Onsdag 16 maj 2012
Ett geni!
Kalle är inte särskilt intresserad av att vakna på morgonen. Han får hörapparaterna i öronen en halvtimme innan han måste vakna. Vi sätter också på den gamla "tjock"-TVn som hänger på väggen vid fotänden av sängen.
Med 10 minuters mellarum pratar och gosar vi lite med honom för att få honom att vakna till lite mer.
Efter en halvtimme MÅSTE han vakna så då stannar vi tills han slår upp ögonen. På TV har det ofta varit en tecknad serie som kallas Dinosaurietåget när han vaknar.
- Han vill inte Dinosaurietåget, säger han ofta på morgonen.
På kvällen är det en liten fight innan han kommer i säng.
Han skulle kunna vara uppe hur längesom helst. Han blir sällan trött.
- Han vill Cartoon Network (en kanal på TV), säger han.
Vi har börjat skoja om motsatserna i hans uttalanden på morgonen och kvällen.
- Han vill inte Dinosaurietåget - han vill sova, han vill Cartoon Network . han vill inte sova,
han vill inte Dinosaurietåget - han vill sova, han vill Cartoon Network . han vill inte sova, retas vi.
Kalle ler lite och inser att det är två motsatser.
Ikväll kom han på en lösning på problemet, alltså det han upplever som ett problem på morgonen.
- Jag vet ... kanske behöver inte TV ... kan ta bort, sa han och pekade på sin lilla TV på väggen vid hans säng.
Han hade hittat en lösning på problemet att han inte vill vakna på morgonen.
Ingen TV = inget Dinosaurietåg = behöver inte vakna!
- Jag är ett geni, sa han glatt. ;-)
Kalle, 6 år, nyduschad och glad, trots att han har gått och lagt sig.
Tisdag 15 maj 2012
I snart 5 år har Kalles varit i en tvåspråkig miljö när han är i skolan och på fritids. Både personal och andra elever använder både svenska och teckenspråk.
För 5 år sen hade Kalle en mer torftig svenska än nu. Han använde enstaka ord, inte hela meningar och han tecknade enstaka tecken.
På 5 år har det hänt mycket, mycket med språkutvecklingen. Från enstaka ord till hela meningar, inte alltid korrekta, men ändå hela meningar.
Kalle gör sig ofta förstådd och kan också förklara saker och ibland svara på frågor.
Han använder i första hand svenskan, med en del tecken som stöd. Vi vet att han har ett mycket större ordförråd på teckenspråk än han använder.
När han har försökt att kommunicera med döva så har han alltid använt rösten i första hand och i andra hand något enstaka tecken. Han har blivit riktigt frustrerad och irriterad över att inte få den respons som han förväntar sig. Han förväntar sig ett svar med rösten. Ibland har han blivit ledsen och vägrat att fortsätta konversationen.
Frustrerande både för honom och den han försöker att prata med, som inte hör.
I några veckor har personalen berättat att han har börjat att teckna mer med den teckenspråkiga personalen utan att förvänta sig svar på svenska.
Det är något som vi har haft med på föräldra-önskelistan ganska länge. Det kanske låter som en fånig önskan, men det är något som vi har känt viktigt. Det är ett litet bevis på att Kalle har kommit till insikt att en del människor kommunicerar med rösten och andra med tecken.
Att använda båda språken kan hjälpa honom att bli förstådd i fler situationer. Yes!
Idag fick jag själv se att han gjorde det. Han stod i slutet av en korridor med en av sina lärare - och tecknade, utan att använda rösten.
Han tecknade 4 ord och sammanhanget var enkelt att förstå: ont + magen + toalett + var?
Han hade full uppmärksamhet och ögonkontakt på sin lärare när han tecknade med henne.
Hon såg lika glad ut över att han tog kontakten på rätt sätt som jag kände mig över att få se hela konversationen! Coolt!
Kalle, 2,5 år, på Åland.
Symboliskt på rätt väg med språket!
Måndag 14 maj 2012
Trolleri på hög nivå
Imorse blev vi bjudna på trolleri igen. Trolleri på Kalles sätt!
Kalle hämtade glas efter glas utan att säga något. Totalt 3 glas ville han ha. Han ställde dem upp-och-ner.
Vi undrade såklart vad som skulle hända, men väntade för att se vad han hade i tankarna.
Han gick och började dra ut kökslådorna och letade efter något.
Till slut hittade han en karamell i papper.
Den la han under ett av glasen.
- Hokus pokus filiokus, rabblade Kalle den kända trolleriformeln.
Här skulle det trollas!
Han förde de 3 glasen i cirklande rörelser fram och tillbaka och stannade till slut med glasen i rad.
Ögonen lyste och han såg mycket nöjd ut.
- Vilken är? frågade han oss och var väldigt förväntansfull på vad vårt svar skulle bli.
Eftersom glasen var väldigt genomskinliga och vi visste var karamellen var utan att behöva gissa, så blev vi lite förvirrade.
Vad förväntade han sig av oss?
Vi tog en chansning och pekade på glaset med karamellen i.
- Ååå ... vad duktig, sa Kalle och fortsatte sitt trick.
Efter några omgångar tyckte vi att det var läge att uppgradera tricket till en lite svårare variant,
så vi tipsade Kalle hur han kunde förändra sitt trick.
Vi tog fram 3 vita skålar och Kalle kunde fortsatte att trolla.
Han trollade så bra att han till slut lyckades glömma var karamellen låg! ;-)
Söndag 13 maj 2012
Runda eller fyrkantiga ögon?
Oj, vad besvärliga föräldrar kan vara ibland. Ibland bestämmer de saker som är minst sagt trista!
På morgonen sa vi till Kalle att han skulle hitta på andra saker att göra än att titta på TV, sitta vid datorn, spela spel i mobilen eller spela Nintendo.
Hans systrar har förklarat för honom att ögonen blir fyrkantiga av att titta för mycket på fyrkantiga apparater.
Allt elektroniskt med fyrkantig display "fanns" inte på dagen idag.
Det fanns massor med andra saker att göra.
Han lekte lite inne med lego, transformers och bilar.
Han hoppade studsmatta.
Han åkte kickboard.
Han ritade med gatukritor.
- Det är en konstig fågel, sa han.
Framåt eftermiddagen satte han sig tillrätta vid det lilla äppelträdet.
Där satt han i stillhet och plockade med grässtrån.
- Vad gör du, Kalle? frågade vi.
- Hmmm ... jag jobbar, svarade Kalle.
- Jobbar du? frågade vi lite förvånat.
- Han vill inte fyrkantiga ögon ... måste jobba runda ögon, svarade Kalle.
Det såg ut som ett väldigt behagligt jobb!
Lördag 12 maj 2012
När alla trolleritrick var klara, blev Kalle lite allvarlig.
- Men du ... jag bara skojar ... inte riktigt ... han gör så tummen där, förklarade han och visade oss tydligt sina trollerihemligheter.
Tur, vi som blev lite oroliga! ;-)
Fredag 11 maj 2012
Det var en spännande snigel-safari på vägen till skolan idag. Det regniga vädret gjorde att många sniglar hade letat sig ut på vägen.
- Wow ... nige, sa Kalle och klappade den lille.
Efter några meter hittade han nästa.
- Hmm ... ta med skolan ... eller kvar? frågade han.
- Den får stanna kvar, den bor ute, svarade vi.
Kalle accepterade det, men intog själv rollen som snigel.
Med andra ord tog han promenaden till skolan i slow-slow-motion.
När vi mötte en kvinna med paraply och stor ryggsäck, viskade Kalle till oss:
- Kanske berätta snigel många?
Vi hjälpte Kalle att berätta att det var många sniglar på vägen.
- Då ska jag vara försiktig, sa kvinnan och Kalle sken upp.
När vi kom in på skolgården såg Kalles lärare att han var en "snigel".
Hon mötte honom med samma språk, hon mötte honom i slow-motion - till hans glädje!
Det gäller att hitta de små, små sakerna i tillvaron!
Torsdag 10 maj 2012
Kalle VILL INTE sova - på kvällen.
På morgonen vill han inget hellre än att få vända på sig och somna om.
När vi berättar för honom på kvällen att det snart är dags att sova, så slår han ofta händerna för ögonen och stönar. Han protesterar, men accepterar ändå till slut.
Frivilligt följer han med för att byta till pyjamas och borsta tänderna.
Ikväll var inget undantag. Han VILLE inte gå och lägga sig, men accepterade ödet och följde frivilligt med.
Inga protester med skrik, sparkar eller annat olustigt.
Vi stoppade om honom i hans säng och sa godnatt. Vi drog för draperierna som hänger för hans säng och som är en signal till honom att "nu är det sovdags".
Kalle la sig tillrätta och svarade godnatt.
En stund senare när vi skulle titta till honom så hittade vi honom sovande i sängen - men pyjamasen låg på golvet.
Det var hans lilla protest att han verkligen inte VILLE sova egentligen!
Onsdag 9 maj 2012
När Kalle hämtades från fritids idag, var han inte särskilt intresserad av att följa med. Han tittade på filmen 101 dalmatiner. Han hade svårt att slita sig!
När vi kom hem var vår grannes 4 cavallier king charles spaniel-hundar ute och mötte oss vid staketet.
Kalle började på en gång att räkna.
- En ... det är eeenn ... två ... håhåhå ... det är två ... ojojoj ... tre ... det är tre små valpar ... fyra ... håhåhå ... hon är så duktig ... det är fyra små valpar! räknade Kalle.
Han var fortfarande kvar i "101 dalmatiner"-världen och räknade in "valparna" live!
- Det är bara 4 ... var är 101? frågade han.
Vilket hav av hundar det skulle vara om grannarna hade 101 hundar! ;-)
De första 1,5 minuterna föds valparna i den här filmsnutten.
Tisdag 8 maj 2012
Plåster-problem
Under sina första 9 levnadsår hade Kalle haft plåster på sig uppskattningsvis 5 gånger. Han kände sig inte bekväm med den främmande saken på sin högst privata hud.
Den egneheten har han tagit igen med besked det sista året. Han har ibland 3 plåster samtidigt. Det kan vara någon liten prick som är röd, ett område som gör lite ont eller det kan vara ett sår.
Allt som kan upplevas som lite obehagligt på huden, kräver ett plåster - numera. Han hämtar själv plåster i plåsterlådan och sätter fast dem.
Plåster har en egenhet att släppa lite i kanterna efter någon dags användning. Det vet nog alla som någon gång har använt ett.
Plåster finns med på inköpslistan lika ofta som mjölk och bröd numera.
- Jag har probelm, kom Kalle och visade.
Ett plåster hade släppt på den ena sidan, men den andra sidan var helt fasthäftad.
- Hmm ... jag vet ... måste klister, fortsatte han och gick och hämtade limstiftet.
Han drog några drag med limstiftet. En ganska svår manöver eftersom den ena handen inte kunde hjälpa till, för plåstret satt på den handen.
- Så ... nu bra! visade han glatt med det limmade plåstret, som med ett lätt tryck av den andra handen satt kvar - i alla fall hjälpligt.
Limstiftet kan ju vara ett sätt att få ner den höga plåster-konsumtionen! ;-)
Måndag 7 maj 2012
Kalle har många uttryck som förgyller våra dagar.
Det kan vara ett enda litet ord som ändrar hela betydelsen, på hans mening.
En favorit är "Jag tror inte DINA ögon"!
Kalle är noga med att smöret måste täcka hela hans macka. Han vill inte att brödet ska lysa igenom smöret utan det ska vara så tjockt att det täcker ordentligt.
När smöret låg centimeter-tjockt på mackan och Kalle vill ta mer smör, så tyckte vi att det räckte.
- Kalle, du har redan mycket smör, det räcker, ta inte mer, sa vi.
Kalle tittade upp, lite irriterad och fällde följande citat, som har förgyllt vår dag:
- Meen ... sluta ... jag försöker koncentrera DIG! ;-)
Söndag 6 maj 2012
- Ååå ... mmm, sa Kalle och intog en speciell position. Han förde ihop sina båda pekfingrar och tryckte ihop dem hårt, samtidigt som han blundade.
Vi blev lite förvånade och stannade upp.
- Kalle, vad gör du? frågade vi.
Han tittade upp och släppte sina pekfingrar.
- Jag försöker HITTA mina tankar, svarade han glatt.
Lördag 5 maj 2012
Kalle hostar och hostar - och hostar. Allergi och astma ställer till det rejält.
Björkpollen halterna är skyhöga just nu
Efter att ha hostat en lång, lång stund, slog sig Kalle hårt några gånger på bröstet.
- Dumma kroppen .... inte hosta mer, sa han uppfodrande.
Hostandet fortsatte. Han hostade så mycket att han gick och la sig. Han behövde vila, efter allt hostande.
Det hjälpte inte riktigt att ligga ner, hostandet fortsatte.
- Neej, Kalle nu får du sluta hosta, sa vi lite uppgivet.
- Men jag kan inte ... det är inte jag ... det är kroppen, sa Kalle.
Så sant - det var inte han.
Han ville inte hosta. Han ville helst inte hosta alls.
Det var hans kropp som ville det.
Så är det nog med många saker hos oss människor - kroppen vill en sak när vårt medvetande önskar något annat.
Det är två olika saker!
Här är kroppen och tanken överens - båda VILL återvinna! :-)
Fredag 4 maj 2012
Kalle är vädigt besvärad av björkpollen just nu. Hans näsa rinner och ögonen kliar. Astman börjar ge sig till känna, andningen är lite rosslig och hans hostar mycket.
Idag hostade han så mycket på eftermiddagen att han inte kunde äta mellis, för hostan gjorde aldrig uppehåll.
Vi fick hastigt hämta hem honom.
Direkt när han kom hem somnade han.
På kvällen fick vi komma till jourläkare som skrev ut annan medicin än de tabletter han har haft.
Läkaren ville också ta ett blodprov för att försökra sig om att det inte var en infektion.
Kalle klarade av det, men det var jobbigt.
Han fick en liten gul leksaksbil av sjuksköterskan som belöning för att han var duktig.
Bilen var en sån där bil som man "laddar upp" genom att dra den baklänges.
Efter blodprovet fick vi vänta i väntrummet på resultatet.
Vi förklarade för Kalle att vi skulle få komma tillbaka till doktorn när blodprovet var klart.
- Hmm, jag måste toaletten, sa Kalle och gick in på toaletten och låste om sig.
Det hördes att han lekte med bilen inne på toaletten. Det var inte ett toalettbesök egentligen utan han ville nog bara gömma sig från fler blodprov.
Efter en stund kom läkaren och berättade att blodprovet visade att det inte var någon infektion. Vi var klara och kunde åka hem.
- Kalle, vi är klara och kan åka hem nu, ropade vi genom dörren.
- Ååå ... jag ÄLSKAR klaror (antagligen menade han "att vara klar"), svarade han och låste upp dörren.
I trapphuset på väg hem fortsatte Kalle och hans gula bil färden hem ...
Torsdag 3 maj 2012
Var får han allt ifrån?
Vid frukosten så upplyste han om att han skulle gå på toaletten.
Efter en kort stund kom han tillbaka - med ett nytt utseende och en svart tuschpenna i handen.
I pannan hade han målat en smiley och munnen hade förstorats en aning med några svarta streck.
Han gav mig pennan.
- Göra ansikte, sa han och pekade på sin nacke.
Några pennstreck senare satt den lilla figuren i nacken.
Kalle förklarade att det var "Kalle mage" och satte sig vid frukostbordet.
Bak-och-fram, såklart!
Han gjorde sitt bästa att lyckas äta flingor och mjölk trots att armen inte gick att vinkla helt bra. ;-)
När det var dags att gå till skolan skulle både kepsen och ryggsäcken sitta bak-och fram.
Inte nog med det, han gick baklänges hela vägen. Det är tur att vi bor ganska nära skolan.
Han var väldigt upprymd, förväntansfull och fnittrig.
Var får han allt ifrån? ;-)
Onsdag 2 maj 2012
Kalle kom inspringande till köket och såg besvärad ut.
- Ååå ... det kliar ... hela jag, sa han.
Han kliade på armarna, på magen, på axlarna. Det var riktigt besvärligt.
Kalle är just nu besvärad av björkpollen. Hans näsa rinner och ögonen kliar. Han äter allergimedicin, men har det ganska svårt ändå.
- Det kan vara din allergi som gör att det kliar, sa jag.
- Jag bara skooojar ... det är bara spindlar!, svarade Kalle med ett stort leende.
Det var bara spindlar - på tröjan! ;-)
Busunge!
