Ofta när vi ber Kalle att hitta på saker, gissa något eller använda fantasin på något sätt, så har han alltid samma svar:

- Jag vet inte!

 

Idag när vi var ute och gick med Rosie bevisade han att han visst har fantasi och kan hitta på saker på eget initiativ.

När vi kom fram till allén i slutet av vår gata - eller "skogen" som Kalle kallar den - så började hela föreställningen.

Han gick fram till gräset och ställde sig framför "väggen" mellan gata och gräs. Vi såg den naturligtvis inte eftersom den bara fanns i Kalles fantasi, men vi förstod att väggen var där. Han flyttade sina händer i luften tills han hittade något som han tog tag i och öppnade så att han kunde gå in i skogen. Det gick inte att gå in i skogen utan man var tvungen att göra ett hopp.

Med sitt kroppsspråk förklarade han för oss att vi skulle göra lika som han. Vi följde efter honom in i "skogen" på samma sätt som han hade gjort. Han tittade på oss när vi gjorde det och hela han hoppade och skuttade av glädje när han såg att vi gjorde på samma sätt.

Det var en helt förtrollad "skog" vi kom in i. Vi förstod att när vi var där såg vi inte bilarna som fanns på utsidan. Det fanns bara skog, förklarade Kalle för oss.

Så fort vi kom ur skogen såg vi bilarna igen.

Det gick inte att gå ut ur "skogen" utan vi skulle göra ett stort hopp från "skogen" ut på gatan.

Då blev allt som vanligt igen. Vi kunde se alla bilar.

Vi lekte Kalles lek en stund med Kalle som lekledare.

Rosie och pappa var de svåraste att vara lekledare för, de var inte så sugna på att hoppa ut ur "skogen", men med envishet går det mesta. :-)

Spännande att se vad fantasin kan hitta på nästa gång!