Joppe
Maja har sytt en jättefin, 70 cm hög mjukis-mus-kanin i syslöjden. Igår blev den färdig och hon fick ta hem den.
Kalle gav den ett namn - Joppe.
Den har fått en hedersplats i soffan i vardagsrummet. 

Idag "gick" Joppe och satte sig i trappan upp till övervåningen.

Maja hittade honom på fel plats och bar tillbaka honom till soffan.
Efter en liten stund hade han "gått" till trappan igen - och Maja bar tillbaka honom. 
När Joppe hade envisats med att "gå" till trappan 5 gånger började vi att fundera hur det kom sig att han "gick" till trappan hela tiden. Det skulle utredas!
Vi tillsatte snabbt en spaningsgrupp, som intog position.
Efter bara några minuter såg vi hur Joppe "gick" till trappan igen.
Kalle hade ett stadigt grepp om Joppes hals, när han placerade honom i trappen.
Han såg väldigt snopen ut, när han blev tagen på bar gärning.
- Han ... eeemmm ... jag säger han läskig ... den ögon, sa Kalle och pekade på ögonen på Joppe.
Maja har sytt ögonen av två stora vita tygbitar som är olika stora, för hon ville ha ögonen olika. På det vita tyget sitter varsin stor svart knapp fastsydd.
Vi förstod att det var Joppes ögon som gjorde att Kalle inte ville se honom. Han upplevde dem som obehagliga.

Om Kalle vill förklara en känsla så ritar han ofta ansikten med ögon, ögonbryn och en mun. Oftast är ögonen bara som prickar eller små cirklar, men om han ritar stora runda ögon så är det skräck i blicken.
Han såg nog Joppes ögon på ett annat sätt än vi, som inte är lika tränade som han.