Idag var det utvecklingssamtal för Kalle. Båda vi föräldrar, Kalle, hans lärare och assistent var med. Lite motvilligt gick han igenom alla ämnen och visade "tummen upp" eller "tummen åt sidan" för att visa vad han tyckte om olika saker.  

 

Jag kunde bara vara med första kvarten, så för att få veta vad de hade pratat om så pratade jag med Kalle på kvällen. Jag ställde en fråga och han mumlade ett ja eller ett nej. Han blev mer och mer besvärad ju fler frågor jag ställde.

- Ojojojojojojojoj ... hur mycket frågor?! undrade han efter ett tag och tyckte att nu kunde det vara nog.

- Du kanske kan berätta vad ni pratade om utan att jag frågar, svarade jag.

Han funderade en stund innan han fortsatte vårt samtal:

- Hur var det på din gympa idag? frågade han efter lång betänketid.

Tala om att byta samtalsämne. 😊

 

Här är Kalle i skolan ungefär den här tiden på året, men i klass 2.