Lördag 6 augusti 2011
Hund-språk
Kalle har börjat att visa intresse för djur, det senaste halvåret. Han har på eget initiativ börjat att klappa våra 2 marsvin, Tingeling och Toulouse.
Hund-"kusinen" Tindra tycker han också om att klappa.
Vi försöker lära Kalle att när man möter en främmande hund, måste man alltid fråga om man får klappa innan man går fram till hunden. Alla hundar uppskattar inte en klapp eller två av Kalle.
Idag, när vi gick förbi mataffären, såg Kalle en liten vit lurvig hund som satt kopplad. Antagligen var matte eller husse inne i affären.
- Ååå, en hund, sa Kalle som han brukar göra så fort han ser en hund.
- Han ... Kalle ... klappa? frågade Kalle.
- Voff, sa hunden.
På en sekund böjde sig Kalle fram och klappade hunden med en klapp över ryggen innan han reste sig och fortsatte att gå.
Allt gick så fort så vi hade inte ens hunnit svara att man måste fråga ägaren först om man fick klappa.
- Kalle man måste alltid fråga den som äger hunden om man får klappa innan man klappar, försökte vi förklara för Kalle. Kanske tycker han att det räcker med att man har frågat en gång, även om det var en annan hund i ett annat sammanhang. Ska det verkligen vara så noga? Hund som hund?!
Vi fortsatte att gå under tystnad.
- Hunden sa voff, sa Kalle, han får klappa.
Menade han att han förstår hundspråk och att "voff" betyder "ja"?
Kanske! :-)
Kalle och hund-"kusinen" Tindra är kompisar!
Så klart hunden kunde prata!
Ja, det kanske är självklart. Lustigt att Kalle föstår hundspråk...
När jag läser om Kalle så blir det så tydligt att det finns fler än ett sätt att kommunicera på. Jag tror vi övriga missar mycket för att vi inte inser det. Vi lever i samma värld men den kan ses och uppfattas från så många synvinklar. Vi behöver fler "Kallar" som kan lära oss ett och annat.