Idag var Kalle alldeles upprymd av en händelse med en struts.

Han återkom gång på gång till det.

Han spelade upp små teaterscener med stor iver om hur han öppnar ett stort paket och ut kom en struts.

Han gestikulerade och prataade väldigt fort samtidigt som hela kroppen hoppade av glädje.

Det märktes att han inte var helt nöjd med oss.

Vi ställde fel frågor och förstod inte riktigt hur fantastiskt roligt det var.

Han löste det med att börja rita på whiteboarden: