Ett målfoto talar väl alltid sanning?
Idag var det en hel förmiddag med friidrott för Kalle. på morgonen när vi pratade om det så suckade han djupt.
- Ååå neeej ... inte gympa igeeeen, sa han uppgivet.
Ofta brukar det vara ett "nej" innan, men när aktiviteten väl är igång så kan det vara OK eller till och med ganska bra.

Det blev faktiskt riktigt bra. Han har provat på alla friidrottsgrenar som erbjöds. Det var ländhopp, höjdhopp, häcklöpning, löpning 60 m och löpning 200 meter.

Vid häcklöpningen förklarade Kalles lärare att han skulle springa rakt fram och hoppa över häckarna.
Kalle hade ett förslag på en förändring av reglerna:
- ... eller kanske kan krypa under istället? undrade han. ;-)

Löpning 200 meter var ett helt varv runt banan. Kalle sprang varvet två gånger.
Efter det andra varvet fick han en lysande idé.
Han förklarade för sin lärare att hon skulle ställa sig på en speciell plats och i en speciell position med en arm framåt och en arm bakåt. Benen skulle se ut som om hon var på språng.
När hon hade intagit rätt position, gick han några meter framåt till mållinjen. Där sträckte han upp sina händer i luften och lyfte upp det ena benet som om han sprang.
Med ett stort leende "beställde" han en fotografering.
Klick - ett äkta målfoto!