Ge gåva - ta emot gåva
Förväntningarna var stora hos den person som hade förberett och planerat för att ge Kalle en fin gåva - ett armband som hon hade gjort själv. Flera gånger hade hon försökt att fråga honom vilka färger han ville ha. Varje gång svarade han artigt "behöver inte" eller "nej tack". Till slut gav han efter och svarade att han tyckte om blått och grönt..

När han kom till skolan idag höll hon på att spricka av lycka. Hon skulle få ge honom det armband hon hade jobbat med i precis de färger han hade sagt att han gillade. Så fort han kom till skolgården sprang hon fram till honom och höll fram det blågröna armbandet.

Kalle tog emot det med en liten resignerad suck. Han trädde på det på sin arm i några sekunder innan det åkte av igen. När han kom in i klassrummet la han det på frökens bord, han ville ju inte ha det på sig.

Ibland är det mycket roligare att få ge än att få, men konsten är att ta emot en gåva utan att såra den som ger även om gåvan inte var önskad.
En svår balansgång för oss alla. Vi får verkligen hoppas att hon inte blev sårad av hans "jag-vill-inte-inställning"!