En fråga - på Kalles sätt
- Ja... eller nej? frågade Kalle samtidigt som han höll upp sitt pek- och långfinger på sin ena hand.
När han sa ja pekade han på pekfingret och för nej pekade han på långfingret.

Kalle tycker att det är helt onödigt att berätta vad han frågar om. Han vet ju redan det, så för honom räcker det med att fråga "ja" eller "nej". Att vi inte har en aning om vad han frågar, är helt oviktigt och ointressant för honom.
Kalle höll fram sina båda fingrar mot oss. Han ville att vi skulle peka på det fingret som var det svar vi ville ge på frågan.
- Nej, svarade vi och pekade på långfingret.
Det är mer "säkert" att svara nej, när man inte vet vad man svarar på...
- VAA?!! svarade Kalle. Han blev riktigt upprörd över svaret. Det kunde inte vara sant - de sa nej!
- Åååhh, fortsatte han sorgset.
Vi såg hur axlarna sjönk ner djupt på honom. Vilket nederlag!
Han började att mumla något som vi med gemensamma krafter lyckades tyda.
Det han ville var att titta på TV-kanalen Playhouse Disney och serien Djungeldjur.

- Du kan väl rita något istället? undrade vi.
Jo, det kunde han. Fram med whiteboarden och så satte han sig tillrätta ute i solens sken.
Han började att göra en form i det vänstra nedre hörnet.
- Nästan ut en lego, sa han missnöjt.
Han suddade och började om 3 gånger.
Till slut förstod vi att det var själva logan för Playhouse Disney, som han ville rita.
Vi gick och hämtade en liten bild som han kunde titta på.
Får man inte titta på Playhouse Disney, så får man väl rita det istället!

Hela bilden blev en TV, med logan i hörnet.
Självklart är det "Djungeldjuret" på TVn!