Vägvisare
I flera år har vi försökt att lära Kalle vilken adress han har, Villagatan 26. Det är inte en jättesvår adress - men det är jättesvårt att komma ihåg det. Det skulle kännas bra att veta att han kunde adressen om han skulle komma bort någon gång.
Vi har också många gånger undrat om Kalle vet vägen hem, när vi är ute och går.
När vi hade varit ute och gått en lång promenad och var på väg hem, så stannade vi vid en fyrvägskorsning.
Vi var inte så långt hemifrån, men kom från ett annat håll än vi brukar.
- Kalle, ska vi svänga till höger, gå rakt fram eller svänga till vänster, frågade jag honom samtidigt som jag pekade med hela armen.
Kalle tittade på mig innan han svarade.
-Ååååå ... rakt fram, sa han irriterat och pekade med hela armen framåt.
Eftersom vi skulle rakt fram, så gjorde vi som han sa. Vi gick över gatan och fortsatte att gå.
Efter en kort stund vänder sig Kalle mot Stefan, hans pappa:
- Du, pappa ...vad är det för FEEEL på mamma? frågade han uppgivet.
Slutsats: vägen hem var så självklar att man inte behövde prata om det! :-)
Vi får ställa frågan när vi är ytterligare några kvarter längre bort nästa gång.

Det kan vara mycket att utforska när man är ute och går.
Å, en regnbåge-gata sa Kalle när han såg den regnbågs-färgade oljepölen på asfalten, helt nära vårt hus.