Nytt klockarmband
Hela sommaren har vi förberett Kalle på att vi ska köpa ett nytt armband till hans klocka. Bandet är så nött att det skulle kunna gå av och han skulle tappa klockan. Han har sagt ett bestämt "nej" varje gång vi har pratat om det, han ville verkligen ha kvar sitt armband, hur trasigt det är var.

 

Idag fick han veta att vi skulle åka till klockaffären och köpa ett nytt armband. Han följde med men såg inte alls nöjd ut.

I klockaffären var det kö, det var nog 5 kunder före oss. Att bara stå stilla är ju inte riktigt Kalles grej så han började trixa med sina flip-flops. Plötsligt låg han på alla 4, mitt bland alla kunder, med sina flip-flops på händerna.

- Titta ... jag är en människa med ingen kropp, sa han och skrattade åt sig själv.

När det blev vår tur gick expediten och hämtade en tjock bok med ett tiotal sidor. På varje sida var det 10-12 armband i olika kulörer och modeller. Kalle fick veta att han skulle välja det armband han tyckte bäst om. Det var lite häftigt att se hur han gjorde för att välja. Han drog med handen på varje armband, uppifrån och ner, för att få en känsla för hur det var. Han kände på armband efter armband genom hela boken. Expediten var väldigt förstående och sa att det fick ta den tid det tog. Han bläddrade igenom de svarta, de vita, de röda, de bruna och de ljusbruna och kände på vartenda armband. När han hade gått igenom hela boken bläddrade han tillbaka till en sida med mörkbruna armband och satte handen på ett slätt, mörkbrunt armband.
- Den vill jag ha ... den är mjuk, sa han utan minsta tvekan.

Han kände sig fram och valde alltså det armband som hade det mjukaste skinnet. Utseendet var inte alls viktigt, utan känslan kom i första hand.

Expediten bytte armband och han satte på sig den "nya" klockan.

När vi kom hem visade han stolt upp sitt nya armband för alla som var hemma. Det blev bra till slut!

 

Det nya armbandet på armen och det gamla bredvid!