Torsdag 24 februari 2011
Försök till kontakt
Igår skrev vi om att Kalle kallade Eiffeltornet för A.
Gissa hans lycka, när vi gick förbi en liten pappershandel i närheten av Louvren, och han upptäckte att Eiffeltornet faktiskt ÄR ett A!
Han hittade ett vykort där A:et i Paris var skrivet av Eiffeltornet. Det ville han köpa.
Han tog vykortet ur sitt ställ fick 50 cent och vi gick in i affären.
- 30 cent, s'il vous plaît, sa mannen i affären.
- Den är bokstaven A, svarade Kalle.
- Qoui? frågade mannen.
Vi fick naturligtvis rycka in och hjälpa Kalle som till slut mycket nöjd kom ut ur affären med en påse med A.
Lite senare när vi stod i en kö, var det en fransk familj med en mamma och hennes två söner framför oss.
Den ena sonen var i Kalles ålder eller något år äldre. Han tittade mycket på Kalle och verkade vilja ta kontakt.
Plötsligt gick han ur kön och gick fram till Kalle.
- Bonjour, sa pojken.
- Aaa (på inandning), svarade Kalle utan att titta på pojken.
Pojken blev nog lite osäker och gick snabbt tillbaka till sin mamma och pratade lite med henne.
Efter en stund gick han tillbaka till Kalle igen.
Han sträckte fram sin hand mot Kalle, som för att skaka hand.
- Bonjour, sa pojken igen.
Nu reagerade Kalle.
- Titta jag har en lös tand, svarade Kalle och visade med fingret i munnen hur lös tand 8:4 var.
Pojken såg lite förtvivlad ut i sina försök att få kontakt.
Vi fick hjälpa Kalle igen och förklarade att han inte var så bra på att prata.
Då fick vi förklaringen till varför pojken ville ta kontakt.
Han tog av sin mössa och visade att han hade ett inopererat CI (cochlea implantat, för att få en viss hörsel).
Vi vuxna fick en trevlig pratstund om hörsel, teckenspråk och annat.
Kalle fortsatte att vicka på sin tand!
Igår skrev vi om att Kalle kallade Eiffeltornet för A.
Gissa hans lycka, när vi gick förbi en liten pappershandel i närheten av Louvren, och han upptäckte att Eiffeltornet faktiskt ÄR ett A!
Han hittade ett vykort där A:et i Paris var skrivet av Eiffeltornet. Det ville han köpa.
Han tog vykortet ur sitt ställ fick 50 cent och vi gick in i affären.
- 30 cent, s'il vous plaît, sa mannen i affären.
- Den är bokstaven A, svarade Kalle.
- Qoui? frågade mannen.
Vi fick naturligtvis rycka in och hjälpa Kalle som till slut mycket nöjd kom ut ur affären med en påse med A.
Lite senare när vi stod i en kö, var det en fransk familj med en mamma och hennes två söner framför oss.
Den ena sonen var i Kalles ålder eller något år äldre. Han tittade mycket på Kalle och verkade vilja ta kontakt.
Plötsligt gick han ur kön och gick fram till Kalle.
- Bonjour, sa pojken.
- Aaa (på inandning), svarade Kalle utan att titta på pojken.
Pojken blev nog lite osäker och gick snabbt tillbaka till sin mamma och pratade lite med henne.
Efter en stund gick han tillbaka till Kalle igen.
Han sträckte fram sin hand mot Kalle, som för att skaka hand.
- Bonjour, sa pojken igen.
Nu reagerade Kalle.
- Titta jag har en lös tand, svarade Kalle och visade med fingret i munnen hur lös tand 8:4 var.
Pojken såg lite förtvivlad ut i sina försök att få kontakt.
Vi fick hjälpa Kalle igen och förklarade att han inte var så bra på att prata.
Då fick vi förklaringen till varför pojken ville ta kontakt.
Han tog av sin mössa och visade att han hade ett inopererat CI (cochlea implantat, för att få en viss hörsel).
Vi vuxna fick en trevlig pratstund om hörsel, teckenspråk och annat.
Kalle fortsatte att vicka på sin tand!
Kommentarer
Postat av: Helena i Ljungsbro
Härligt med gränslöst teckenspråk!
Postat av: Rosie
Hur går det med skolfranskan? :) Det låter som om ni har det braaaaa där nere. Det är ni värda!
Postat av: Anonym
Underbart!
Postat av: Lena
Att damma av skolfranskan efter 30 år, var kul. Som tur är har fransmännen blivit bättre på engelska. ;-)
Som förälder till Kalle får man "rycka in" i många situationer. Utan honom skulle vi ha gått miste om många trevliga möten.
Trackback
