Oväntat språk
Krasch! Skrammel! Rassel!
Vi satt i köket och hörde att det hände något i trappan, som inte var så bra.
Direkt efter allt kraschande och skramlande hörde vi något ännu mer oväntat.
- Va f * * n ... din jä * * l, sa en röst uppifrån övervåningen.
Eftersom Kalle var den enda på övervåningen och rösten kom uppifrån, så insåg vi att det var han som hade lärt sig en mening, som resten av familjen aldrig använder.
Vi reste oss och gick upp i trappan för att se vad som hade hänt.
Där stod Kalle, mitt i trappan, med Super Mario av lego utspridd i massor av delar, runt omkring sig.
-Ingen fara ... oroa inte, sa han när han såg oss.
Helt klart ett bra mycket bättre ordval! :-)
Av erfarenhet så vet nog alla, att barn lär sig även de saker, som deras föräldrar önskar att de inte skulle lära sig! :-)

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario - har varit hos frissan, frisyren är ny. 
Han har också en ny keps!

Tillräckligt frisk
Kalle har varit hemma från skolan idag. Han är förkyld och lite hängig. Han har inte feber, men är trött.
Vi har en bra måttstock på hur han mår. Mått stocken är legobyggandet.
Orkar han bygga mår han ganska bra och orkar han inte alls är han ganska sjuk.

Idag har han byggt lego i stort sett hela dagen, utom när han har vilat. Han har varit på sin stora matta med legobitar överallt på mattan och golvet. Han testar och bygger, bygger om och river isär. Bygger om igen, förändrar en detalj eller en hel figur. Temat är detsamma hela tiden - Super Mario.

På morgonen låg han kvar länge innan han ville gå upp. Direkt när han hade gått upp satte han sig för att bygga lego.
När den första Super Mario-figuren var klar gick han och la sig att vila en stund. Han var trött. I sängen låg han och bläddrade i en Kalle Anka-tidning innan det var dags att ge sig på en ny Super Mario.
Så har han fortsatt hela dagen.
Han har byggt en figur och sen gått och lagt sig för att vila (=bläddra i en Kalle Anka).
Viljan har funnits, men kroppen har sagt till att den vill vila.

Super Mario 1:
Fötterna är aningen kortare och vid halsen är det mer gult än det brukar vara. 

Super Mario 2:
Super Mario med pistol!!
Vi kom överens om att det var en polis-Super Mario.

Super mario 3:
Samma polis-Super Mario som den förra, med pistolen sedd framifrån.

Super Mario 4:
En lite mindre Mario som går uppför.

Super Mario 5:
Tummen upp!

+ ett tiotal Super Mario-figurer till, som vi inte hann fotografera. ♥

Saga blir till verklighet
Kalle överför gärna sånt han ser på TV eller läser i Kalle Anka-tidningar till verkligheten. Han kan upprepa samma scen från TV eller några bildrutor i en Kalle Anka, om och om igen.
Varje gång är det lika roligt och han skrattar gott!

Nu har han fastnat för en serie ur en Kalle Anka som heter "När tiden står stilla". Den handlar om att Björnligan har ett stoppur som är magiskt. När man trycker "klick" så stannar tiden och alla figurer blir förstenade, utom om man är inom 10 meter från stoppuret.
Naturligtvis är Björnligans plan att ta alla farbror Joakims pengar.



Kalle har gjort många låtsasklick i luften och "frusit" sig själv. Efter några sekunder har han "klickat" igen och blivit som vanligt. Det har han roat sig med många gånger de senaste dagarna.

När vi satt i bilen, sa Kalle klick och naturligtvis blev chauffören "frusen".
Kalle insåg sitt misstag.
- Ou-ou, sa han och la sin hand med ett fast grepp runt ratten.
Passageraren som extrachaufför är ju inte så lyckat, så chauffören bad om ett "klick".
Kalle klickade och såg hur chauffören slappnade av.
- Pheeew, sa Kalle och torkade svetten ur pannan.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario står fortfarande på tå, precis som igår. 
Skillnaden är att huvudet har byggts om, så att man ser honom från baksidan.

Av eller på
Små barn kan man ibland hitta sovande på helt oväntade platser. De kan ha somnat helt plötsligt mitt i en lek.
Lite fungerar det som om de hade en av- och en på-knapp. Ena sekunden leker de och sekunden efter kan de sova fast de fortfarande sitter kvar i leken.
Kalle känner ibland att det skulle vara skönt med en tupplur, ofta på eftermiddagen, efter en intensiv dag.
När han känner det sätter han sig tillrätta på fritids stora sittsäck. Den andra, lite mindre sittsäcken drar han över sig, som täcke.
Det tar antagligen inte många minuter förrän John Blund kommer på besök!

Idag när jag skulle hämta honom från fritids hade han satt sig tillrätta på den ena sittsäcken, med den andra över sig. Han sov, men inte så djupt, för han hade nyss satt sig.
Jag strök honom över huvudet för att försiktigt väcka upp honom. Det var egentligen synd att störa. Det såg så skönt ut! Vilken livsnjutare!
- Heeeej ... maaammmma, sa han släpigt.
- Hej, svarade jag, vad skönt du har det.
- Han sitter ... den här så ... kommer plötsligt ... sover, svarade han lite osammanhängande. Ögonen var halvöppna och såg lite dimmiga ut.
- Han kommer skön så den kudden gör bra, sa han och reste sig med ett leende.
Den meningen var fri att få tolka själv, men det lät som att det hade varit en positiv upplevelse att sitta där.
Kalle fungerar lite som Skalman - han har mat- och sov-klockan inbyggd i sig.
Praktiskt!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario - står på tå!

Reklam-påverkad
Kalles mormor har nyligen varit i USA. Med sig hem hade hon en present, en uppskattad present.
Hon hade köpt med sig jordnötssmör i en lite större burk än de som finns att köpa i Sverige.
Samma märke finns i Sverige, men det som kommer ur den USA-köpta burken smakar mycket godare. Vi har kommit på varför. Den från USA innehåller socker, det gör inte den som säljs i Sverige.

Kalle såg burken och log stort.
- Han måste ... ett ... macka ... två ... den ... tre sylt ... fyra ... macka ... fem ... den äta, utbrast han och såg väldigt förväntansfull ut.
Vid frukosten tog han sitt vanliga rostbröd, men han tog två och han stoppade inte ner dem i brödrosten.
Han tog jordnötssmöret och bredde omsorgsfullt ut det på den ena smörgåsen.

Sen tog han syltflaskan och ringlade sylt över den andra smörgåsen.

Efter att han hade lagt ihop de två mackorna hämtade han en kniv och delade sitt verk på tvären till två mackor.

Han tittade på de två delikatessbitarna - jo, det var helt perfekt!
Han tog utan att tveka och med ett stort leende en tugga av den typiskt amerikanska mackan.

Han la ner mackan och ganska snabbt såg han besvärad ut.
Det var inte gott!
- Den kan inte, sa han och pekade på mackan med ett bett i.

Vi hade helt förstummade tittat på hela scenen.
1. Kalle gillar inte jordnötssmör.
2. Kalle gillar inte sylt.
3. Man kan inte lägga ihop två rostbröd till en dubbel macka.
Vilket skådespel!

Lite senare fick vi svaret: han hade sett i en 20 år gammal Kalle Anka-tidning att det är så här man äter jordnötssmör och eftersom det var i en Kalle Anka-tidning, så ville han prova.
Tala om påverkad av reklam - även om den var 20 år gammal!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario - gör V-tecknet = victory!

Revansch
Förra söndagen försökte vi få Kalle att klä på sig själv på morgonen. Vi la "dagens kläder" på rad, med en siffra på varje plagg.
Då, för en vecka sen, tog det 90 minuter att klä på sig de 4 plaggen.

Idag tog vi en repris på förra veckans klädnumrering. Vi la dagens kläder på en rad på mattan i hans rum, med en siffra på varje plagg. Kalle satt på golvet och byggde lego, helt nära klädhögarna.
Vi visade honom raden med kläder och gick därifrån.

Efter tio minuter gick vi tillbaka till hans rum.
Det var med stor förvåning vi såg att han hade kläder, inte pyjamas, på sig.
Från 90 till 10 minuter på en vecka. Bra jobbat!
Det roligaste var ändå att han hade svarat med "samma mynt".
Kalsonger, pyjamaströja och pyjamasbyxor låg prydligt ihopvikta på golvet med varsin siffra på sig.
Charmigt! ♥

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario - gör en "give med five" med höger hand!

Ordvitsaren Kalle
Idag träffade Kalle katten Linus.
Linus är en lugn och snäll katt med ganska många år på nacken.

Kalle upptäckte att Linus låg och sov. Den mjuka kattkroppen såg väldigt mjuk och skön ut.
- Nästan ut en kudde (den ser nästan ut som en kudde), sa Kalle och la sitt huvud över Linus rygg.

Kalle gillade det, men Linus hade en annan åsikt. Det tog inte lång tid förrän han reste på sig och gick sin väg.
- Ååå, nej ... den är katt-...(här stannade han upp och tecknade ordet katt)...-astrof, sa Kalle.
Det tog någon minut, innan vi hörde vad han hade sagt. Katt-astrof!
Vilken ordvits - i precis rätt sammanhang!
Det var verkligen en katastrof att Linus inte var med på att vara kudde... :-)

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Kalle försökte att ställa den här legofiguren när den var klar, men eftersom den främre foten är högre än den bakre, så tippade stackars Mario.
- Jag har en idé, sa Kalle och sprang upp till sitt rum och hämtade några genomskinliga legobitar som stöd under foten.
- Såja ... inte oroa, sa han när han kom tillbaka.
De genomskinliga legobitarna gjorde underverk.

Matnyhet för Kalle
Ikväll var det tacos till kvällsmat.
Kanske är det den vanligaste fredagsmaten bland Sveriges barnfamiljer?
Kalle gillar tacos - eller rättare sagt delar av dem.
Han äter tortillas, nachoschips, köttfärs och majs. Till skillnad från oss andra så äter han en ingrediens i taget. Äter han köttfärs, så är det bara köttfärs på tallriken. Äter han tortillasbröd så äter han bara det. De olika ingredienserna får absolut inte nudda vid varandra.

Idag tog han ett tortillasbröd och började att äta på det. Samtidigt fick han köttfärs på sin tallrik. Två ingredienser samtidigt - men de nuddade inte vid varandra.
Plötsligt la han ner brödet, tog upp sin gaffel och började att lägga köttfärsen på brödet. Vi tittade tysta, utan att störa honom. När han var färdig gjorde han en rulle och började att äta.
Vi trodde inte att det var sant! Vi som har försökt i flera år att få lägga köttfärs på brödet - och så helt plötsligt gör han det av sig själv. Dessutom tyckte han om det!
- Vilken god mat, kommenterade han. ♥

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens super Mario:
Den liknar ingen annan Super Mario. Vi tror att det hoppar eller svävar fram.
Den är i alla fall annorlunda!

Språk-fundering
Vi har fått en ny familjemedlem. Inte i form av en kattunge eller hundvalp, utan en livs levande människa.
Det är Jennifer som går på gymnasiet och som bor hos oss i veckorna. Kalle har tagit emot henne bra, men helt neutralt.
Jennifer försöker att ta kontakt med Kalle, men oftast svarar han inte.
Han är, som sagt, neutral!

Idag försökte Jennifer att prata lite med Kalle vid kvällsmaten. Jennifer var tydlig, för att vara säker på att Kalle skulle höra. Trots det så svarade han inte på hennes frågor.
Då slog det oss: han kanske inte förstår hennes dialekt!
- Kalle, vilket språk pratar Jennifer? frågade vi.
- Eemm ... jag vet inte ... kanske ... svenska? frågade Kalle tillbaka.
- Ja, det var rätt! Vilket språk pratar Maja? fortsatte vi.
- Svenska, svarade Kalle säker på sin sak.
- Rätt! Vilket språk pratar du, Kalle? frågade vi.
Kalle log lite.
- It´s me ... Mario, svarade Kalle.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Give me five - give me ten!

Kärleksfullt
- Du älskar mig ... titta bort! sa Kalle och satte upp sin ena hand över våra ögon så att vi inte skulle se vad han gjorde.
Vi log lite åt hans ordval "du älskar mig". Det var som att han förstod att vi väldigt gärna skulle titta bort om han inledde meningen på det sättet.
- Menar du "jag älskar dig"? frågade vi.
- Jaaa (på inandning) ... jag älskar mig, svarade Kalle.
Vi fortsatte att titta bort med Kalles ord i färskt minne.
Mig, dig, sig, jag, du, han, hon, den eller det - inte lätt!
- Nu ... titta, sa Kalle efter en kort stund.
Han höll fram sin hand och visade vad han hade gjort.
I handen hade han en tand, tand 6:4, som han fem minuter tidigare hade visat oss att den var lös.
Han är verkligen rekordsnabb i att dra ut sina tänder från inte lös alls, till att tanden ligger i handen.

Här är Kalle 6 månader gammal och han har hittills bara fått två tänder.
Blomkrukan fick Kalles farmor Rose-Marie lite senare i present på sin 60-årsdag. Innehållet byttes dock ut mot färgglada blommor.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario ... siktar mot stjärnorna!

Förändring till det bättre!
Allidator! Allidator! Allidator! Det är mycket allidator nu!
Eller som vi andra säger - alligator.

Idag var Kalle på biblioteket och ville naturligtvis låna en bok om alligatorer.
Han hittade en bra bok, med helt rätt utsida. Det var bara ett problem - bokens titel.
Det stod K-R-O-K-O-D-I-L-E-R.
Heeelt fel!
Vad gör man då?
Lånar boken och håller god min eller låter bli att låna den?
Inget av alternativen passade Kalle.
Han lånade boken med rätt bild, men fel titel.
Tillsammans med sin lärare gjorde han en snabb makeover av framsidan.
Vitt papper, en blyertspenna och lite skrivande.
Han fick hjälp med att bokstavera A-L-L-I-G-A-T-O-R.
Med lite tejp så var den snabba makeovern klar och boken perfekt!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario - på språng!

Alli(d)ator
Kalle hade med sig ett mycket viktigt dokument hem från skolan idag. MYCKET viktigt!
Det låg i hans jackficka som var ordentligt stängd med blixtlåset.
Han visade upp lappen.
- Måste dator, sa han.
Vi förstod vad han menade.

Direkt när han kom hem tog han fram lappen och rusade upp till sitt rum och sin dator.
Han förklarade att han skulle titta på allidator (enligt hans uttal!). Samtidigt tecknade han ordet "dator".
Alligator = dator! (enligt Kalle)
- Den grön kropp (tecknade grön) ... den svarta tänder (visade tänderna) ... ögon (pekade på ögonen) ... lååång svans (visade svansen), berättade han.
- Ja så ser den ut, sa vi, men man tecknar inte ordet dator, man gör så här sa vi och tecknade samma som krokodil.
- Oroa inte! svarade Kalle. ♥

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Den här lilla flygande Super Mario är lite mindre än hälften så stor som de han brukar bygga.
Man riktigt ser hur den svävar fram!

Ett test
Kalle kan byta om från pyjamas till kläder.
Rent tekniskt så kan han, men det betyder inte att han gör det.
Vi brukar vara med och instruera honom plagg för plagg, från vad han ska ta av sig till vad han sak sätta på sig.
Han har själv svårt att tänka ut vilket nästa steg i påklädningen är. Om han försöker klä sig själv så kan det ta väldigt lång tid och det kan sluta med att han springer omkring i enbart strumpor.

Idag testade vi honom. Vi hade lagt fram dagens kläder i fyra högar på golvet. Vi la dem i den ordning man kan klä på sig. På varje plagg la vi en siffra. Det är helt klart Kalles "språk".
Han gillar ordning och struktur.

Så här gick det:
12 minuter - han upptäckte kläderna med siffror och cirklade runt dem i ett par minuter.
18 minuter - han satte på sig strumporna, utan att vi hade sagt något och utan hjälp. Han tog alltså de plagg som låg under tvåan och satte på sig dem först. Hur tänkte han?

30 minuter - vi påminde Kalle om att han skulle klä på sig. 
40 minuter - vi påminde honom igen. Nu berättade han att han inte kunde klä på sig för han hade pyjamas. Att den skulle tas av hade vi inte visat med någon bild. Alltså hjälpte vi honom av med pyjamasen.
Nu var han naken, så när som på ett par randiga strumpor. Det var antagligen därför han tog strumporna förut. De var de enda klädesplagg han kunde sätta på sig eftersom han hade pyjamasen på sig.
52 minuter - kalsongerna åkte på.
60 minuter - vi påminde honom om  att han skulle fortsätta att klä på sig. Han kände sig säkert färdig. Kalsonger och strumpor ska väl räcka? :-)
70 minuter - vi påminde!
80 minuter - vi påminde!
90 minuter - vi påminde igen...
- Blunda, sa Kalle.
Vi blundade - eller nätt och jämnt blundade. Den rättigheten har man väl som förälder, att tjuvkika lite?
- Titta, sa han en minut senare.
Tröja och byxor hade åkt på och han var färdig för en ny dag.
Totalt tog det 90 minuter, en och en halv timme, men han gjorde det helt själv (med lite påminnelser).
Vi inser att det inte håller på vardagarna! ♥
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Något har han gjort med de blåa hängselbanden, som är byggda snett.
Han var väldigt fascinerad själv över den detaljen.

Smaka på ett osthål
Till och med luft är oätligt!

Kalle är väldigt skeptisk till nya smaker. Väldigt ofta försöker vi få honom att smaka på nya smaker.
Ibland tar han några extra andetag och doppar yttersta tungspetsen försiktigt i det okända.
Ibland ser han att det är helt omöjligt och vägrar.
Vi har upptäckt att han äter mer med ögon och näsa än han äter med smaken.
Utseende och doft är viktigt.

Idag testade vi honom om han kunde tänka sig att smaka på ett osthål. Det var mest på skoj, för att se vad han skulle göra. Ost äter han absolut inte, men ett hål i osten är ju bara luft, så det borde väl gå bra.
Kalle tittade skeptiskt på när vi tog ett tag med skeden nere i hålet på osten.
Hur skulle han reagera?
Jo, när vi förde upp den tomma skeden med "osthål" såg vi hur han backade hela sin stol bakåt och grimaserade illa. För honom var det inte alls roligt. Det var fruktansvärt!
Då vände vi skeden och låtsades äta upp "osthålet" själva.
- Pheeeww ... det var nära ögat, sa Kalle.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
- Han hoppar så, sa Kalle och visade från det nedersta trappsteget.
Ena armen rakt uppåt, den andra i 90 graders vinkel. Benen ska spreta åt varsitt håll.

Bara en leksak!
- Kalle vill du sova (samtidigt som vi pekade på pekfingret) eller vill du gosa (pekade på långfingret), frågade vi när det började att närma sig sovdags. Han är ordentligt tränad i att göra ett val mellan två olika alternativ.
Till vår förvåning svarade han "sova". Han som verkligen gillar att sitta nära i soffan och bara mysa.

När han svarade "sova" så tecknade han ordet.

När han hade gjort det så kom han på en sak.
Han flyttade ner handen till munnen och gjorde samma handrörelse.
- Den är fågel ... samma sova ... jäg äääälskar fågel, sa han och vände sig om och började att flaxa med vingarna. Han flaxade sig fram till badrummet för att borsta tänderna och byta om till pyjamas.
Det märks att han börjar bli mer medveten om teckenspråket, även om det här bara var en liten aha-upplevelse för honom.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Idag har han inte gjort någon Super Mario. Hans favoritmodell har fått hänga med ett par dagar.
När vi bytte  om till pyjamas och tog ur hörapparaterna, så hängde vi upp dem på öronen på Super Mario.
Perfekt, tyckte vi.
- Neej ... den är leksak ... kan inte hörapparat den, sa Kalle upprört.
Vilka larviga föräldrar som tror att Super Mario använder hörapparater, verkade han tänka!

Starka spöken
På kvällen kom Kalle med tröjärmen uppdragen till ärmhålan. Han tryckte upp sin arm under näsan på oss.
- Han luktar måste duscha? frågade han.
- Vill du duscha, svarade vi med en motfråga.
Kalle nickade.

Vi gick upp till badrummet och eftersom vi ville ta ett bad tillsammans med honom så började vi att tappa upp vatten i badkaret.
- Ååå, neej ... han vill inte ... farlig, sa Kalle och visade tydligt att han verkligen inte ville bada.
Han ville duscha!

Mot hans vilja, så blev det ett bad. I badkaret försökte han att sitta på oss på olika sätt. Han halkade omkring som en hal ål och det blev till en rolig lek.
- Kalle, du säger att du inte vill bada i vårt badkar. Varför? frågade vi.
- Den ... hålen farlig, förklarade Kalle.
- Du tycker ju om att bada ute i bubbelbadet och i badhuset i bubbelbadet. Varför vill du inte bada i vårt badkar?
frågade vi.
- Den farlig ... starka spöken hålet, svarade Kalle.
Han tycker alltså att bubblorna i badkaret är så starka att de är som starka spöken.
Vilken idé!
Det lustiga är att han varken är rädd för spöken eller ens tror på att de finns.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
- Oj, vilken smal Super Mario, sa vi.
- Inte smal ... har ingen armar, svarade Kalle.

Armarna hade han som "reservdelar" i sin andra hand.

Bild-stöd
- Kalle, har du haft det bra i skolan idag? frågade vi när vi hade kommit hem.
- Jaa (på inandning), svarade Kalle.
- Vad har du gjort i skolan idag? frågade vi.
En helt öppen fråga som kräver lite ansträngning från Kalle för att svara på.
Kalle funderade en liten stund.
- Eemm ... han ... jag vet inte! svarade Kalle tomt.
- Förök att tänka, vad gjorde ni i skolan? sa vi igen.
- Inge´, svarade Kalle kort.

Vi visste att de hade gjort ett bondgårdsbesök.
Lite senare visade vi bilder som vi hade fått på mailen från Kalles lärare.  Vi visade Kalle bilderna och på en gång visste han många saker om vad han hade gjort på dagen.
Han hade klappat kor och hästar, men inte grisar eller hundar.

Han hade också klappat en katt, men det allra viktigaste var att det fanns höns.
När bilden med höns på kom så kunde han inte stå stilla.
- Jag ääälskaar höns och kycklingar, sa han.

Det syns hur nöjd han är.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Vid första anblick ser det ut som vilken vanlig lego-Super Mario som helst.
Finn ett fel (det brukar vara fem).
Svar: !ttör rä tagÖ

Höst-filosofen Kalle
- Nej ... kom tillbaka ... inte bort löven ... blåsa så, bråkade Kalle på vinden när han hoppade omkring i den stora högen med höstlöv.
Han hoppade på högen, kastade löven upp i luften, la sig på rygg och gjorde en lövängel (ungefär som man gör en snöängel), han la sig på mage och rullade runt. Han njöt i fulla drag!
Det var bara blåsten som saboterade lite, genom att blåsa bort löven från högen.

Lite senare på väg hem från fritids så hittade Kalle löv på marken hela tiden, i alla möjliga gul-orange-röd-grön-svart-bruna kulörer.
Varje löv som var lite speciellt tog han upp och tittade på det på båda sidor innan han förde upp det till sin näsa och luktade på det.
- Hmm ... luktar nånting? frågade han när han hade luktat på ett gult löv som hade fullt med svarta prickar.
Han satte lövet under min näsa.
- Det luktar som ett höstlöv, svarade jag.
- Hmm ... den luktar ... gul med svarta prickar, sa Kalle.
Han hittade många olika löv och med hans blick för detaljer, så var det inte vilka löv som helst.
Varje löv luktade han noga på och konstaterade att de luktade precis som den färg de var.
De orange-röda löven luktade orange-rött.
De gula med lite grönt kvar luktade gult med lite grönt.
De bruna luktade brunt.
Det allra häftigaste lövet, enligt Kalle var ett stort grönt löv som hade fallit ner till marken.
- Wow, den är grön ... den är fel ... kommer marken inte ... måste trädet, sa han och försökte nog förklara att gröna löv ska sitta på trädet och om de ramlar ska de vara gul-orange-röda.
Hösten har verkligen många nya detaljer att studera!


_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Kalle försökte att stå på händer på samma sätt som Super Mario, men det var svårt med balansen.

Ett försök att stoppa tiden
Kalle vill oftast inte sova. Han brukar ändå följa med oss när vi säger till att det är dags att gå och sova.
Han är också väldigt uppfinningsrik, speciellt när det gäller att klara sig ur knepiga situationer.

Vi brukar lägga Kalle vid 21-tiden.
Jo, det är ganska sent när man är 9 år, men han kommer ändå inte till ro och somnar. Ofta ligger han vaken både en och två och ibland tre timmar.
Ikväll satt Kalle och tittade på Disney Channel när det var dags att sova. När han tittar på TV har han hörapparaterna på T-läge och kan alltså inte höra oss, utan bara TV-ljudet.
När han sitter i soffan och tittar på TV, med hörapparaterna i T-läge, har han lite makt över situationen. Han kan nämligen själv bestämma om han hör vad vi säger. Vill han inte höra så behåller han hörapparaterna på T.
Då får vi ta till vårt mot-medel - teckenspråket.
Vad gör han då? Jo, blundar såklart!
Idag blundade han inte. Istället tog han snabbt tag i handen som tänkte teckna.
- Den är inte viktig än ... måste färdig på ... nu måste dagen sen, sa han.
Budskapet var tydligt - han ville inte sova!
Följde han med till sängen då?
Jodå, det gjorde han utan protester och hade också somnat inom en timme.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
- Kalle, har Super Mario fått en svart keps, den brukar ju vara röd? frågade vi.
- Hon är galen, svarade Kalle, inte keps.
Det är alltså Super Marios hår. Det verkar som om Super Mario skulle behöva en kam! :-)

Ta kommandot
Det är inte ofta Kalle leker med någon. Senast han fick frågan om han ville leka var i somras. Då svarade han artigt men bestämt: "Nej,tack!"
Idag var pappa, storasyster Maja och Kalle på väg till Stadsparken.
- Kalle, vill du leka en lek? frågade Maja och förklarade att man inte fick snudda skarvarna på asfalten.
Kalle var med på noterna. En enkel lek där man egentligen inte är beroende av någon annan, utan kan köra sitt eget race.
Maja gav kommandon - Kalle gjorde som Maja sa.
- Gå mer åt höger - stanna - akta dig - gå åt vänster - stopp - vänta - snurra, dirigerade Maja och Kalle följde efter.
Kalle tyckte att leken var mycket rolig.

Efter kanske fem minuter flyttades kommandoutropen över till Kalle. Han märkte nog inte själv att det var han som styrde Maja hur hon skulle gå och inte gå. Roligt var det i alla fall.
Det var så roligt att Kalle började att ta ut svängarna ordentligt och det hela blev som en cirkus-dans.
Roligt att titta på och många glada skratt.





_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Tänk, vad vig Super Mario är, det hade vi ingen aning om! :-)