Fredag 29 juni 2012

Torsdag 28 juni 2012





Onsdag 27 juni 2012

Tisdag 26 juni 2012


Måndag 25 juni 2012


Söndag 24 juni 2012


Lördag 23 juni 2012



Fredag 22 juni 2012

Torsdag 21 juni 2012
Nu har jag bott i min nya familj i snart 8 månader. Jag gillar dem, de är alla snälla mot mig.
Jag tror att de tycker om mig också. De brukar klappa mig och klia lite på magen som jag gillar så mycket.


Onsdag 20 juni 2012
Att tänka olika
Nu har han gjort det igen! :-)
- Kalle stod bredvid matbordet och jag satt och öppnade posten.
Alla tomma kuvert låg samlade i en hög. De ska inte till pappersinsamlingen utan ska kastas i soporna.
- Kalle, kan du hjälpa mig? Kan du kasta de här kuverten i soporna? frågade jag och fick ögonkontakt med Kalle.
Inga problem, trodde jag och gav högen till honom.
Han tog högen, vände sig om och kastade högen lite nonchalant - rakt ner i diskhon!!
Jag skrattade högt åt vår kommunikationsmiss.
Kalle tittade på mig lite frågande.
- Varför skrattar? frågade han.
Tja, vi hade lite olika tankar om var det var lämpligt att kasta dem.
- Jag är bara så glad, svarade jag och förklarade var jag tyckte att "soporna" var.
Tisdag 19 juni 2012
Idag var leendet från ena mungipan till den andra, när Kalle gick hem från fritids.
Idag var det sista dagen i skola/fritids på många, många dagar, flera veckor.
Kalle har haft nerräkning till den här dagen i flera veckor.
Tre ... två ... ETT! Äntligen!
- Lov-sommar, som Kalle säger.
Lyckan var stor när han gick hem från fritids idag!

Nästan alltid går Kalle några steg bakom oss när vi går till och från skolan. Han brukar gå och fundera på olika saker och ta det ganska lugnt.
Det stämde verkligen inte in på hur det var idag.
Vi hade fullt sjå att hinna med honom hem. Han verkligen rusade hem.
Han är den lilla pricken längst bort på trottoaren. :-)

Måndag 18 juni 2012
Många kvällar har godmnattsagan varit ett stycke i en Kalle Anka-tidning.
Kvällens högläsning handlade om en båt som av misstag hamnade upp-och-ner.

Kalle var inte helt nöjd med situationen för båten.
Han löste det på sitt sätt. Han vände tidningen upp-och-ner så att båten var vänd åt rätt håll.
Det blev betydligt svårare att läsa.
Varken han eller vi, förstod vad vi läste. Det gjorde absolut ingenting.
Kalle bubblade av skratt när vi läste hela den omöjliga texten.

?ren hco ppu iv edanmah nedlräv lla i ruh neM !edannats naH

!tåv rilb gaj nanni ,nettyhryts i ni jem pläjH !nanil rankals uN

!nettob stevah llit reknujs iV !hcsU
Det allra, allra roligaste ordet var ändå det sista ordet "hcsU".
Inte det lättaste att läsa ut baklänges om man bara läser det, utan att tänka på att det ska vara ett stj-ljud.
Prova får du se!
Söndag 17 juni 2012
Storstadsbarn eller inte, det är frågan?
Idag var Kalle med på en kort promenad runt kvarteret med Rosie. Han var "öppen" för en dialog och ville gärna småprata, som annars kan vara ganska svårt.
Han pratade på om ditt och datt.
- Kalle vill du ha en extra tröja när vi går runt kvarteret? Det blåser ganska mycket, sa jag.
- Han tycker inte om varmen, sol. Han vill ha en kall, en måne. Den gör kall. Behöver inte tröja. jag gillar kall och måne och vinter, svarade Kalle.
Termometern visade 16 grader och det blåste en del, men solen sken så det värmde lite.
Han fick gå i bara t-shirt.
Vi gick runt hörnet från vår gata och kom till en liten allé med ett tiotal björkar.
- Oj, här är skogen, sa han. Skogen är så fin ... alla träden ... vad är? sa han och klappade lite på en björkstam.
- Det är en björk, sa jag.
- Björk ... mjölk ... björk ... mjölk ... det är lika, rimmade Kalle och tecknade ordet mjölk varje gång han sa det.
Jag visade honom hur man tecknar björk. Han tränade en stund på det.

Det kan hända mycket i skogen. Plötsligt såg han något på marken och böjde sig ner.
- Ååå ... neej ... de har ramlat ner från trädet ... fågel ledsen ... ägg ramla, sa han medlidsamt och tittade uppåt för att se om han kunde se den stackars fågelmamman som tappat några ägg.
- Nej, Kalle, det är inte fågelägg, det är svampar, berättade jag.
- Jahaaa ... nu förstår jag ... det är på skoj ... inte ägg ... bara svampar, sa Kalle.

Han gick några steg till och hittade en kvadratmeter med klöver.
På andra sidan gatan blommade massor av rododendron i olika kulörer, men det var de små klöverblommorna som fångade hans uppmärksamhet.
- Det är fantastiskt ... många blommor ... mmm luktar go ... luktar inget! sa han.

Även om kvarterets lilla allé inte är en skog, så finns det många olika natursaker att upptäcka även där.
Det gäller bara att ha alla sinnen öppna.
Lördag 16 juni 2012
Som lillebror kan Kalle vara den perfekta assistenten när Mimmi eller Maja vill fotografera.
De kan be honom vara "avtryckare" på kameran om de ska posera själva.
Har de tur kan han acceptera att vara motivet för fotograferingen.
Idag hade Maja en foto-eftermiddag och Kalle var assistenten. Maja ville att han skulle vara motivet, men det ville inte han. Han var med mest som sällskap.
När Maja sa att hon skulle klättra upp i blomställningen och fota inifrån den så var han helt plötsligt väldigt pigg på att vara motivet!
Spindlarna i nätet var båda väldigt nöjda med fotograferingen! :-)


Fredag 15 juni 2012
Reporter på TV-nyheterna
Ikväll jobbade Kalle som reporter när det var TV-sändning från TV-programmet Bad-TV.
Innan inspelningen av nyheterna blev han instruerad att han skulle prata om dagens nyheter (som alltid brukar vara hemska) och förslaget var att han skulle prata om en bilkrasch och sen om vädret.
Kalle nickade - inga problem.
Klara - färdiga - gå - SÄNDNING!
- Hej ... jag heter bilkrasch, började Kalle som var helt med på noterna.
Han fortsatte att småprata om ditt och datt, men kom aldrig till vädret.
Mimmi som höll i kameran kände att hon ville hjälpa honom att prata om nyheter och väder, så hon började att stödteckna.
Det slutade med att han upprepade samma tecken som hon gav honom.
Han kom aldrig till något väder.
Istället avslutade han hela TV-sändningen med att förklara att "det här är spännande"! :-)
Torsdag 14 juni 2012
- Ååå ... jag tror inte dina ögon ... det ÄR smultron, sa Kalle när han upptäckte att några smultron hade blivit röda.
Han satte sig ner på huk och tog ett försiktigt tag om den allra rödaste av dem.
Han tittade upp på mig som stod bredvid och väntade på ett nickande. Ett nickande som antingen kunde vara åt rätt håll, jakande, eller åt fel håll, nekande.
Han fick ett nickande åt rätt håll.
Jo, det gick bra han fick äta upp dem.
Lyckan spred sig snabbt i hans ansikte. Smultron är en favorit. Försiktigt pillade han loss det största röda smultronet och med förväntan stoppade han in det i munnen.
Vilken njutning ... eller ...?
Oj, vad han grinade illa när han upptäckte att det var allt annat än moget. Färgen hade lurat oss. Det var så surt, så surt, så hela hans kropp skakade av chocken.


Han skakde av sig känslan och vände sig om mot rabatten och satte ner näsan i den första blomma han såg.
- Åå, vilken fin ros! sa han och luktade på den varmröda vallmon. :-)

Onsdag 13 juni 2012
Idag firade vi Kalles skolavslutning med att äta smörgåsbord på IKEA. Eller rättare sagt vi åt smörgåsbord och Kalle fick köttbullar med potatis, utan lingon, eftersom det var det enda han skulle ha ätit från smörgåsbordet.
Det långa smörgåsbordet var nära vårt bord med alla sina skålar och pytsar med olika delikatesser.
Det var inget som lockade Kalle - trodde vi...
När han hade ätit upp sin mat förklarade han väldigt tydligt att han skulle gå till TVn och titta på filmen vid barnhörnan.
Han reste sig från stolen - och gick ner på knä och började att krypa!
Vi funderade såklart vad han höll på med.
Det visade sig ganska snart vad han hade i kikaren. Han kröp in under smörgåsbordet och ut på andra sidan.
Nu verkade vägen till TVn lite underlig, så vi reste oss och gick för att se vad han pysslade med. Precis när vi kom fram såg vi en hand som låg precis över bordskanten på smörgåsbordet.
En Kalle-hand. I handen fanns 3 vindruvor.
Av allt som fanns på smörgåsbordet, så lyckades han alltså lokalisera vindruvorna som låg som dekoration vid osten. :-)
Han fick ta de 3 vindruvorna, men inte fler.
Nöjd tog han de 3 vindruvorna och gick till TVn. Det fanns ingen anledning att krypa längre.

En liten stund senare, när vi tittade till honom vid TVn så insåg vi att han antagligen hade smygit osynlig till ostbrickan en gång till.
Nu satt han med hela vindruvsklasen i handen! :-)

Tisdag 12 juni 2012
Kalle gillar frukt. Han är däremot väldigt noga med att bara äta en sort i taget.
När han var 8 år var det äpplen som gällde. Då åt han äpple varje dag i skolan och så fort han var sugen hemma, så var det ett äpple han tog från fruktkorgen.
Så länge det var rött, såklart. Gröna var inte ätbara alls.
För ungefär 2 år sen slutade han äta äpplen. Från en dag till nästa var det kiwi som gällde.
I 2 års tid har han ätit mellan 2-4 kiwi - varje dag.
Från den dagen han började med kiwi, så har han inte ätit äpplen. Inte ens om de är röda.
För ungefär 2 månader sen så förklarade han att han skulle sluta med kiwi, efter att ha ätit det i 2 år.
Han kunde tänka sig vindruvor eller jordgubbar till fruktstunden varje dag. Han tittar inte så mycket på prislappen när han väljer vilken frukt som ska gälla. ;-)
Från den dagen har han fått med sig vindruvor till skolan varje dag. Några få dagar har det varit jordgubbar.
Han har pratat väldigt mycket om äppelmos och till slut så förklarade vi att vi inte hade något äppelmos, men att vi kunde mosa ett äpple.
Det var han intresserad av.
Vi tog fram ett äpple och skar i klyftor. Kalle fick en gaffel och började att mosa.



Det mosade äpplet var gott, han åt upp det och tog sig an nästa klyfta.
Han mosade och mosade.
Nästa lilla äppelmoshög slank ner lätt som en plätt, den också.
Han tittade på högen med äppelklyftor.
Hmm, det var ju lite besvärligt att mosa. Äsch, tänkte han säkert och tog en klyfta och åt den omosad. Av bara farten åkte resten av klyftorna ner samma väg.
Ett, tu, tre - så hade han ätit ett helt äpple.
Han som bara vill ha vindruvor eller jordgubbar...
Måndag 11 juni 2012
Ikväll fick Kalle äta kvällsmaten på en kebab/hamburger-restaurang. Han var väldigt nöjd med hamburgertallriken han fick.
Innan han åkte iväg för att äta mat, fick han hjälpa till att öppna ett paket. Spännande!
Innehållet var en ask med god, fransk chokladtryffel.
- Ååå, choklad, sa Kalle, jag ääääälskar choklad.
Jo, det är sant, men han äter enbart Marabous vanliga mjölkchoklad, ingen annan smak.
Vi tänkte alla att han inte menade det han sa, eftersom det inte var Marabous mjölkchoklad i paketet.
- Du får smaka på chokladen när du kommer tillbaka från restaurangen, svarade vi.
Kalle nöjde sig med det och åkte iväg.

Efter två timmar kom han tillbaka hem och smög upp bakom min rygg och viskade.
- Inte hej ... var ÄR choklad, viskade han ivrigt.
Jag visade chokladkartongen, han tog upp en tryffel - och åt upp den!
Som den naturligaste sak i världen åt han en mörk chokladtryffel, han som är så noga med att det är rätt smak på Marabous choklad.
Han slutar aldrig att förvåna oss! :-)
Söndag 10 juni 2012
Kalle har 2 saker som är viktiga för honom vid mat-bordet.
De olika matsakerna på tallriken får ABSOLUT inte, inte under några som helst omständigheter, nudda vid varandra. Det måste vara ett litet mellanrum mellan potatis och majs. Skulle ett majskorn rulla iväg mot potatisen och - hemska tanke - nudda vid potatisen, då är det jobbigt.
Vi brukar le lite i smyg, varje gång han sitter och kämpar med att rulla tillbaka det som av misstag hamnade för nära något annat.
Vi vet ju att det ändå kommer att blandas i magen.
Undrar vad han kommer att göra den dagen han själv inser det!

Det han har lagt på tallriken SKA ätas upp. Det spelar ingen roll hur mätt han är. Det han har lagt upp på tallriken, det äter han upp även om det är smockfullt i magen.
Vi säger ibland när vi ser att det börjar bli svårt att äta, att han inte behöver äta upp.
Kalle lyssnar inte på det, för hur tungt det är är på slutet, så ska det i.

Jätteportionen med stekt potatis har förflyttat sig från tallriken till den proppfulla magen! :-)