Höst-filosofen Kalle
- Nej ... kom tillbaka ... inte bort löven ... blåsa så, bråkade Kalle på vinden när han hoppade omkring i den stora högen med höstlöv.
Han hoppade på högen, kastade löven upp i luften, la sig på rygg och gjorde en lövängel (ungefär som man gör en snöängel), han la sig på mage och rullade runt. Han njöt i fulla drag!
Det var bara blåsten som saboterade lite, genom att blåsa bort löven från högen.

Lite senare på väg hem från fritids så hittade Kalle löv på marken hela tiden, i alla möjliga gul-orange-röd-grön-svart-bruna kulörer.
Varje löv som var lite speciellt tog han upp och tittade på det på båda sidor innan han förde upp det till sin näsa och luktade på det.
- Hmm ... luktar nånting? frågade han när han hade luktat på ett gult löv som hade fullt med svarta prickar.
Han satte lövet under min näsa.
- Det luktar som ett höstlöv, svarade jag.
- Hmm ... den luktar ... gul med svarta prickar, sa Kalle.
Han hittade många olika löv och med hans blick för detaljer, så var det inte vilka löv som helst.
Varje löv luktade han noga på och konstaterade att de luktade precis som den färg de var.
De orange-röda löven luktade orange-rött.
De gula med lite grönt kvar luktade gult med lite grönt.
De bruna luktade brunt.
Det allra häftigaste lövet, enligt Kalle var ett stort grönt löv som hade fallit ner till marken.
- Wow, den är grön ... den är fel ... kommer marken inte ... måste trädet, sa han och försökte nog förklara att gröna löv ska sitta på trädet och om de ramlar ska de vara gul-orange-röda.
Hösten har verkligen många nya detaljer att studera!


_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Kalle försökte att stå på händer på samma sätt som Super Mario, men det var svårt med balansen.