Jag kan!
Oj,vad vi har försökt få Kalle att säga vad han vill ha vid matbordet och inte bara peka på det.
Sen han var riktigt liten har vi bett honom att säga vad han vill ha.
Ändå har han i alla år bara pekat.
Ibland låtsas vi inte förstå och ger honom potatisen när han pekar på mjölken.
Eller morötterna, eller såsen, eller köttbullarna, eller ...
När vi gör det, så pekar han bara ännu mer ivrigt, under tystnad.

- Kan jag få röda läsken ... röd Fanta, sa Kalle och pekade på läsken vid middagen idag.
Vi hann knappt reagera på att han hade sagt det, förrän han började att prata igen.
- Jag KAAAAAN! utbrast han glatt när han själv insåg att han hade uttalat det han ville ha och inte bara pekat.
Det har han kunnat länge - han har bara inte vetat om det själv!