg han något på marken och böjde sig ner.
- Ååå ... neej ... de har ramlat ner från trädet ... fågel ledsen ... ägg ramla, sa han medlidsamt och tittade uppåt för att se om han kunde se den stackars fågelmamman som tappat några ägg.
- Nej, Kalle, det är inte fågelägg, det är svampar, berättade jag.
- Jahaaa ... nu förstår jag ... det är på skoj ... inte ägg ... bara svampar, sa Kalle.
Han gick några steg till och hittade en kvadratmeter med klöver.
På andra sidan gatan blommade massor av rododendron i olika kulörer, men det var de små klöverblommorna som fångade hans uppmärksamhet.
- Det är fantastiskt ... många blommor ... mmm luktar go ... luktar inget! sa han.
Även om kvarterets lilla allé inte är en skog, så finns det många olika natursaker att upptäcka även där.
Det gäller bara att ha alla sinnen öppna.
Storstadsbarn eller inte, det är frågan?
Idag var Kalle med på en kort promenad runt kvarteret med Rosie. Han var "öppen" för en dialog och ville gärna småprata, som annars kan vara ganska svårt.
Han pratade på om ditt och datt.
- Kalle vill du ha en extra tröja när vi går runt kvarteret? Det blåser ganska mycket, sa jag.
- Han tycker inte om varmen, sol. Han vill ha en kall, en måne. Den gör kall. Behöver inte tröja. jag gillar kall och måne och vinter, svarade Kalle.
Termometern visade 16 grader och det blåste en del, men solen sken så det värmde lite.
Han fick gå i bara t-shirt.
Vi gick runt hörnet från vår gata och kom till en liten allé med ett tiotal björkar.
- Oj, här är skogen, sa han. Skogen är så fin ... alla träden ... vad är? sa han och klappade lite på en björkstam.
- Det är en björk, sa jag.
- Björk ... mjölk ... björk ... mjölk ... det är lika, rimmade Kalle och tecknade ordet mjölk varje gång han sa det.
Jag visade honom hur man tecknar björk. Han tränade en stund på det.
Det kan hända mycket i skogen. Plötsligt såg han något på marken och böjde sig ner.
- Ååå ... neej ... de har ramlat ner från trädet ... fågel ledsen ... ägg ramla, sa han medlidsamt och tittade uppåt för att se om han kunde se den stackars fågelmamman som tappat några ägg.
- Nej, Kalle, det är inte fågelägg, det är svampar, berättade jag.
- Jahaaa ... nu förstår jag ... det är på skoj ... inte ägg ... bara svampar, sa Kalle.
Han gick några steg till och hittade en kvadratmeter med klöver.
På andra sidan gatan blommade massor av rododendron i olika kulörer, men det var de små klöverblommorna som fångade hans uppmärksamhet.
- Det är fantastiskt ... många blommor ... mmm luktar go ... luktar inget! sa han.
Även om kvarterets lilla allé inte är en skog, så finns det många olika natursaker att upptäcka även där.
Det gäller bara att ha alla sinnen öppna.
Lördag 16 juni 2012
Spindeln i nätet
Som lillebror kan Kalle vara den perfekta assistenten när Mimmi eller Maja vill fotografera.
De kan be honom vara "avtryckare" på kameran om de ska posera själva.
Har de tur kan han acceptera att vara motivet för fotograferingen.
Idag hade Maja en foto-eftermiddag och Kalle var assistenten. Maja ville att han skulle vara motivet, men det ville inte han. Han var med mest som sällskap.
När Maja sa att hon skulle klättra upp i blomställningen och fota inifrån den så var han helt plötsligt väldigt pigg på att vara motivet!
Spindlarna i nätet var båda väldigt nöjda med fotograferingen! :-)
Som lillebror kan Kalle vara den perfekta assistenten när Mimmi eller Maja vill fotografera.
De kan be honom vara "avtryckare" på kameran om de ska posera själva.
Har de tur kan han acceptera att vara motivet för fotograferingen.
Idag hade Maja en foto-eftermiddag och Kalle var assistenten. Maja ville att han skulle vara motivet, men det ville inte han. Han var med mest som sällskap.
När Maja sa att hon skulle klättra upp i blomställningen och fota inifrån den så var han helt plötsligt väldigt pigg på att vara motivet!
Spindlarna i nätet var båda väldigt nöjda med fotograferingen! :-)
Fredag 15 juni 2012
Reporter på TV-nyheterna
Ikväll jobbade Kalle som reporter när det var TV-sändning från TV-programmet Bad-TV.
Innan inspelningen av nyheterna blev han instruerad att han skulle prata om dagens nyheter (som alltid brukar vara hemska) och förslaget var att han skulle prata om en bilkrasch och sen om vädret.
Kalle nickade - inga problem.
Klara - färdiga - gå - SÄNDNING!
- Hej ... jag heter bilkrasch, började Kalle som var helt med på noterna.
Han fortsatte att småprata om ditt och datt, men kom aldrig till vädret.
Mimmi som höll i kameran kände att hon ville hjälpa honom att prata om nyheter och väder, så hon började att stödteckna.
Det slutade med att han upprepade samma tecken som hon gav honom.
Han kom aldrig till något väder.
Istället avslutade han hela TV-sändningen med att förklara att "det här är spännande"! :-)
Torsdag 14 juni 2012
Rött i naturen
- Ååå ... jag tror inte dina ögon ... det ÄR smultron, sa Kalle när han upptäckte att några smultron hade blivit röda.
Han satte sig ner på huk och tog ett försiktigt tag om den allra rödaste av dem.
Han tittade upp på mig som stod bredvid och väntade på ett nickande. Ett nickande som antingen kunde vara åt rätt håll, jakande, eller åt fel håll, nekande.
Han fick ett nickande åt rätt håll.
Jo, det gick bra han fick äta upp dem.
Lyckan spred sig snabbt i hans ansikte. Smultron är en favorit. Försiktigt pillade han loss det största röda smultronet och med förväntan stoppade han in det i munnen.
Vilken njutning ... eller ...?
Oj, vad han grinade illa när han upptäckte att det var allt annat än moget. Färgen hade lurat oss. Det var så surt, så surt, så hela hans kropp skakade av chocken.
Han skakde av sig känslan och vände sig om mot rabatten och satte ner näsan i den första blomma han såg.
- Åå, vilken fin ros! sa han och luktade på den varmröda vallmon. :-)
- Ååå ... jag tror inte dina ögon ... det ÄR smultron, sa Kalle när han upptäckte att några smultron hade blivit röda.
Han satte sig ner på huk och tog ett försiktigt tag om den allra rödaste av dem.
Han tittade upp på mig som stod bredvid och väntade på ett nickande. Ett nickande som antingen kunde vara åt rätt håll, jakande, eller åt fel håll, nekande.
Han fick ett nickande åt rätt håll.
Jo, det gick bra han fick äta upp dem.
Lyckan spred sig snabbt i hans ansikte. Smultron är en favorit. Försiktigt pillade han loss det största röda smultronet och med förväntan stoppade han in det i munnen.
Vilken njutning ... eller ...?
Oj, vad han grinade illa när han upptäckte att det var allt annat än moget. Färgen hade lurat oss. Det var så surt, så surt, så hela hans kropp skakade av chocken.
Han skakde av sig känslan och vände sig om mot rabatten och satte ner näsan i den första blomma han såg.
- Åå, vilken fin ros! sa han och luktade på den varmröda vallmon. :-)
Onsdag 13 juni 2012
En smygare
Idag firade vi Kalles skolavslutning med att äta smörgåsbord på IKEA. Eller rättare sagt vi åt smörgåsbord och Kalle fick köttbullar med potatis, utan lingon, eftersom det var det enda han skulle ha ätit från smörgåsbordet.
Det långa smörgåsbordet var nära vårt bord med alla sina skålar och pytsar med olika delikatesser.
Det var inget som lockade Kalle - trodde vi...
När han hade ätit upp sin mat förklarade han väldigt tydligt att han skulle gå till TVn och titta på filmen vid barnhörnan.
Han reste sig från stolen - och gick ner på knä och började att krypa!
Vi funderade såklart vad han höll på med.
Det visade sig ganska snart vad han hade i kikaren. Han kröp in under smörgåsbordet och ut på andra sidan.
Nu verkade vägen till TVn lite underlig, så vi reste oss och gick för att se vad han pysslade med. Precis när vi kom fram såg vi en hand som låg precis över bordskanten på smörgåsbordet.
En Kalle-hand. I handen fanns 3 vindruvor.
Av allt som fanns på smörgåsbordet, så lyckades han alltså lokalisera vindruvorna som låg som dekoration vid osten. :-)
Han fick ta de 3 vindruvorna, men inte fler.
Nöjd tog han de 3 vindruvorna och gick till TVn. Det fanns ingen anledning att krypa längre.
En liten stund senare, när vi tittade till honom vid TVn så insåg vi att han antagligen hade smygit osynlig till ostbrickan en gång till.
Nu satt han med hela vindruvsklasen i handen! :-)
Idag firade vi Kalles skolavslutning med att äta smörgåsbord på IKEA. Eller rättare sagt vi åt smörgåsbord och Kalle fick köttbullar med potatis, utan lingon, eftersom det var det enda han skulle ha ätit från smörgåsbordet.
Det långa smörgåsbordet var nära vårt bord med alla sina skålar och pytsar med olika delikatesser.
Det var inget som lockade Kalle - trodde vi...
När han hade ätit upp sin mat förklarade han väldigt tydligt att han skulle gå till TVn och titta på filmen vid barnhörnan.
Han reste sig från stolen - och gick ner på knä och började att krypa!
Vi funderade såklart vad han höll på med.
Det visade sig ganska snart vad han hade i kikaren. Han kröp in under smörgåsbordet och ut på andra sidan.
Nu verkade vägen till TVn lite underlig, så vi reste oss och gick för att se vad han pysslade med. Precis när vi kom fram såg vi en hand som låg precis över bordskanten på smörgåsbordet.
En Kalle-hand. I handen fanns 3 vindruvor.
Av allt som fanns på smörgåsbordet, så lyckades han alltså lokalisera vindruvorna som låg som dekoration vid osten. :-)
Han fick ta de 3 vindruvorna, men inte fler.
Nöjd tog han de 3 vindruvorna och gick till TVn. Det fanns ingen anledning att krypa längre.
En liten stund senare, när vi tittade till honom vid TVn så insåg vi att han antagligen hade smygit osynlig till ostbrickan en gång till.
Nu satt han med hela vindruvsklasen i handen! :-)
Tisdag 12 juni 2012
En i taget!
Kalle gillar frukt. Han är däremot väldigt noga med att bara äta en sort i taget.
När han var 8 år var det äpplen som gällde. Då åt han äpple varje dag i skolan och så fort han var sugen hemma, så var det ett äpple han tog från fruktkorgen.
Så länge det var rött, såklart. Gröna var inte ätbara alls.
För ungefär 2 år sen slutade han äta äpplen. Från en dag till nästa var det kiwi som gällde.
I 2 års tid har han ätit mellan 2-4 kiwi - varje dag.
Från den dagen han började med kiwi, så har han inte ätit äpplen. Inte ens om de är röda.
För ungefär 2 månader sen så förklarade han att han skulle sluta med kiwi, efter att ha ätit det i 2 år.
Han kunde tänka sig vindruvor eller jordgubbar till fruktstunden varje dag. Han tittar inte så mycket på prislappen när han väljer vilken frukt som ska gälla. ;-)
Från den dagen har han fått med sig vindruvor till skolan varje dag. Några få dagar har det varit jordgubbar.
Han har pratat väldigt mycket om äppelmos och till slut så förklarade vi att vi inte hade något äppelmos, men att vi kunde mosa ett äpple.
Det var han intresserad av.
Vi tog fram ett äpple och skar i klyftor. Kalle fick en gaffel och började att mosa.
Det mosade äpplet var gott, han åt upp det och tog sig an nästa klyfta.
Han mosade och mosade.
Nästa lilla äppelmoshög slank ner lätt som en plätt, den också.
Han tittade på högen med äppelklyftor.
Hmm, det var ju lite besvärligt att mosa. Äsch, tänkte han säkert och tog en klyfta och åt den omosad. Av bara farten åkte resten av klyftorna ner samma väg.
Ett, tu, tre - så hade han ätit ett helt äpple.
Han som bara vill ha vindruvor eller jordgubbar...
Kalle gillar frukt. Han är däremot väldigt noga med att bara äta en sort i taget.
När han var 8 år var det äpplen som gällde. Då åt han äpple varje dag i skolan och så fort han var sugen hemma, så var det ett äpple han tog från fruktkorgen.
Så länge det var rött, såklart. Gröna var inte ätbara alls.
För ungefär 2 år sen slutade han äta äpplen. Från en dag till nästa var det kiwi som gällde.
I 2 års tid har han ätit mellan 2-4 kiwi - varje dag.
Från den dagen han började med kiwi, så har han inte ätit äpplen. Inte ens om de är röda.
För ungefär 2 månader sen så förklarade han att han skulle sluta med kiwi, efter att ha ätit det i 2 år.
Han kunde tänka sig vindruvor eller jordgubbar till fruktstunden varje dag. Han tittar inte så mycket på prislappen när han väljer vilken frukt som ska gälla. ;-)
Från den dagen har han fått med sig vindruvor till skolan varje dag. Några få dagar har det varit jordgubbar.
Han har pratat väldigt mycket om äppelmos och till slut så förklarade vi att vi inte hade något äppelmos, men att vi kunde mosa ett äpple.
Det var han intresserad av.
Vi tog fram ett äpple och skar i klyftor. Kalle fick en gaffel och började att mosa.
Det mosade äpplet var gott, han åt upp det och tog sig an nästa klyfta.
Han mosade och mosade.
Nästa lilla äppelmoshög slank ner lätt som en plätt, den också.
Han tittade på högen med äppelklyftor.
Hmm, det var ju lite besvärligt att mosa. Äsch, tänkte han säkert och tog en klyfta och åt den omosad. Av bara farten åkte resten av klyftorna ner samma väg.
Ett, tu, tre - så hade han ätit ett helt äpple.
Han som bara vill ha vindruvor eller jordgubbar...
Måndag 11 juni 2012
Choklad-hej
Ikväll fick Kalle äta kvällsmaten på en kebab/hamburger-restaurang. Han var väldigt nöjd med hamburgertallriken han fick.
Innan han åkte iväg för att äta mat, fick han hjälpa till att öppna ett paket. Spännande!
Innehållet var en ask med god, fransk chokladtryffel.
- Ååå, choklad, sa Kalle, jag ääääälskar choklad.
Jo, det är sant, men han äter enbart Marabous vanliga mjölkchoklad, ingen annan smak.
Vi tänkte alla att han inte menade det han sa, eftersom det inte var Marabous mjölkchoklad i paketet.
- Du får smaka på chokladen när du kommer tillbaka från restaurangen, svarade vi.
Kalle nöjde sig med det och åkte iväg.
Efter två timmar kom han tillbaka hem och smög upp bakom min rygg och viskade.
- Inte hej ... var ÄR choklad, viskade han ivrigt.
Jag visade chokladkartongen, han tog upp en tryffel - och åt upp den!
Som den naturligaste sak i världen åt han en mörk chokladtryffel, han som är så noga med att det är rätt smak på Marabous choklad.
Han slutar aldrig att förvåna oss! :-)
Ikväll fick Kalle äta kvällsmaten på en kebab/hamburger-restaurang. Han var väldigt nöjd med hamburgertallriken han fick.
Innan han åkte iväg för att äta mat, fick han hjälpa till att öppna ett paket. Spännande!
Innehållet var en ask med god, fransk chokladtryffel.
- Ååå, choklad, sa Kalle, jag ääääälskar choklad.
Jo, det är sant, men han äter enbart Marabous vanliga mjölkchoklad, ingen annan smak.
Vi tänkte alla att han inte menade det han sa, eftersom det inte var Marabous mjölkchoklad i paketet.
- Du får smaka på chokladen när du kommer tillbaka från restaurangen, svarade vi.
Kalle nöjde sig med det och åkte iväg.
Efter två timmar kom han tillbaka hem och smög upp bakom min rygg och viskade.
- Inte hej ... var ÄR choklad, viskade han ivrigt.
Jag visade chokladkartongen, han tog upp en tryffel - och åt upp den!
Som den naturligaste sak i världen åt han en mörk chokladtryffel, han som är så noga med att det är rätt smak på Marabous choklad.
Han slutar aldrig att förvåna oss! :-)
Söndag 10 juni 2012
2 måsten på en mat-tallrik
Kalle har 2 saker som är viktiga för honom vid mat-bordet.
De olika matsakerna på tallriken får ABSOLUT inte, inte under några som helst omständigheter, nudda vid varandra. Det måste vara ett litet mellanrum mellan potatis och majs. Skulle ett majskorn rulla iväg mot potatisen och - hemska tanke - nudda vid potatisen, då är det jobbigt.
Vi brukar le lite i smyg, varje gång han sitter och kämpar med att rulla tillbaka det som av misstag hamnade för nära något annat.
Vi vet ju att det ändå kommer att blandas i magen.
Undrar vad han kommer att göra den dagen han själv inser det!
Det han har lagt på tallriken SKA ätas upp. Det spelar ingen roll hur mätt han är. Det han har lagt upp på tallriken, det äter han upp även om det är smockfullt i magen.
Vi säger ibland när vi ser att det börjar bli svårt att äta, att han inte behöver äta upp.
Kalle lyssnar inte på det, för hur tungt det är är på slutet, så ska det i.
Jätteportionen med stekt potatis har förflyttat sig från tallriken till den proppfulla magen! :-)
Kalle har 2 saker som är viktiga för honom vid mat-bordet.
De olika matsakerna på tallriken får ABSOLUT inte, inte under några som helst omständigheter, nudda vid varandra. Det måste vara ett litet mellanrum mellan potatis och majs. Skulle ett majskorn rulla iväg mot potatisen och - hemska tanke - nudda vid potatisen, då är det jobbigt.
Vi brukar le lite i smyg, varje gång han sitter och kämpar med att rulla tillbaka det som av misstag hamnade för nära något annat.
Vi vet ju att det ändå kommer att blandas i magen.
Undrar vad han kommer att göra den dagen han själv inser det!
Det han har lagt på tallriken SKA ätas upp. Det spelar ingen roll hur mätt han är. Det han har lagt upp på tallriken, det äter han upp även om det är smockfullt i magen.
Vi säger ibland när vi ser att det börjar bli svårt att äta, att han inte behöver äta upp.
Kalle lyssnar inte på det, för hur tungt det är är på slutet, så ska det i.
Jätteportionen med stekt potatis har förflyttat sig från tallriken till den proppfulla magen! :-)
