Mat är ju ett kapitel för sig i Kalles liv.

Något som han blir mycket, MYCKET störd av när han ska äta är om något på tallriken råkar nudda vid varandra.

Han är alltid beredd att peta matsakerna från varandra när maten läggs upp på tallriken.

Vi är lite "retiga" (eller kanske för att träna honom) för vi brukar se till ATT maten nuddar vid varandra.

Vi tänker att en dag så är han så van och tränad vid det, att han inte längre bryr sig om köttbullen råkar nudda potatisen. Inte för att det är så viktigt egentligen, utan mer för att hjälpa honom från hans obehagskänslor.

För några dagar sen blev han ordentligt stressad över den här riskfyllda tallriken.

Köttbullarna utspridda på tallriken ökar risken att de ska rulla runt och nudda potatismoset drastiskt.

Idag var nog första gången någonsin som han faktiskt accepterade att matsakerna nuddade vid varandra och till och med var på varandra.

Vi åt pastahjul med kycklingpastasås. Kalle fick stekt falukorv istället för pastasåsen.

Pastahjul tilltalar kreativiteten, så innan vi hade lagt upp maten bad han om en pinne.

Han fick ett grillspett.

Han började att trä upp hjulen så att det blev två hjulpar.

På hjulparens pinnar placerades en falukorvsskiva och som chaufför blev det en rörpasta PÅ falukorven.

Han var inte det minsta besvärad över att maten faktiskt nuddade varandra, utan åt upp allt med ett stort leende.

När bilen med chaufför var uppäten trädde han upp en pinne full med pastarör och åt dem som Kalle Anka äter majs.

Vi kanske måste låta honom få "leka" med maten mer?!