Kalle bagare
Kalle och Maja hade bestämt att idag skulle de göra en överraskning, en bakad överraskning.
Kalle tyckte att det var så spännande att göra "det hemliga" att han hade svårt att vara delaktig i produktionen. Han hoppade omkring i hela köket och gjorde glädjeskutt av spänning.
Maja fick baka ensam, men hade i alla fall sällskap i köket. 

För oss var det en överraskning att han faktiskt helt frivilligt ville slicka skålen.
Han brukar vilja slicka skålen som det bara har varit vetemjöl i, men nu gick det bra med den vanliga smeten.

Oj, vilken stolt kille det var som bar fram den nybakade, varma sockerkakan.
Eller som Kalle sa:
- Här får du, mamma ... JAG gjorde den ... godiskaka!
Maja var egentligen bagaren, men lät Kalle få hela äran.
Antagligen sa han "godiskaka" för att orden "godis" och "socker" tecknas lika på teckenspråk.
Kalle förväxlade dem nog. 

- Är den socker? frågade Kalle och pekade på kakans vita dekoration.
- Ja, det heter F-L-O-R-socker, bokstaverade vi med handalfabetet och ett tydligt uttal.
Kalle flinade en stund, det lät roligt tyckte han.
- Vaaa? Snorsocker, sa han och skrattade högt och pekade på sin näsa.
Snorsocker!
Florsocker!
Skillnaden är inte så stor, bara två bokstäver skiljer dem åt.
Betydelsen är desto större.
Med en hörselskada, som Kalle har, så är det flera ljud som är mycket svåra att uppfatta.
De allra svåraste är nog att höra skillnad på just F och S.