Rött i naturen
- Ååå ... jag tror inte dina ögon ... det ÄR smultron, sa Kalle när han upptäckte att några smultron hade blivit röda.
Han satte sig ner på huk och tog ett försiktigt tag om den allra rödaste av dem.
Han tittade upp på mig som stod bredvid och väntade på ett nickande. Ett nickande som antingen kunde vara åt rätt håll, jakande, eller åt fel håll, nekande.
Han fick ett nickande åt rätt håll.
Jo, det gick bra han fick äta upp dem.
Lyckan spred sig snabbt i hans ansikte. Smultron är en favorit. Försiktigt pillade han loss det största röda smultronet och med förväntan stoppade han in det i munnen.
Vilken njutning ... eller ...?
Oj, vad han grinade illa när han upptäckte att det var allt annat än moget. Färgen hade lurat oss. Det var så surt, så surt, så hela hans kropp skakade av chocken.


Han skakde av sig känslan och vände sig om mot rabatten och satte ner näsan i den första blomma han såg.
- Åå, vilken fin ros! sa han och luktade på den varmröda vallmon. :-)