Kalle brukar "låtsas" att han glömmer bort att sätta in tallriken i diskmaskinen efter kvällsmaten. Av någon anledning tycker han att det är fruktansvärt jobbigt. Ofta brukar han ruuusa från matbordet och ropar ett "tack för maten" först när han har kommit ut ur köket.

Maja tog saken i egna händer, hon blev Kalles händer. Med hennes händer framför sig blev det trista jobbet ett rent nöje. Kalle höll sina egna händer bakom ryggen och accepterade på en gång att Majas händer gjorde hans jobb.

När disken var inne, började Majas händer att teckna.

Kalle var på en gång med på noterna. Det blev en riktigt rolig dialog med händer som inte var helt synkroniserade med talet.

Kalle talade till de tecken som Maja tecknade.

- Tack ... för ... maten ... jag ... heter ... Kalle ...(va, du är Maja, utbrast han förvånat och tittade bakom sin rygg) ... nu ... jag ... sova ... (VA? jag vill inte sova).

Vi kanske kan göra tvärtom imorgon?

Kalle får vara våra händer och sätta in disken åt oss. ;-)