Ikväll åt familjen sushi, men Kalle fick en kebabtallrik. Vi hade dukat med pinnar till honom också och var väldigt spända på hur det skulle gå. Skulle han klaga att det var konstiga bestick eller skulle han acceptera situationen och göra sitt bästa? 

Utan ett ljud började han lägga upp mat på sin tallrik, en kebabbit i taget. Han klagade inte utan kämpade på, gjorde det bästa av situationen.

Efter en stund fick han vanliga bestick.

- Ååå ... tack ... det var svårt med japanpaniska pinnar, sa han

Vilken bra inställning att tackla ett problem: göra det bästa av situationen istället för att gnälla!