Aj, aj, aj ...
- Aj .... aj ... aajj ... AAAJJJ! ropade Kalle från köket.
Han var ensam kvar vid frukostbordet.
Det är inte ofta han gör illa sig, så när han ropar reagerar vi.
Vi sprang in till honom och hittade honom liggande på golvet, med mattan ihoprullad åt ena hållet och han
liggande med huvudet åt det andra.
Hans vänsterarm höll han rakt upp i luften. Det var visst den han hade ont i.
Han måste ha halkat på mattan, förstod vi.
- Oj, vad har hänt? frågade vi och försökte förstå vad som hade hänt.
Inget svar.
- Var har du ont? försökte vi och klämde lite på armen.
Inget svar.
- Kan vi hjälpa dig upp? sa vi.
Fortfarande ingen reaktion. Hans ansikte var helt neutralt.
- Hihi ... du är avundsjuk ... jag skojade MIG, sa han plötsligt med ett stort leende och reste sig helt obehindrat upp.
Han bara busade med oss! ;-)