Tre val
Första gången som vi gav Kalle olika alternativ att välja mellan, var sommaren 2005.
Han var då 3,5 år gammal och vi var på semester i Tyskland.
Vi hade ännu inte fått diagnosen autism, men eftersom Kalle har en hörselskada så har vi hela tiden förtydligat allt med tecken och gester.
Vi började att med fingrarna visa vilken turordning vi skulle göra olika saker. Vi pekade på pekfingret för den sak som skulle hända först, på långfingret för den sak som kom tvåa och på ringfingret för den tredje saken som skulle hända. Vi kunde till exempel säga:
- Äta mat, samtidigt som vi pekade på pekfingret.
- Sova middag, samtidigt som vi pekade på långfingret.
- Gå till badstranden, samtidigt som vi pekade på ringfingret.
Kalle snappade på en gång vad vi menade OCH han accepterade det.

Vi började samtidigt, i andra situationer, att visa med fingrarna vilka olika alternativ som fanns, om det var saker som man kunde välja mellan. Vi kunde peka på pekfingret och säga "bada på stranden" och sen peka på långfingret och säga "gå till lekparken" och sist peka på ringfingret och säga "gå till affären".
Han svarade genom att peka på det finger som hade den mest tilltalande aktiviteten, för stunden.
På bilden är vi på väg till Tyskland med flyg. Det är första gången Kalle flyger och han är mycket fascinerad!


Det här sättet att välja mellan olika saker, aktiviteter eller vad det nu kan vara har vi fortsatt med genom åren.
Det fungerar oftast och är lätt att ta till, eftersom man alltid har med sig sina händer! ;-)

Det vi nu ska berätta får vi hoppas att Kalle kan se det roliga i, när han blir större och kanske kan läsa det här.
Ser han inte det roliga i det, så får vi hoppas att han förlåter oss...
För första gången har han använt samma metod mot oss, som vi har gjort så många gånger mot honom. Alltså måste han tycka att den är bra!
Han kom fram till oss, hoppande och skuttande.
Han kunde inte stå stilla och hela kroppen var väldigt rastlös. 
Det syntes att han egentligen borde uppsöka ett visst litet rum.
- Kicka (kissa), sa han och pekade på sitt pekfinger.
- Bajka (bajsa), sa han sen och pekade på sitt långfinger.
- Huk (sjuk), sa han till sist och pekade på sitt ringfinger.
När vi efter mycket övervägande och lite velande valde att ta det första alternativet "kissa" såg han mycket lättad ut. Han sprang snabbt sin väg och fixade till det hela!