Fredag 10 februari 2012
Vi missade att göra en riskanalys, innan vi gjorde testet med skolans ris, i tisdags!
Med facit i hand inser vi att vi borde ha gjort det. Resultatet blev inte helt bra. Det fick lite större konsekvenser än vi hade räknat med.
Idag var det ris i skolan.
- Han behöver inte, sa Kalle och ville inte ta ris till maten. Innan vårt test var tallriken alltid ordentligt fylld med ris, när det serverades i skolan.
Vi får hoppas att det går över med tiden!
Sen några veckor tillbaka har Kalle med sig sin legobåt (som numera heter Nimbo) till badet på fredagar med skolan. Båten byggde han för en månad sen, 12 januari.
Det första Kalle gjorde idag när han kom hem från skolan var att ta upp Nimbo från ryggsäcken.
På en gång såg han att det saknades en pytteliten legobit som skulle sitta vid trampolinen vid poolen på övre däck. Den fanns ingenstans i ryggsäcken.
KATASTROF!
- Å nej ... kanske i badhuset, sa Kalle.
Vi hämtade en ny likadan legobit och visade Kalle att vi kunde fixa båtens trampolin.
- Den är fel, sa Kalle. Det var inte precis rätt bit. Den såg likadan ut, men den rätta låg i badhuset. Han vankade av och an, väldigt rastlös. Det var väldigt, väldigt jobbigt!
- Måste åka badhuset, sa Kalle.
Vi ringde till Kalles lärare som trodde att den i alla fall inte låg i vattnet i poolen, utan kanske hade trillat av i duschen eller i omklädningsrummet.
Vi bestämde tillsammans med Kalle att han och pappa skulle åka till badhuset när pappa kom hem.
Kalle nöjde sig med det, han förstod.
När pappa lite senare kom hem, tog han med sig båten (som fortfarande hade den felaktiga biten kvar vid trampolinen) till Kalle. Kalle studerade trampolinen med den felaktiga legobiten.
- Men ... ååå ... han hämtat badhuset? frågade Kalle.
Pappa tittade fram och tillbaka på oss alldeles förvirrad över vilket svar han skulle ge. Det var rätt bit om man tittade på formen, men det var inte den biten som troligtvis hade trillat av i badhuset.
- Ja, svarade pappa försiktigt till slut.
- Ååå ... bravo! sa Kalle och blev väldigt nöjd att båten var komplett igen.
Vi erkänner, vi lurades, fy skäms, men slutresultatet var detsamma! :-)
Torsdag 9 februari 2012
Siffer-koll
- Den kostar 5 000 pengar, sa Kalle när han såg en prislapp där det stod kr 50.00.
Så rätt han hade, om det inte hade varit för den där lilla punkten som gjorde att summan var betydligt lägre.
Vi blev väldigt förvånade att han överhuvudtaget visste hur han skulle uttala ett tal som var över 100.
Vi trodde att han "bara" kunde tal upp till 100.
Så fel vi hade!
Eftersom han kunde 5 000, så ville vi kolla om det var en slump att han sa rätt eller om han var säker.
Vi tog fram whiteboardtavlan och skrev alla möjliga tal, över 100. Till att börja med var det jämna hundratal, men ganska snabbt gick vi över till hela tusental upp till 10 000.
Inga problem - alla rätt!
Vi suddade och skrev olika jämna tiotusental upp till 100 000.
Han var fortfarande helt säker!
Vi fortsatte, med ännu högre tal, men fortfarande jämna tal. Nu var det jämna hundratusental.
Nu började han att fundera lite varje gång innan han försökte sig på att säga talet, men det var fortfarande alla rätt.
Till sist skrev vi 1 000 000 på tavlan.
Kalle tittade en god stund innan han vågade sig på att säga talet.
- Den är ... ett tusen tusen, sa han och såg ganska säker ut.
Det var ju egentligen helt rätt, men vi brukar vanligtvis säga 1 miljon.
Vi inser att han på något sätt själv har förstått talens relation till varandra, utan att vi, i skolan eller hemma, egentligen har förklarat det för honom.
Vi fick också ett bra tillfälle att visa honom tecknet för en miljon: klicka här!
- Den kostar 5 000 pengar, sa Kalle när han såg en prislapp där det stod kr 50.00.
Så rätt han hade, om det inte hade varit för den där lilla punkten som gjorde att summan var betydligt lägre.
Vi blev väldigt förvånade att han överhuvudtaget visste hur han skulle uttala ett tal som var över 100.
Vi trodde att han "bara" kunde tal upp till 100.
Så fel vi hade!
Eftersom han kunde 5 000, så ville vi kolla om det var en slump att han sa rätt eller om han var säker.
Vi tog fram whiteboardtavlan och skrev alla möjliga tal, över 100. Till att börja med var det jämna hundratal, men ganska snabbt gick vi över till hela tusental upp till 10 000.
Inga problem - alla rätt!
Vi suddade och skrev olika jämna tiotusental upp till 100 000.
Han var fortfarande helt säker!
Vi fortsatte, med ännu högre tal, men fortfarande jämna tal. Nu var det jämna hundratusental.
Nu började han att fundera lite varje gång innan han försökte sig på att säga talet, men det var fortfarande alla rätt.
Till sist skrev vi 1 000 000 på tavlan.
Kalle tittade en god stund innan han vågade sig på att säga talet.
- Den är ... ett tusen tusen, sa han och såg ganska säker ut.
Det var ju egentligen helt rätt, men vi brukar vanligtvis säga 1 miljon.
Vi inser att han på något sätt själv har förstått talens relation till varandra, utan att vi, i skolan eller hemma, egentligen har förklarat det för honom.
Vi fick också ett bra tillfälle att visa honom tecknet för en miljon: klicka här!
Onsdag 8 februari 2012
Fågelmamma
En klasskamrat till Mimmi och hennes mamma, kom i bil till skolan samtidigt som vi gick till skolan.
Mamman, stannade till för att prata lite kort.
Så fort hon hade fått ner bilrutan så stack Kalle in sitt huvud.
- Fågelmamma! sa han.
Eftersom det ibland kan vara svårt att höra vad Kalle säger och samtalsämnet kanske inte var det vanligaste, så smygtecknade jag ordet utan att Kalle såg det. Mamman uppfattade mina tecken.
- Fågelmamma? sa hon.
- Den är stooor, fortsatte Kalle utan att ge henne en chans att säga något annat.
- Den är färggrann ... den äter saker ... den gillar choklad, fortsatte han och pekade på ryggsäcken. Det var signalen till att jag skulle ta fram fågelmamman som han hade lagt i ryggsäcken.
Han visade upp fågelmamman (som egentligen heter Kennet i den tecknade filmen Upp) för en intresserad lyssnare.
När hon hade tittat i några sekunder, så kom det en bil bakom och hon blev tvungen att fortsätta åka.
Det var inga problem för Kalle, han var ändå färdig med sin utläggning om fågelmamman. Det var allt han ville.
Vi får hoppas att hon uppskattade visningen, lika mycket som Kalle gjorde!
Det vi hade tänkt att prata om, får vi ta vid ett annat tillfälle! ;-)
Det är inte svårt att gissa vad Kalle hade att berätta för nästa person han mötte.
Han gillar skarpt att upprepa saker hur många gånger som helst! :-)
En klasskamrat till Mimmi och hennes mamma, kom i bil till skolan samtidigt som vi gick till skolan.
Mamman, stannade till för att prata lite kort.
Så fort hon hade fått ner bilrutan så stack Kalle in sitt huvud.
- Fågelmamma! sa han.
Eftersom det ibland kan vara svårt att höra vad Kalle säger och samtalsämnet kanske inte var det vanligaste, så smygtecknade jag ordet utan att Kalle såg det. Mamman uppfattade mina tecken.
- Fågelmamma? sa hon.
- Den är stooor, fortsatte Kalle utan att ge henne en chans att säga något annat.
- Den är färggrann ... den äter saker ... den gillar choklad, fortsatte han och pekade på ryggsäcken. Det var signalen till att jag skulle ta fram fågelmamman som han hade lagt i ryggsäcken.
Han visade upp fågelmamman (som egentligen heter Kennet i den tecknade filmen Upp) för en intresserad lyssnare.
När hon hade tittat i några sekunder, så kom det en bil bakom och hon blev tvungen att fortsätta åka.
Det var inga problem för Kalle, han var ändå färdig med sin utläggning om fågelmamman. Det var allt han ville.
Vi får hoppas att hon uppskattade visningen, lika mycket som Kalle gjorde!
Det vi hade tänkt att prata om, får vi ta vid ett annat tillfälle! ;-)
Det är inte svårt att gissa vad Kalle hade att berätta för nästa person han mötte.
Han gillar skarpt att upprepa saker hur många gånger som helst! :-)
Tisdag 7 februari 2012
Ett mat-test
Kalle äter gärna ris.
Han fyller upp sin tallrik med en stor hög när det bjuds på ris.
I skolan!
Hemma måste vi mer eller mindre tvinga honom att äta ris.
Vi har satt nivån på att han ska äta ETT riskorn minst, när det är ris.
Han äter det, men med en stor grimas. Det är en pärs för honom!
Hemma har vi provat många olika sorters ris, men vi har inte lyckats hitta något som är i klass med skolans ris.
En tanke värd att testa: kanske skolans ris fungerar hemma!?
Idag fick vi med oss lite av skolans ris för att se om han kunde äta det hemma.
Han fick se påsen i skolan innan vi gick hem. Vi förklarade att det var skolans ris och att vi skulle koka det hemma.
Hemma visade vi påsen innan vi kokade riset. Vi förklarade att han skulle få äta det till kvällsmaten.
Det var med spänning vi satte oss till bords.
Skulle han äta riset eller inte?
- Vaaaar äääärr rakarounör (Kalles uttal för makaroner), frågade Kalle och letade med blicken efter en skål med makaroner.
Eftersom det inte fanns några makaroner så fick han finna sig i att det bara fanns ris.
Han sa "nej" till ris, men vi la upp kanske 1 msk ris på hans tallrik.
Så lättlurad tänkte han inte vara. Ris äter han i skolan men inte hemma.
Efter en halvtimmes övertalning och väntan hade den pyttelilla högen blivit uppäten - utan grimaser.
Neej, ris äter han i skolan , men inte hemma.
Så är det bara!
Det är verkligen tur att vi inte bor någonstans i Asien, där ris är basföda! :-)
Kalle äter gärna ris.
Han fyller upp sin tallrik med en stor hög när det bjuds på ris.
I skolan!
Hemma måste vi mer eller mindre tvinga honom att äta ris.
Vi har satt nivån på att han ska äta ETT riskorn minst, när det är ris.
Han äter det, men med en stor grimas. Det är en pärs för honom!
Hemma har vi provat många olika sorters ris, men vi har inte lyckats hitta något som är i klass med skolans ris.
En tanke värd att testa: kanske skolans ris fungerar hemma!?
Idag fick vi med oss lite av skolans ris för att se om han kunde äta det hemma.
Han fick se påsen i skolan innan vi gick hem. Vi förklarade att det var skolans ris och att vi skulle koka det hemma.
Hemma visade vi påsen innan vi kokade riset. Vi förklarade att han skulle få äta det till kvällsmaten.
Det var med spänning vi satte oss till bords.
Skulle han äta riset eller inte?
- Vaaaar äääärr rakarounör (Kalles uttal för makaroner), frågade Kalle och letade med blicken efter en skål med makaroner.
Eftersom det inte fanns några makaroner så fick han finna sig i att det bara fanns ris.
Han sa "nej" till ris, men vi la upp kanske 1 msk ris på hans tallrik.
Så lättlurad tänkte han inte vara. Ris äter han i skolan men inte hemma.
Efter en halvtimmes övertalning och väntan hade den pyttelilla högen blivit uppäten - utan grimaser.
Neej, ris äter han i skolan , men inte hemma.
Så är det bara!
Det är verkligen tur att vi inte bor någonstans i Asien, där ris är basföda! :-)
Måndag 6 februari 2012
Namngivning
Idag var Kalle tillbaka i skolan efter en veckas frånvaro med feber och trötthet.
Han har alldeles säkert missat mycket i alla ämnen. En av alla saker han missat är textilslöjden.
Ikväll gjorde han sin "läxa" att sy färdigt en katt-handdocka med efterstygn.
Han har visst en nitisk textillärare! :-)
Samtidigt som han sydde med stor koncentration, så pratade vi om vad katten skulle heta.
- Kalle, har katten något namn? Vad heter den? frågade vi.
Kalle funderade en stund. Det var en viktig fråga.
- Katt ... u, svarade han lite svävande.
- Katt-u? frågade vi.
- Neej ... Katt ... i, försökte han.
- Katt-i? frågade vi.
- Neej ... Katt ... a, sa han.
- Katt-a? frågade vi.
- Hmm ... Katt ... o, sa han.
- Katt-o? frågade vi.
- Jaa ... Katto, sa han och såg väldigt nöjd ut.
Han kom på ett namn alldeles på egen hand genom att kolla vilken vokal som lät bäst efter ordet "katt".
Oj, vad stolt han var när han gick runt här hemma och visade upp Katto för oss alla, inklusive för vår hund Rosie.
Katto sover just nu i textilslöjdsmappen. Han ska tillbaka till skolan för att få en svans! :-)
Idag var Kalle tillbaka i skolan efter en veckas frånvaro med feber och trötthet.
Han har alldeles säkert missat mycket i alla ämnen. En av alla saker han missat är textilslöjden.
Ikväll gjorde han sin "läxa" att sy färdigt en katt-handdocka med efterstygn.
Han har visst en nitisk textillärare! :-)
Samtidigt som han sydde med stor koncentration, så pratade vi om vad katten skulle heta.
- Kalle, har katten något namn? Vad heter den? frågade vi.
Kalle funderade en stund. Det var en viktig fråga.
- Katt ... u, svarade han lite svävande.
- Katt-u? frågade vi.
- Neej ... Katt ... i, försökte han.
- Katt-i? frågade vi.
- Neej ... Katt ... a, sa han.
- Katt-a? frågade vi.
- Hmm ... Katt ... o, sa han.
- Katt-o? frågade vi.
- Jaa ... Katto, sa han och såg väldigt nöjd ut.
Han kom på ett namn alldeles på egen hand genom att kolla vilken vokal som lät bäst efter ordet "katt".
Oj, vad stolt han var när han gick runt här hemma och visade upp Katto för oss alla, inklusive för vår hund Rosie.
Katto sover just nu i textilslöjdsmappen. Han ska tillbaka till skolan för att få en svans! :-)
Söndag 5 februari 2012
Aktiv eller passiv?
Hur tittar du på TV?
Lägger du dig bekvämt tillrätta med mjuka kuddar under dig och favoritfilten över dig?
Kanske har du något gott att äta och dricka på bordet bredvid dig?
Kastar du upp fötterna i soffan och ligger helt bekvämt, passivt och tar in allt som visas på rutan?
Har du tur kanske du har ett trevligt sällskap att dela TV-tittandet med?
Troligtvis känner du igen dig i något av påståendena ovanför ...
Kalle har utvecklat sitt alldeles egna sätt att titta på TV.
Det är fel att säga att han är passiv. Han är inte stilla många sekunder.
Han har sin balansboll som "partner" i TV-tittandet.
Filmsnutten är knappt en minut, men Kalle tittar lika aktivt hela tiden när han tittar på TV.
Han har verkligen tränat upp sin balans.
Vi är inte särskilt oroliga för att han är för stillasittande!
Här är han nyduschad och ombytt till pyjamas.
Trötthet finns det inga spår av!
Lördag 4 februari 2012
Blå himmel = sol = möjligheter
Kalle satt på golvet i köket och tittade sig omkring. Det var som om han letade efter något. Han snurrade runt, runt på golvet. Blicken flackade upp och ner.
- Hmm ... jag har en plan, sa han och gick ut ur köket.
Efter bara ett par minuter kom han tillbaka.
- Kom ... jag visa dig, sa han och såg väldigt nöjd ut.
Vi gick till vårt sovrum. Han satte sig tillrätta i Rosies hundsäng. (Rosie måste ha undrat vad som hände!)
Sen började ett skådespel.
Han hade hittat en bra plats, där solen låg på så att han kunde göra skuggfigurer.
Fantsin hade inga gränser!
Han gjorde struts, ängel, fjäril, krokodil, kanin, haj, dinosaurie och flera andra djur och saker.
Till sist ville han göra ett ånglok, men det var svårt.
Han bollade över uppgiften till oss.
Vi har fortfarande inte lyckats med uppgiften. Skorstenen var svår att få till! ;-)
Kalle satt på golvet i köket och tittade sig omkring. Det var som om han letade efter något. Han snurrade runt, runt på golvet. Blicken flackade upp och ner.
- Hmm ... jag har en plan, sa han och gick ut ur köket.
Efter bara ett par minuter kom han tillbaka.
- Kom ... jag visa dig, sa han och såg väldigt nöjd ut.
Vi gick till vårt sovrum. Han satte sig tillrätta i Rosies hundsäng. (Rosie måste ha undrat vad som hände!)
Sen började ett skådespel.
Han hade hittat en bra plats, där solen låg på så att han kunde göra skuggfigurer.
Fantsin hade inga gränser!
Han gjorde struts, ängel, fjäril, krokodil, kanin, haj, dinosaurie och flera andra djur och saker.
Till sist ville han göra ett ånglok, men det var svårt.
Han bollade över uppgiften till oss.
Vi har fortfarande inte lyckats med uppgiften. Skorstenen var svår att få till! ;-)
Fredag 3 februari 2012
Ett stort leende
Kalle kom till middagsbordet med ett STOORT leende. Som alltid undrade vi såklart vad han var glad över.
Kanske var det den goda maten - kött, hemmagjord pommes frites och morotsstavar.
Kanske var det att det var dukat med glas på fot - som betyder att det vankas popcorn lite senare.
Kanske var det något annat som han tänkte på.
Som vanligt satt han och åt sin mat under tystnad, helt oberörd av vad vi andra pratade om. Han hade fortfarande det stora leendet kvar.
- Kalle, vi ser att du är glad, vad tänker du på? frågade vi.
- Eemm ... inge´... jag tänker inte ... ingenting, svarade Kalle fortfarande med ett stort leende.
Vi försökte att fråga några gånger, men svaret var detsamma varje gång.
Vi skulle verkligen vilja ha en polett att stoppa i inkastet för att få veta vilka tankar som rör sig i hans huvud.
Vi har ännu inte hittat de poletterna! ;-)
Plötsligt började han att låta.
- Aaaeee ... ooooeeee ... aaaaaiii, lät han och fnittrade lite, fortfarande väldigt glad.
Vi lyssnade uppmärksamt för att försöka uppfatta vad han pratade om.
- Aaaaai ... eeeuuuu ... eeeiii, fortsatte han.
- Kalle vad är det du pratar om? frågade vi.
- Den är fisken ... på ... eemmm ... kroken, sa han.
- Vem är det? frågade vi.
- Inge´! svarade Kalle kort och det var färdigpratat.
Som tur var förstod Mimmi vad det handlade om.
Det var TV-programmet På kroken som går på Disney Channel som han tänkte på.
Det handlar om de tre fiskarna Milo, Oscar och Bea som bor i ett akvarium och går i en sötvattensskola.
Det var nog också förklaringen till att han har pratat om godisfiskar hela dagen.
Tecknade fiskar och godisfiskar har ändå vissa likheter!
Torsdag 2 februari 2012
Kalle vs mammaochpappa
Till frukost äter Kalle varje morgon ett par rostade mackor med smör.
Vi har ett litet problem med hans frukostmackor. Vi har olika åsikter om vart smöret tar vägen när det smälter på en nyrostad macka.
Vi försöker förklara för honom att smöret försvinner in i mackan när det smälter av värmen.
Kalle vägrar att acceptera vår förklaring. Han hävdar bestämt att det bara försvinner.
Vi lovar, det är omöjligt att övertyga honom om att vi har rätt och han fel!
När smöret har smält in i mackan vill han ta mer smör. Han vill ta mycket mer smör. Väldigt mycket mer smör. Gärna en hel driva med smör.
Vi har börjat protestera och flyttar smörpaketet långt bort så han inte kan ta så mycket.
Det har blivit en lura-den-andre-lek av det.
Vi försöker få Kalle att titta bort så att vi kan gömma smörpaketet.
Kalle försöker få oss att titta bort så att han snabbt som bara den kan ta smörpaketet.
Uppfinningsrikedomen är stor.
Ibland lider vi nederlag och ibland lider han nederlag!
- Ahaa ... nu har jag dig! utbrast Kalle i morse när han lyckades få tag i smörpaketet i ett obevakat ögonblick.
Han grabbade tag i smörkniven och lekte Picasso (alltså bredde på smöret på ett konstnärligt sätt).
När han satt där och skapade ett fint mönster med smöret på mackan, började han att göra något som han gör ytterst sällan. Han började sjunga!
"Lilla smöret, akta dig, akta dig, akta dig.
Lilla smöret akta dig, annars tar jag dig!"
Ja, idag lyckades han.
Det kanske är vår tur att lyckas imorgon? ;-)
En Picasso-macka á la Kalle!
Till frukost äter Kalle varje morgon ett par rostade mackor med smör.
Vi har ett litet problem med hans frukostmackor. Vi har olika åsikter om vart smöret tar vägen när det smälter på en nyrostad macka.
Vi försöker förklara för honom att smöret försvinner in i mackan när det smälter av värmen.
Kalle vägrar att acceptera vår förklaring. Han hävdar bestämt att det bara försvinner.
Vi lovar, det är omöjligt att övertyga honom om att vi har rätt och han fel!
När smöret har smält in i mackan vill han ta mer smör. Han vill ta mycket mer smör. Väldigt mycket mer smör. Gärna en hel driva med smör.
Vi har börjat protestera och flyttar smörpaketet långt bort så han inte kan ta så mycket.
Det har blivit en lura-den-andre-lek av det.
Vi försöker få Kalle att titta bort så att vi kan gömma smörpaketet.
Kalle försöker få oss att titta bort så att han snabbt som bara den kan ta smörpaketet.
Uppfinningsrikedomen är stor.
Ibland lider vi nederlag och ibland lider han nederlag!
- Ahaa ... nu har jag dig! utbrast Kalle i morse när han lyckades få tag i smörpaketet i ett obevakat ögonblick.
Han grabbade tag i smörkniven och lekte Picasso (alltså bredde på smöret på ett konstnärligt sätt).
När han satt där och skapade ett fint mönster med smöret på mackan, började han att göra något som han gör ytterst sällan. Han började sjunga!
"Lilla smöret, akta dig, akta dig, akta dig.
Lilla smöret akta dig, annars tar jag dig!"
Ja, idag lyckades han.
Det kanske är vår tur att lyckas imorgon? ;-)
En Picasso-macka á la Kalle!
Onsdag 1 februari 2012
Dagens mening
Det händer, precis som i många andra familjer.
Ofta kan vi lösa det, men inte alltid. Önskemålen är olika.
Kalle kan vara ganska bestämd, han vet vad han vill.
Vi kan vara lika bestämda, när vi vet vad vi vill.
Två starka viljor!
Det handlar om ett klassiskt problem - val av TV-kanal, när flera personer ska samsas.
Ikväll hade vi bestämt oss för att se Sveriges Mästerkock.
Kalle fick helt enkelt välja - titta på ett TV-program han inte var intresserad av eller att göra något helt annat.
Han valde att sitta kvar och titta på det han inte var intresserad av.
Han accepterade - men protesterade på sitt sätt.
- Du har räddat våra liv. Vi är dig evigt tacksamma, sa han rakt ut i luften lite för sig själv.
Med en minuts mellanrum upprepade han meningen.
Det är en mening som "Rymdisarna" säger till "Mr. Potatohead" i den tecknade filmen Toy Story 2.
De första fem gångerna tyckte vi att det var lite kul, men när han hade upprepat meningen med en minuts mellanrum i en timme, så började vi känna att vi hade förstått budskapet.
Han ville se Toy Story 2 och inte ett tråkigt program där de lagade mat.
I det här korta filmklippet säger Rymdisarna precis den meningen till Mr Potatohead, men den är på engelska.
Tisdag 31 januari 2012
Med en halvtimmes betänketid
Med feber i kroppen ligger mat-behovet långt ner på listan.
Sov-behovet ligger högre upp på listan.
Kalle har inte ätit något på hela dagen. Däremot har han druckit en hel del. Hela dagen har han haft en liten flaska med julmust bredvid sig, för att locka honom att dricka.
- Han VILL inte mer julmust, sa han lite uppgivet och ställde flaskan på diskbänken. Han tyckte att vi var lite tjatiga om att han skulle dricka.
På kvällen frågade han om han fick gå och sova.
Självklart fick han det, men vi frågade först om han ville ha något att äta. Kiwi, pannkakor, macka?
Nej, han ville sova - på en gång.
Efter en halvtimme i sängen hade tankarna kommit ikapp honom, han klev ur sängen och kom till köket.
- Kanske MÅSTE äta - sen sova, sa han fast han egentligen inte orkade stå upp. Han hade nog kommit på att han brukar äta kvällsmat innan han sover.
Valet föll på stekt potatis. Eftersom han var trött gick han och la sig en stund när vi stekte potatisen.
När potatisen var färdigstekt kom han till soffan (som han aldrig får äta mat i annars) och åt upp de stekta potatisarna, med en mycket intresserad "kamrat" bredvid sig. :-)
Med magen full av potatis och "bubbelvatten" var det en nöjd pojke som kröp ner i sin säng! ♥
Med feber i kroppen ligger mat-behovet långt ner på listan.
Sov-behovet ligger högre upp på listan.
Kalle har inte ätit något på hela dagen. Däremot har han druckit en hel del. Hela dagen har han haft en liten flaska med julmust bredvid sig, för att locka honom att dricka.
- Han VILL inte mer julmust, sa han lite uppgivet och ställde flaskan på diskbänken. Han tyckte att vi var lite tjatiga om att han skulle dricka.
På kvällen frågade han om han fick gå och sova.
Självklart fick han det, men vi frågade först om han ville ha något att äta. Kiwi, pannkakor, macka?
Nej, han ville sova - på en gång.
Efter en halvtimme i sängen hade tankarna kommit ikapp honom, han klev ur sängen och kom till köket.
- Kanske MÅSTE äta - sen sova, sa han fast han egentligen inte orkade stå upp. Han hade nog kommit på att han brukar äta kvällsmat innan han sover.
Valet föll på stekt potatis. Eftersom han var trött gick han och la sig en stund när vi stekte potatisen.
När potatisen var färdigstekt kom han till soffan (som han aldrig får äta mat i annars) och åt upp de stekta potatisarna, med en mycket intresserad "kamrat" bredvid sig. :-)
Med magen full av potatis och "bubbelvatten" var det en nöjd pojke som kröp ner i sin säng! ♥
Måndag 30 januari 2012
Sjuk – eller inte?
Kalle har aldrig någonsin varit sjuk – om du frågar honom.
Frågar du oss, så blir svaret ett annat.
Han har visst varit sjuk, precis som vi alla blir någon gång då och då.
Däremot tycker att han att det är väldigt skrämmande när kroppen inte beter sig som den brukar.
Det tillståndet, känslan när han är sjuk, tycker han är riktigt obehagligt.
Instinktivt svarar han alltid ”nej” om vi frågar honom om han känner sig sjuk. Antagligen svarar han på frågan som om den var ställd som en fråga om han vill vara sjuk – och vem vill det?!
I morse vaknade han med feber. Vi tog tempen och det var inte så mycket, 37,8.
Hans vanliga temp ligger på runt 36,0-36,5, så lite hög var den allt. Han har varit hemma från skolan och tagit det lugnt hela dagen.
På kvällen hade febern stigit en aning, nu var den 38,3.
- Kalle, du har feber, du är lite sjuk, sa vi.
- Jaa (på inandning), sa Kalle.
Det är första gången han erkänner att han är sjuk.
För knappt ett år sen pratade de om termometern i skolan.
De hade en vanlig termometer som de värmde upp (hmm, undrar just hur de gjorde... varmvatten, kanske?!) till febertemperatur. Till det hade de en bild som passade för tillståndet "att vara sjuk".
Kalle gillade inte riktigt den där höga febern så han jobbade emot lärarna - han försökte skaka ner termometern för att slippa febern. :-D
Som tur var hade de också en frisk-bild. Den var mer tilltalande!
Söndag 29 januari 2012
Learning by doing
Toalettdörren var stängd och låst.
Vi kunde höra att Kalle öppnade och stängde toalettskåpet som sitter högt upp på väggen ovanför toaletten.
Vi hörde att det prasslade, skrapade och dunsade därinne.
Vad gjorde han?
Efter en stund kom han ut. Han hade munnen vidöppen. I munnen kunde vi skymta något brunt.
Vi trodde först att det var en bit av en toapappersrulle. Kalle brukar ofta blöta upp toarullarna när pappret är slut och dra ut rullen till ett platt pappersark. Det han hade i munnen såg ut som en blöt bit av en gammal toapappersrulle.
- E åhe hack ... ingke! utbrast han.
Vi tittade in i Kalles mun och såg att det var något annat, det var inte en bit av en toapappersrulle.
Det var ett plåster!
- E åhe hack ... ingke! upprepade han och stoppade in fingrarna i munnen för att föröka vika plåstret lite bättre runt tungan, för att få det att sitta fast lite bättre.
Nu hörde vi - eller kanske förstod av sammanhanget - vad han sa.
Han sa "den plåster fast ... inte".
- Nej, det sitter inte fast i munnen. Det måste vara torrt om ett plåster ska fastna och i munnen är det inte torrt, svarade vi.
- Hmm, sa Kalle och tog ut plåstret och kastade det.
Han visade ett litet rött märke på tungan, han hade bitit sig.
Tanken att ett plåster skulle hjälpa var bra, men det var kanske inte så praktiskt att ha det i munnen! :-)
Han hade löst problemet på sitt eget sätt - och lärt sig att det inte fungerade.
Learning by doing!
Toalettdörren var stängd och låst.
Vi kunde höra att Kalle öppnade och stängde toalettskåpet som sitter högt upp på väggen ovanför toaletten.
Vi hörde att det prasslade, skrapade och dunsade därinne.
Vad gjorde han?
Efter en stund kom han ut. Han hade munnen vidöppen. I munnen kunde vi skymta något brunt.
Vi trodde först att det var en bit av en toapappersrulle. Kalle brukar ofta blöta upp toarullarna när pappret är slut och dra ut rullen till ett platt pappersark. Det han hade i munnen såg ut som en blöt bit av en gammal toapappersrulle.
- E åhe hack ... ingke! utbrast han.
Vi tittade in i Kalles mun och såg att det var något annat, det var inte en bit av en toapappersrulle.
Det var ett plåster!
- E åhe hack ... ingke! upprepade han och stoppade in fingrarna i munnen för att föröka vika plåstret lite bättre runt tungan, för att få det att sitta fast lite bättre.
Nu hörde vi - eller kanske förstod av sammanhanget - vad han sa.
Han sa "den plåster fast ... inte".
- Nej, det sitter inte fast i munnen. Det måste vara torrt om ett plåster ska fastna och i munnen är det inte torrt, svarade vi.
- Hmm, sa Kalle och tog ut plåstret och kastade det.
Han visade ett litet rött märke på tungan, han hade bitit sig.
Tanken att ett plåster skulle hjälpa var bra, men det var kanske inte så praktiskt att ha det i munnen! :-)
Han hade löst problemet på sitt eget sätt - och lärt sig att det inte fungerade.
Learning by doing!
Lördag 28 januari 2012
Kalles dag
Idag var det Kalles dag!
Hela dagen har vi firat hans 10:e födelsedag som egentligen var i torsdags.
Vår "lilla" pojke är inte så liten längre! ♥
På morgonen, när vi var på väg in till honom med stor frukostbricka och paket, så förstod vi att han redan var vaken. Vi hörde en svag viskande röst, som pratade för sig själv.
- Den här är konstig ... allra hela världen ... den luktar ut en popcorn, sa den förvånade rösten bakom sängens ihopdragna draperi.
Så rätt han hade, det fanns lite popcorn på frukotbrickan, eller ska man kanske säga brickan med frukost OCH lördagsgodis. :-)
När han hade öppnat alla födeledagspresenter fick vi ett spontant TACK, i form av en symbol.
Han formade ett hjärta av sina händer.
Lite senare när han hade tittat mer noga på presenterna, var han mer bekymrad. Det saknades en hel del Smurfar och några olika lekhus till dem. Vi hade helt enkelt inte köpt alla tre husen. Av det 30-tal Smurfar som fanns i affären hade vi valt ut 3 olika. Han pekade i katalogen på dem som saknades och förklarade att han ville ha dem också.
Vi sa att vi kunde åka till leksaksaffären, så att han själv kunde välja de Smurfar han ville köpa.
Det tyckte Kalle lät bra, men han var lite bekymrad över att han inte hade några pengar.
På förmiddagen åkte vi till tågstationen för att hämta mormor som skulle komma på besök. Kalle hade missat den lilla detaljen "åka och hämta ...". Han hade bara uppfattat "åka till tåg ...". Gisa om han var besviken att han inte fick hoppa på tåget.
- Varför ... varför ... varför? upprepade han besviket.
- För att vi ska åka hem och göra pannkakor, som du har sagt att du vill ha, svarade vi.
Han accepterade svaret och vi kunde åka hem.
Mormor hade med sig en present. Formen kände vi igen, det brukar vara samma form och innehåll varje år. Ett mycket populärt innehåll. I paketet var en stor Marabou mjölkchokladkaka och en "kvadratpeng" (som Kalle brukar säga om sedlar).
- Ååå, kan köpa Smurf, sa han nöjd.
En av dagens bästa stunder var nog ändå när desserten dukades fram på kvällen.
Kalle verkligen ÄLSKAR jordgubbar!
Dagen har varit en helt lagom annorlunda dag (ganska vanlig), med precis lagom många gäster (en), alldeles lagom vanlig mat (pannkakor och tacos) för en helt lagom vanlig kille!
Det mest lagom annorlunda var kanske frukosten på sängen med alla paket. Den lite lagom annorlunda traditionen har han änså accepterat och tycker att den är ganska OK! :-)
Idag var det Kalles dag!
Hela dagen har vi firat hans 10:e födelsedag som egentligen var i torsdags.
Vår "lilla" pojke är inte så liten längre! ♥
På morgonen, när vi var på väg in till honom med stor frukostbricka och paket, så förstod vi att han redan var vaken. Vi hörde en svag viskande röst, som pratade för sig själv.
- Den här är konstig ... allra hela världen ... den luktar ut en popcorn, sa den förvånade rösten bakom sängens ihopdragna draperi.
Så rätt han hade, det fanns lite popcorn på frukotbrickan, eller ska man kanske säga brickan med frukost OCH lördagsgodis. :-)
När han hade öppnat alla födeledagspresenter fick vi ett spontant TACK, i form av en symbol.
Han formade ett hjärta av sina händer.
Lite senare när han hade tittat mer noga på presenterna, var han mer bekymrad. Det saknades en hel del Smurfar och några olika lekhus till dem. Vi hade helt enkelt inte köpt alla tre husen. Av det 30-tal Smurfar som fanns i affären hade vi valt ut 3 olika. Han pekade i katalogen på dem som saknades och förklarade att han ville ha dem också.
Vi sa att vi kunde åka till leksaksaffären, så att han själv kunde välja de Smurfar han ville köpa.
Det tyckte Kalle lät bra, men han var lite bekymrad över att han inte hade några pengar.
På förmiddagen åkte vi till tågstationen för att hämta mormor som skulle komma på besök. Kalle hade missat den lilla detaljen "åka och hämta ...". Han hade bara uppfattat "åka till tåg ...". Gisa om han var besviken att han inte fick hoppa på tåget.
- Varför ... varför ... varför? upprepade han besviket.
- För att vi ska åka hem och göra pannkakor, som du har sagt att du vill ha, svarade vi.
Han accepterade svaret och vi kunde åka hem.
Mormor hade med sig en present. Formen kände vi igen, det brukar vara samma form och innehåll varje år. Ett mycket populärt innehåll. I paketet var en stor Marabou mjölkchokladkaka och en "kvadratpeng" (som Kalle brukar säga om sedlar).
- Ååå, kan köpa Smurf, sa han nöjd.
En av dagens bästa stunder var nog ändå när desserten dukades fram på kvällen.
Kalle verkligen ÄLSKAR jordgubbar!
Dagen har varit en helt lagom annorlunda dag (ganska vanlig), med precis lagom många gäster (en), alldeles lagom vanlig mat (pannkakor och tacos) för en helt lagom vanlig kille!
Det mest lagom annorlunda var kanske frukosten på sängen med alla paket. Den lite lagom annorlunda traditionen har han änså accepterat och tycker att den är ganska OK! :-)
Fredag 27 januari 2012
Önskan om sötsaker
I fredags, för en vecka sen, hade vi en trevlig middag (eller kanske det borde heta "fredagsmys") här hemma, med två familjer på besök.
Kalle hade tur att få en stor popcornlåda fylld med olika godsaker, massor med godsaker. Bland annat fanns det en stor påse med hårda, färgglada klubbor i lådan.
Till vår förvåning åt han av klubborna. Vi som brukar säga att han INTE äter godis.
Om han får välja mellan en kiwi och en godisbit så har han alltid valt - tro det eller ej -kiwin!
När klubban var slut bad han om en till - och en till. Han gillade dem!
När helgen var slut, var också påsen med klubbor slut! (Vi behöver kanske inte berätta att han hade fått en del hjälp med att äta upp dem.)
När det var dags att åka till mataffären idag fick Kalle välja om han ville följa med eller vara kvar hemma. Han valde att vara kvar hemma.
Precis när det var dags att åka, stoppade han mig och teckande något som såg ut som tecknet för "banan". När tecknet var klart låtsades han ta en tugga av "bananen".
- Vill du att jag ska köpa bananer? frågade jag lite förvånat eftersom det har varit kiwi som har gällt i mer än ett år.
- Den är inte banan ... den är hård, sa han och tecknade tecknet för "godis".
Då förstod jag vad han menade. Han ville att jag skulle köpa klubbor, såklart!
När han hade gjort tecknet för "banan" hade han visat hur han tog av plasten på klubban.
Han är verkligen duktig på att ge oss ledtrådar, när han inte kan det rätta ordet! :-)
I fredags, för en vecka sen, hade vi en trevlig middag (eller kanske det borde heta "fredagsmys") här hemma, med två familjer på besök.
Kalle hade tur att få en stor popcornlåda fylld med olika godsaker, massor med godsaker. Bland annat fanns det en stor påse med hårda, färgglada klubbor i lådan.
Till vår förvåning åt han av klubborna. Vi som brukar säga att han INTE äter godis.
Om han får välja mellan en kiwi och en godisbit så har han alltid valt - tro det eller ej -kiwin!
När klubban var slut bad han om en till - och en till. Han gillade dem!
När helgen var slut, var också påsen med klubbor slut! (Vi behöver kanske inte berätta att han hade fått en del hjälp med att äta upp dem.)
När det var dags att åka till mataffären idag fick Kalle välja om han ville följa med eller vara kvar hemma. Han valde att vara kvar hemma.
Precis när det var dags att åka, stoppade han mig och teckande något som såg ut som tecknet för "banan". När tecknet var klart låtsades han ta en tugga av "bananen".
- Vill du att jag ska köpa bananer? frågade jag lite förvånat eftersom det har varit kiwi som har gällt i mer än ett år.
- Den är inte banan ... den är hård, sa han och tecknade tecknet för "godis".
Då förstod jag vad han menade. Han ville att jag skulle köpa klubbor, såklart!
När han hade gjort tecknet för "banan" hade han visat hur han tog av plasten på klubban.
Han är verkligen duktig på att ge oss ledtrådar, när han inte kan det rätta ordet! :-)
Torsdag 26 januari 2012
Födelsedag light
Idag fyller Kalle 10 år! ♥
Det har varit en ganska vanlig dag för Kalle.
Vi har INTE firat med frukost på sängen och födelsedagspresenter.
Vi spar det till lördag, så att han kan vara kvar hemma och leka med sina nya saker i lugn och ro.
På kvällen gjorde vi ändå några saker som vi vet Kalle gillar.
Kvällsmaten tog vi på McDonalds, Kalles favorithak! :-)
Lite senare på kvällen fick Kalle två skålar när han tittade på TV. I den ena skålen var det popcorn och i den andra var det ostbågar, precis som han önskade sig i måndags.
Kalle blev väldigt förvånad.
Han tog med oss upp till sitt rum och visade sin väggalmanacka. Han visade oss att det var en popcornlapp inklistrad imorgon - inte idag.
Han skrattade hjärtligt åt sina tokiga föräldrar som inte kan läsa en enkel väggalmanackas bilder.
- Hahaha ...hon är så ... aldrig någonsin ... hihihi ... knasig! skrattade han glatt. :-)
Idag fyller Kalle 10 år! ♥
Det har varit en ganska vanlig dag för Kalle.
Vi har INTE firat med frukost på sängen och födelsedagspresenter.
Vi spar det till lördag, så att han kan vara kvar hemma och leka med sina nya saker i lugn och ro.
På kvällen gjorde vi ändå några saker som vi vet Kalle gillar.
Kvällsmaten tog vi på McDonalds, Kalles favorithak! :-)
Lite senare på kvällen fick Kalle två skålar när han tittade på TV. I den ena skålen var det popcorn och i den andra var det ostbågar, precis som han önskade sig i måndags.
Kalle blev väldigt förvånad.
Han tog med oss upp till sitt rum och visade sin väggalmanacka. Han visade oss att det var en popcornlapp inklistrad imorgon - inte idag.
Han skrattade hjärtligt åt sina tokiga föräldrar som inte kan läsa en enkel väggalmanackas bilder.
- Hahaha ...hon är så ... aldrig någonsin ... hihihi ... knasig! skrattade han glatt. :-)
Onsdag 25 januari 2012
En viktig fråga - på Kalles sätt
- Men ååå ... PAAPPPAAA ... MAAMMMAAA ... den är fel ... var är hockonockgågegaack? undrade Kalle när han kom till bordet, där kvällsmaten stod framdukad. Han var lite upprörd.
- Kalle, vad sa du? frågade vi som inte kunde uppfatta vad han frågade efter.
- Den är borta ... hockonockgågegaack ... var? upprepade Kalle och ritade en form i luften som såg ut som två S spegelvända mot varandra.
Vi tog ett mycket snabbt "familjeråd" och kollade av om någon hade uppfattat vad han menade. Ingen av oss hade hört vad han pratade om.
Det kan vara en balansgång att fråga flera gånger om vi inte uppfattar vad han säger. Om Kalle har bestämt sig för att han har upprepat tillräckligt många gånger, så har han. Då förblir det ett mysterium vad han egentligen sa.
Vi chansade och frågade ytterligare en gång.
- Kalle, vi hör vad du säger, men vi förstår inte, sa vi.
Det märktes på svaret att han försökte vara mer tydlig.
- Han vill ha hockon ... ockgåge ... gaack, förtydligade Kalle.
Nu var det ju hur lätt som helt att förstå!
Hockon = popcorn
Ockgåge = ostbåge
Gaack = glas
hockonockgågegaack = popcornostbågeglas
På fredagar brukar vi duka med glas på fot till kvällsmaten.
För Kalle är det signalen för att det det vankas popcorn senare under kvällen.
I förrgår fick vi en skriftlig önskan från Kalle om att få popcorn OCH ostbågar på fredag.
Idag måste han ha känt att "nää nu är det väl ändå fredag och dags för ett popcorn-ostbåge-glas"!
Han bad alltså om rätt glas till kvällsmaten för att lite senare kunna få popcorn och ostbågar.
Vi förklarade för honom att det är fredag om två dagar och DÅ ska han få popcorn och ostbågar.
Det har vi redan lovat!
Han accepterade läget och satte sig till bords, trots glaset utan fot. :-)
- Men ååå ... PAAPPPAAA ... MAAMMMAAA ... den är fel ... var är hockonockgågegaack? undrade Kalle när han kom till bordet, där kvällsmaten stod framdukad. Han var lite upprörd.
- Kalle, vad sa du? frågade vi som inte kunde uppfatta vad han frågade efter.
- Den är borta ... hockonockgågegaack ... var? upprepade Kalle och ritade en form i luften som såg ut som två S spegelvända mot varandra.
Vi tog ett mycket snabbt "familjeråd" och kollade av om någon hade uppfattat vad han menade. Ingen av oss hade hört vad han pratade om.
Det kan vara en balansgång att fråga flera gånger om vi inte uppfattar vad han säger. Om Kalle har bestämt sig för att han har upprepat tillräckligt många gånger, så har han. Då förblir det ett mysterium vad han egentligen sa.
Vi chansade och frågade ytterligare en gång.
- Kalle, vi hör vad du säger, men vi förstår inte, sa vi.
Det märktes på svaret att han försökte vara mer tydlig.
- Han vill ha hockon ... ockgåge ... gaack, förtydligade Kalle.
Nu var det ju hur lätt som helt att förstå!
Hockon = popcorn
Ockgåge = ostbåge
Gaack = glas
hockonockgågegaack = popcornostbågeglas
På fredagar brukar vi duka med glas på fot till kvällsmaten.
För Kalle är det signalen för att det det vankas popcorn senare under kvällen.
I förrgår fick vi en skriftlig önskan från Kalle om att få popcorn OCH ostbågar på fredag.
Idag måste han ha känt att "nää nu är det väl ändå fredag och dags för ett popcorn-ostbåge-glas"!
Han bad alltså om rätt glas till kvällsmaten för att lite senare kunna få popcorn och ostbågar.
Vi förklarade för honom att det är fredag om två dagar och DÅ ska han få popcorn och ostbågar.
Det har vi redan lovat!
Han accepterade läget och satte sig till bords, trots glaset utan fot. :-)
Tisdag 24 januari 2012
Hej!
Jag heter Rosie och är en 3 år gammal chihuahua-flicka.
För ungefär 3 månader sen flyttade jag in i den här familjen. De är väldigt snälla mot mig och bryr sig om mig mycket.
Jag gillar att få gå ut på långa promenader, att bli klappad och kliad och att få lära mig nya saker.
När familjen jag bor hos är borta sover jag mest, men när de är hemma brukar jag vara nära dem.
Det är bara en sak som bekymrar mig.
Det är pojken i den här familjen. Jag har hört att de kallar honom för Kalle. Varje kväll är han som ett monster. Han är som en maskin som hoppar upp och ner i flera timmar. Han har en stor, stor vit monsterboll och den studsar han på och rullar den fram och tillbaka. Ibland rullar han den, ibland sitter han på den och ibland ligger han på den. Jag får verkligen passa mig. Det skulle inte vara bra att hamna under den där monsterbollen. När han använder den så håller jag mig undan.
Jag är lite rädd för honom när han har bollen.
Jag vet att han egentligen är snäll.
När han kommer hem från skolan brukar han sitta på golvet när han tar av sig ytterkläderna. Då vågar jag hoppa upp i hans knä. Det är mysigt för då klappar han mig.
Han är nog inte så van vid hundar, men jag märker att han lär sig hur han ska göra.
Jag ska nog fortsätta att träna honom. :-)
Glada, gläfsande hälsningar från Rosie
Jag heter Rosie och är en 3 år gammal chihuahua-flicka.
För ungefär 3 månader sen flyttade jag in i den här familjen. De är väldigt snälla mot mig och bryr sig om mig mycket.
Jag gillar att få gå ut på långa promenader, att bli klappad och kliad och att få lära mig nya saker.
När familjen jag bor hos är borta sover jag mest, men när de är hemma brukar jag vara nära dem.
Det är bara en sak som bekymrar mig.
Det är pojken i den här familjen. Jag har hört att de kallar honom för Kalle. Varje kväll är han som ett monster. Han är som en maskin som hoppar upp och ner i flera timmar. Han har en stor, stor vit monsterboll och den studsar han på och rullar den fram och tillbaka. Ibland rullar han den, ibland sitter han på den och ibland ligger han på den. Jag får verkligen passa mig. Det skulle inte vara bra att hamna under den där monsterbollen. När han använder den så håller jag mig undan.
Jag är lite rädd för honom när han har bollen.
Jag vet att han egentligen är snäll.
När han kommer hem från skolan brukar han sitta på golvet när han tar av sig ytterkläderna. Då vågar jag hoppa upp i hans knä. Det är mysigt för då klappar han mig.
Han är nog inte så van vid hundar, men jag märker att han lär sig hur han ska göra.
Jag ska nog fortsätta att träna honom. :-)
Glada, gläfsande hälsningar från Rosie
Måndag 23 januari 2012
Skriftlig önskan
Hela vägen hem gick Kalle med ett leende på läpparna.
- Vad tänker du på, Kalle? frågade vi.
- Inge´, svarade Kalle. Precis som han brukar svara.
Ibland skulle vi kunna betala stora pengar för att få ta del av hans tankar.
Så fort han hade kommit innanför ytterdörren hemma och fått av sig alla ytterkläder (vilket är en hel del så här års!) så öppnade han ryggsäcken. Han fiskade upp ett stort brev som han överlämnade. Det märktes att han tyckte att det var spännande.
På utsidan av kuvertet stod det: "TILL MAMMA OCH PAPPA FRÅN KALLE".
- Man måste den så ... upp, förklarade Kalle när han visade att man skulle vika upp fliken på kuvertet. Han hjälpte oss att öppna kuvertet och ta ut innehållet, ett papper.
På brevet fanns en bild med en skål fylld med popcorn OCH ostbågar. Vilken drömskål!
Texten i brevet var: "Hej mamma Lena. På fredag vill Kalle ha ostbågar och popcorn".
Kalle kunde inte stå stilla när vi läste. Han hoppade och skuttade, upp och ner samtidigt som han hummade lite.
- Vill du ha både ostbågar och popcorn på fredag? frågade vi.
Kalle nickade.
- OK! sa vi.
Ett STORT leende fick vi till svar.
Det var en enkel önskan att uppfylla.
Vi började att skoja lite om orden och blandade ihop dem. Kalle förstod på en gång vad vi menade.
- Vill du ha pop-bågar eller ost-corn? frågade vi.
Han skrattade högt och hjärtligt. Så tokiga vi var!
- Han vill ha ... eemm ... pop-bågar... hihihi, skrattade Kalle.
I mailet från skolan visade det sig att de hade tittat på bilderna på Kalles blogg.
De hade börjat att prata om ostbågar eftersom Kalle hade slickat ur det sista ur en skål med ostbågar, på en bild i gårdagens inlägg.
Kalle hade hittat bilden med både ostbågar och popcorn när han letade bilder på datorn och det blev ett brev till oss av det.
När de skrev brevet hade Kalle resonerat kring det hela. Så här stod det i mailet:
"Han resonerade om att man måste gå till affären och köpa båda.
-kanske mamma säger ja
-kanske mamma säger nej
Man kan ju inte veta."
Mamma sa "JA". :-)
Hela vägen hem gick Kalle med ett leende på läpparna.
- Vad tänker du på, Kalle? frågade vi.
- Inge´, svarade Kalle. Precis som han brukar svara.
Ibland skulle vi kunna betala stora pengar för att få ta del av hans tankar.
Så fort han hade kommit innanför ytterdörren hemma och fått av sig alla ytterkläder (vilket är en hel del så här års!) så öppnade han ryggsäcken. Han fiskade upp ett stort brev som han överlämnade. Det märktes att han tyckte att det var spännande.
På utsidan av kuvertet stod det: "TILL MAMMA OCH PAPPA FRÅN KALLE".
- Man måste den så ... upp, förklarade Kalle när han visade att man skulle vika upp fliken på kuvertet. Han hjälpte oss att öppna kuvertet och ta ut innehållet, ett papper.
På brevet fanns en bild med en skål fylld med popcorn OCH ostbågar. Vilken drömskål!
Texten i brevet var: "Hej mamma Lena. På fredag vill Kalle ha ostbågar och popcorn".
Kalle kunde inte stå stilla när vi läste. Han hoppade och skuttade, upp och ner samtidigt som han hummade lite.
- Vill du ha både ostbågar och popcorn på fredag? frågade vi.
Kalle nickade.
- OK! sa vi.
Ett STORT leende fick vi till svar.
Det var en enkel önskan att uppfylla.
Vi började att skoja lite om orden och blandade ihop dem. Kalle förstod på en gång vad vi menade.
- Vill du ha pop-bågar eller ost-corn? frågade vi.
Han skrattade högt och hjärtligt. Så tokiga vi var!
- Han vill ha ... eemm ... pop-bågar... hihihi, skrattade Kalle.
I mailet från skolan visade det sig att de hade tittat på bilderna på Kalles blogg.
De hade börjat att prata om ostbågar eftersom Kalle hade slickat ur det sista ur en skål med ostbågar, på en bild i gårdagens inlägg.
Kalle hade hittat bilden med både ostbågar och popcorn när han letade bilder på datorn och det blev ett brev till oss av det.
När de skrev brevet hade Kalle resonerat kring det hela. Så här stod det i mailet:
"Han resonerade om att man måste gå till affären och köpa båda.
-kanske mamma säger ja
-kanske mamma säger nej
Man kan ju inte veta."
Mamma sa "JA". :-)
Söndag 22 januari 2012
Söndagsbjudning
Idag var det kalas med hela tjocka släkten hos Kalles mormor.
En gång varje år brukar mormor bjuda in till lunch med tillhörande rittävling.
Lunchen var perfekt anpassad till Kalle, kokt potatis och stekta köttbullar. Kalle fick sitta vid ett bord där två kusiner, Miriam 3 år och Hugo 7 år, blev hans bordskamrater.
Med till bordet hade Kalle sin legobåt, som har varit hans ständiga följeslagare sen 12 januari.
Som alltid vid ett matbord så ville Miriam och Hugo prata om olika saker.
- Varför har du båten? frågade Miriam.
Kalle svarade inte. Miriam gjorde ett nytt försök.
- Är det din båt? frågade hon.
Inget svar från Kalle.
- Varför gjorde du båten? försökte Miriam som antagligen tyckte att han var lite svårflirtad.
Nu vaknade Kalle till.
- INTE prata, sa han kort och gott.
Kalle föredrar att sitta tyst när han äter. Att småprata är helt onödigt, tycker han.
Begreppet "pinsam tystnad" är inget Kalle lider av.
Efter lunchen var det rittävling. Alla fick i uppgift att rita en bild på något "man tycker om".
Vad ritade Kalle? Du får en gissning...
Du gissade antagligen rätt. Han ritade halva papperet med Titanic som precis har kört på isberget och andra halvan med Costa Concordia som precis har kört på grund.
När alla teckningar var färdiga, var det omröstning och prisutdelning.
Samtidigt med prisutdelningen ställdes en skål med ostbågar fram.
Kalle visade helt klart större intresse för skålen med ostbågar än för prisutdelningen. Varenda liten smula ville han ha. Och det såg han till att få ... :-)
Hunden Zigge, strax bakom Kalle, ser ut att hålla med Kalle - skålen med ostbågar är bättre än prisutdelningen.
Idag var det kalas med hela tjocka släkten hos Kalles mormor.
En gång varje år brukar mormor bjuda in till lunch med tillhörande rittävling.
Lunchen var perfekt anpassad till Kalle, kokt potatis och stekta köttbullar. Kalle fick sitta vid ett bord där två kusiner, Miriam 3 år och Hugo 7 år, blev hans bordskamrater.
Med till bordet hade Kalle sin legobåt, som har varit hans ständiga följeslagare sen 12 januari.
Som alltid vid ett matbord så ville Miriam och Hugo prata om olika saker.
- Varför har du båten? frågade Miriam.
Kalle svarade inte. Miriam gjorde ett nytt försök.
- Är det din båt? frågade hon.
Inget svar från Kalle.
- Varför gjorde du båten? försökte Miriam som antagligen tyckte att han var lite svårflirtad.
Nu vaknade Kalle till.
- INTE prata, sa han kort och gott.
Kalle föredrar att sitta tyst när han äter. Att småprata är helt onödigt, tycker han.
Begreppet "pinsam tystnad" är inget Kalle lider av.
Efter lunchen var det rittävling. Alla fick i uppgift att rita en bild på något "man tycker om".
Vad ritade Kalle? Du får en gissning...
Du gissade antagligen rätt. Han ritade halva papperet med Titanic som precis har kört på isberget och andra halvan med Costa Concordia som precis har kört på grund.
När alla teckningar var färdiga, var det omröstning och prisutdelning.
Samtidigt med prisutdelningen ställdes en skål med ostbågar fram.
Kalle visade helt klart större intresse för skålen med ostbågar än för prisutdelningen. Varenda liten smula ville han ha. Och det såg han till att få ... :-)
Hunden Zigge, strax bakom Kalle, ser ut att hålla med Kalle - skålen med ostbågar är bättre än prisutdelningen.
