Onsdag 21 mars 2012
En av Kalles passioner
För 3 år sen, på våren, när Kalle gick i förskoleklass, fick han göra ett besök i skolan.
Det besöket gjorde ett starkt intryck på honom. Starkare än vi kanske anade då.
I skolan hade de en låda med fjärilslarver och fjärilspuppor, som skulle bli fjärilar. Larverna kröp i ett litet akvarium och de som hade blivit puppor hängde på olika platser i väntan på att "kläckas" till fjärilar.
Lärarna visade och berättade om hur larver blir puppor och hur pupporna blir fjärilar.
Kalle och de andra barnen från förskoleklass jobbade hela besöket med olika uppgifter om fjärilar.
Kalle sög åt sig allt, han var väldigt intresserad.
Det första besöket i skolan la grunden till ett av Kalles verkligt stora intressen, fjärilar.
I perioder har intresset varit vilande, för att helt plötsligt bli viktigt igen.
Idag var Kalle på utflykt till skogen, med skolan.
I skogen såg han årets första fjäril. I mailet från skolan stod det att Kalle blev jätteglad.
Bilden har Kalles lärare tagit på dagens fjäril.
Mötet med fjärilen gjorde också att vi fick lite "undervisning" här hemma om fjärilens olika stadier, larvernas behov av blad att äta, hur pupporna kan bli förstörda av för stark sol och lite till.
Det är ingen tvekan om att han har klart för sig fjärilens olika stadier - och allt började med ett besök i skolan för snart 3 år sen!:-)
På utflykten hittade han också en mysig koja att äta matsäcken i.
Det syns att han hade en mysig stund i sin koja.
Tisdag 20 mars 2012
Busringning
Så fort Kalle kom hem från skola/fritids, sprang han snabbt upp till sitt rum.
- Kommer roligt telefonen ... kommer bli skratta, ropade han rakt ut när han var på väg upp till sitt rum.
Efter en kort stund hörde vi hur han pratade ganska högt för sig själv:
- Jaaa ... det är bråttom ... jag är Titanic, sa han.
- Adjö ... adjö! fortsatte han.
Vi hörde hur det dunsade till när han kastade på luren på den stora telefonen med Janne Långben på.
Vi ställde oss alldeles utanför hans rum och kikade hur han "busringde".
Telefonen är inte inkopplad, så den fungerar inte att ringa på. Däremot är det batterier i den, så man kan trycka på en knapp för att höra Janne Långben prata.
Ännu en gång ringde han till någon, på låtsas. Han blev lite smått irriterad eftersom han inte kunde höra någon i andra änden av luren. Han kopplade om hörapparaterna fram och tillbaka, men ingenting hjälpte.
Då började pappa att prata utifrån hallen. Kalle trodde att det var i telefonen och fortsatte samtalet.
- Heej ...eem ... JAG ÄR GLAAD ... hahahaha! skrattade han och la sen på luren.
Vad nöjd han blev!
Så fort Kalle kom hem från skola/fritids, sprang han snabbt upp till sitt rum.
- Kommer roligt telefonen ... kommer bli skratta, ropade han rakt ut när han var på väg upp till sitt rum.
Efter en kort stund hörde vi hur han pratade ganska högt för sig själv:
- Jaaa ... det är bråttom ... jag är Titanic, sa han.
- Adjö ... adjö! fortsatte han.
Vi hörde hur det dunsade till när han kastade på luren på den stora telefonen med Janne Långben på.
Vi ställde oss alldeles utanför hans rum och kikade hur han "busringde".
Telefonen är inte inkopplad, så den fungerar inte att ringa på. Däremot är det batterier i den, så man kan trycka på en knapp för att höra Janne Långben prata.
Ännu en gång ringde han till någon, på låtsas. Han blev lite smått irriterad eftersom han inte kunde höra någon i andra änden av luren. Han kopplade om hörapparaterna fram och tillbaka, men ingenting hjälpte.
Då började pappa att prata utifrån hallen. Kalle trodde att det var i telefonen och fortsatte samtalet.
- Heej ...eem ... JAG ÄR GLAAD ... hahahaha! skrattade han och la sen på luren.
Vad nöjd han blev!
Måndag 19 mars 2012
Äggstra-knäck!
Minns du första gången du knäckte ett ägg?
Kanske gick det bra, kanske inte.
Det är i alla fall en speciell känsla om man lyckas knäcka ägget - utan att det kommer skal på fel ställen.
Idag bestämde sig Maja för att baka hallonchokladmuffins. Kalle ville gärna vara med.
Han fick uppgiften att knäcka de båda äggen som skulle vara i smeten.
Han såg riktigt van ut när han svingade de båda glada (!) äggen.
Trots att det såg lite skakigt ut, så lyckades han knäcka båda äggen utan att en enda skalbit hamnade i smeten!
Att slicka skålen efter avslutat bak är en klassiker.
Att baka med Kalle innebär inga problem med vem som ska få slicka vad.
Han vill absolut inte smaka på smeten i bunken eller på slickepotten.
Däremot är han väldigt mån om att få slicka decilitermåttet med vetemjöl på.
Alltså - inga problem med vem som tar vad.
Det färdiga resultatet blev riktigt fint!
Det är inte alla som har två privatbagare! ♥
Minns du första gången du knäckte ett ägg?
Kanske gick det bra, kanske inte.
Det är i alla fall en speciell känsla om man lyckas knäcka ägget - utan att det kommer skal på fel ställen.
Idag bestämde sig Maja för att baka hallonchokladmuffins. Kalle ville gärna vara med.
Han fick uppgiften att knäcka de båda äggen som skulle vara i smeten.
Han såg riktigt van ut när han svingade de båda glada (!) äggen.
Trots att det såg lite skakigt ut, så lyckades han knäcka båda äggen utan att en enda skalbit hamnade i smeten!
Att slicka skålen efter avslutat bak är en klassiker.
Att baka med Kalle innebär inga problem med vem som ska få slicka vad.
Han vill absolut inte smaka på smeten i bunken eller på slickepotten.
Däremot är han väldigt mån om att få slicka decilitermåttet med vetemjöl på.
Alltså - inga problem med vem som tar vad.
Det färdiga resultatet blev riktigt fint!
Det är inte alla som har två privatbagare! ♥
Söndag 18 mars 2012
Vår i luften
Äntligen vår!
Studsmattan är ett säkert kort. När den blir uppmonterad efter vinterns inneförvaring, då är det vår.
Det gick inte att ta miste på att Kalle uppskattade dagens mesta aktivitet.
Studsandet!
Vi brukar aktivt se till att Kalle (och vi) kommer ut på något sätt de dagar vi är lediga.
Idag var han ute säkert 10 gånger - utan att vi sa till en enda gång.
Äntligen vår!
Studsmattan är ett säkert kort. När den blir uppmonterad efter vinterns inneförvaring, då är det vår.
Det gick inte att ta miste på att Kalle uppskattade dagens mesta aktivitet.
Studsandet!
Vi brukar aktivt se till att Kalle (och vi) kommer ut på något sätt de dagar vi är lediga.
Idag var han ute säkert 10 gånger - utan att vi sa till en enda gång.
Lördag 17 mars 2012
Popcorn-gräns
Nu vet vi var Kalles gräns är, för hur mycket popcorn han kan äta!
Gränsen går vid 60 cm - på ett ungefär! ,-)
Ikväll hade vi gäster på middag. Våra gäster hade med sig popcorn till Kalle.
Det vita "guldet" var förpackat i en 80 cm lång och 15 cm bred platspåse.
Efter maten fick Kalle öppna påsen. Leendet gick inte att ta miste på, han gillade det verkligen.
I början gick det undan, men ju mer han hade ätit desto långsammare gick det. När han hade ungefär 20 cm kvar i påsen hade han ätit tillräckligt.
Han la undan påsen.
- Han behöver inte popcorn, sa han.
Med andra ord - 60 cm popcorn är precis lagom mycket!
Nu vet vi var Kalles gräns är, för hur mycket popcorn han kan äta!
Gränsen går vid 60 cm - på ett ungefär! ,-)
Ikväll hade vi gäster på middag. Våra gäster hade med sig popcorn till Kalle.
Det vita "guldet" var förpackat i en 80 cm lång och 15 cm bred platspåse.
Efter maten fick Kalle öppna påsen. Leendet gick inte att ta miste på, han gillade det verkligen.
I början gick det undan, men ju mer han hade ätit desto långsammare gick det. När han hade ungefär 20 cm kvar i påsen hade han ätit tillräckligt.
Han la undan påsen.
- Han behöver inte popcorn, sa han.
Med andra ord - 60 cm popcorn är precis lagom mycket!
Fredag 16 mars 2012
Svar på tal
Kalle har börjat ifrågasätta olika saker. En sak han ofta återkommer till är att det är skola lite för ofta för att vara i hans smak. Han önskar att det vore fler lediga dagar på en vecka.
Det finns olika sätt att argumentera för sin sak.
Kalle gör det på sitt alldeles egna sätt.
Så här lät det i morse, vid frukostbordet:
- Kalle, jag är klar med frukosten, jag ska bara gå och borsta mina tänder, sa jag.
- Gärna, svarade Kalle. (hmm, hur ska jag tolka det svaret?)
När jag kom tillbaka, fortsatte vi prata.
- Kalle, nu ska vi gå till skolan, sa jag.
- Ursäkta mig, sa Kalle förtroligt.
- ... men ... jag är upptagen ... jag har inte tid ... jag måste titta TV, fortsatte han som om det var självklart att TV var viktigare än skolan.
Även idag blev det skola, men nu är det två lediga dagar utan diskussioner om att det skulle vara bättre att vara ledig. ;-)
Rosie och Kalle njuter ...
Fredag kväll med popcorn, en höjdare!
Torsdag 15 mars 2012
Fler bokstäver
Kalle har fått upp ögonen för att det finns fler bokstäver än de 28 versaler och 28 gemena, som han har fått lära sig.
Det finns faktiskt några till.
Häromdagen var han ivrig och ville visa något han hade i jeansfickan.
Han tog upp den viktiga lappen och visade.
- A gubben benen ... a magen ... a näsan, undervisade han oss att det fanns 3 olika typer av Aa.
- Jag ÄLSKAR Aa, fortsatte han.
Just nu arbetar de om rymden i skolan.
Idag skrev Kalle lite om solen.
Det är roligt att se hur fint han har lärt sig att skriva. Han som vägrade att ens hålla i en penna för 3 år sen.
Vi kan också se att han har upptäckt fler bokstäver som kan skrivas annorlunda.
A och G skriver han hela tiden som de skrivs i tryckt text.
Tja, varför inte?!
Kalle har fått upp ögonen för att det finns fler bokstäver än de 28 versaler och 28 gemena, som han har fått lära sig.
Det finns faktiskt några till.
Häromdagen var han ivrig och ville visa något han hade i jeansfickan.
Han tog upp den viktiga lappen och visade.
- A gubben benen ... a magen ... a näsan, undervisade han oss att det fanns 3 olika typer av Aa.
- Jag ÄLSKAR Aa, fortsatte han.
Just nu arbetar de om rymden i skolan.
Idag skrev Kalle lite om solen.
Det är roligt att se hur fint han har lärt sig att skriva. Han som vägrade att ens hålla i en penna för 3 år sen.
Vi kan också se att han har upptäckt fler bokstäver som kan skrivas annorlunda.
A och G skriver han hela tiden som de skrivs i tryckt text.
Tja, varför inte?!
Onsdag 14 mars 2012
Besvärliga föräldrar
Kalle har väldigt besvärliga föräldrar - om du frågar honom.
Varje kväll tjatar de om att han måste gå och lägga sig.
Varje kväll säger Kalle att han inte vill.
Kväll, efter kväll, efter kväll ...
- Nu är det dags att gå och byta till pyjamas och gå och sova, sa jag till Kalle.
- Åååå ... neeeej ... varför? sa Kalle och slog händerna hårt för sina ögon.
Den vanliga protesten följd av den vanliga diskussionen om att alla måste sova för att orka dagen efter.
Kalle märkte väl att mamma var svår ikväll, det gick inte att övertala henne om att det var onödigt att sova.
Som en sista utväg vände han sig till pappa:
- Du ... hallå ... pappa ... GÖR NÅNTING!
Det är inte lätt att vara ensam mot föräldrar som inte vill förhandla. ;-)
Utflykt till Stadsparken på förmiddagen idag.
Kalle har väldigt besvärliga föräldrar - om du frågar honom.
Varje kväll tjatar de om att han måste gå och lägga sig.
Varje kväll säger Kalle att han inte vill.
Kväll, efter kväll, efter kväll ...
- Nu är det dags att gå och byta till pyjamas och gå och sova, sa jag till Kalle.
- Åååå ... neeeej ... varför? sa Kalle och slog händerna hårt för sina ögon.
Den vanliga protesten följd av den vanliga diskussionen om att alla måste sova för att orka dagen efter.
Kalle märkte väl att mamma var svår ikväll, det gick inte att övertala henne om att det var onödigt att sova.
Som en sista utväg vände han sig till pappa:
- Du ... hallå ... pappa ... GÖR NÅNTING!
Det är inte lätt att vara ensam mot föräldrar som inte vill förhandla. ;-)
Utflykt till Stadsparken på förmiddagen idag.
Tisdag 13 mars 2012
Joppe
Maja har sytt en jättefin, 70 cm hög mjukis-mus-kanin i syslöjden. Igår blev den färdig och hon fick ta hem den.
Kalle gav den ett namn - Joppe.
Den har fått en hedersplats i soffan i vardagsrummet.
Idag "gick" Joppe och satte sig i trappan upp till övervåningen.
Maja hittade honom på fel plats och bar tillbaka honom till soffan.
Efter en liten stund hade han "gått" till trappan igen - och Maja bar tillbaka honom.
När Joppe hade envisats med att "gå" till trappan 5 gånger började vi att fundera hur det kom sig att han "gick" till trappan hela tiden. Det skulle utredas!
Vi tillsatte snabbt en spaningsgrupp, som intog position.
Efter bara några minuter såg vi hur Joppe "gick" till trappan igen.
Kalle hade ett stadigt grepp om Joppes hals, när han placerade honom i trappen.
Han såg väldigt snopen ut, när han blev tagen på bar gärning.
- Han ... eeemmm ... jag säger han läskig ... den ögon, sa Kalle och pekade på ögonen på Joppe.
Maja har sytt ögonen av två stora vita tygbitar som är olika stora, för hon ville ha ögonen olika. På det vita tyget sitter varsin stor svart knapp fastsydd.
Vi förstod att det var Joppes ögon som gjorde att Kalle inte ville se honom. Han upplevde dem som obehagliga.
Om Kalle vill förklara en känsla så ritar han ofta ansikten med ögon, ögonbryn och en mun. Oftast är ögonen bara som prickar eller små cirklar, men om han ritar stora runda ögon så är det skräck i blicken.
Han såg nog Joppes ögon på ett annat sätt än vi, som inte är lika tränade som han.
Maja har sytt en jättefin, 70 cm hög mjukis-mus-kanin i syslöjden. Igår blev den färdig och hon fick ta hem den.
Kalle gav den ett namn - Joppe.
Den har fått en hedersplats i soffan i vardagsrummet.
Idag "gick" Joppe och satte sig i trappan upp till övervåningen.
Maja hittade honom på fel plats och bar tillbaka honom till soffan.
Efter en liten stund hade han "gått" till trappan igen - och Maja bar tillbaka honom.
När Joppe hade envisats med att "gå" till trappan 5 gånger började vi att fundera hur det kom sig att han "gick" till trappan hela tiden. Det skulle utredas!
Vi tillsatte snabbt en spaningsgrupp, som intog position.
Efter bara några minuter såg vi hur Joppe "gick" till trappan igen.
Kalle hade ett stadigt grepp om Joppes hals, när han placerade honom i trappen.
Han såg väldigt snopen ut, när han blev tagen på bar gärning.
- Han ... eeemmm ... jag säger han läskig ... den ögon, sa Kalle och pekade på ögonen på Joppe.
Maja har sytt ögonen av två stora vita tygbitar som är olika stora, för hon ville ha ögonen olika. På det vita tyget sitter varsin stor svart knapp fastsydd.
Vi förstod att det var Joppes ögon som gjorde att Kalle inte ville se honom. Han upplevde dem som obehagliga.
Om Kalle vill förklara en känsla så ritar han ofta ansikten med ögon, ögonbryn och en mun. Oftast är ögonen bara som prickar eller små cirklar, men om han ritar stora runda ögon så är det skräck i blicken.
Han såg nog Joppes ögon på ett annat sätt än vi, som inte är lika tränade som han.
Måndag 12 mars 2012
Brrmmmm! Nu åker jag!
Idag är en stor dag. En riktigt STOR dag.
På eftermiddagen idag släppte Kalle bomben.
När vi möttes efter skolan så var det tydligt att det var något han ville berätta, något viktigt. Han tittade snett uppåt, som han så ofta gör när det är något han vill berätta och söker efter rätt ord.
I säkert 20 sekunder väntade vi på vad han ville berätta. Det är en konst att vänta, vänta och åter vänta utan att säga något.
Till slut sa han det:
- Jag KAN läsa, sa han enkelt.
- Kan du läsa? sa vi och måste erkänna att vi tänkte att det var säkert någon mening han hade övat in i skolan så han kunde den utantill.
- Jaa (på inandning), sa han stolt.
När vi kom hem satte vi oss i soffan med en bilderbok - och han läste.
Han ljudade ihop orden. Alla ljudenliga, enkla ord fick han ihop utan problem!
Det lustiga är att han måste ha övat att ljuda lite i smyg, för han har inte visat i skolan eller hemma att han ljudar. Vilken luring!
När det var dags att sova fick han välja bok och det blev filmboken Bilar från Disney.
För första gången någonsin, fick han vara med och läsa.
Jag gjorde som jag gjort så många gånger förut med Kalles systrar. Jag förde fingret utmed orden samtidigt som jag läste dem. När det kom ett enkelt ord stannade jag till och Kalle fick läsa det.
Han ljudade ihop orden, ibland väldigt enkelt och ibland lite klurigare. Varje gång han lyckats läsa ett ord så fnittrade han till. Han gillade det.
Mysigt!
Hela sista raden i boken läste han helt själv.
Den meningen kan verkligen sammanfatta Kalles egen "läsresa":
Brrmmmm! Nu åker jag! ♥
Idag är en stor dag. En riktigt STOR dag.
På eftermiddagen idag släppte Kalle bomben.
När vi möttes efter skolan så var det tydligt att det var något han ville berätta, något viktigt. Han tittade snett uppåt, som han så ofta gör när det är något han vill berätta och söker efter rätt ord.
I säkert 20 sekunder väntade vi på vad han ville berätta. Det är en konst att vänta, vänta och åter vänta utan att säga något.
Till slut sa han det:
- Jag KAN läsa, sa han enkelt.
- Kan du läsa? sa vi och måste erkänna att vi tänkte att det var säkert någon mening han hade övat in i skolan så han kunde den utantill.
- Jaa (på inandning), sa han stolt.
När vi kom hem satte vi oss i soffan med en bilderbok - och han läste.
Han ljudade ihop orden. Alla ljudenliga, enkla ord fick han ihop utan problem!
Det lustiga är att han måste ha övat att ljuda lite i smyg, för han har inte visat i skolan eller hemma att han ljudar. Vilken luring!
När det var dags att sova fick han välja bok och det blev filmboken Bilar från Disney.
För första gången någonsin, fick han vara med och läsa.
Jag gjorde som jag gjort så många gånger förut med Kalles systrar. Jag förde fingret utmed orden samtidigt som jag läste dem. När det kom ett enkelt ord stannade jag till och Kalle fick läsa det.
Han ljudade ihop orden, ibland väldigt enkelt och ibland lite klurigare. Varje gång han lyckats läsa ett ord så fnittrade han till. Han gillade det.
Mysigt!
Hela sista raden i boken läste han helt själv.
Den meningen kan verkligen sammanfatta Kalles egen "läsresa":
Brrmmmm! Nu åker jag! ♥
Söndag 11 mars 2012
Slut, men OK ändå
Idag fick Kalle ha hand om matlistan när vi handlade.
Han hade full koll och allt eftersom vi hittade saker på listan, så strök han dem.
Det var till och med OK att lägga i matvaror som inte fanns med på listan.
Vi hittade allt som fanns med på listan...
... utom den sista saken.
Den allra viktigaste saken på hela listan, var slut!!
"Drick-kulor" stod det på listan. Det är Kalles ord för Calippo Shot, en liten pappersbägare med små kulor av isglass.
De var slut och han kunde alltså inte dra ett streck över dem på listan. Det var nästan jobbigare än det faktum att de var slut.
Han löste det med att klottra över bilderna, som för att visa att de inte fanns. Bredvid gjorde han en symbol, som var väldigt tydlig. En symbol som han ofta använder och som inte går att misstolka. Två ögon och en ledsen mun.
Han var inte så ledsen, han var mest nöjd över att listan var färdig!
Idag fick Kalle ha hand om matlistan när vi handlade.
Han hade full koll och allt eftersom vi hittade saker på listan, så strök han dem.
Det var till och med OK att lägga i matvaror som inte fanns med på listan.
Vi hittade allt som fanns med på listan...
... utom den sista saken.
Den allra viktigaste saken på hela listan, var slut!!
"Drick-kulor" stod det på listan. Det är Kalles ord för Calippo Shot, en liten pappersbägare med små kulor av isglass.
De var slut och han kunde alltså inte dra ett streck över dem på listan. Det var nästan jobbigare än det faktum att de var slut.
Han löste det med att klottra över bilderna, som för att visa att de inte fanns. Bredvid gjorde han en symbol, som var väldigt tydlig. En symbol som han ofta använder och som inte går att misstolka. Två ögon och en ledsen mun.
Han var inte så ledsen, han var mest nöjd över att listan var färdig!
Lördag 10 mars 2012
Bortskänkes
_ Jaaag viiiill iiiinte göra den .... han kaaan inte! ropade Kalle när han stormade in i köket.
Han var arg, irriterad och väldigt beslutsam. I handen hade han ett PC-spel, som simulerade att man körde ett tåg, som vi köpte begagnat till honom för någon vecka sen.
Vi förstod att han tyckte att spelet var för svårt = inget att ha.
Vi såg hur han gick till ytterdörren, klev ut utan skor (som egentligen är helt otänkbart!), stegade fram till soptunnan - och kastade spelet!
När han kom in igen såg han väldigt nöjd ut.
- Du missade ! retades han.
Vi smög ut till soptunnan efter en stund och hämtade tillbaka spelet.
Det bortskänkes med glädje till någon intresserad ...;-)
_ Jaaag viiiill iiiinte göra den .... han kaaan inte! ropade Kalle när han stormade in i köket.
Han var arg, irriterad och väldigt beslutsam. I handen hade han ett PC-spel, som simulerade att man körde ett tåg, som vi köpte begagnat till honom för någon vecka sen.
Vi förstod att han tyckte att spelet var för svårt = inget att ha.
Vi såg hur han gick till ytterdörren, klev ut utan skor (som egentligen är helt otänkbart!), stegade fram till soptunnan - och kastade spelet!
När han kom in igen såg han väldigt nöjd ut.
- Du missade ! retades han.
Vi smög ut till soptunnan efter en stund och hämtade tillbaka spelet.
Det bortskänkes med glädje till någon intresserad ...;-)
Fredag 9 mars 2012
Plåster-drive
Idag fördubblade Kalle sin plåsterkonsumtion, totalt sett.
Han har kanske haft plåster ett tiotal gånger i hela sitt liv.
Idag gjorde han av med tio till.
Idag upptäckte vi att han hade två plåster på sin högerhand.
Tidigare var det två hela års konsumtion.
När vi frågade vad som hade hänt, så visade han tydligt att han hade stängt en dörr till TV-bänken och handen hade råkat vara emellan. Det hade gjort ont, men det hade inte blödit.
Han förklarade också att han hade hittat plåster som var lite för stora. Han hade letat och letat för att hitta ett som var lite mindre.
Han pratade och pratade - och pratade.
Eftersom vi inte har varit så bortskämda med att höra Kalle berätta saker, så är det lika häftigt varje gång han lyckas förklara så många saker på samma gång. Vi förstod precis vad som hade hänt.
Kalle var nöjd att vi förstod honom. Vi var glada över ATT vi förstod honom.
Lite senare hittade vi plåsterlådan i ett helt annat skick än den brukar vara.
Vi har våra plåster i en blå gammal plåtlåda med lock, men efter Kalles plåster-drive var läget lite förändrat.
De plåster som var kvar låg utspridda utanför lådan. Ett par, tre använda plåster (som antagligen var för stora) låg bredvid lådan tillsammans med papper från ett tiotal plåster.
Han hade verkligen letat. Antagligen var han nöjd först när han hade provat ett tiotal. ;-)
Plåster är alltså ett hjälpmedel för att ta bort smärta, inte för att stoppa blodflöde!
Idag fördubblade Kalle sin plåsterkonsumtion, totalt sett.
Han har kanske haft plåster ett tiotal gånger i hela sitt liv.
Idag gjorde han av med tio till.
Idag upptäckte vi att han hade två plåster på sin högerhand.
Tidigare var det två hela års konsumtion.
När vi frågade vad som hade hänt, så visade han tydligt att han hade stängt en dörr till TV-bänken och handen hade råkat vara emellan. Det hade gjort ont, men det hade inte blödit.
Han förklarade också att han hade hittat plåster som var lite för stora. Han hade letat och letat för att hitta ett som var lite mindre.
Han pratade och pratade - och pratade.
Eftersom vi inte har varit så bortskämda med att höra Kalle berätta saker, så är det lika häftigt varje gång han lyckas förklara så många saker på samma gång. Vi förstod precis vad som hade hänt.
Kalle var nöjd att vi förstod honom. Vi var glada över ATT vi förstod honom.
Lite senare hittade vi plåsterlådan i ett helt annat skick än den brukar vara.
Vi har våra plåster i en blå gammal plåtlåda med lock, men efter Kalles plåster-drive var läget lite förändrat.
De plåster som var kvar låg utspridda utanför lådan. Ett par, tre använda plåster (som antagligen var för stora) låg bredvid lådan tillsammans med papper från ett tiotal plåster.
Han hade verkligen letat. Antagligen var han nöjd först när han hade provat ett tiotal. ;-)
Plåster är alltså ett hjälpmedel för att ta bort smärta, inte för att stoppa blodflöde!
Torsdag 8 mars 2012
Kreativ vändning
Kalle VILL INTE vakna på morgonen.
Han VILL INTE sova på kvällen.
På kvällen, när vi säger till att nu är det dags att sova, så stönar han högt och slår händerna för sina ögon. Ibland slår han också av sina hörapparater.
Då slipper han både se och höra. Effektivt!
Ikväll gjorde vi oss beredda för den vanliga övertalningsduellen mellan oss och honom.
- Kalle, nu är det dags att gå och lägga sig, sa vi.
- Ååå, neeej, sa Kalle och slog händerna för ansiktet.
- Jo, nu är det dags, sa vi.
- JAAAG ... ÄÄÄR ... SÅÅÅÅ..., började Kalle.
Fortsättningen av meningen fick nog inte den effekt han önskade, för vi hade svårt att låta bli att le lite, eftersom påståendet hade en viss sanningshalt.
- ...JOOOBBIG!! fortsatte Kalle. Jag är så jobbig!
Han insåg nog att det inte gick att förhandla om att det var dags att sova.
Istället vände han sig till Rosie som satt och tittade på Stefan, Kalles pappa.
Han bytte också till en väldigt ljus röst.
- Snälla ... kan du sova nu ... snääällaaaa, sa han som om det var Rosie som pratade med Stefan.
Kalles baktanke var nog att Stefan skulle sova, så att han själv kunde vara vaken. ;-)
Han fortsatte att prata med ljus röst som om han var Rosie. Vi svarade tillbaka som om han verkligen var Rosie.
Efter en stund skuttade han ombytt och klar glatt till sin säng, fortfarande i rollen som en hund.
Idag gjorde Kalle klart en namnskylt i syslöjden.
Den har han hängt vid fotänden av sängen, så han kunde se den när han skulle sova.
Kalle VILL INTE vakna på morgonen.
Han VILL INTE sova på kvällen.
På kvällen, när vi säger till att nu är det dags att sova, så stönar han högt och slår händerna för sina ögon. Ibland slår han också av sina hörapparater.
Då slipper han både se och höra. Effektivt!
Ikväll gjorde vi oss beredda för den vanliga övertalningsduellen mellan oss och honom.
- Kalle, nu är det dags att gå och lägga sig, sa vi.
- Ååå, neeej, sa Kalle och slog händerna för ansiktet.
- Jo, nu är det dags, sa vi.
- JAAAG ... ÄÄÄR ... SÅÅÅÅ..., började Kalle.
Fortsättningen av meningen fick nog inte den effekt han önskade, för vi hade svårt att låta bli att le lite, eftersom påståendet hade en viss sanningshalt.
- ...JOOOBBIG!! fortsatte Kalle. Jag är så jobbig!
Han insåg nog att det inte gick att förhandla om att det var dags att sova.
Istället vände han sig till Rosie som satt och tittade på Stefan, Kalles pappa.
Han bytte också till en väldigt ljus röst.
- Snälla ... kan du sova nu ... snääällaaaa, sa han som om det var Rosie som pratade med Stefan.
Kalles baktanke var nog att Stefan skulle sova, så att han själv kunde vara vaken. ;-)
Han fortsatte att prata med ljus röst som om han var Rosie. Vi svarade tillbaka som om han verkligen var Rosie.
Efter en stund skuttade han ombytt och klar glatt till sin säng, fortfarande i rollen som en hund.
Idag gjorde Kalle klart en namnskylt i syslöjden.
Den har han hängt vid fotänden av sängen, så han kunde se den när han skulle sova.
Onsdag 7 mars 2012
Kompromiss
Duscha är mysigt, det gillar Kalle.
Utom att duscha efter gympan i skolan, där han duschar rent enbart tåspetsarna i duschen.
Hemma vill han duscha och kan stå hur länge som helst i den varma vattenstrålen.
Idag var han lite ovillig att duscha. Han ville "läsa"sina lego-kataloger.
Det blev förhandlingar på hög nivå. Alla som är föräldrar känner säkert igen situationen. ;-)
Förhandlingarna slutade med en kompromiss.
Som Kalle skulle ha uttryckt det:
Legokataloger + dusch = glada munnar (båda nöjda!).
Duscha är mysigt, det gillar Kalle.
Utom att duscha efter gympan i skolan, där han duschar rent enbart tåspetsarna i duschen.
Hemma vill han duscha och kan stå hur länge som helst i den varma vattenstrålen.
Idag var han lite ovillig att duscha. Han ville "läsa"sina lego-kataloger.
Det blev förhandlingar på hög nivå. Alla som är föräldrar känner säkert igen situationen. ;-)
Förhandlingarna slutade med en kompromiss.
Som Kalle skulle ha uttryckt det:
Legokataloger + dusch = glada munnar (båda nöjda!).
Tisdag 6 mars 2012
Ett riktigt fult ord
Vilket är det allra, allra, ALLRA fulaste ord du vet?
Ett ord som du reagerar riktigt starkt över.
Kanske blir du upprörd, kanske arg, kanske generad eller bara uppgiven när du hör ordet.
Du reagerar i alla fall starkt när du hör det.
Det allra fulaste, hemskaste, jobbigaste ord Kalle vet är ordet "VARFÖR".
- INTE säga VARFÖR!, säger han starkt och håller snabbt för våra munnar.
Är det i en känslig situation kan ögonen tåras och det är bland det värsta Kalle vet. Han tycker att det är obehagligt att han inte har kontroll över kroppen.
Ordet "varför" är annars ett väldigt praktiskt ord, för att ta reda på olika saker.
Det kan vara något som har hänt, något han har gjort, något han vill eller inte vill som vi vill ta reda på orsaken till. Det är ett bra universalord för att förstå och få mer insikt i hur Kalle tänker.
Nu när det har blivit ett så laddat ord, så får vi använda en annan taktik för att komma till samma svar. Det kan vara riktigt knepigt, men vi lär oss. :-)
Idag ville vi veta hur han hade haft det i skolan.
Han berättade att han inte ville åka skridskor.
Naturligtvis frågade vi "varför". Dumt gjort!
Han blev arg och ledsen och höll för våra munnar och ögon.
- INTE PRATA VARFÖÖÖR! sa han och knep ihop våra munnar hårt.
Han gömde sitt ansikte och ville inte prata.
För att lösa situationen fick allt annat stanna upp. Vi satte oss i soffan och jag började berätta om skoldagen, som jag trodde att den hade varit. När jag berättade fel, stoppade Kalle mig och berättade som det hade varit. När han rättat mig fick jag fortsätta att berätta.
När vi kom till skridskoåkningen så stoppade han mig och sa att han hade haft skridskor på fötterna, men att han ville sitta på stolen och åka. Jag antar att han ville bli skjutsad.
Med ombytta roller kan vi få veta mycket.
Helt klart är det här en träningssak för oss föräldrar! :-)
Kalle, 10 månader, första gången på skridskoutflykt.
Även då ville han sitta!
Vilket är det allra, allra, ALLRA fulaste ord du vet?
Ett ord som du reagerar riktigt starkt över.
Kanske blir du upprörd, kanske arg, kanske generad eller bara uppgiven när du hör ordet.
Du reagerar i alla fall starkt när du hör det.
Det allra fulaste, hemskaste, jobbigaste ord Kalle vet är ordet "VARFÖR".
- INTE säga VARFÖR!, säger han starkt och håller snabbt för våra munnar.
Är det i en känslig situation kan ögonen tåras och det är bland det värsta Kalle vet. Han tycker att det är obehagligt att han inte har kontroll över kroppen.
Ordet "varför" är annars ett väldigt praktiskt ord, för att ta reda på olika saker.
Det kan vara något som har hänt, något han har gjort, något han vill eller inte vill som vi vill ta reda på orsaken till. Det är ett bra universalord för att förstå och få mer insikt i hur Kalle tänker.
Nu när det har blivit ett så laddat ord, så får vi använda en annan taktik för att komma till samma svar. Det kan vara riktigt knepigt, men vi lär oss. :-)
Idag ville vi veta hur han hade haft det i skolan.
Han berättade att han inte ville åka skridskor.
Naturligtvis frågade vi "varför". Dumt gjort!
Han blev arg och ledsen och höll för våra munnar och ögon.
- INTE PRATA VARFÖÖÖR! sa han och knep ihop våra munnar hårt.
Han gömde sitt ansikte och ville inte prata.
För att lösa situationen fick allt annat stanna upp. Vi satte oss i soffan och jag började berätta om skoldagen, som jag trodde att den hade varit. När jag berättade fel, stoppade Kalle mig och berättade som det hade varit. När han rättat mig fick jag fortsätta att berätta.
När vi kom till skridskoåkningen så stoppade han mig och sa att han hade haft skridskor på fötterna, men att han ville sitta på stolen och åka. Jag antar att han ville bli skjutsad.
Med ombytta roller kan vi få veta mycket.
Helt klart är det här en träningssak för oss föräldrar! :-)
Kalle, 10 månader, första gången på skridskoutflykt.
Även då ville han sitta!
Måndag 5 mars 2012
T(R)äning
Ett konstigt väsande ljud från Kalles rum, gjorde att vi gick in till honom för att se vad det var som väste.
Ljudet varade i några sekunder, varvat med tystnad i några sekunder.
Kalle var inte i sitt rum, det var tomt. Eller ...?
När vi var inne i hans rum så hördes ljudet igen.
Det väste i hans lilla skrubb, ett utrymme som när huset var nytt användes som skafferi.
När vi kikade in i skrubben satt han på golvet, med en Kalle Anka-tidning i den ena handen och den andra handen gjorde handformen för bokstaven R.
- Han gör ÄJJ, sa han så att vi skulle förstå vad han gjorde.
R är en svår bokstav för många, det gäller att träna för att hitta rätt i munnen.
Kalle brukar ofta ge upp om det är något han inte kan på en gång.
Att uttala R har han tränat på i säkert 5 år, med jämna mellanrum.
Det är roligt att höra att han verkligen VILL lära sig att uttala R rätt.
Utan vilja är det svårt att lära sig något.
Idag lyckades han inte få till ett R. Det blev mest ett gurglande sk-ljud.
Huvudsaken är att viljan finns.
En vacker dag kommer viljan att få honom att lära sig!
Kanske var det den här ljudillustrationen som gjorde att han började träna på R.
Söndag 4 mars 2012
Tredje gången gillt?
Jaha, idag var det dags igen.
Idag drog han ut tredje tanden på fyra dagar. Idag var det tand 5:3 som fick några starka böjningar fram och tillbaka. Med vana fingrar drog han ut den med ett några starka knyck.
Det börjar bli en vana.
Snart får han sluta, han kan ju inte dra ut alla sina tänder!
När det var dags att gå och lägga sig, var naturligtvis tanden med och Kalle la den under sin kudde.
Kalle började att förhandla.
Egentligen var det en förhandling med tandfen ...
- Hmmm ... han behöver inte pengar ... han vill, började Kalle förhandlingarna.
Här slutade han att prata och gick över till att använda teckenspråk. Ofta när det är något känsligt, byter han till tecken. Det är som att det är mer försiktigt att teckna än att uttala orden.
Kalle(kara)-meller tecknade han.
- Menar du att du vill att tandfen ska komma med karameller istället för pengar? frågade vi.
Kalle tittade bort och nickade. Att göra något som egentligen inte är det rätta är jobbigt, samtidigt som det här tilltalade honom.
- Hur många karameller tycker du att tandfen ska komma med? frågade vi. Kalle funderade en stund och sen tecknade han "tio".
Det var en ganska rimlig önskan så vi får se vad tandfen kan göra åt hans önskning. :-)
Jaha, idag var det dags igen.
Idag drog han ut tredje tanden på fyra dagar. Idag var det tand 5:3 som fick några starka böjningar fram och tillbaka. Med vana fingrar drog han ut den med ett några starka knyck.
Det börjar bli en vana.
Snart får han sluta, han kan ju inte dra ut alla sina tänder!
När det var dags att gå och lägga sig, var naturligtvis tanden med och Kalle la den under sin kudde.
Kalle började att förhandla.
Egentligen var det en förhandling med tandfen ...
- Hmmm ... han behöver inte pengar ... han vill, började Kalle förhandlingarna.
Här slutade han att prata och gick över till att använda teckenspråk. Ofta när det är något känsligt, byter han till tecken. Det är som att det är mer försiktigt att teckna än att uttala orden.
Kalle(kara)-meller tecknade han.
- Menar du att du vill att tandfen ska komma med karameller istället för pengar? frågade vi.
Kalle tittade bort och nickade. Att göra något som egentligen inte är det rätta är jobbigt, samtidigt som det här tilltalade honom.
- Hur många karameller tycker du att tandfen ska komma med? frågade vi. Kalle funderade en stund och sen tecknade han "tio".
Det var en ganska rimlig önskan så vi får se vad tandfen kan göra åt hans önskning. :-)
Lördag 3 mars 2012
Ordvits i Kalles smak
Tandfen gjorde sitt uppdrag och lite till i natt. Hon "busade" till det lite.
När Kalle borstade tänderna igår kväll, la han ner tanden som han drog ut igår, i tandborstglaset fyllt med vatten.
När han hade borstat tänderna färdigt tog han upp tanden, tog den med sig och la den under kudden.
I morse, när han vaknade, hittade han en kvadratpeng (en tjuga) under kudden.
Den tog han med sig och gick till toaletten. Där hittade han tandborstglaset med vatten på handfatet.
Tandfen hade hittat glaset och - tro det eller ej - lagt ner en cirkelpeng i vattnet!
Tandfen hade funderat lite över hur reaktionen skulle bli när Kalle hittade både en tjuga och en guldtia.
Skulle det bli helt fel eller skulle han tycka att det var lite roligt?
Han gillade det utan problem! :-)
I flera veckor har Kalle regelbundet pratat om "godiskarameller". Vi gissar att han har sett något klipp på Youtube som har handlat om just godiskarameller.
Med jämna mellanrum har han sagt ordet och vi har upprepat det och sen har det varit bra.
Idag hade vi en glasburk med "Klassiska fruktkarameller".
Trots att Kalle egentligen inte är särskilt förtjust i godis så vågade han smaka en - och gillade det!
- Gogi-kalla-melle! sa han nöjt.
- Godis- Kalle-meller, sa vi.
Kalle skrattade lite åt vår ordvits! Han gillade det!
Numera säger vi Godis-KALLE-meller!
Tandfen gjorde sitt uppdrag och lite till i natt. Hon "busade" till det lite.
När Kalle borstade tänderna igår kväll, la han ner tanden som han drog ut igår, i tandborstglaset fyllt med vatten.
När han hade borstat tänderna färdigt tog han upp tanden, tog den med sig och la den under kudden.
I morse, när han vaknade, hittade han en kvadratpeng (en tjuga) under kudden.
Den tog han med sig och gick till toaletten. Där hittade han tandborstglaset med vatten på handfatet.
Tandfen hade hittat glaset och - tro det eller ej - lagt ner en cirkelpeng i vattnet!
Tandfen hade funderat lite över hur reaktionen skulle bli när Kalle hittade både en tjuga och en guldtia.
Skulle det bli helt fel eller skulle han tycka att det var lite roligt?
Han gillade det utan problem! :-)
I flera veckor har Kalle regelbundet pratat om "godiskarameller". Vi gissar att han har sett något klipp på Youtube som har handlat om just godiskarameller.
Med jämna mellanrum har han sagt ordet och vi har upprepat det och sen har det varit bra.
Idag hade vi en glasburk med "Klassiska fruktkarameller".
Trots att Kalle egentligen inte är särskilt förtjust i godis så vågade han smaka en - och gillade det!
- Gogi-kalla-melle! sa han nöjt.
- Godis- Kalle-meller, sa vi.
Kalle skrattade lite åt vår ordvits! Han gillade det!
Numera säger vi Godis-KALLE-meller!
Fredag 2 mars 2012
Snart tandlös
I morse hittade Kalle en kvadratpeng, en tjuga, under kudden.
Tandfen hade varit på besök.
- Vad vill du köpa för den? Du kanske kan köpa popcorn? sa vi.
- Neej, sa Kalle. Det ville han inte.
Han satte sig att fundera i några minuter.
- Jag vet ... lägga pengar väggen ... kommer cirkelpeng ... lägga lådan ... göra spel flygplan, sa Kalle.
Ett uttalande med väldigt mycket information.
Vi förstod precis vad han menade. Han syftade på båtresan till Tallinn som vi gjorde 4 augusti förra året. På båten fanns ett spelrum med en växlingsautomat (lägga pengar väggen ... kommer cirkelpeng). I rummet fanns också en flygplanssimulator, som Kalle provade. För att starta den la han ett mynt i ett myntinkast (lägga lådan) och sen körde han flygplanet (göra spel flygplan).
Det kanske är dags att ta en tur till något av resmålen med båt österut igen. ;-)
Idag drog han ut nästa tand, 6:3.
Någon timme efter att han hade kommit hem från skolan visade han att tanden var lös. Strax före kvällsmaten drog han ut den.
Det första han tecknade, inte uttalade, var ordet "pengar"!
Tandfen har alltså ett uppdrag till Kalles rum inatt igen.
I morse hittade Kalle en kvadratpeng, en tjuga, under kudden.
Tandfen hade varit på besök.
- Vad vill du köpa för den? Du kanske kan köpa popcorn? sa vi.
- Neej, sa Kalle. Det ville han inte.
Han satte sig att fundera i några minuter.
- Jag vet ... lägga pengar väggen ... kommer cirkelpeng ... lägga lådan ... göra spel flygplan, sa Kalle.
Ett uttalande med väldigt mycket information.
Vi förstod precis vad han menade. Han syftade på båtresan till Tallinn som vi gjorde 4 augusti förra året. På båten fanns ett spelrum med en växlingsautomat (lägga pengar väggen ... kommer cirkelpeng). I rummet fanns också en flygplanssimulator, som Kalle provade. För att starta den la han ett mynt i ett myntinkast (lägga lådan) och sen körde han flygplanet (göra spel flygplan).
Det kanske är dags att ta en tur till något av resmålen med båt österut igen. ;-)
Idag drog han ut nästa tand, 6:3.
Någon timme efter att han hade kommit hem från skolan visade han att tanden var lös. Strax före kvällsmaten drog han ut den.
Det första han tecknade, inte uttalade, var ordet "pengar"!
Tandfen har alltså ett uppdrag till Kalles rum inatt igen.
